Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoParasiten
Del 6
| Dagen är liksom förstörd. För att lugna mina upprörda nerver gör jag ett besök på jobbet vilket jag försummat under flera dagar. Jag tror att Yvonne gav sig ut på stan på en shoppingrunda. På mitt skrivbord ligger en hög med dagars korrespondens. Jag skannar in högen, rotar litet förstrött här och där men kan inte koncentrera mig på något. Mina tankar är helt koncentrerade på Yvonnes framfart denna bisarra morgon. Ja, jag ger henne rätt i att hon, som min älskarinna som hon säger, kan begära viss assistans av mig. Men ett konto fyllt med fem millioner! Driver hon med mig eller… Vid det här laget har jag lärt mig att Yvonne aldrig far med halvsanningar. Hon menar vartenda ord hon sagt. Hon vill bli förmögen, en dam av värld. En dam med eget hembiträde och ett liv i lyx och lättja. Ett liv som jag så innerligt unnar henne. Men fem miljoner---! Skulle man kunna tänka sig att hon vore mer än lycklig över en päls för åttio tusen? Tankarna på Yvonne lämnar mig ingen ro. Hon har befäst sin ställning i hushållet som första dam och jag har inte en tanke på att jaga bort henne. ”Intränglingen”, som jag först såg henne som, har förbytts till beundran för hennes företagsamhet, och kanske kärlek. Jag får inget gjort och lämnar företaget och far hem. Klockan kan väl vara halv två. Ingela står färdig med lunchen men ingen Yvonne tycks komma. En kvart senare spelar mobilen. -Hej! Yvonne här. Kommer inte till lunch. Hej. Clock. Senare på dagen: -Inte till middan heller. Hej. Click. Tiden går. Ingen Yvonne tycks komma. Sent på kvällen blir jag förbannad och besviken och går och lägger mig. Sover från och till. Tycker mig se ljus genom slutna ögon. Så plötsligt totalt svart och något tungt som vilar över mitt huvud. Något mjukt. Kan inte se. Kan inte andas. I panik försöker jag resa mig. Det är ett stort sjok som är jobbigt att få undan. Men visar sig vara Yvonnes päls som hon vårdslöst slängt över mig. Själv tycks hon vara på toaletten. Kommer tillbaka, naken. Kryper ned i sängen utan ett ord till hälsning eller förklaring. Det går en minut eller två innan jag vågar mig på att fråga: -Kanske man kunde få fråga vad damen har haft för sig? -Nej det kan man inte. Och var snäll och var tyst för jag behöver få sova. Jag känner en vag spritdoft. Har hon festat? Någon jag inte känner? Hon har träffat nån? Är allt över nu? Tankarna mal. Kanske har hon inte haft någon stans att ta vägen… Min kuk är lessen och besviken. Tidig morgon. Yvonne stiger upp, går ensam till duschen. Jag står inte ut med detta. Vill ha henne god igen och ställer mig servilt och väntar utanför, beredd att svepa in henne i hennes päls. Det tar sin lilla tid. När hon väl kommer låter hon sig nådigt hjälpas in i den behagliga svepningen. Jag har nöjet se henne belåten men ändå allvarlig. När vi går till frukosten säger hon som i förbigående: -Har du gjort som jag sagt till om? Jag förstår att hon menar kontot. Jag känner mig lumpen och börjar stamma ett: -Nej men… Genast avbryter hon mig: -Du ska sätta in sex mille på konto i mitt namn. Jag kan inte låta bli att påminna henne om vi har talat om fem mille. Genast är hon på mig igen: -Nu är det sex. Sen avvaktande paus. Sen: -Nu är det sex. … Så du lär dej att göra som jag säjer. Vilken salva. Vilken fräckhet. Hon ser över bordet på mig med fast blick. Tvingande. Jag reagerar alldeles galet och är med ens så kåt att det gör ont. Jag vill inget hellre än att vara henne till lags och utbrister: -Som damen behagar befalla. En sån där fras som jag vet att hon gillar. För sent inser jag att jag inte bara skall överföra de pengar hon begärt utan också att göra som hon befaller. Det känns som att falla ned i en avgrund. Och så går det för mig i kalsongerna. Jag kan se ett skimmer av belåtenhet i hennes ansikte. Så säger hon de förgörande orden: -Jag tror visst att du behöver gå ut på toan och städa upp dej! Väl ute ur toan säger Yvonne: -Jag tror visst att din lilla grej tycker om mej. Jag försöker att nonchalera detta påhopp men känner att mina kinder hettar av rodnad. Det är mer än min ”lilla grej” som tycker om Yvonne och gör mig påmint om ett drag hos mig som jag en tid har blivit allt mer medveten om: Min masochism. Och inser att även Yvonne har insett denna min svaghet. Så det kommer inte att bli lätt att tas med henne den tid som kommer. Tre dagar senare har Yvonne sina sex mille på eget konto. Och jag blir kåt av att meddela henne denna nyhet. Jag vet att hon blev glad men hon bara nickar som om detta vore en självklar sak. Vi låter oss serveras en sen vickning och går sen och lägger oss. Vi ligger tysta men jag känner att hon ruvar på någonting som hon måste säga. Och så kommer hennes lilla söta hand och omsluter mitt för henne så avslöjande organ. Det känns underbart som om ordningen är återställd. Åter ligger vi tysta och jag känner i hennes hand att något mer skall komma. -Du har lovat mej lydnad. Min kuk sväller och jag måste skärpa mig för att inte få utlösning. Jag tänker på vad hon sagt: ”Nu är det sex (millioner). … Så du lär dej att göra som jag säjer”. Men att hon har sagt så innebär ju inte att jag har accepterat. … eller har jag? Hon har ju fått sina sex millioner. Som hon begärt. Är inte det kvitto på att jag har accepterat hennes översitteri? Jag känner i hennes hand att hon triumferar. Och så kommer en ny salva: -Jag älskar när du säjer ”Som damen behagar befalla”. Och nu kommer jag att kräva att du lever upp till det. ….. -Har du fattat? -Ja Härskarinna |
Tillagd 15 maj 2021 Noveller
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.