Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoStellas story
Del 12: Det här händer inte mig
| Den här följetongen är ett samarbete mellan Stråla och Nata713. Kapitel 12 – Det här händer inte mig! STELLA ”Maria Wilhelmsson?” sa jag och spanade ut över de förväntansfulla, nyblivna fjärdeklassarna. En morsk liten flicka med änglalika lockar nästan längst bak i klassrummet sträckte upp handen och sa lite harmset: ”Mia Wilhelmsson!” ”Åh, ursäkta”, sa jag och log, ”Mia, förstås!” Ett allmänt fniss i salen lättade upp stämningen. Detta var ett knep som jag använde mig av ibland, det att medvetet säga fel. Ett annat var att ibland ropa upp barnen i omvänd bokstavsordning, annars var det alltid samma barn som kom sist. Nej, det gällde att bjuda på sig själv och vara lite spontan, sådant lönade sig i längden. Men den här första dagen i skolan var inte riktigt som vanligt för mig. Helgens äventyr med Master hade varit så intensiva och jag kände mig stundtals som en ny människa. Samtidigt förstod jag att jag hade så mycket kvar att lära! Men det kändes tryggt att ha landat i insikten att han visste vad han gjorde med mig, även om jag inte alltid förstod vad det var förrän efteråt. Jag hade njutit av den där mysiga känslan av att vakna upp vid hans sida på söndagsmorgonen, bara för att upptäcka att han noga granskade min rumpa och det konstverk som han hade skapat där. Han log nöjt och märkte att jag hade vaknat. ”Hur känns den nya pluggen för henne?” frågade han. Jag försökte känna efter, den hade i alla fall inte stört min sömn. ”Den känns bra, Master.” Det kändes helt naturligt att kalla honom för det nu, ungefär som om jag respektfullt tackade honom för den resa han hade tagit med mig på. ”Jag ser några ställen här som måste bättras på”, mumlade han. ”Annars kan märkena bli lite osymmetriska”, konstaterade han sakligt. När han muttrade så där för sig själv, var det som om jag inte var där. ”Om hon höjer upp rumpan lite… så där ja, så ska jag ordna det.” Och så började han smiska igen. Min rumpa var redan öm sedan gårdagen så jag fick anstränga mig för att inte protestera högt när han satte igång. Lyckligtvis smiskade han inte lika hårt och intensivt som kvällen innan, utan nästan på gränsen till befriande skönt. Jag försökte hålla räkningen medan jag gnydde och stönade. Den här gången kom jag till 53 innan han tydligen var nöjd. Jag slappnade av och njöt av hans händer som smekte min rumpa så lent, som om den var gjord av silkespapper. ”Smisk!” sa jag högt och väcktes ur mina dagdrömmar av min egen röst. Hela klassen stirrade frågande på mig och jag kände rodnaden på mina kinder. ”Nej, det behöver ni inte oroa er för i det här klassrummet”, hasplade jag ur mig i ett försök att rädda situationen. ”Det var sånt man gjorde förr med olydiga barn, men det var länge sedan. Vem står näst på tur?” Jag konsulterade min lista. ”Jenny Solstedt?” Puh! Skärp dig nu, Stella! En timme senare var uppropet klart och några lära-känna-övningar genomförda. Jag fick en välförtjänt paus i lärarrummet medan eleverna bekantade sig med slöjdsalarna. ”Stella, vad kul att se dig.” Jonas kom emot mig med utsträckta armar och jag hade inget annat val än att låta mig omslutas i en hård och lite för lång kram. ”Hur har sommaren varit”? Jag visste knappt vad jag skulle svara. "Lärorik" hade väl varit ett bra svar, men jag ville inte att han skulle börja fråga vad jag då hade lärt mig. Jonas var intresserad av mig, det var ingen hemlighet. Jag hade känt det under hela förra året och det hade bekräftats när jag upptäckt att han swipat höger på mig på Tinder. Det var inte ömsesidigt och vi hade aldrig berört hans uppenbara intresse för mig. Jag svarade lite svävande och försökte se ut som vanligt. Det var dock svårt, för det fanns en sak från min träff med Master som jag inte kunde sluta tänka på. Senare på förmiddagen efter vår heta kväll hade vi duschat tillsammans för första gången och Master hade gjort ett extra