Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoSommarstorm
Del 4: Magi eller psykoterapi?
| - Vi måste prata om Freud. - Okej, vad har han gjort nu då? - När går hans tankar från att vara helt absurda till att bli något man tänker att det låter vettigt? Ungefär under vilken termin? Eller tycker man det från början, är det därför man läser till psykolog, för att man har knäckt den där Freud-koden?Snälla, säg att det är det senare, som ett hemligt mysterium man måste klara. - Absolut, det är en gåta man måste lösa innan man får sin legitimation men det är inget vi talar högt om. Hur kommer det sig att du är så upprörd på Freud just nu? Har du börjat gå i terapi? - Va? Terapi? Nej, verkligen inte. Jag har läst böcker. - Det låter förstås mer rimligt. - Vadå? Tycker du att jag behöver gå i terapi? - Det är ju svårt för mig att svara på, men utifrån det jag vet skulle jag säga varken mer eller mindre än någon annan. - Du är så diplomatisk att det är provocerande. - Ska vi gå tillbaka till Freud? - Alltså, det är inte han, egentligen utan tolkningarna av hans tankar. Det är lite som med Jesus och bibeln. Någon säger något, människor lyfter det helt ur sin kontext och sedan gäller en helt ny sanning som känns väldigt långsökt och som förmodligen skulle få upphovsmannen att bara facepalma och ge upp. - Jesus och Freud, visst, du har väckt min nyfikenhet. - Jag läste några deckare från nyhetshyllan, för att hålla mig uppdaterad. I dem fanns en psykolog eller psykoterapeut eller nåt sånt, eller alltså inte en utan en i varje bok, som hade en framträdande roll. Är det förresten någon skillnad på en psykolog och en psykoterapeut? Är den senare liksom frälst Freudian eller är det någon utan legitimation, alltså typ en titel vem som helst får ta? I så fall vill jag vara psykoterapeut från och med nu. - En psykolog har gått psykologprogrammet, gjort sin PTP-tjänstgöring och fått en legitimation medan en psykoterapeut kan ha en annan själavårdande utbildning i grunden och sedan läst minst en grundkurs i psykoterapi. Jag tror dessvärre inte att din utbildningsbakgrund, även om du läser till psykoterapi, skulle vara tillräckligt. - Jaha, då är jag väl biblioterapeut då. - Det bör du absolut få kalla dig. - Jag är inte så säker, nu när jag tänker på det inser jag att biblioterapi är en grej, böcker som hjälp vid läkning av inre sår eller något sådant. Jag ska fan bli bibliopsykoterapeut. Vilken utbildning av de man kan läsa för att bli psykoterapeut är lättast? - Jag tror ingen är lätt. Det jag kommer på direkt är psykolog, läkare eller socionom. Jag är verkligen inte säker men någonstans känns det som att man kanske kan vara präst också. - Haha, det här är ju för bra för att vara sant. Jag har nu min framtid klar för mig. Först läser jag till biblioterapeut. Sedan blir jag präst och sen läser jag psykoterapi och sedan är jag bibliopsykoterapeut som med hjälp av böcker hjälper människor genom att kanalisera Jesus och Freud och så är jag tillbaka i det som utlöste hela den idén. Just det, psykoterapi, är det tänkt att fungera som någon slags jäkla magi, eller? - Va? Nu hänger jag inte med längre. Förut var det religion och nu är det magi? - Ja men det är i och för sig inte så konstigt, religion, folktro, tro på magi, det är ju typ samma sak. - Och så psykoterapi också nu då? - Precis! - Och finns det någon bakgrundshistoria till allt detta? - Ja men det sa jag ju, jag läste deckare. - Just det, hur kunde jag glömma det? - I alla fall så var den ena psykolog och när hon träffade sina patienter eller klienter eller vad det nu kallas, kunder? Brukare? Skit samma, när hon satt där och de berättade om allt som hänt sedan sist så lyssnade hon inte så mycket på vad de berättade utan hon satt liksom och funderade på hur det de sa fick henne att känna för då skulle hon på något sätt förstå vad de inte sa och det var det som var deras egentliga bekymmer. Alltså, jag kan förstå tanken på sätt och vis, man måste vara empatisk och läsa mellan raderna, absolut. Men i den där boken var det typ som att hon satt och funderade på saker som hade med hennes man att göra och när de tankarna väckte känslor tänkte hon liksom att ‘aha, jag började tänka på