Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoStellas story
Del 7: Uppdrag och belöning
| Den här följetongen är ett samarbete mellan Stråla och Nata713. Vi skriver ungefär hälften var. Kapitel 7 – Uppdrag och belöning <sprak> ”Hallå? … Stella?” ”Ja, det är jag”, svarade jag lite överflödigt. Det var en hemskt dålig linje. Det lät som om han ringde från månen. Månens baksida! ”Det hörs väldigt dåligt”, sa jag med höjd röst. <sprak> ”Ville bara … det är med henne? Jag är tillbaka i kväll. Jag utgår ifrån att hon är redo för morgondagens … ?” ”Dejten? Jag är redo!” Det var ju nästan det enda jag tänkt på de sista dagarna. ”Bra! Jag hör av mig i morgon bitti...” <sprak> <klick> ”Hallå?” Men samtalet var brutet. Hade god lust att kasta mobilen i väggen, men jag besinnade mig. Nu hade jag hjärtklappning. Dagarna som passerat sedan vår dejt hade inte varit roliga. Jag hade växlat mellan att vara låg, nervös och ilsken och inte ens Olivia hade kunnat muntra upp mig. Trots att samtalet varit kort och hans röst låtit förvrängd kände jag mig rusig bara av att han hade hört av sig. Jag hade känt mig övergiven när han helt hade tystnat under flera dagar, men nu kände jag mig omfamnad igen. Nu gällde bara att fördriva tiden tills vi sågs i morgon. Jag försökte återgå till min bok, Eugen Kallmans ögon av Håkan Nesser. Den som lever i förväntan lever i det saligaste av tillstånd. Meningen på boksidan träffade mig rakt i magen. Fast Nesser hade missat en bokstav, det borde ju stått ”osaligaste”! Ändå kändes det som om orden syftade på mig – bara på mig! Jag lade ifrån mig boken och stirrade i taket. Sedan förra mötet med min självutnämnda Master hade jag bara haft honom i mina tankar. Och med skolstarten om bara drygt ett par veckor bådade detta inte gott. Jag såg verkligen inte fram emot att börja arbeta, utan hade bara tankarna på nästa gång vi skulle ses. En del av mig försökte fortfarande intala mig att nu fick det vara nog, bryt alla kontakter med honom och återgå till ditt ”normala” liv som mellanstadielärare på dagtid, och hitta en ny pojkvän som du förälskar dig i och lev lycklig med honom i alla dina dagar. För sjutton, Stella! Hur svårt kunde det vara? Fast å andra sidan hade jag redan provat på det där Svenssonlivet under sex år med Martin. Så här med facit i hand; hur lockande var det att göra om samma grej en gång till? Det var lite som att tvingas se om en dålig film om och om igen i hopp att den slutar lyckligt nästa gång. Och så fanns ju också den där andra inre längtan. För hur motvilligt jag än erkände det för mig själv, så ville jag ha mer! Jag fick för mig att han hade en noga utarbetad plan, det hade han till och med antytt under vår promenad på Djurgården. Och om jag hoppade av nu skulle jag aldrig få reda hur den gestaltade sig. Hans plan för mig. När jag formulerat dessa fyra ord för mig själv kunde jag inte låta bli att reflektera över vart min egen fria vilja hade tagit vägen? Olivia skulle ha förklarat det med att jag bara tänkte med kåtfittan, men jag tror att det var mer än så. Det här var mäktigare, både kroppsligt och psykiskt på en och samma gång. Det gick bara inte att värja sig. Men han hade sagt att han skulle utveckla mig, jag förutsatte att han menade i en riktning som han önskade. Men i morgon kväll hade han i alla fall ”bokat” mig för en dejt, som han kallade det. Det såg det ut att bli – åtminstone inledningsvis – en helt vanlig dejt, om än extravagant. Trerättersmiddag på en av Stockholms populäraste innekrogar (Olivia var informerad om var), ett sådant ställe där man måste boka bord flera veckor, eller kanske månader, i förväg. Hur han hade lyckats med den bedriften kunde jag inte ens ana mig till. I dag hade jag åkt in till stan och shoppat en festblåsa som