nummer av att först tvåla in hela min kropp med en löddrig svamp och för att därefter spola bort tvålen med handduschen. Ute ur duschen hade han lindat in mig i ett stort badlakan och när jag var helt torr hade han tagit en tuschpenna och textat något på min mage. Det kändes som om Jonas kunde se vad det stod, som om det lyste genom mina kläder! Jag ursäktade mig och småsprang in på toaletten. Där tog jag ett djupt andetag och hasade sedan upp kjolen. ”MASTERS SLYNA!” Texten längst ner på min mage, ovanför mitt kön, kändes självlysande, trots att den bleknat lite under de dagar som gått sedan den skrivits dit. Jag kände det välbekanta suget jag fick mellan benen varje gång jag tittade på den. Först hade jag skämts lite för epitetet, men sedan mindes jag att det ju hade varit det sista han hade sagt till mig innan jag hade somnat kvällen innan och då hade det ju känts helt rätt, så varför inte nu också? För var dag som gick kände jag starkare och starkare att det var rätt. Jag var Masters slyna! Den där kvällen hade befäst det i mig och nu visste jag att det inte fanns någon återvändo. Efter smisket morgonen efter hade han lagt sig över mig och plötsligt trängt in i mig bakifrån. Det kom helt överraskande men jag var redan våt och det hade tagit en stund innan jag insett att detta faktiskt var första gången som vi knullade. Det var första gången hans kuk var i min fitta. Jag blev skär om kinderna. Vilka ord jag hade börjat använda efter att jag träffat honom!! Knulla. Kuk. Fitta. Jag var inte pryd, men det var ändå inte ord som varit vanliga i min vokabulär, men nu kändes det som om jag använde dem eller åtminstone tänkte dem varje dag. Jag släppte ner kjolen. Knullet hade varit kort och intensivt. Efter allt vi gjort kändes det faktum att vi nu hade haft vad som i vanliga sammanhang skulle kallas ”riktig” sex inte så märkvärdigt. Det mest överraskande var nog att efter att han sprutat i mig hade han beordrat mig ner mellan sina ben. ”Det som varit i henne suger hon rent”, hade han sagt. Jag var van vid smaken av mig själv från hans fingrar, och nu även från hans kuk. Det kändes rätt och helt naturligt att det fanns en särskild twist även på ett vanligt samlag. För ingenting var som man trodde med den här mannen. OLIVIA Gruset knastrade rytmiskt under mina fötter där jag joggade längs med vattnet. Det märktes att skolorna börjat för det var inte lika trångt som det hade varit tidigare i veckan. Själv hade jag en vecka kvar av min semester och det kunde jag behöva! Jag var fortfarande irriterad över att det gått så snett, mitt försök att avslöja vem Stellas ”master” var. Jag hade förstås kollat upp bilens registreringsnummer, men det hade inte gett något. Ett anonymt företag som det inte gick att hitta någon användbar information om stod som ägare. Samtidigt var Stella helt uppfylld av den här mannen, som för mig bara framstod som märkligare och märkligare. Hon hade berättat att de hade åkt hem till honom kvällen efter – men hon kunde inte säga var det var för hon hade haft ögonbindel – både när hon åkte dit och därifrån! Jag hade försökt säga till henne att något var skumt med honom, att det inte var normalt att ha en sådan relation som de hade utan att hon visste varken hans namn, hans yrke eller var han bodde – samtidigt som han visste allt detta och mer om henne! Men hon bara log överseende när jag sa det och på ett sätt kunde jag förstå henne. Jag blev faktiskt både avundsjuk och tänd när hon berättade vad han sa och gjorde. När hon visade sin blåa bak. Och inte minst när hon visat vad han skrivit på hennes mage. Jag ville också ha ett härligt sexäventyr!! Jag ökade på stegen sista biten hem och flåsade häftigt när jag saktade in utanför mitt hus. Jag stod framåtböjd med händerna på knäna och lugnade ner andningen när jag hörde en välbekant stämma. ”Olive?” Det var totalt oväntat, men jag visste ändå precis vem som tilltalade mig. Jag rätade på mig, snodde runt och stod öga mot