det här nu för att den här personen framför mig vill att jag ska känna den här känslan nu”. - Ja? - Men är inte det lite långsökt? - Nej, det är det väl inte. Det mesta av kommunikationen mellan människor ligger i saker vi inte säger rakt ut, saker vi insinuerar, säger indirekt eller indikerar med vårt kroppsspråk. I samtal med en patient får man minst lika mycket information i det som inte sägs och det som kanske till och med undviks. I de flesta fall är man ju hos psykologen eller terapeuten för att man vill ha hjälp med något. Förmodligen har man dessutom försökt själv och kanske även sökt hjälp innan utan att lyckas och det gör att man kanske känner antingen att man själv borde löst det redan och att det är pinsamt eller jobbigt att behöva hjälp eller så känner man ingen tilltro till att den här personen kommer kunna hjälpa en heller. För många är det svårt att be om hjälp, vi får liksom med oss från omvärlden att ensam är stark och att man ska klara sig själv. Därför kan det ta ganska lång tid innan man riktigt når kärnan i problemet men man måste ju börja jobba någonstans och försöka förstå vad det verkliga problemet är. - Jo men det vore väl i så fall bättre att prata med patienten och ställa följdfrågor istället för att sitta och tänka på sina privata problem och på nåt sätt få det till att de är lösningen på patientens bekymmer. - Men hjärnan är bra på att associera och snappa upp saker på ett undermedvetet plan. Självklart kan det vara så att man har mycket i sitt privatliv och att de tankarna letar sig in i en terapisituation. Men det finns ju en anledning till att just de tankarna kommer vid just det tillfället. Man kan lära sig om diagnoser, symptom, behandlingsmetoder och vad som händer i hjärnan men för att bli en bra psykolog som förstår vilken metod som passar just den här patienten och för att kunna lägga upp en bra behandlingsplan måste man ändå på något plan förstå patienten och det är ju bara ens egna känslor och upplevelser man verkligen kan relatera till så det är liksom där man får börja. - Men i den andra boken drog de det verkligen ännu längre. Där var det en patient som inte pratade utan som bara satt tyst och då var det liksom självklart att det terapeuten kände, det kände patienten också. Så när terapeuten ville ligga med patienten berodde det bara på att patienten ville ligga med terapeuten och överförde de önskningarna till honom, som att hon liksom medvetet på något magiskt vis planterade den tanken hos honom medan han absolut inte hade haft sådana tankar eller känslor själv. Och det framställdes liksom som att patienten gjorde det med flit. Men sen såg han något hos henne som påminde honom om sig själv och då var det plötsligt inte okej att han använde det för då hade han överfört sig själv till henne och istället för att hjälpa henne så satt han och hjälpte sig själv. Men när han fantiserade om att ha sex med henne då var det egentligen hennes fantasier och det var okej, det skulle han använda för att hjälpa henne. - Alltså, det är en styrka att kunna använda egna känslor och erfarenheter som stöd men man måste vara uppmärksam på vad som är vad för om man blir för känslomässigt involverad, om man börjar identifiera sig med patienten eller om man börjar vackla i rollen som behandlande psykolog och dynamiken blir en annan, som när man till exempel börjar behandla sig själv eller någon närstående istället för den faktiska patienten, då gör man kanske mer skada än nytta. - Så du tycker att det här med överföring och motöverföring är en grej på riktigt och inte bara något som Freud och kompani hittade på för att rättfärdiga att de kände attraktion eller repulsion gentemot patienterna. Att patienterna besitter någon slags magiska krafter som gör att de kan plantera tankar och känslor i den oskyldiga stackars lilla psykologens huvud? - Jag förstår dina invändningar. Jag har ju inte läst böckerna du pratar om så det är svårt för mig att uttala mig om hur det framställs i dem. Det beror ju förmodligen en hel del på författarens förkunskaper också. Men det är lite mer komplext än att patienten med vilje och magi placerar tankar och känslor i terapeutens eller psykologens huvud och det är ju en av