Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoStellas story
Del 5: What's in it for me?
| Den här följetongen är ett samarbete mellan Stråla och Nata713. Vi skriver ungefär hälften var. Kapitel 5 - What's in it for me? MASTER Jag tittade på fotot hon hade lagt upp där hon pressade in dildon i munnen och ögnade igenom kommentarerna som hon redan hade fått på bilden. Uppdaterade sidan och såg flera nya kommentarer rulla upp. De flesta hade skrivit ”duktigast” under. Jag skrattade till. Så jävla smörigt!! Det var absolut ok, ett fullgott första försök och på gränsen mellan ”duktigt” och ”duktigare”, men ”duktigast”? Knappast! Jag tvekade ett ögonblick innan jag skrev in ”Bättre kan du.” Ja, det var lite drygt, det var jag medveten om, men det skulle trigga Stella, så väl kände jag henne vid det här laget. Jag kände mig väldigt belåten över mitt infall att skicka henne dildon – hon reagerade positivt på överraskningar, det var alldeles tydligt! Det var svårt att sätta fingret på vad det var som gjort att hon stack ut när vi börjat skriva med varandra på Tinder. Min profil retade många, men den innehöll några ledtrådar som lockade dem som gillade vad jag gillade. De som förstod att läsa mellan raderna. Stella var inte en av dem. Hon hade tagit allt i min text på fullaste allvar, men jag hade också fått en känsla av att hon hade en annan sida under den där präktiga fasaden, en sida som hon uppenbarligen inte ens själv varit medveten om. Jag fick för mig att det hela bottnade i en kunskapstörst från hennes sida. Det hörde nog samman med hennes yrkesroll som ju i hög grad bygger på att hon måste förstå det som hon själv lär ut. Och här hade hon stött på något som hon inte alls kunde greppa, men istället för att bara släppa det, ställde hon oändligt med frågor och jag spelade med genom besvara dem lite som ”Goddag, yxskaft”, för att testa henne och se vilken respons jag fick, vilket bara gjorde henne mer frustrerad och ännu mera på! Jag gick rätt mycket på intuition och ibland fick hon helt seriösa svar, men det kan inte alltid ha varit lätt för henne att sålla bland mina provocerande svar. Jag log nöjt för mig själv. Det hade funnits en tid då jag hade lockats av nybörjare. Att få vägleda någon som aldrig provat det här. Som aldrig fått njuta av smisk. Som aldrig varit utsatt, fastbunden, utan kontroll. Det hade varit spännande och det hade fått mig att känna mig erfaren och kunnig. Nu blev jag nästan generad när jag tänkte på det. Först nu med många års erfarenhet förstod jag till fullo det ansvar som åligger den som tar kontroll över någon annan. I synnerhet när den man lever ut med inte riktigt vet vad den ger sig in på. Jag kunde se nu att jag kanske inte varit mogen uppgiften från början, och nu föredrog jag kvinnor som hade erfarenhet. Nä, nybörjare lockade inte längre men Stella hade ändå gjort det. Hon trodde själv att hon var vanlig. En typisk mellanstadielärare utan något speciellt. Det var hon inte, det var jag säker på. Fördelen med att chatta länge innan man sågs var att man lärde känna varandra ganska bra. Jag hade tidigt identifierat att hon stack ut. Det fanns en nerv i det hon skrev och en glöd och passion i vår dialog. Nu var det min sak att rikta in den där glöden mot lite intressantare saker. Jag ville få över henne på min sida. Jag ville att hon skulle rikta den där passionen mot mig. Jag minns en gång när vi var mitt inne i en konversation och hon frågade: ”Tror du själv på allt du säger?” Och jag svarade ärligt: ”Nej, gör du?” Varpå hon skrev: ”Menar du verkligen att kvinnor är underställda männen?” ”Bara om de själva vill vara det.” Och det var förstås inget bullshit från min sida. Men det fick henne att tänka till och det tog nog över fem minuter innan svaret kom. Jag kunde nästan se framför mig hur jag hade satt i gång kugghjulen i hennes hjärna. ”Och du tror att jag vill det???” svarade hon, plus en jävla massa såna där emojis. Själv struntar jag alltid i sådana, de tillför inte något till det jag skriver. Jag skrev direkt: ”Utforska ditt inre! Vi har skrivit i över en månad. Övertygad om att det inte bara handlar om vetgirighet från din sida.” Mitt intresse hade bara stärkts av våra två möten. Hon hade visat sig vara precis så modig och tillitsfull som jag hade trott att hon skulle vara! Att hon lät mig stoppa in pluggen på vår första dejt! Jag hade medvetet låtit bli att röra henne för mycket då. Det var pluggen – att hon lät mig sätta den på plats – som var det centrala. När jag vid den andra dejten äntligen fick chansen att känna ordentligt på de där runda skinkorna hade jag känt mig salig. Det hade varit som elektricitet under mina fingrar när jag smekt henne och hon hade också känt det. Med tanke på hur våt hon varit efter de 20 slagen så hade den täta stämningen mellan oss påverkat även henne. Det hade krävt all min självbehärskning för att inte knulla henne där och då. Hon skulle ha gett sig till mig, tveklöst. Hon hade varit redo, darrande, andlös – och våt. Men jag hade andra planer. Bara knulla var för simpelt, det kunde jag göra med vem som helst. Med Stella ville jag mer. Och det var viktigt för mig att få henne att vilja det lika mycket – om inte ännu mer! – och tanken på att få höra henne säga högt vad hon ville att jag skulle göra med henne tände mig enormt. Det var dit jag ville få henne. Jag tittade på fotot igen. Det slog mig plötsligt att hon måste ha någon hos sig som tagit bilden! Den var i en sådan vinkel att hon knappast kunde ha tagit den själv. Jag utgick från att det var en tjejkompis. ”Vem är din väninna?” Det tog inte lång stund innan hon läst mitt meddelande och snart hade jag ett svar. ”Du bara frågar en massa, jag får aldrig veta något!!” Det såg hafsigt ut. Efter våra möten hade vår chattkonversation stramats upp. Jag tyckte om att hon kallade mig Master, det var en påminnelse om vad vi skulle vara för varandra. Det här meddelandet bröt den spänning jag ville ha mellan oss. Det var inte hennes normala sätt att svara mig. Väninnan hade uppenbarligen en påverkan på vad jag fick tillbaka, hon kanske till och med dikterade för Stella vad hon skulle skriva? Jag insåg samtidigt att jag var tvungen att vara försiktig nu. Om hennes väninna var av den skeptiska typen så skulle hon kunna ha dåligt inflytande över Stella. Övertyga henne om att jag inte var rätt man för henne. Jag knappade snabbt in mitt svar. ”Vad vill du veta?” Det hände inget på en stund och jag började tro att jag tappat henne, men sen kom det: 1. Vad heter du - PÅ RIKTIGT? 2. Hur ofta smiskar du tjejer på konstiga platser? 