öga med Elise. Innan jag hann protestera hade hon fångat in mig i en stor kram. ”Olive, Olive... je suis si heureux de te voir...” Hon verkade inte bry sig om att jag var svettig och jag gav henne en hård kram tillbaka. ”I am happy to see you too!” Jag förstod franska bra, men kände mig ändå bekvämare med att prata engelska. ”Vad gör du här??” frågade jag. ”Var är Victor?” Jag lösgjorde mig ur kramen och såg mig omkring. Elise brast i gråt. ”Det är slut med Victor... jag kan inte prata om det!” hulkade hon. Jag insåg att vi inte borde stå kvar där utanför mitt hus, särskilt inte med Elise i det här upprivna tillståndet. MASTER Onsdag 11.37 På spaningsuppdrag tillsammans med kollega Moberg. Att sitta sysslolös och invänta det rätta tillfället är kanske inte det roligaste man kan göra, men i just det här fallet kändes det åtminstone viktigt eftersom den vi hade span på var en synnerligen hänsynslös, internationellt ökänd, kriminell ligaledare. Ukrainaren Igor Malenkov var en självutnämnd psykopat. På hans meritlista stod bland annat mord, drog- och vapensmuggling och utpressning, listan kunde göras mycket längre. Kort sagt var han inte en särskilt trevlig person. Länge hade han hållit sig bakom den forna järnridån och byggt upp sitt gangsterimperium där. Men på senare år hade han expanderat till länder som Tyskland, Österrike och Holland, och sedan ett halvår tillbaka var turen kommen till Sverige. Tur och tur, vi hade redan för mycket av såna här… Men vi höll vederbörande under uppsikt, som det heter. Så fort vi hade något på honom på svensk mark kunde han räkna med en knackning på dörren. Syftet med dagens operation var att installera buggar och kameror i en lägenhet på Kungsholmen som Malenkov hade börjat uppsöka på sistone. Kollega Moberg och jag inväntade klartecken på att lägenheten var tom, innan dess kunde vi förstås inte göra så mycket mer än att sitta i bilen utanför och prata gamla minnen eller klaga på ledningen. OLIVIA Jag tog med Elise upp i lägenheten, parkerade henne i soffan och hämtade ett glas vin. Det var ju ändå lunchtid och Elise var från Frankrike! Hon svepte halva glaset i tre stora klunkar. Gråten hade upphört och trots att tårarna runnit såg hon snygg ut. Det var något med fransyskor. De behöll elegansen i alla situationer. Jag hade satt mig bredvid henne i soffan och nu lutade hon huvudet mot min axel. ”Åh, Olive, allt har blivit så konstigt”, suckade hon. ”Jag vill inte prata om Victor nu, men vi har gjort slut och jag vet inte längre var han är. Vi har ingen kontakt.” Jag strök henne över håret. ”Jag kunde inte vara kvar i vår lägenhet, jag bara drog...” nu började hon snyfta igen och jag försökte trösta så gott jag kunde. ”Du kan stanna här hos mig om du behöver, inga problem, Elise!” Hon hulkade fram ett tack och efter några minuter var hennes andning lugn och jag upptäckte att hon somnat! Jag lade försiktigt ner henne i soffan och drog en filt över henne. MASTER Nästan exakt klockan 12.00 fick vi äntligen klartecken; nu var lägenheten tom. Moberg plockade ut bagen med utrustning ur bagaget och vi korsade gatan mot hyreshuset. Två kolleger stod redan diskret utplacerade i närheten för att varna oss om någon återvände. I värsta fall hade de till uppgift att försena sådana personer utanför huset genom någon distraherande åtgärd. Moberg dyrkade upp båda dörrlåsen på två röda sekunder. Hans uppgift var att sköta den tekniska installationen, medan jag skulle leta efter mer påtagliga, fysiska bevis; dokument, eventuellt kvarglömda mobiltelefoner med mera. Vi började med det rum som verkade användas som kontor. De moderna buggarna och kamerorna är inte mycket större än knappnålshuvuden, och enkla att sätta ut. Två av varje i arbetsrummet placerades ut på bara ett par minuter. Vi körde alltid med dubbla uppsättningar, ifall den ena upptäcktes kanske den andra klarade sig. Medan kollegan tog sig an resten av lägenheten, letade jag efter rätt dyrk till