Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoStellas story
Del 6: Längtan och väntan
| Den här följetongen är ett samarbete mellan Stråla och Nata713. Vi skriver ungefär hälften var. Kapitel 6 – Längtan och väntan Utdrag ur Stellas privata dagbok, tisdag 3 augusti Kära dagbok! Ursäkta att jag inte skrivit på ett tag. Jag vet inte riktigt var jag ska börja... Jag har träffat en man som vänt upp och ner på mitt liv på ett sätt som jag inte kunde ha förutsett. Han är så annorlunda alla andra män. Och han vill att jag ska bli annorlunda också, alltså som han, fast tvärtom. (Äsch, jag förklarar dåligt!) Fastän vi har pratat på Tinder och Kik i över en månad så känner jag honom inte speciellt bra. Men det tycks inte bekomma honom alls. Kanske beror det på att han känner mig desto bättre? Men han utmanar mitt sätt att tänka. Han vill att jag ska lägga mina gamla erfarenheter och värderingar, och gud vet vad, åt sidan och se saker och ting ur hans nya perspektiv. Det är i alla fall min tolkning, han är inte alltid glasklar!! Vi har bara träffats tre gånger. De två första träffarna var väldigt speciella... jag önskar att jag kunde skriva vad som hände men jag blir så generad bara av att tänka på det! I går sågs vi på en tredje dejt och innan dejten visste jag varken ut eller in. Skulle jag verkligen gå dit? Men jag tvingade honom att gå med på en ”vanlig” träff på Djurgården där han lovade att han skulle förklara sig, hur han ville ha det med ”oss”, om det nu ens fanns något ”oss” att bygga vidare på? Nu blev ju inte dejten helt vanlig ändå, men vi promenerade i alla fall i sakta mak och han lade armen om min axel och det kändes så enormt skönt att känna hans kropp emot min. Hade jag varit en katt hade jag nog spunnit! Efter ett tag kom han in på hur han såg på vår gemensamma framtid. Det är detta som gör mig så tveksam och förvirrad. Det går emot alla föreställningar som jag är uppfostrad med. Han ska bestämma precis allt! Jag uppfattar det som om han vill ”uppfostra om mig” att tänka som han. Men sen sa han en sak som jag funderat på i ett dygn nu. Egentligen, sa han, var det inte han som skulle bestämma, utan mera att jag skulle fås att vilja samma som han och därmed var det de facto jag som styrde vår relation!! Jag har sugit på den karamellen sedan i går och även om jag har en del (invändningar) frågeställningar om den kan jag se en viss logik i den. Och sen när jag frågade varför jag skulle vilja ha det på det här sättet, med en massa hemmasnickrade förhållningsregler som jag ska följa, blev han mer intim och hävdade att han redan förstått att detta var något som jag tyckte om. Att jag på nåt sätt njöt av att han bestämde över mig. Och då tänkte jag förstås tillbaka på de två första dejterna. Vad han gjort med mig då och hur det fick mig att känna... Jag lade ifrån mig pennan. Trots att det här var min privata dagbok som ingen annan läser var det ändå något som hindrade mig att skriva så här detaljerat om så här intima saker. Känslosvallningarna som jag hade känt då, blandningen av smärta och njutning, fick mig fortfarande att rysa av välbehag, men jag blev också lite skärrad över det. Likaså under gårdagens dejt, när han hade fört in sin hand under kjolen och smekt den uppför baksidan av låret, samtidigt som han berättade att han genomskådat att jag hade velat överraska honom genom att komma pluggad till dejten, gick det som ett oemotståndligt rus genom kroppen, känslor som var svåra att bearbeta. Min kropp hade pressat sig mot hans, och hans stånd hade träffat rakt på pluggen och pressat den lite längre in. Det kändes som fötterna lättade från bryggan och jag svävade. Ingen man hade hetsat mig så här förut. Ingen annan hade varit i närheten av att skapa ett sådant inre begär hos mig med så till synes små medel. En lätt, smekande beröring