matchade restaurangens status. Jag hade fastnat för en supersnygg marinblå klänning från Michael Kors med bara ärmar och guldaktig kedja i nacken, och som jag egentligen inte alls hade råd med. Men jag ville ju inte att han skulle behöva skämmas för mig. Nästa kväll medan jag höll på med att sminka mig inför dejten ringde mitt ex, Martin. Han hade ringt och messat flera gånger den senaste veckan, men jag hade varken svarat eller ringt upp, något som jag normalt alltid gjorde. Men den senaste tiden hade varit allt annat än normal och nu hade jag definitivt inte tid. Jag lät ringsignalerna gå till mobilsvar. ”Var håller du hus, Stella? Du kan väl svara nån gång, eller höra av dig? Blir ju orolig när jag inte får tag i dig!” Efter en kort tvekan kom: ”Puss!” och sedan ett klick. Jag såg lite skamset på telefonen och gjorde en mental anteckning att höra av mig i morgon. Kanske. Via Kik i morse hade jag fått några förhållningsregler inför kvällen. Han skulle förstås beställa maten åt oss båda, jag skulle ha med mig analpluggen i handväskan, samt jag skulle ha på mig ett lila läppstift (en färg som jag själv aldrig skulle ha valt!) som levererats till min dörr av DHL. Utan att han kunde ha vetat om det matchade läppstiftet faktiskt klänningens färg riktigt bra. Jag log tillbaka mot mig själv i spegeln och kände mig ovanligt nöjd med hur jag såg ut. Go for it girl, som Olivia brukar säga. Den här gången hade den röda sportbilen ersatts med hyrd, svart limousine med chaufför som stod parkerad utanför min port! Han slog verkligen på stort. Försökte han impa på mig, så var han på god väg att lyckas. När jag kom ut på gatan öppnades dörren till baksätet och han klev ut, iklädd en mörkblå kostym. Kvällen gick tydligen i blått. Han kysste mig på kinden, och komplimenterade mig för hur snyggt jag var klädd. Sedan viskade han något i mitt ena öra som jag inte tänker upprepa här. ”Tack... Master”, mumlade jag något generat till svar. I situationer som denna irriterade jag mig på hur kolossalt snygg han var! I limousinens baksäte hade han en flaska champagne på kylning. Vi skålade för en ”lärorik kväll” (hans formulering, förstås) och han instruerade chauffören att köra omkring en stund på måfå. Därefter tryckte han på en knapp som gjorde att skiljeväggen mellan fram- och baksätet höjdes och förhindrade all insyn. ”Har hon övat som hon ska?” frågade han med antydan till ett leende längst ut i ena mungipan. Jag sänkte blicken och nickade bara, egentligen mest för att jag helst ville slippa säga ”Ja, Master” stup i ett. ”Det gillar vi.” Jag hade ännu inte riktigt vant mig vid hans ovanliga användande av personliga pronomen. ”Duktig hon är.” Ordföljden fick mig att tänka på den där gröna lilla dockan i Star Wars och jag tvingades kväva en fnissning. I stället tog jag en för stor klunk till av champagnen. För att snabbt byta ämne sa jag: ”Jag tog med mig pluggen.” Jag pekade på handväskan och hoppades nästan att han ville att jag skulle få bli pluggad direkt här i bilen. Chauffören kunde varken se eller höra oss i baksätet, och rutorna var tonade så det fanns inte någon risk för insyn utifrån. Bara tanken på att få den intryckt där bak igen gjorde mig både kåt och nervös, vilket jag tror att han förstod vid det här laget. ”Lugn och fin nu”, sa han och skakade lätt på huvudet, som om han hade läst mina tankar. Jag lade benen i kors för att om möjligt hindra att det droppade mellan benen. ”Vi hinner nog med det också. Gillar hon läppstiftet?” Jag fann mig snabbt. ”Det viktigaste för mig är att Master tycker om det.” Det lät bara så korkat när jag sa det, eftersom det ju var han som hade valt färgen. Men han log nöjt och strök ena handen över sin ständiga skäggstubb. Han kastade en uppskattande blick ner på mina