skrivbordslådorna. Den andra funkade och jag lyfte försiktigt upp ett antal dokumentmappar på bordet, det gällde att inte flytta om den inbördes ordningen mellan mapparna och likaså med innehållet i respektive mapp. Jag satte i gång med att fotografera av allting som jag inte direkt kunde utesluta som ointressant, det mer noggranna urvalet fick ske senare under mindre stress. Jag är inte den som lätt blir överraskad, men när jag öppnade den fjärde mappen undslapp det mig ett: ”Vad i helvete…?” Jag bläddrade vidare i mappen, mera av samma sak! Fotografier av mig själv! De var uppenbart tagna med teleobjektiv på ganska långt håll. Ett när jag höll på att stiga in i en bil, ett annat när jag kom ut ur en port. Jag kände pulsen stiga och hjärtat bultade hårt. Den jäveln! Det var en tjock bunt med bilder. På några syntes jag inte till, men där var det andra kolleger som medverkade i stället. Han höll uppenbarligen koll på oss! Näst underst fanns en bild på Stella och mig när vi satt på uteserveringen. Och ta mig fan om det inte var den där jävla häxan som syntes till hälften, lite suddigt i bakgrunden, några bord bakom ryggen på Stella! Hon måste vara inblandad i det här! tänkte jag. Det sista fotot föreställde en byggnad som jag så väl kände igen! Blodet i mina ådror frös till is. Det var huset som Stella bodde i! Och ett av hennes fönster på tredje våningen var överkorsat med en tjock, svart tuschpenna. OLIVIA Det var skönt att äntligen få duscha. Svetten från löprundan hade torkat in och jag skrubbade mig ordentligt med en borste över hela kroppen. Allt hade immat igen i badrummet så när jag duschat klart svepte jag en handduk om mig och tog med min hårborste in i sovrummet. Framför spegeln lät jag handduken falla och stod sen naken och redde försiktigt ut mitt hår med borsten. Vattendroppar rann från håret ner över ryggen och brösten och svalkade ner mig. Efter en stund såg jag i spegeln att Elise stod i dörröppningen. Jag mötte hennes blick. ”Du är lika vacker som förr, Olive.” Hennes röst lät annorlunda och fick min kropp att reagera. Bröstvårtorna drog ihop sig och jag kände alla hår på kroppen resa sig. Hon tog några steg fram till mig och ställde sig tätt bakom. Vi tittade på varandra i spegeln och hon sökte bekräftelse med sin blick. Jag gav henne ett leende till svar. Med ett finger följde hon en vattendroppes väg från en hårslinga, ner över bröstet och magen. Hon vände mig om, gick ner på huk och fångade upp droppen med tungan, följde dess väg tillbaka, lät tungspetsen löpa upp över min kropp tills den nådde mitt ena bröst. Jag sög häftigt in luft när hon fångade in min bröstvårta mellan sina läppar och började suga. Det kändes som om knäna skulle vika sig! Jag hade inte haft sex med en kvinna sen jag senast träffat Elise och Victor på Mallorca för ett och ett halvt år sedan och nu kunde jag för mitt liv inte förstå varför. Hon drog med mig mot sängen och vi sjönk ner tillsammans. Jag var naken men hon hade en tunn sommarklänning på sig. Jag lät fingrarna löpa längs hennes slanka ben och drog klänningen med mig. Skira stringtrosor i spets mötte min hand och jag knuffade ner henne på rygg för att kunna se bättre. Hon skrattade mjukt. ”Är det du som tar kontrollen, Olive?” Jag ryckte på axlarna och drog klänningen över hennes huvud. Hon var enormt vacker i sina svarta och champagnefärgad spetsunderkläder. BH:n täckte knappt bröstvårtorna och i naveln hade hon en ring med en rosa sten i. Hade hon haft piercad navel när vi sågs sist? Jag mindes inte. Jag lade mig över henne och fångade in hennes mun med min. Åh, vad hon smakade gott! Hon svepte med sin tunga över mina läppar och lät sina händer stryka upp och ner över min nakna rygg och bak. Jag pressade mig mot henne och mötte hennes underliv som gnuggades mot mitt. Nu började jag känna mig väldigt ivrig. Den initiala överraskningen var helt utbytt mot kåthet och jag började kyssa mig ner längs hennes haka, hals och bröst. Med ett finger