Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoParasiten
Del 4
| Vi, det vill säga Yvonne, har vidtagit vissa förändringar. Lillan, eller som hon nu kallas, Våpet, har flyttat till gästrummet och Yvonne har hedrat mig som sängpartner i dubbelsängen. Vi knullar eller pettar morgon och kväll och då och då dess emellan. En vecka kan väl ha gått och vi har haft underbara stunder. Mornar har jag vaknat till halvslummer och känt en hårt erigerad kuk omslusten av en liten lekfull hand. Som ibland kunnat bli ganska grym med vassa naglar. Jag älskar dessa morgnar men så denna morgon håller Yvonne på att ändra cenerariet sedan hon fått mig klarvaken. -Du måste öppna ett konto i mitt namn. Det kommer som en chock. -Och hur har lilla damen tänkt sej att det skulle fungera? -Att stora starka busen sätter in tre tusen i vackan på mitt konto. -Tolv tusen i månaden? Du tycks tro att jag är gjord av pengar? -Nåt dit åt faktiskt. -Hur kan det komma sej att du kan tro nåt om det? Yvonne rycker på axlarna som för att bagatellisera. Hänvisar till att mitt hem inte ”är så pjåkigt”. -Jag är din älskarinna och såna brukar ju skämmas bort och så. -Så du menar att det inte är att skämma bort att låta dej bo här med logi och mat utan att göra det minsta försök att hjälpa till… -De där va inte snällt sagt. -Nej de va det inte. -Så det blir inget konto för mej då. … Jag vill bli bortskämd. Hur vore det om du kunde fatta det. -Du till och med håller dej med eget hembiträde. Hur skamlöst som helst. -Det ger inget cach. -Det var inte snällt sagt. -Nej de va de inte. Vi höll på så där att kivas men det var första gången det handlade om pengar. Jag trodde att frågan förföll men det vore olikt Yvonne. Redan morgonen därpå väcker hon mig genom att leka med min kuk och som så ofta ändar det i ett kanonligg. Sen en lång och avslappande relax. Jag ligger i halvslummer när hennes klåfingriga petting börjar på nytt. Som i ett töcken hör jag hennes röst: -Du har inte sagt att du älskar mej. -De vet du att jag gör. -Jag vill höra det om och om igen. -Ja Yvonne. Jag älskar dej. Jag älskar dej. Belåtet sätter hon på min hårterigerade kuk och ger mig järnet. Sen boxar hon mig i bröstkorgen med sina söta små nävar medan hon pratar: -Jag såg en kvinna med en så söt minkpäls. -Jaha. Jasså. -Jaha. Jasså, härmar hon. E de allt du har att säja! -Ja Yvonne blir sur och vänder sig ifrån mig i sängen. Det kan bli så där ibland. Jag har nog inte tagit till mig det där att Yvonne faktiskt är min älskarinna. En som har rätt till att bli bortskämd! Det är ju inte så länge sen jag ville att hon skulle dra därför att hon djävlades med Lilian men det är ju som det är med den saken. Det är inte så lätt att vara gentleman när offret ställer sig på odjurets sida. Jag har det ju gott ställt så varför inte… Jag kontaktar banken och öppnar ett konto i Yvonnes namn och sätter in begärda tre tusen. Redan samma dag, och innan hon kan ha vetskap om sin lycka med kontot, uppenbarar hon sig efter en shoppingrunda, i just en ”söt” minkpäls. Det vore inte hon om hon inte började kokettera med en liten hand som tittar fram från en ymnig pälsärm, fattar en bård av pälsen och för upp denna under hakan så man kan se hur hon njuter av situationen. Utan at ens visa ett leende säger hon: Håkan! Jag vill ha ett samtal med dej. Jag är så tagen av att se henne att jag har fått hårt stånd. Och, ja, man kan inte alltid vara herre över sina känslor och innan jag vet ordet av har det gått för mig. Naturligtvis har Yvonne, med sitt sjätte sinne, noterat vad som hänt och beordrar mig att gå till badrummet och städa upp mig. Bara denna fadäs innebär att jag kommiti underläge, något som inte är bra när det gäller Yvonne. Men jag måste medge att hon var betagande sin päls. Bara det att se henne njuta av att bära något så unerbart som ju päls är, bringade mig ur fattningen. Men, vem har gett henne pälsen? Hon vill ha ett samtal med mig. Kan det vara så att det är slut mellan oss… Hon sitter nedsjunken i soffan, fortfarande i päls som för att antyda att hon tänker lämna oss. Jag försöker gripa initiativet och säger, med skärpa i rösten: -OK vackra dam, ut med språket. Så vi får det här överståndet. -Ja just. Ut med språket. Lillle man. Jag har börjat ana att du har det bättre ställt än du