högklackade guldfärgade skor (som jag hade fått låna av Olivia), men han kommenterade dem inte. Bilen gled sakta genom stan och jag tror att han pratade om saker som vi passerade. Jag hade dock svårt att koncentrera mig på här och nu. Mina tankar gled hela tiden iväg mot vad som skulle hända efter dejten. Om det märktes att jag var disträ så var det i alla fall inget som bekom honom och han hade ju så sent som i måndags mycket tydligt informerat mig om att han inte uppskattade att bli avbruten. När vi kom fram till restaurangen hade han kommit upp i varv så pass mycket att han kändes som en ny människa. Det kanske var champagnens inverkan? Han skämtade lite med hovmästaren som tog emot oss. Och när vi passerade andra bord på vägen till vårt, stannade han till ett par gånger för att småprata med andra middagsgäster som han uppenbarligen kände. Framme vid vårt bord var han den perfekte gentlemannen när han drog ut stolen för mig att sitta på. Han berättade lite om restaurangens historia och om den nuvarande ägaren. Inombords gäspade jag och hoppades bara att maten skulle vara lika god som sitt rykte. Han beställde åt oss båda och det var inget som servitören reagerade på som konstigt. De kanske alltid gör så inom överklassen? tänkte jag. Nej, hur fantastisk god maten ändå var, så hände det mest uppseendeväckande under middagen mellan för- och huvudrätten. Det var då han lutade sig fram mot mig och sa dämpat: ”Nu kommer hon att få två uppdrag som hon ska genomföra. Det ena har hon nog redan listat ut?” Jag tänkte på pluggen i handväskan och nickade lätt. ”Just det! Det är dags att uppsöka restaurangens damtoalett och se till att den kommer på plats. Jag vet ju hur duktig hon är, så det kommer att gå som en dans.” Hans låga röst orsakade rysningar längs ryggen på mig. ”Det andra är egentligen ännu lättare. Se det som en utmaning av hennes trygga konventioner. Alltför ofta gör vi saker av gammal vana eller för att det förväntas av oss. I bakgrunden lurar skammen för att begå fel, eller rädslan för att andra ska anse att man gör det. Det här är hjärnspöken som det är oerhört skönt att bli fri från.” Han gjorde en paus och jag undrade vad-i-hela-världen-det-var-det-som-jag-skulle-göra?? ”Så när hon ändå är inne på toaletten ska hon ta av sig trosorna. När hon är klar med båda uppdragen kommer hon tillbaka hit.” Jag märkte att jag hade slutat andas. Det var nog ändå görligt, tänkte jag. Men så kom det: ”Ena handen ska hålla i handväskan och i den andra ska trosorna dingla öppet för vem som helst att se. När hon satt sig, öppnar hon handväskan och låter trosorna falla ner i den och sedan stänger hon väskan och lägger den bredvid sig här på bordet.” Jag blev alldeles varm i ansiktet, jag måste ha rodnat och sett ut som en tomat. Om någon tittade på mig nu måste de förstått att något var fel. Jag öppnade munnen för att säga något, utan att riktigt veta vad. Det kändes som om jag sjönk genom jorden. Det här klarar jag bara inte, tänkte jag. Från min lärarroll hade jag i mig att uppträda logiskt och sakligt, men det här saknade all logik. Och i den här miljön dessutom! Jag inbillade mig att om vi i stället hade befunnit oss på någon sjabbig bar i en förort skulle ingen ha höjt på ögonbrynen om jag så hade viftat med trosorna mitt framför ögonen på dem. Men här mitt bland kändisar och annat ”fint folk”!? Han måste ha märkt min stora tvekan, för han lutade sig fram ännu mer och viskade: ”Visst vill hon vara Duktig?!” och i samma ögonblick visste jag att jag skulle göra det. Min ursprungliga lamslagenhet var med ens utbytt mot självförtroende. Jag besvarade inte hans kommentar, men reste mig från bordet utan att släppa honom med blicken och gick därefter mot damrummet. Därinne märkte man verkligen att man