drog jag ner ena bh-kupan och släppte ut hennes skära bröstvårta. Det vattnades i munnen av åsynen. Som en god karamell, ett geléhallon frestade den min mun och jag nuddade vid den med tungspetsen. Elises stön gick rakt ner mellan mina ben och jag sög in bröstvårtan ordentligt i munnen. Hennes egen hand hade smitit in under trosorna och hon smekte sig själv medan jag fortsatte att slicka och suga på hennes bröstvårta. Hennes andra hand i mitt fuktiga hår guidade mitt huvud mot det andra bröstet. Nu tyckte jag att bh:n var i vägen så jag började fumla under henne. Hon lyfte hjälpsamt ryggen i en brygga så att jag kom åt att befria hennes bröst. Jag fortsatte neråt och drog ner hennes trosor också. Vilken syn! Hennes slätvaxade fitta med fingrarna begravda mellan blygdläpparna. Jag stod på knä i sängen och blickade ner på hennes sköna kropp. Hon log mot mig och fortsatte smeka sig själv lite lojt. Jag tog tag i hennes hand och förde de våta fingrarna till min mun, slickade dem rent ett i taget. Min egen kåthet ökade med varje hjärtslag. ”Baise moi, Olive...” Hennes röst var lite hes men jag tvekade inte en sekund, svarade bara: ”Oui, Elise...” innan jag lade mig över henne och täckte hennes kropp med min. MASTER Jag kollade med kollegan, Moberg var nästan klar med sitt uppdrag att plantera ut utrustningen i alla rum, men nu var det bråttom och jag sa åt honom att det räckte för stunden och att han skulle packa ihop. Han fick ta bilen tillbaka till kontoret och så fort han åkt i väg ringde jag efter en taxi. Medan jag väntade på den ringde jag till Stella. Hon svarade inte förrän på sjunde signalen. ”Stella!? Är du hemma?” sa jag med höjd röst. ”Ja, jag...” ”Hinner inte prata, men lyssna noga på mig! Lås dörren, sätt i säkerhetskedjan och öppna inte för någon annan än mig! Är det uppfattat?” Jag vinkade till mig taxin som kom farande i samma ögonblick. ”Men...” ”Vi hinner inte, du är i fara! Jag är på väg, är hos dig om 10 minuter. Förklarar då!” Jag lade på och hoppades att det hade gått fram. Jag var tvungen att kontakta min chef också om den senaste händelseutveckling, att Malenkov hade bedrivit spaning tillbaka på oss och att vi var röjda. Men jag berättade inte om Stella. STELLA ”Hallå...? ” sa jag frågande in i mobilen, men Master hade lagt på. Jag vände mig till min besökare. ”Excuse me, but I had to answer. You were saying that you are a colleague to my boyfriend and that you were supposed to meet him here?” Mannen nickade. ”Well, he said that he is on his way, so can offer you some coffee while we wait?” MALENKOV (översatt) Det här gick bättre än förväntat, båda två till priset av en! Om det var något som jag avskydde, var det när någon lade sig i mina affärer. Att slå tillbaka tidigt och sätta ett varnande exempel hade visat sig vara en framgångsrik väg tidigare för mig. Då blev de upptagna med annat och sprang omkring som yra höns och tappade fokus på mina förehavanden. Kvinnan gick ut i köket för att ordna kaffet. Jag dubbelkollade att stilettkniven låg i kavajfickan. STELLA Jag satte på kaffebryggaren. Master hade låtit så konstig i telefon. Varför skulle jag vara i fara? Och hans kollega var ju ändå här och kunde skydda mig i så fall. Jag slängde i väg ett SMS till honom: ”Masters kollega är här. Allt är lugnt.” Telefonen stod på ljudlöst, men svaret kom direkt: ”Vilken kollega? Ingen vet var du bor!” Jag försökte förstå vad han försökte säga. ”Han pratar engelska med utländsk brytning”, skrev jag. ”Stella, ser han att du messar?” ”Nej, jag är i köket.” ”Nu ska hon LYDA mig! Den där mannen är livsfarlig, en mördare! Nu låser hon omedelbart in sig i badrummet! Master är där om fyra minuter.” Jag bara stirrade på displayen och tänkte att det här händer inte mig! MASTER Jag hade sagt åt taxichauffören att strunta i alla trafikregler och trampa gasen i botten. När jag märkte att han inte riktigt tog mig på allvar, visade jag min legitimation och sa: ”SÄPO! Gör nu som jag