3. När ska vi ha en vanlig dejt??? Jag log. Nej, hon var inte förlorad. Hon var i allra högsta grad med mig! ”Du kanske får svar på fråga 1 och 2 när vi ses på en vanlig dejt, i morgon.” Jag kände mig nöjd med mitt svar. En vanlig dejt var inte en så dum idé ändå. I dag var det söndag och jag kunde ta med henne på promenad på Djurgården vilken veckodag som helst, hon hade ju ändå sommarlov. Fika på något kafé. Vi kunde göra sånt som andra gör på en vanlig dejt, och jag kunde samtidigt lära henne mer om hur jag ville att vår samvaro skulle se ut. Reglerna som hon behövde följa. Jag var förbi det stadium då jag ens tyckte att det var konstigt att jag ville sätta upp regler. Att jag krävde att den jag träffade skulle följa dem. Det var så här jag ville ha mitt liv och mitt sexliv. Det var så här jag blev kåt – genom maktförskjutningen. Fick jag inte ha det i en relation var jag faktiskt inte intresserad. Men jag visste också att det inte är något man kan åstadkomma på egen hand, inte om det ska kunna bli mer långvarigt. För att jag skulle få vara dominant måste det finnas någon som ville vara undergiven. Stella hade det i sig, men nu behövde hon förstå vad det var jag erbjöd och själv vilja ta klivet. Allting handlade om tillit. Dagen därpå stod jag vid brofästet till Djurgårdsbron och tittade på kanotisterna som ljudlöst gled genom Djurgårdskanalens vatten. Jag hade ansträngt mig för att göra detta till en vanlig dejt. Stella hade messat flera gånger under morgonen för att försäkra sig om att hon inte förväntades förbereda sig på något sätt, men jag hade lovat henne att hon kunde komma precis som hon var. Jag tror ändå att hon försökte imponera på mig för hon hade en kort kjol och en urringad och tight t-shirt när hon kom fram till mig. Enligt min skala var hon var en sjua, och jag visste att hon egentligen tyckte jag att jag var för snygg henne. Min vana trogen hade jag varit där i god tid. Jag tyckte om när andra kom fram till mig, snarare än tvärtom, då kändes det som om vi befann oss på min planhalva. ”Master...” Hon sa det så tyst så att bara jag kunde höra. ”Duktigt!” replikerade jag med låg röst. Jag synade henne uppifrån och ner. Min blick påverkade henne, för plötsligt framträdde hennes bröstvårtor tydligare genom tyget. Jag gav henne ett snett leende. ”Bra skoval!” Hon tittade ner på sina sneakers och rodnade lite. ”Jag tänkte eftersom vi ska promenera...” Hennes röst dog ut men jag lade en arm om hennes axlar. ”Jag menade det! Vi ska gå så det var bra att du inte kom i stilettklackar.” Hon skrattade till. ”Ja, men då så!” Vi började gå längs med vattnet. ”Så du är lite bakis idag alltså?” Stella rodnade igen, jag märkte att hon var nervös. ”Äh, jag brukar inte dricka så mycket men en väninna kom över med vin och jag är är ju ändå ledig...” Hon sneglade upp mot mig, som för att få mitt godkännande, vilket bådade gott. ”Jag somnade redan klockan halv sju!” Jag nickade mot henne. ”Jag anade det eftersom du inte svarade på mitt meddelande förrän på morgonen.” Vi gick tysta ett tag men jag såg att hon tog sats några gånger innan hon till slut fick ur sig det. ”Jag vet inte när jag ska kalla dig Master!!” Jag svarade inte utan lät henne fortsätta i sin egen takt. ”Som nu till exempel, måste jag säga Master hela tiden? Ska jag börja varje mening med det? Det blir jättekonstigt ju...” Jag väntade en stund men när hon inte fortsatte så tog jag till orda. ”Det är väldigt bra att du berättar om de här funderingarna för mig. Jag förstår att det inte är så lätt för dig, för allt är nytt. Jag kommer att lära dig hur jag vill ha det, och när du gör fel så kommer jag att rätta dig. Du ska aldrig behöva känna osäkerhet över om du gör rätt eller fel.” Hon stannade och såg ilsket på mig. ”Vadå ’hur du vill ha det’ – allt kan väl inte handla om hur DU vill ha det?!?!” Jag log mot henne. ”Det är det här jag ska förklara för dig nu. Det fina med ett sådant arrangemang som jag är ute efter är att det jag vill ha också är det som du vill ha. Vi vill samma sak, nämligen