låtsas och nu vill jag ha alla kort på bordet. -Förlåt men kan du ha det bättre än du har det här? Full passning och… Hon höjer en avbrytande hand och säger: Jag vill veta vart pengarna du hade i Lichtenstain har tagit vägen. -Hur kan du veta något om Lichtensain om jag törs fråga? -Det räcker för dej att veta att jag vet. -Så du har varit och rotat i mina pärmar? -Inte rotat. Jag har gjort litet research. -Vad är det jag hör!? Jag som trodde att jag kunde lita på dej. -Du kan lita på mej bara du gör som jag säjer. -Och om jag inte gör som du säjer? Yvonne gör en liten markering med axlarna som knappt märks i allt pälsverket. -Jag vill ju vara lojal mot dej men om du dummar dej så kan jag ju ge skatteverket en liten vink. -De där låter ju som utpressning. -Jag sa ju att jag vill vara lojal emot dej. De enda du behöver göra är att ge mej full insyn i dina finanser. -De e inte lite du begär. -Nej, de hoppas jag. Så jag har tagit ut ett litet förskott. Jag förstår att hon menar pälsen. Det fascinerar mig och så börjar det tingla i genitalierna igen. Hon är så betagande att gör ont i mig. Och på något sätt känner jag tacksamhet och en lättnad över att min misstanke att hon skaffat en annan älskare (som givit henne en päls) var fel. -Så tyst du blev då min söte vän. -Du är så vacker din päls att det gör ont i mej. -Okej. Då kanske vi kan komma till sak: Var har du gjort av pengarna? Och hur mycket rör det sej om? Hon spänner blicken i mig och jag förstår att hon inte kommer att ge sig. Och det där med skatteverket ger henne trumf på hand. -Bara inte Pananama för då ligger du risigt till. -Nej då, nej då. Inte Panama. -Bahamas? Jag förstår att hon har rotat runt i mina papper. Lönlöst att bjäbba emot. Jag gör en nick. -Och hur mycke? Ska jag klämma fram med det också? Fortfarande har vi ögonkontakt och hon är så klassig och allvarlig att jag förstår att hon inte kommer att ge sig. Plötslig känns det som en lättnad att ge upp allt motsånd och så rinner det ur mig: Tolv mille. -Tolv millioner. Och så två milioner i Atlas Copco och Brown Boveri. Fjorton millioner. Tänk om du hade haft vett på att ge mej den här pälsen. … Va gulligt det hade varit. Hon får mig verkligen att skämmas. Jag stammar något om att jag inte vetat hur länge den här romansen skulle vara. Sen slätar jag över med att jag öppnat det där kontot hon bett om men kan inte med att tala om att jag satt in de tre tusen kronor hon begärt. Hennes allvarliga ansikte spricker upp i ett leende och hon säger: -Det var ju gulligt i alla fall, och så ställer hon sig upp och slår sina pälsiga armar om halsen på mig och vi kysser varandra. Men jag känner att det kommit något nytt i vår relation. Yvonne släpper mig ur omfamningen och återgår till den allvarliga uppsynen. Hon vill ha sitt nya kontokort och får detta. Hon begär att det skall uppgraderas med hundra tusen. Jag förklarar att bankinspektionen lägger sig i en transaktion som är femtio tusen. Yvonne nöjer sig med femtio tusen men tillägger att hon vill att jag ser till att det alltid finns minst femtiotusen på kontot. Jag finner en sorts pervers tillfredsställelse med att hon ställer sådana här krav och jag finner också en tillfredsställelse med att kommit till ett större allvar i umgänget oss emellan. Jag får också veta att hennes päls skall avbetalas med tjugo tusen i månaden i fyra månader. Åttio tusen alltså. Hon tenderar att bli dyr i drift men hellre det än att hon hotar med att överge mig för någon annan. På något sätt känns det att hon stiger i min aktning när hon ställer krav. Samtidigt känns det litet pirrigt för hur långt hon tänker gå i sina krav. Hon behöver bara säga ett knyst till finansinspektionen för att få mig i ängelse. Jag vet ju att det inte ligger i hennes intresse att ange mig men möjligheten finns där om hon vill sätta åt mig. Natten som kommer blir inte lika stormig som tiigare nätter. Yvonne leker med min kuk och jag smeker hennes bröst som villigt putar ut i mina handflator. Jag känner att Yvonne ligger och ruvar på något och frågar försiktigt vad hon tänker på. Hon dröjer men så säger hon: -Jag tänker på Våpet. Nu när jag vet hur bra vi har det ställt är det ju slöseri att låta henne arbeta utanför hushållet. Så jag funderar på att låta henne slippa att knega som lärare och