i kombination med att han läste mig som en öppen bok, det var allt som behövdes! Han visste precis vilka knappar han skulle trycka på och jag reagerade precis så som han hade planerat. Han visste tydligen mer om vad jag ville – eller var det behövde? – än jag själv gjorde. Han var i fullständig kontroll och jag kände mig som ett värnlöst stycke, vilket framkallade skamkänslor hos mig. Hur kunde jag känna så här? När jag tagit mig ur den initiala förtrollningen hade jag snurrat runt för att kunna kyssa honom men i stället tog han ett kraftigt tag om mitt nackhår och böjde på så sätt mitt huvud bakåt, samtidigt som hans bestämda blick genomborrade mig, som om han kunde läsa mina tankar. Den andra handen tog ett bestämt tag om mitt högra bröst utanpå t-shirten, och därefter hade han dragit hårt i först den ena och sedan i den andra bröstvårtan. Det här måste ha aktiverat någon för mig okänd del av hjärnan, för helt utan förvarning brände det till mellan benen på mig. ”Jag tror att hon gillar det här alldeles för mycket”, hade han viskat i mitt öra, utan att vänta på något svar. Det var mer ett krasst konstaterade från hans sida. Alla känslorna rullade över mig på en och samma gång. Smärtan blandades med njutning, chocken med önskan om mer. Hårdare. Intensivare. Fortsätt! Jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken, men bad ändå tyst för mig själv att han inte skulle sluta! Även nu i efterhand kunde jag frammana liknande känslor, även om de inte var lika intensiva nu, genom att tänka tillbaka på det som hade hänt dagen före. Det var där på bryggan som hans psykologiska övertag på mig inletts på riktigt under den korta stund som våra kroppar hade varit sammanlänkade. Och efteråt, när vi satt på en parkbänk intill varandra och jag höll honom i handen, hade han bekräftat vår nya status genom att hänga ett halsband runt halsen på mig. Jag skulle alltid bära det, sa han, vilket jag förstås lovade. Just i den stunden kunde jag ha lovat precis vad som helst. Jag fingrade leende på halsbandet nu, där jag låg i soffan i mitt vardagsrum. Det var av guld, en enkel länk med ett litet rött glashjärta. Det var den finaste present jag någonsin hade fått av någon. Tänk om han visste att jag höll i det nu och tänkte på honom? Jag slog bort tanken som fånig, män var inte så sentimentala, speciellt inte han! För honom var halsbandet säkert mer en symbol än ett vackert smycke. Ett sätt för honom att göra sig påmind hos mig när han inte var hos mig. Jag började förstå att allt det här ”nya” hade mycket med psykologi att göra. Efteråt hade vi fikat på ett kafé, som vilket par som helst. Jag förundrades lite över hur enkelt han kunde röra sig så mellan den ”vanliga” världen och vår ”hemliga”. Han kunde verkligen tas för vem som helst när han umgicks med främlingar, fast jag kunde förstås inte undgå att märka hur andra kvinnors blickar gång på gång sökte sig till honom. Sorry, men han är min! tänkte jag. Men frågan var om det inte mer var så att jag var hans?? Innan vi skildes uppmanade han mig att fortsätta med mina övningar. ”Minst en kvart om dagen. Det blir examensprov inom kort.” Sedan berättade han att han var tvungen att resa bort några dagar. Det var något med hans arbete som han inte kunde berätta. ”Men på fredag hämtar jag upp henne utanför hennes lägenhet klockan sju. Hon ska klä sig för ett restaurangbesök.” Han nämnde restaurangens namn utan att fråga mig om jag var ledig då, det tog han för självklart. Jag reste mig ur soffan, gick in i sovrummet och plockade fram dildon. Han hade ju sagt att jag skulle öva femton minuter om dagen så jag borde väl... Stående framför spegeln i sovrummet gjorde jag så som Olivia instruerat mig. Jag förde in den grova dildon så långt jag kunde i munnen och lät den stöta lätt mot svalget. Varje gång blev resultatet