inte var på en genomsnittlig krogtoalett. Mosaikbeklädda väggar, bekväma stolar framför speglarna och klassisk musik på låg volym. Och det luktade gott! För tillfället verkade ingen annan vara där, vilket passade mig perfekt. De trånga toalettbåsen var utbytta mot rymliga små rum. När jag hade stängt dörren om mig lät jag trosorna falla till golvet, och sedan plockade jag fram pluggen. Som tur var hade jag kommit ihåg burken med glidmedel. Med relativ stor nyvunnen rutin kunde jag snabbt trycka dit pluggen. Jag knep lite med rumpan för att få den i exakt rätt position efter att jag rätat på ryggen. Därefter tog jag en mjuk handduk från en trave och torkade mig välbehövligt mellan benen. Jag granskade mig själv i en spegel och konstaterade tack och lov att rodnaden var borta. Bättrade på läppstiftet en aning för säkerhets skull och tvättade händerna. Jag plockade upp trosorna med vänster hand, handväskan med höger och reglade upp dörren. Det hade bara tagit någon dryg minut, lätt som en plätt. Nog var jag väluppfostrad alltid! Resten gick utan att tänka. Jag tog ett djupt andetag och började bara gå, mötte inte någons blick, men passerade säkert ett tiotal bord på vägen, men innan jag visste ordet av var jag tillbaka i min stol. Fem sekunder senare låg trosorna i handväskan. Jag hade ingen aning om någon hade lagt märke till mig och jag tänkte inte bjuda på några frågande blickar mot de andra borden. Jag tittade upp mot honom och mötte hans lugna blick, som tydligt visade att han var nöjd med mig. ”Jag visste att hon skulle klara det”, sa han stolt, och nu log han på riktigt. Han höjde ett champagneglas mot mig och jag fick syn på ett likadant framför mig. Lättad drack jag ur halva glaset i ett svep och jag upplevde en stor tillfredsställelse av att han var så nöjd med min prestation. På något konstigt sätt rättfärdigade det handlingen. Middagen förflöt utan missöden. Han förde konversationen, med korta inspel från mig. Jag hade fått för mig att han inte skulle finna det så intressant om jag pratade om mina intressen, mina vänner, mitt yrke, mina elever, vilka böcker jag hade läst eller vilka filmer som jag sett. De passade liksom inte in i den relation som han – mestadels – hittills hade skapat mellan oss. Den byggde på helt andra premisser än vanliga relationer. Han var den dominante och jag den mer följsamma. Det var förstås inte sådan jag var innerst inne, tänkte jag, men jag kunde se fördelarna och spelade med. Vad kunde gå fel? Nittio minuter senare var vi klara för avfärd. Jag hade tackat så mycket för maten som jag var tacksamt ovetande om vad den hade kostat. ”Sätt upp den på mitt konto som vanligt”, hade han bara sagt till servitören. Det var en sådan kommentar som bara gjorde honom mer mystisk. Gjorde han det här ofta? Hade han en stående bokning här och tog med nya kvinnor hit varje vecka? Tanken gjorde mig nedslagen. Kanske märkte han att jag sjönk ned i grubblerier för så snart vi satt i bilen lade han en arm om mina axlar och drog mig intill sig. Jag tog tacksamt emot den lilla gesten av intimitet och lutade mig mot honom med en suck. Bilen rullade iväg. Jag hade ingen aning om vart vi åkte och jag brydde mig inte heller. ”Hur mår hon?” Hans röst var mjuk och lugn och han strök med fingrarna upp och ner längs min bara arm. ”Jag mår bra.” Hans hand stannade. Väntade. ”Master! Jag mår bra, Master”, rättade jag mig hastigt och hans fingrar återupptog smekningarna längs min arm. ”Bra! Det var duktigt att hon rättade sig själv. Jag vill helst slippa påpeka när hon gör fel.” Jag rodnade lite. Det kändes som en tillrättavisning, som om jag var ett barn. Nej jag skulle verkligen vara noga och göra rätt så han fick se hur duktig jag kunde vara! ”Sitter pluggen på plats?” Ja, nog satt den