att ha det på det sätt som jag bestämmer”. ”Men det låter inte klokt” protesterade hon. ”Det låter helt stenålders! Varför ska du bestämma och allt vara på ditt sätt?!” Jag förstod hennes frustration. Det här var inte så lätt att förstå och jag hade också funderat en del på varför jag ville ha det på det här sättet. Det var dags att reda ut förutsättningarna. ”Jag bestämmer bara så länge du låter mig bestämma. Men jag vill inte ha ett förhållande på något annat sätt. Det här är förutsättningarna för mig för att över huvud taget fortsätta träffas.” Vi stod fortfarande stilla på gångvägen och jag kunde inte avgöra vilket hon var mest – arg eller förvirrad. Men hon lät inte arg när hon till slut tog till orda. ”Om du är intresserad av mig måste väl du kunna anpassa dig lite också!?” Jag nickade. ”Jag kommer absolut att anpassa mig efter dig. Jag kommer att lära mig vem du är, vad du gillar. Hitta dina styrkor och svagheter och jobba med dem på ett sätt som blir skönt och bra för dig och för mig. Du är unik och jag kommer att behandla dig därefter. Det handlar om att både utmana och utveckla dig i olika riktningar som jag ser som nödvändiga. Se mig som din privata coach. Men du ska följa mina regler. Det är det krav jag ställer.” Hon stirrade på mig och jag tittade tillbaka med fast blick. Jag vann leken och det blev hon som slog ner blicken först. Såklart. ”Vilka är reglerna då?” muttrade hon utan att titta upp på mig. ”Tilltal?” frågade jag med skärpa i rösten och hon tittade hastigt upp på mig igen, men jag vek inte undan med blicken. ”Vilka är reglerna, Master.” Hon sa det sista ordet övertydligt och trotsigt och det borde ha resulterat i en örfil men jag ignorerade det. ”Duktigt, du lär dig. Och det är den första regeln. Du kallar mig Master. Men det känner du ju redan till. Den andra regeln är att du gör som jag säger. Den kräver att du litar på mig, det vet jag, så jag kommer aldrig att begära mer av dig än jag vet att du klarar.” Hon skrapade lite med tån i gruset. ”Gäller det här alltid?” frågade hon. ”Ska jag alltid säga Master till exempel? Jag sträckte ut handen och förde en slinga av hennes hår bakom hennes öra. ”Hon kommer att veta när hon ska kalla mig Master”. Stella tittade på mig. ”… va?” Jag förtydligade för henne. ”Hon behöver inte vara orolig, hon kommer att veta när det är viktigt att tilltalet är rätt.” Jag hoppades att hon förstod. Att Stella blev ”hon” och inte ”du” när det var dags för henne att underkasta sig mig var en del av maktförskjutningen. Det gjorde att jag kunde vara tydlig med henne och det gav mig möjlighet att successivt föra in henne i min värld. Hon nickade eftertänksamt. Vi började sakta gå framåt igen längs gångvägen. ”Finns det fler regler?” Det lät som om hon hoppades att så inte var fallet. ”Hon ska inte avbryta mig när jag talar…” ”Ja, men…” ”Som sagt”, sa jag och skärpte tonfallet, ”inte avbryta mig och lyssna uppmärksamt på det jag säger. Då visar hon respekt och är hövlig.” Jag pratade medvetet extra sakta för att varje ord skulle sjunka in. ”Men du… Master, menar jag, får avbryta mig?” ”Självfallet, om det är befogat gör jag det.” ”Det låter inte riktigt rättvist…” Jag kunde inte låta bli att skrocka. ”Det är helt rätt uppfattat, Stella. Duktig observation!” Jag tryckte henne närmare intill mig. "De här reglerna räcker till att börja med. När jag bedömer att du är redo tillkommer det fler." Vi hade gått i långsamt tempo och knappt stött på någon längs vägen. Jag hade svarat så gott jag kunde på alla hennes