detsamma. Så snart jag försökte pressa den lite längre ner i halsen genomfors jag av kraftiga hulkningar och rysningar som fick nackhåren att resa sig. Övningarna gjorde mig tårögd och efter några minuter kastade jag ilsket ifrån mig dildon på sängen. Jag kände knappt igen kvinnan som jag såg i spegeln. Håret var rufsigt och kinderna rödflammiga. Tårarna hade dragit med sig mascaran som nu var utsmetad nedanför ögonen. Herregud! Jag suckade högt. Tur att han inte kunde se mig nu. Plötsligt kom jag ihåg mina blåmärken! Jag drog ner byxor och trosor i en enda rörelse och vred mig så att jag kunde se mig själv bakifrån i spegeln. Det hade gått tre dagar nu men de var fortfarande i allra högsta grad synliga. Jag sträckte mig efter telefonen som låg på nattygsbordet och knäppte en bild. Han hade ju krävt ett foto om dagen tills märkena inte syntes längre. Jag skickade iväg fotot på Kik och satte mig på sängen för att se om han skulle svara direkt. Jag satt så i några minuter och stirrade på den lilla symbolen som visade att meddelandet var levererat men ännu inte läst. Det var tydligt att han inte hade möjlighet att läsa nu. Jag suckade. Lade mig ner på sängen och stirrade upp i taket. Jag kände mig liksom... uppgiven. Allt kändes meningslöst. Det var bara tisdag och fredag kändes som en evighet bort. Hur skulle jag ens fördriva dagarna fram till dess? Jag drog med handen över överkastet och fingrarna landade på dildon. Jag lyfte upp den och studerade den noga. Den var verkligen verklighetstrogen! Jag drog med pekfingret från ollonet och ner. Jag hade inte provat den än på det sätt den var avsedd. Men nej. Jag kände inget sug. Jag kände mig faktiskt bara låg och bestämde mig för att kolla lite på tv och därefter göra en tidig kväll. I telefonen var meddelandet med fotot fortfarande oläst. Jag lämnade telefonen demonstrativt i sovrummet och gick ut i vardagsrummet och slog på tv:n. Morgonen efter fick jag ångra mitt tidiga sänggående. Jag vaknade redan klockan fem och kunde inte somna om. Mitt meddelande var fortfarande oläst och jag började tro att han övergett mig! Jag loggade in på mitt konto på Darkside. Det var första gången jag loggade in sedan dagen Olivia hjälpte mig att skapa kontot. Då hade vi ägnat eftermiddagen åt att läsa alla meddelanden jag fått. Vi hade varit fulla och fnissiga och jag var tacksam över att vi inte hade svarat på något meddelande. Vem vet vad vi kunde fått för oss att skriva! Jag öppnade några av meddelandena igen på måfå. Några hade skrivit på nytt, påmint om sin existens, men jag svarade ingen nu heller. Påfallande många mess var likadana. En kort hälsningsfras och inget mer. Eller en kommentar på mitt foto. Några hade ansträngt sig mer, det märktes att de läst min profil och min intervju. Jag kände ett styng av dåligt samvete när jag inte svarade. Men det var som med Tinder – jag hade stängt ner min profil efter vår första dejt. Andra män kändes helt enkelt inte intressanta så det kändes inte meningsfullt att slösa deras eller min tid med att skriva. Jag öppnade ett meddelande jag nyss fått. Tydligen var det fler än jag som var vakna tidigt på morgonen. ”Se där, se där, vad är det för morgonpigga tankar som snurrar hos denna sköna novis” Jag började fnissa. Vilket meddelande! Det fanns verkligen alla sorter på den här sidan! Jag gick in i mitt galleri istället för att titta till mitt foto. Det var inte klokt vad många som ville vara med och bedöma hur duktig jag var! Jag scrollade igenom kommentarerna tills jag kom till slutet. Jag visste mycket väl att jag inte var ”duktigast” så jag lämnade en kort kommentar sist av alla: ”Jag övar vidare!” Det pirrade till när jag skrev det. Det kändes som ett hemligt tecken – en signal till Master att jag gjorde min läxa! Även om han inte öppnade mitt meddelande på Kik så såg