på plats alltid. Den kändes alltid obekväm till en början men sen spred den en skön känsla. Den påminde mig om hela mitt underliv, påminde om att det fanns där, behövde fyllas. Jag nickade lätt som svar på hans fråga men han nöjde sig inte. ”Det är nog bäst att jag känner efter”, konstaterade han allvarligt. ”Sära på benen!” Jag gjorde förstås som han sa och kände hans hand söka sig in under min klänning, sakta upp längs låret. Jag hasade ner lite för att ge honom bättre tillgång till pluggen. Jag kände hur våt jag var och rodnade vid tanken på att han kanske också skulle känna det. Det gjorde han. Han smekte skåran, fann pluggen och tryckte till. ”Duktigt”, mumlade han, nästan för sig själv. ”Jag tycker om när hon blir så här våt. När hennes kropp gör sig redo för mig. Det är mycket duktigt!” Han drog ut sin hand och förde den till min mun. Jag gapade tveksamt och han drog med sitt våta finger på insidan av min underläpp. ”Hon ska få en belöning för att hon varit så duktig i kväll.” Jag slutade nästan andas. En belöning! Tanken färdas verkligen snabbt, för en hel massa möjliga belöningar flimrade förbi i mitt medvetande under de sekunder som passerade innan han fortsatte. ”Jag vet ju hur mycket hon har övat för det här. Så i kväll ska hon få smaka på min kuk.” Jag tittade upp mot honom och han låste fast sin blick vid min. ”Hon ska få chansen att visa om hon är Duktigare, eller Duktigast.” Jag kände färgen stiga på mina kinder och nervositeten gripa tag i mig. Och suget i magen. Gud vad jag längtade efter att äntligen få lite av honom! Han hade fått se och känna så mycket av mig. Han kände till så mycket om mig. Nu var det min tur att äntligen, äntligen få en bit av honom. Jag kände mig vimmelkantig, rusig och kåt. ”Ja, snälla...” fick jag fram. ”Tack, snälla Master!” Någonstans långt bak fanns tanken att detta var absurt. Att min belöning för att jag hade varit duktig var att han fick sin kuk avsugen. Det kändes som om det inte borde kännas som en belöning, men sanningen var att det gjorde det. Jag sänkte blicken ner mot hans skrev. Han höll på att knäppa upp byxorna och jag kunde inte slita blicken från det. Inga kalsonger. Naturligtvis hade han inga kalsonger. Han behövde inte ens dra ner byxorna, det räckte med att knäppa upp så satt han plötsligt med en grov kuk i sin hand. När han släppte den stod den kvar i givakt och jag kunde inte sluta stirra. Jag såg som i slow motion en droppe försats tränga fram och det väckte ett ännu större begär. Jag ville smaka på honom! "På knä, ner på golvet", sa han med en menande gest. En kort sekund undrade jag om jag hade hört rätt, men så insåg jag att det var där han ville ha mig, och det fanns gott om utrymme mellan sätena, så det var väl praktiskt? Jag hasade ner och placerade mig mellan benen på honom. Sedan såg jag upp på honom. ”Varsågod”, sa han med en nick. Utan att jag hade tänkt på det hade jag väntat på en signal från honom. Jag böjde fram huvudet. Jag ville smaka först av allt. Innan jag ens nuddade kuken ville jag smaka på den, och det vattnades redan i munnen. Han tog tag i mitt hår och virade det runt näven. För att se bättre, antog jag. Jag stack ut tungan. Och smakade. Slickade bort den lilla droppen. Kände sältan. Lät sedan läpparna sluta sig om ollonet. Blötte ner det ordentligt. Lät tungan följa kanten på ollonet hela vägen runt. Han gav ifrån sig ett ljud. Kanske inte ett stön, mer som en förväntansfull suck och han lutade sig bakåt i bilsätet, fortfarande med en hand om mitt hår. Hans läte triggade mig och jag kände en viss självsäkerhet landa i kroppen. Jag tänkte att jag borde visa de få knep som jag snappat upp genom åren, innan jag gav mig på ett försök att vara Duktigast. Jag dök längre ner mellan hans ben. Där tog jag ett