Joles
Jag sitter fast i jörjan Schakten av jordlager skalas bort Likt hisschaktet farmor körde i gruvan bär jag min släkt på skuldrorna Allting kommer igen, alla blänkare De dånar i innanmätet, tränger i struphuvudet Lär mig det nedärvda Kan det som jag kan årstidsväxlingarna De åtta från förr eller de fyra från nu Hittar dem inte, de ola som förlöser Inte heller flännet, bara jörjan. Schakten av jordlager Jag ser gruvlaven och det förgiftade vattnet Stambanan ni lekte vid Skogsarbetet som mättade men även band fast Ser vad vi förlorat men även vunnit Rör mig i skogslandet där jörjan inte kommer åt På en myr av nymärkta renkalvar Kvällssol på en grusväg full av rajor Mormors sjungande bondska Gammelfarmors hemliga samiska Hela liv jag vet så lite om Schakten mellan generationer Min andning ömsom grumlig ömsom ren och djup Ge mig de ola som förlöser |
Tillagd 23 jul 2021 Dikter #Epoker/Epokromantik #Skamlekar #Arbetskläder #Metall
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.