Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoFrån djupet av mitt bröst
| Jag vet att det blir lite grönare för var dag som går Och jag har antytt det i våra samtal under Du har säkert sagt en massa saker som varit spännande att lyssna till Men allt som jag uppfattat är ditt leende och di kropps rörelse Det kommer ett dovt morrande av hunger från djupet av mitt bröst Det finns en puls som tränger sig fram mot dig strax under min hud Jag är nära dig och jag känner dig, känner hela din nära mig Dina händer mot min rygg, mina läppar mot din hals som doftar du Du säger att vi båda varit på ett varsitt dåligt ställe där det varit mörkt och ensamt Du säger att vi båda plötsligt börjat leva lite, vi har börjat andas igen Och kanske har vi vågat öppna ögonen lite försiktigt för att möta världen Och vi tystnar, vi ser på varandra och jag vet vad jag känner, jag anar vad du vill Det kommer ett ljud från djupet av mitt bröst, ett morrande mot din nakna hals Det finns en puls som tar sig fram strax under min hud och tar över hela min kropp Viskande väser du hest fram ” morrar du åt mate din dumma varulv” sen river du mig i längtan efter puls Och jag möter dig med en kapitulation din dina fingrar bekämpar knapparna i min skjorta Allt det anda har försvunnit. Det är bara du och jag som trängs på samma kvadratmeter Det runt omkring oss försvinner och din bil bevittnar hur vi möts under en ek Och din bil kan vara ett ställe där vi kan gömma oss bakom i grönskan Och jag känner din värme, jag doftar dig och mina fingrar fångar dig genom at ta tag om ditt hår i din nacke När jag begravs i din famn kommer ett ljud av längtan från djupet av mitt bröst i form a ett morrande Det finns en puls som sveper fram strax under min hud som vågor som vatten över din kropp Och du pratar med mig, och jag hör hur dina fingertoppar talar till mig Och jag svarar med mina armar runt dig och mina läppar mot huden vi din hals och nacke Skons spännen vid din fotled, de där tunna strumporna och så de där klänningen Den där hatten som inte går att blunda för som ändå inte kan dölja dig Klockan på min arm stramar då jag sträcker ut min hand för att smeka din vårvarma kind Ditt blänkande halssmycke som slår mot huden vid din halsgrop och då det prålande klara men bottenlösa djup som är din evinnerliga blick |
En text om åtrå och begär
Tillagd 9 maj 2021 Dikter
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.