han kanske vad jag skrivit här? Klockan var nu 05.53 onsdag morgon, och aldrig förut hade väl tiden fram till fredag kväll känts så här avlägsen. MASTER Det var olyckligt att jag var tvungen att resa i jobbet redan samma kväll som jag träffat Stella på Djurgården. Det var ett hastigt påkommet ärende som krävde min personliga närvaro i Kiev. Det borde inte ta mer än 72 timmar, men det gick inte alltid att veta i förväg. Jag hade inte planerat dejten i detalj, utan hade gått mest på känsla för att få Stella dit jag ville, att få henne att förstå hur hon skulle tänka framöver. Och hennes respons var så pass bra som jag vågat hoppats på, lite lagom ifrågasättande men ändå inte avvisande. Halsbandet hade visat sig vara ett lyckokast, Stella visade klart för mig att det kompenserade för mycket annat. Jag visste av erfarenhet att det är en känslig tid i början av ett förhållande som vårt. Både min fysiska och psykiska närvaro var viktig för att hon inte skulle ge upp eller känna sig övergiven. För att kompensera min bortavaro utlovade jag en extra fin dejt på fredag. Men jag var inte säker på att det räckte. Men när jag gör den här typen av resor är jag tvungen att lämna mobilen hemma och den jobbmobil jag hade med mig kunde jag inte använda privat. Så nu satt jag på mitt hotellrum och funderade på om jag skulle våga riskera skaffa en extra mobil med kontantkort som inte gick att spåra till mig. Det var emot alla regler och förordningar, men men… OLIVIA Stella ringde precis när jag kom tillbaka från lunchen. Jag hade egentligen inte tid, jag skulle komma på minst tre förslag på hur en kampanj för ett visst rengöringsmedel skulle kunna läggas upp. Jag är duktig på att improvisera, men snälla nån! Behövde världen verkligen mer reklam för rengöringsmedel? Så jag tog mig tid. Stella är viktig för mig. Och jag för henne. Hon berättade om sitt senaste encounter med sin mister X. Hur mycket jag än unnade Stella ett mer spännande sexliv kändes det som om det hela gick lite för fort. Och då syftar jag inte på själva sexet, för det hade de ju inte kommit så långt med, om jag fick tro Stella, utan mer hur han påverkade Stellas syn på sig själv och sitt framtida liv. Jag tvekade inte att använda ordet ”störtförälskad” om hennes tillstånd och det på ett sätt som hon aldrig hade varit förut, inte ens när hon träffade Martin. Men min roll var förstås att vara stöttande och inte ifrågasätta alltför mycket. Förresten gjorde hon det sistnämnda själv i rätt så hög utsträckning, vilket ju var sunt. Men i slutänden var det som att hon ändå kapitulerade och placerade allt som talade emot att de båda bara var som skapta för varandra längst in, underst i någon byrålåda. Det som jag tror störde mig som väninna mest, var hur hemligt allt var! Hon visste ju inte ens hans riktiga namn än! Eller vad han arbetade med, var han bodde osv. Hur sjukt var inte det? Tro mig, att han påstods var snygg hade inte undgått mig, men jag ville ju se det med egna ögon! Nej, här krävdes det lite action från supergirl Olivia! En plan började formas i mitt huvud. ================================ Fortsättning nästa söndag! ❤️ |
Fortsättning:
Del 1 (13 jun 2021)Del 2: Räkna högt för mig (4 apr 2021)
Del 3: Min fantastiska väninna (11 apr 2021)
Del 4: Duktig, duktigare, duktigast (18 apr 2021)
Del 5: What's in it for me? (25 apr 2021)
Del 6: Längtan och väntan (2 maj 2021)
Del 7: Uppdrag och belöning (9 maj 2021)
Del 8: Olivias plan (16 maj 2021)
Del 9: Jävla häxa! (23 maj 2021)
Del 10: The road to hell (30 maj 2021)
Del 11: Längst ner i halsen (6 jun 2021)
Del 12: Det här händer inte mig (13 jun 2021)
Tillagd 2 maj 2021 Noveller #Man #Kvinna som bottom #Kvinna #BDSM #Disciplin #Psykisk dominans #Naken vs. påklädd #Smärta #Smisk #Fysisk dominans
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.