Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoParasiten
Del 5
| Ordningen är återställd. Om jag har fattat rätt så har Lilian tagit förändringen bättre än jag vågat hoppas. Även om hon har att anpassa sig till en krävande husmor så verkar hon mer harmornisk än under sitt liv i mördande stress. Och Yvonne har fått som hon vill och har lugnat sig. Som Jag tror. Det är tidig morgon och, som varje morgon, kommer en liten hand som kelet omsluter min penis. Och som alltid reagerar den till hennes stora blåtenhet genom att fylla ut handen så att hon måste ändra på greppet. Vi kan ligga så där ett bra tag. Men jag har lärt mig lilla Yvonne. Det är inte bara att vara kelen. Handen är där också för att kolla mitt känsloläge medan hennes hjärna ruvar på ett nästa drag. Nu när hon har fått som hon vill med Våpet kanske det är jag som får sitta emellan. Eller mina pengar. -Du Håkan! … Vet du vad jag har drömt om?’ -Nej älskling. Hur skulle jag kunna veta de? Jag kände mig säker på att det skulle komma att röra sig om pengar. -En karl som uppträder så där artigt som männen gjorde förr… och väl fortfarande gör i vissa förnäma kretsar, mot sina kvinnor. -Så du är inte nöjd med mitt uppträdande menar du. -Jo du är faktiskt ganska bra om jag ska vara ärlig men vad jag menar är en karl som får en kvinna att kännna sig dyrkad. … också i det dagliga livet. En som reser sig när hans kvinna komer in i ett rum där han sitter. … En som öppnar dörrar åt henne eller… drar ut stolen för att hon ska bekvämt kunna sätta sej till bords. Massor av såna där små detaljer som hör livet till. Jag förstår att hennes tal är riktat mot mig men föredrar att försöka tiga ihjäl det. Men att min kuk inte har slappnat i hennes hand ger henne mod att gå vidare. Hon ger en liten extra tryckning och jag är rädd att det ska gå för mig och söla ned sängens lakan. Yvonne har registrerat mina problem och säger: -Skulle du kunna tänka dej att vara den där mannen? Trots att jag anat hennes avsikter kommer hennes fråga som en chock och så går det för mig. -Hoppsan, utbrister Yvonne och håller kvar mig när jag försöker lämna den kladdiga sängen. Triumferande fortsätter hon: -Jag ser att din lilla snopp redan har bestämt sej för att lyda mej. Så nu säjer vi att du ska bli den gentleman jag vill att du ska vara. Jag försöker lägga in förtrytsamhet i rösten när jag säger: ”Det är inga små tankar du har om dej själv, vackra dam.” -Nej varför skulle jag ha det när jag har en man som dyrkar mej? Och säger att jag är vacker. Skulle jag inte kunna kräva av den mannen att han lyder min minsta vink. -Nu tror jag att du börjar bli för djävlig Yvonne. -För det första kommer jag att förbjuda svordommar i det här hemmet… Hon ger eftertryk till vad hon just sagt genom att klämma till om min arma kuk som just åter börjat svälla igen i hennes mästrande hand efter en kort avslappning sedan det gått för mig. -För det andra, fortsätter hon, är det inte förnedrande att behöva uppträda chevaljereskt mot mej. -Det har jag inte påstått. -Du svor åt mej. -Ja, förlåt. -Så vi är eniga då? Jag är inte säker på vad vi är eniga om men jag har upptäckt en ny sida av mig själv: Jag blev kåt när Yvonne sa att den där fiktiva mannen, som ju så uppenbart var jag, skulle lyda hennes minsta vink. De känslor som väckts hos mig är så intensiva att jag inte kan behärska dem. Är jag verkligen beredd att underkasta mig hennes vilja så som hon begärde? Det är både lockande och skrämmande. Men jag kan inte vänta med mitt svar så jag säger ett lamt ”ja vi är väl det”. Yvonne släpper min spända kuk och säger med skärpa: -De där kom inte ur hjärtat. Du kunde ha sagt: ”Ja vackra dam,vi är eniga”. Jag kan inte stå ut med att göra Yvonne besviken så jag säger ”Ja vackra dam, vi är eniga”. Hon ser på mig med öppen mun som om hon inte kan tro på vad hon hört. -Gud, Håkan va lycklig du gör mej. Strax är hennes smeksamma hand tillbaka till min redan tilltufsade påle. Och hon är inte bara smeksam utan sätter klorna i den så att det gör ont som fan och så går det för mej för andra gången denna bisarra morgon. Hon har fått sperma på handen och kletar den ren i mitt ansikte. Sängen är inte i liggbart skick och vi lämnar den för en vederkvickande dusch. Vi torkar varandra och just som vi går ut ur duschen säger Yvonne: -Vill du gå och hämta min päls. -Din päls? -Ja min päls. Å så vill jag att du hör på vad jag säjer så jag slipper säja saker två gånger. Det tar mig några sekunder att svälja snubban och jag hinner tänka att det där med att ”lyda min minsta vink” var mer än förflugna ord och förekommer tydligen i den överenskommele som hon har med mej. Fast det där med hennes päls har också sin lockelse. Bara att ta i pälsen gör mig kåt. Än värre blir det när jag sveper den om henne. Hon ser det och tar ett steg bakåt liksom för att undvika en eventuell urladdbing. Med ett leende säger hon: -Du tycker jag är söt i päls! Det