frågor. Samtidigt var det en balansgång att inte säga för mycket, det kunde stöta bort henne. Talesättet ”det man inte vet har man inte ont av” gällde i allra högsta grad i den här situationen. Nu stannade Stella till igen och såg ut som om hon inte kunde bestämma sig för vilken inställning hon skulle ha till det jag berättat. ”Jag fattar ändå inte vad jag ska få ut av det här. Du ska bestämma allt och jag ska lyda. Det låter så... omodernt! Det låter som nått gammaldags som bara gynnar dig. What’s in it for me, liksom??” Hon såg uppriktigt förvirrad ut. Vid gångstigen där vi stannat fanns en liten brygga och jag lade armen om hennes axlar och ledde ut henne på bryggan. Framme vid staketet som vette ut mot vattnet ställde jag mig bakom henne. Tryckte mig mot henne så att hon kände hela min framsida mot sin baksida. ”Jag tror att hon redan har känt vilken skön känsla hon får när hon gör som jag säger. Hur det känns i hennes kropp när jag är nöjd med henne. Jag tror att hon känner ett sug efter att få uppleva det igen.” Vi var ensamma på den lilla bryggan och skulle någon gå förbi på stigen så skylde jag henne med min kropp. Jag fortsatte prata, men nu så lågmält att det jag sa lät intimt, bara för våra öron. ”Jag tror till exempel att hon gjorde något innan hon gick hemifrån.” Jag förde in en hand mellan oss och tog tag i fållen på hennes kjol. ”Jag tror att hon ville överraska mig. Göra något för mig som skulle göra mig nöjd.” Jag drog fållen uppåt, kände hennes nakna lår mot mina fingrar. ”Jag tror att hon smorde in pluggen med salvan jag gav henne”, fortsatte jag och drog med knogarna över hennes bara skinka. Hade hon inga trosor? ”Jag tror att hon tryckte pluggen mot anus och förde den på plats.” Jag stannade till när jag hittade kanten på hennes stringtrosor. Hon hade hittills inte sagt ett ord, bara stått stilla och låtit mig ta på henne. Nu såg jag mig om, för att förvissa mig om att vi var ensamma. Jag förde stringtrosan åt sidan och strök med fingrarna i hennes stjärtskåra tills jag kände pluggen. Jag böjde mig fram och viskade mot hennes hals. ”Jag tror att hon hoppades att jag skulle säga att hon var Duktig.” Jag betonade det sista ordet och ett litet kvidande lämnade hennes strupe och hon tryckte sin stjärt bakåt mot mig. Jag pressade fingrarna mot pluggen så att den rörde sig. ”Har jag rätt i vad jag tror?” Hon nickade häftigt och gav ifrån sig ett mellanting mellan ett stön och ett ”ja”. ”Tilltal...?” viskade jag i hennes öra, och hon rättade sig direkt. ”Ja, Master!” Hennes ben skälvde och jag ett tog tag runt livet på henne med min lediga hand så att hon inte skulle tappa balansen. Jag kysste hennes hals, slickade med tungspetsen upp till hennes öra och viskade: ”Hon har varit MYCKET duktig! Master är mycket nöjd med henne.” ================================ Fortsättning nästa söndag! ❤️ |
Fortsättning:
Del 1 (13 jun 2021)Del 2: Räkna högt för mig (4 apr 2021)
Del 3: Min fantastiska väninna (11 apr 2021)
Del 4: Duktig, duktigare, duktigast (18 apr 2021)
Del 5: What's in it for me? (25 apr 2021)
Del 6: Längtan och väntan (2 maj 2021)
Del 7: Uppdrag och belöning (9 maj 2021)
Del 8: Olivias plan (16 maj 2021)
Del 9: Jävla häxa! (23 maj 2021)
Del 10: The road to hell (30 maj 2021)
Del 11: Längst ner i halsen (6 jun 2021)
Del 12: Det här händer inte mig (13 jun 2021)
Tillagd 25 apr 2021 Noveller #Man #Kvinna som bottom #Kvinna #BDSM #Disciplin #Psykisk dominans #Naken vs. påklädd #Smärta #Smisk #Fysisk dominans
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.