helt ägna sej åt vårt hushåll. Une bonne a tout faire. Vore inte det en lättnad för både henne och oss? -Du jag är inte säker på att vore en så bra idé. Hon har ödslat fem år att utbilda sig till gymnasieadjunkt och är beskälad av sitt jobb. -Men du måste väl ändå medge att det måste vara tungt för henne att sköta både skola och jobba som piga åt oss. Jag känner mig riktigt feg eftersom jag inte vågar föreslå att Yvonne och jag kunde ge Ingela en hjälpande hand. Ingela sittter uppe om nätterna för att förbereda dagens lektioner. Men att föreslå Yvonne att utföra pigjobb vore en förolämpning. Frågan är väckt men blir hängande. Tidigt på morgonen tarYvonne upp frågan utan vi utfört någo sexuell handling: -Jag vill att du talar med Ingela i dag innan hon går till sitt jobb. -Ska jag tala med Ingela? Det om någon är väl din avdelning. -Lilian är din fru. Det är du som skall tala henne till rätta. Lilian är som alltid tidigt uppe för att ordna vår frukost och kanske hinna få i sig något. Avvakande sätter jag mig på en köksstol. Lilian är stressad och det är uppenbart att min närvaro är ovälkommen. Lilian, säger jag trevande men hon fortsätter med sitt arbete och låtsas inte om att jag tilltalat henne. Jag tar om igen: -Du måste lyssna på mej. -Inte nu. Jag har inte tid… -Du har för mycket att göra… Jag försöker att få henne att förstå att jag vill henne väl men hon vägrar att lyssna. Hon slänger i sig en macka och ett glas mjölk. Slänger på sig ytterkläder, tar sin väska och går utan att ens säga hej. Jag är luft för henne. Det är inte kul att gå tillbaka till sängkammaren och en Yvonne som kommer att kritera mig. -Nå? -Lilian lyssnar inte på mig. -Så du klarar inte av din fru? -Hon var stressad. Vi kan ju inte begära vad som helst av henne. -Nej precis. De e ju därför jag vill att hon ska sluta sitt jobb utanför hemmet. Men de törs du inte säja till henne! -Jag har ju förklarat för dej hur hon ser på sitt jobb. -De inte frågan hur hon ser på sitt jobb utan hur du eller jag ser på hennes jobb. -Så hon skulle inte ha nåt att säja till om? -Nej. Efter den betan blir det tyst mellan oss i sängen. Tankar tycks mala åt olika håll i våra huvuden. Så, efter lång pressande tysnad kommer den där lilla handen som tycker om att leka med min penis. En inviterande hand som jag inte kan motstå och genast blir den styv. -Du förstår, Håkan, jag vill ha stil på det här hushållet. Och om Lilian ska få hållas som hon gör kan jag inte skola in henne så som jag vill. På ett sätt tycker jag att Yvonne är för jävlig men å andra sidan kan jag inte låta bli att dyrka henne för den lilla tyrann hon är. Och hon vet det och behöver bara göra en liten tryckning på min känsliga kuk för att återföra mig till den rätta läran. Den här dagen har ju knappt börjat men vi måste stiga upp för att den frukost som Våpet dukat upp åt oss inte ska kallna. Jag blir sittande i salongen medan Yvonne återvämnder till det obäddade och ostädade sovrummet vilket hon aldrig brukar göra innan Våpet varit hemma för lunch. Efter en kvart eller så är Yvonne tillbaka och lägger ned sin mobil på soffbordet. -Jag har talat med Lilian. Hon har insett att hon måste säga upp sej men måste stanna terminen ut. Alltså ungefär en och en halv månad. -Och vad har min lilla tyrann använnt för påtryckningsmedel för att få henne dit hän? -Passa dej för att försöka vara sarkastisk. För mej är detta viktigare än du tycks förstå. … Jo jag har tänkt att förbjuda henne att använda nätterna till att förbereda sej. Hon är tillräckligt rutinerad för att klara sina lektioner utan förberedelser den tid hon har kvar. Och det blir, som du säkert förstår, en enorm lätnad för henne. -Du tycks inte känna Lilian så bra som du tror. Hon är alldeles för ambitiös för att gå med på det där. -Hon behöver inte gå med på något. Vi, eller du, stannar uppe tills hennes bestyr här är klara. Sedan kollar du att hon har ljuset släckt. Om hon krånglar får du hitta på något sätt att hon inte kan tända. … Eller få henne att förstå att det är för hennes skull vi vill att hon ska sova om nätterna. -Hon har respekt för dej. Det är nog bättre om du förbjuder henne. -Jag har förbjudit henne. Men jag vill ha kollat att hon lyder. |
Tillagd 8 maj 2021 Noveller
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.