säger, det är en fråga om rikets säkerhet!” Det där sista var förstås inte sant, men vad fan skulle jag säga? Det verkade dock få effekt. När vi befann oss en minut från Stella fick jag ett SMS: ”Är på toa, tror inte att han anar något.” Ett ögonblick senare kom nästa: ”Jag sa att jag var tvungen att gå 😉” Åh, herregud! tänkte jag, inte en jävla, förbannad smiley i en situation som denna!! ”Stanna där!” skrev jag tillbaka. Kanske, kanske hon var säker där en liten stund till. Jag kastade mig ur bilen och sprang fram till porten och slog in koden. Hissen stod i entrén, men i en sån här situation säger instruktionsboken att man ska ta trapporna, vilket jag också gjorde. Förutseende nog hade jag Mobergs dyrkar i fickan. Sista halva våningen smög jag mig sakta och ljudlöst uppför trappan. Jag gläntade något på brevlådan och lyssnade. Det var dödstyst. Därefter smekte jag in en dyrk i låset och började bearbeta det så ljudlöst som det bara var möjligt. Låset ville inte riktigt, så jag valde en annan. På tredje försöket hördes det ett tydligt ”klick”. Jag hoppades bara att det inte hade hörts lika mycket inne i lägenheten. Jag tryckte ner ytterdörrens handtag, sakta, sakta. Dörren var nu öppen en knapp centimeter. Säkerhetskedjan låg inte på, som jag hade sagt till henne. Just nu var det förstås bara bra! Jag bestämde mig för att det fick bära eller brista och ryckte upp dörren. I samma ögonblick stod jag ansikte mot ansikte med Igor Malenkov. MALENKOV (översatt) Man ska inte underskatta överraskningseffekten, brukade jag alltid säga. Det gav en alltid några tiondelars fördel. Och det kunde vara skillnaden mellan framgång eller bakslag. Så när jag hörde de svaga, klickande ljuden i ytterdörrens lås, smög jag mig ljudlöst fram och ställde mig vid sidan av dörren. Jag såg dörrhandtaget sakta tryckas ner och dörren öppnades till en smal springa. När den strax därefter hastigt rycktes upp var jag beredd med kniven. STELLA Jag stod i badrummet när jag hörde tumultet bryta ut i hallen utanför. Jag hade hunnit bli rädd på riktigt nu, hjärtat bultade så det värkte och mina ben kändes darriga. Ljuden utanför var svåra att beskriva, men någon form av slagsmål lät det som, fast de där klatschiga ljuden av slag som man hör på TV förekom inte. Det var mer intensivt på ett fysiskt sätt, och det hördes stön och andfådda grymtningar. ”Master!?” ropade jag och fick till svar: ”Stella!” Därefter kom ett djupt stön och jag hörde springande steg som försvann bort ute i trappuppgången. Det blev helt tyst, jag hörde bara min egen andhämtning. ”Master?” sa jag igen, den här gången inte lika högt. Nu hördes det ett indistinkt ljud, det lät en som en blandning av svordomar och fler stön. ”Kom ut, Stella”, sa han lite halvhögt. ”Han har stuckit…. och jag behöver hjälp…” Jag låste upp låset och stormade ut i hallen. Master satt lite snett, lutat mot ytterdörren ute i trappuppgången, han såg lite plågad ut. Jag kastade mig ner på stengolvet för att hålla om honom. ”Vad hände?” rösten sprack för mig. Och när jag såg blodpölen under honom som bara blev större och större gav jag till ett högt skrik. Och allt jag kunde tänka var: Det här händer inte mig! ================================ Precis när skolan börjar för Stella tar hon nu sommarlov! 😉 |
Fortsättning:
Del 1 (13 jun 2021)Del 2: Räkna högt för mig (4 apr 2021)
Del 3: Min fantastiska väninna (11 apr 2021)
Del 4: Duktig, duktigare, duktigast (18 apr 2021)
Del 5: What's in it for me? (25 apr 2021)
Del 6: Längtan och väntan (2 maj 2021)
Del 7: Uppdrag och belöning (9 maj 2021)
Del 8: Olivias plan (16 maj 2021)
Del 9: Jävla häxa! (23 maj 2021)
Del 10: The road to hell (30 maj 2021)
Del 11: Längst ner i halsen (6 jun 2021)
Del 12: Det här händer inte mig (13 jun 2021)
Tillagd 13 jun 2021 Noveller #Man #Kvinna som bottom #Kvinna #BDSM #Disciplin #Psykisk dominans #Naken vs. påklädd #Smärta #Smisk #Fysisk dominans
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.