är mer ett påstående än en fråga. -Jag vill att du alltid har pälsen i beredskap åt mej när vi har duschast. -Som damen behagar befalla. Hon ger mig ett leene och en puss. Jag ångrar genast vad jag sagt. Man säger så lätt fel saker när man är kåt och jag tror faktiskt att jag gått i ett kåtrus mer eller mindre intensivt ända sedan hon satte sina spetsiga klackar i min pung som en stilla flört. Eller så var det mer beräknande än en flört. Hon behåller pälsen till frukosten och det ger ju mig en naturlig anledning att hjälpa henne med att hålla ut hennes stol. Hon har ett visst bekymmer med att hantera pälsen och att äta samtidigt. Jag vet ju att hon är naken under. Hon behöver en hand till att hålla ihop pälsen och en att äta med. Ärmen till den ”fria” handen hotar att glida ned ut över fingrarna. Hon blir tvungen att byta händer och till slut lyckas hon frigöra en arm så pass att hon kan äta. Allt detta ofivilliga koketteri blir till ett underbart skådespel för mig. Naken arm och hand som smeks av pälsverk… Och hals och haka. Det är så vackert att jag har svårt att ta blicken från detta underbarn och får svårt att hinna äta. Efter aväten frukost flyttar vi till salongen. Yvonne sätter sig bekvämt i soffan och säger: -Hämta mina sandaler. Hon sparkar av sig fofflorna hon haft efter duschen. Jag känner mig litet kränkt över hennes sätt att beordra fram sina sandaler och känner att det nog är avsett att ge mig snudd på förolämpling. Men så känner jag mig tafflig att hänga upp mig på en sån bagatell och lommar iväg efter de begärda skorna. Väl åter lägger jag mig på knä för att hjälpa henne med skorna, en sån där gest som en karl gärna gör för sin kvinna. Och att sätta ett par söta fötter i ett par läckra skor har ju sin tjusning. Jag ser att hon njuter av situationen men ändå säger hon: -När jag bad dej att hämta min päls efter durschen sa du ”Som damen behagar befalla”. Varför var du så trög den här gången när jag bad dej hämta mina skor? Jag tänkte ”hon bad mej inte att hämta pälsen. Hon befallde”. Jag säger att det där jag sa när jag hämtat hennes päls var väl ett sätt att raljera över hennes sätt att säga åt mej att hämta pälsen. -Raljera eller inte så tyckte jag det var tjusigt och jag tycker att du kan fortsätta med det när jag ber dej om något. Hon säger åt mej att sätta mig så att hon kan ”vila sina fötter” i mitt knä. Hon menar så att hon kan misshandla mig i skrevet med sina klackar. Det gör ont, javisst, men jag märker att i stället för att bli förbannad av hennes later har jag börjat finna mig i det med en pervers tillfredsställelse. Det har uppstått ett samspel mellan oss som alltmer styrs av henne. Lilian och jag pratar inte med varandra men hon finns överallt som ett andeväsen som helt styrs av husets nya härskarinna. Hon vet vad vi, Yvonne, och jag har för oss men tycks inte bry sig. Det är något som Yvonne inte är belåten med. Hon ger mig en ny tryckning och säger: -Du har inte sagt att jag är söt i päls. -Har jag inte? Du vet att jag tycker att du är läcker i päls och det vet du. -Om du tycker de så kunde du visa et lite bättre. … Jag är inte här som en besvärlig gäst utan som din älskarinna. -Hur kan du påstå något annat efter våra underbara nätter tillsammans? Jag anade att hon drev med mig. Hon kunde omöjligt vara missnöjd med hur hon behandlades i vårt hem. Jag påminde henne om att hon bar en päls som jag hade nöjet att fåbetala. Genast som jag sagt detta ångrade jag vad jag sagt. Det kändes taffligt på någost sätt. Och hon högg genast in på det. -En päls som jag fått köpa själv. Jag kunde inte låta bli att påminna henne om att hon köpt pälsen för mina pengar. Som om hon var förtretad utbrast hon: -För futtiga åtti tusen. För en karl som är mångmillionär! För att ge eftertryck åt vad hon just sagt gav hon mig en mördande tryckning av sin spetsiga klack som tog direkt i testikeln. Mitt tjut av smärta mötte hon med ett belåtet flin. -Nu när vi är inne på det här med pengar har jag tänkt på att, som din älskarinna, borde jag ha en ställning som en dam av värld. Så vad jag begär är att du öppnar ett konto i mitt namn där i Bahamas och sätter in fem mille på kontot. -Jamen kära vän, nu tror jag visst att du är alldeles förryckt. Som för att ge eftertryck till vad hon just begärt tog hon bort sina grymma fötter från mitt skrev, satte sig prydligt rakt i sin fåtölj, rättade till pälsen, inte utan ett medvetet koketteri och sa: -Vill du att vi skall gå närmare in på omständigheterna av min begäran? Jag blev ställd. Detta var ett öppet hot. Hon kunde inte driva det igenom för det skulle skada hennes egna intressen men hon ville genom detta erinra mig om vilken makt hon faktiskt hade över mig. När jag inte kunde finna ett vettigt svar sa hon: -Du får dagen på dej att tänka på saken. Jag återkommer till det senare i kväll. |
Tillagd 12 maj 2021 Noveller
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.