stadigt tag om roten och runkade kuken långsamt medan jag tog mig an hans kulor med tungan. Först slickade jag pungen en stund så långt in i mellan hans skinkor som jag kom åt, innan jag övergick till att omväxlande kyssa, nafsa och suga på pungkulorna. Jag lät dem glida in och ut genom munnen, först den ena och sedan den andra. Jag upprepade proceduren flera gånger. Detta fick effekt. Han stönade återhållet och höll mitt huvud på plats med en fast hand. Jag fortsatte min behandling och slickade därefter från roten och hela vägen upp till toppen. Placerade handflatan högst upp på ollonet och gned runt den i en allt snabbare cirkelrörelse. Han gav mig en knappt synbar, bekräftande nick. Jag sög in ollonet och sedan stannade jag upp. Riktade blicken upp mot honom igen och väntade. Han tittade ner på mig, avvaktade några sekunder och sen nickade han mot mig och sa återigen: ”Varsågod!” Jag gjorde som jag övat, men det var ändå lite annorlunda med jämfört med en livlös dildo. Det kändes mer "på riktigt", och jag fick ju omedelbar respons. Jag slutade suga och lät bara kuken glida ner i svalget tills den stötte mot bakersta delen av gommen. Jag stötte försiktigt några gånger innan jag långsamt pressade neråt. Kände ögonen tåras och käkarna spänna när kuken passerade förbi den trånga passagen. Nu kunde han inte hålla sig utan gav ifrån sig ett högt stön som mynnade ut i ett ”... åh jävlar, vad hon är duktig nu! ...” Han rörde höfterna upp mot mig och jag visste att min gräns var nära. Med en sista ansträngning pressade jag ner kuken en bit till innan jag med en kontrollerad rörelse lyfte huvudet och drog flämtande efter andan. Jag kände tårarna rinna nerför kinderna och en sträng saliv bana väg ner över hakan. Medan jag långsamt runkade kuken mötte jag hans blick och han nickade, gav mig ett leende. ”Det var Duktigt, ja det var faktiskt Duktigare!” Jag väntade på fortsättningen och var så fokuserad på det att jag stannade helt. ”Fortsätt!” Hans lite skarpa ton väckte upp mig och jag fortsatte runka honom. Jag kände modet falla när jag insåg att det inte skulle bli mer beröm än så. Han förstod nog min känsla för han frågade: ”Ville hon vara Duktigast?” och jag nickade. ”Jag kan hjälpa henne att vara Duktigast. Vill hon det?” Jag nickade igen. ”Även om det blir jobbigt?” Jag fortsatte nicka för just nu var detta det enda jag ville. ”Då försöker vi igen.” Han tog ett nytt grepp om mitt hår och jag slöt läpparna om kuken. ”Slappna av!” uppmanade han. Med ett lätt tryck pressade han ner mitt huvud över kuken så den försvann djupare ner i halsen. Han stannade inte, lät mig inte vänja mig utan tryckte långsamt men obönhörligt och jag kunde inte göra annat än att försöka vidga och ta emot. När den första hulkningen genomfor min kropp kände jag paniken stiga. Det kändes som om det inte gick mer men han bara fortsatte. Jag försökte behärska mig men jag fick ingen luft och var övertygad om att jag skulle kräkas, så jag försökte ta mig ur hans grepp men han höll mig kvar en kort stund till innan han släppte sitt grepp och lät mig hämta luft. Jag hostade och flämtade och skulle ha fallit ihop på bilgolvet om han inte hållit mig uppe. Jag kände mig fortfarande lätt panikslagen, drog djupa andetag och försökte dra mig bort från honom. Jag tror att han försökte säga något men jag var för uppjagad för att lyssna utan skakade bara hysteriskt på huvudet. Tills det brände till på kinden. Jag stannade chockat mitt i rörelsen och tittade upp på honom. Han höjde handen och gav mig ytterligare en örfil. Nu var jag fullt fokuserad och kände mig plötsligt lugn. Allt kaos jag känt innan var utbytt mot stillhet och fokus. ”Så, så, så.” Nu strök han mig över ryggen. ”Hur mår hon?” Jag sa inget, bara tittade på honom, försökte reda ut vad jag kände. Han hade örfilat mig!! Jag hade aldrig varit med om något liknande. Men på något besynnerligt sätt kände jag bara ett stort lugn. Det kändes verkligen bra! Jag förstod att det var örfilarna som hade fått mig att komma undan panikkänslan, de verkade på något sätt förlösande. ”Hon måste lita på mig” fortsatte han. ”Lita på att jag vet var hennes gränser går. Att jag vet vad hon klarar.” Hans ord var så rätt. Så efterlängtade utan att jag vetat om det! Jag ville lägga min tillit i hans händer. Låta honom bestämma! Jag satt fortfarande på golvet i bilen och nu lade jag huvudet på sidan, lät det vila mot hans lår och han strök mig över håret och jag blundade. ”Hon är MYCKET nära att vara Duktigast. Nästa gång klarar hon det.” Jag visste inte om jag borde vara nöjd eller missnöjd men han lät i alla fall inte missnöjd på rösten. Jag låg med örat mot hans lår och när jag öppnade ögonen såg jag hans kuk, ännu styv. Jag sträckte fram handen och började smeka den försiktigt med pekfingret. Den var våt och kladdig av min saliv och jag reste huvudet och började slicka av den, rengöra den från allt det kladdiga. Det blev plötsligt väldigt viktigt för mig att få avsluta detta på ett bra sätt. Visa att jag kunde få honom att spruta, visa att det fanns sätt för mig att vara Duktigast! Jag tog mig an uppgiften med stor entusiasm. Sög, slickade, smakade, runkade. Använde det jag hade lärt mig under årens lopp. Han njöt. Det kunde han inte dölja och ljuden som undslapp honom triggade mig bara att fortsätta. Tills han plötsligt tryckte bort mitt huvud. Hans röst var ansträngd: ”Nu är det nog.” Nog?! Jag såg förvirrat på honom. Jag skakade på huvudet ”Nej!” Hörde jag mig själv säga. ”Snälla, låt mig fortsätta!!” Jag kände något som liknade panik i bröstet. Jag var tvungen att få visa att jag kunde. Jag upprepade igen. ”Snälla, låt mig fortsätta... snälla, spruta i min mun, snälla Master...” Och just då var det min högsta önskan. Att få honom att spruta i min mun eller var han än önskade. Att få visa att jag kunde. ”Kan hon lova att inte spilla en droppe?” Hans röst var nästan hård och jag förstod att detta var viktigt. Jag nickade upprepade gånger. ”Ja, Master jag lovar! Inte en droppe!” Han tittade på mig och jag bönföll igen: ”Snälla Master, låt mig!” Så nickade han kort. ”Hon får. Eftersom hon varit så duktig i kväll ska hon få en stor belöning.” Han lutade sig bakåt i sätet och en lättad våg sköljde genom mig. Återigen kände jag långt bak i mitt medvetande att det var märkligt. Att hans njutning var min belöning, men jag sköt bort den tanken. Det kändes så rätt och så bra, och det var allt som betydde något. Jag lät munnen omsluta ollonet och började metodiskt suga hans kuk. Det gick inte lång stund innan jag kände de välbekanta ryckningarna. Heta strålar träffade min gom och jag fortsatte slicka, suga och svälja tills det inte fanns några spår kvar. Men allt jag kunde tänka på var de uppmuntrande orden som han hade sagt: "Nästa gång klarar hon det." ================================ Fortsättning nästa söndag! ❤️ |
Fortsättning:
Del 1 (13 jun 2021)Del 2: Räkna högt för mig (4 apr 2021)
Del 3: Min fantastiska väninna (11 apr 2021)
Del 4: Duktig, duktigare, duktigast (18 apr 2021)
Del 5: What's in it for me? (25 apr 2021)
Del 6: Längtan och väntan (2 maj 2021)
Del 7: Uppdrag och belöning (9 maj 2021)
Del 8: Olivias plan (16 maj 2021)
Del 9: Jävla häxa! (23 maj 2021)
Del 10: The road to hell (30 maj 2021)
Del 11: Längst ner i halsen (6 jun 2021)
Del 12: Det här händer inte mig (13 jun 2021)
Tillagd 9 maj 2021 Noveller #Man #Kvinna som bottom #Kvinna #BDSM #Disciplin #Psykisk dominans #Naken vs. påklädd #Smärta #Smisk #Fysisk dominans
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.