anledningarna till att psykologutbildningen är fem år och inte fem minuter. Finns det förresten någon anledning till att du placerar tanken på hur våt du är i mitt huvud just nu? - Nej, det är inte medvetet. Det är en annan sak vi behöver prata om, som i och för sig har med sex att göra. - Okej. - Jag hörde vad du sa, om att få göra saker på ditt sätt, Men du håller tillbaka. Du gör inte allt du vill göra för att du är rädd att passera någon gräns. Gränsen för vad som är okej för dig och mig har vi passerat för så länge sedan att den är i en annan tidszon. Vart mina gränser går är det mitt ansvar att informera om och vi har stoppord och andra signaler jag kan använda för att göra det. Jag litar på att du slutar när jag använder dem. Men ‘trust goes both ways’, du måste lita på att jag är okej med allt som händer så länge jag inte använder dem. Jag märker att du håller tillbaka och jag gissar att det är för att du inte vill göra mig illa, kanske. Jag vet att det här skrämmer dig ibland. Att du är rädd för att du utnyttjar att jag kanske inte är vid mina sinnens fulla bruk. Eller att jag kanske använder dig för att på något sätt straffa mig själv. Men det är verkligen precis tvärtom. När jag lämnar över kontrollen är det ett medvetet beslut jag fattar. Jag vet precis vad jag gör och vilka konsekvenser det kommer få, det är därför jag gör det. När jag sitter på knä framför dig och allt fokus är på din kuk. Eller när du har mig framåtböjd över något för att smiska mig. Det är den mest fullkomliga manifestationen av mindfulness för mig. Det är bara du och jag, det finns inget annat. När du har kontrollen behöver jag inte tänka, inte oroa mig för något. Det finns inget jag måste göra förutom det du säger åt mig att göra. Jag behöver inte ha kontroll, inte hålla i trådarna, inte fatta beslut. Jag behöver bara lyda. Och det är den bästa medicinen mot mina demoner, det enda som kan få dem att hålla käften en stund. Så det är inte som att du tar kontrollen, jag lämnar gladeligen över den till dig, för det är det enda som håller mig från att bli helt jävla galen. Det låter kanske konstigt, men det är i alla fall sant. - Det låter inte konstigt. Livet styrs av lagar och regler som andra satt upp. Att du väljer att underkasta dig min vilja ibland, det är ett sätt att välja sina egna regler och testa sina gränser i en miljö man kan kontrollera själv. Jag bestämmer vad som händer men du bestämmer att jag får göra det. Det är ett förtroende jag inte kan beskriva hur det känns att ha fått. Så du tog upp diskussionen om psykoterapi för att du anade att vi skulle ha olika åsikter i frågan därför att du ville att jag skulle komma upp i varv därför att det du egentligen vill är att jag ska vara mer hårdhänt när vi har sex och sannolikheten för det är större om jag är irriterad? - Om jag säger nej kommer du bara skylla det på mitt undermedvetna så att du ändå får rätt, eller hur? - Japp. - Vänta, något händer. Det känns lite konstigt, jo, nu vet jag, det är mitt långfinger som får erektion. - Om du vill att jag slår dig lite så behöver du bara be mig, vet du, - Jag vet, men vad är det för kul med det? - Jag menar det, om du vill att jag gör något med dig, be om det. - Du är allvarlig? - Ja. Och kom ihåg att det var du som precis bad mig att inte hålla tillbaka. Grejen är att det jag håller tillbaka, är förmodligen inte det du tror eller hoppas att det är. - Å, försöker du säga att du vill ha analsex? Han ser på henne men säger inget vilket gör henne mer knäsvag än något han kunde sagt. - Jag måste gå tillbaka. Kom hem till mig imorgon så ska jag visa vad jag menar. Utan att vänta reser han sig, ställer brickan på vagnen och går. Hon vill fråga vilken tid. Hennes kontrollbehov vill veta vad som kommer att hända, vad han vill visa, vad han tänker. Obehaget över att inte kontrollera situationen gnager men hon vet att hon kommer att gå raka vägen hem till honom efter jobbet imorgon därför att hon är alldeles för nyfiken för att inte göra det. Men varför imorgon? Varför inte idag? Vad ska han göra som är så viktigt idag? Inte för att hon har med det att göra men till sin egen irritation märker hon att hon faktiskt är nyfiken och det beror inte bara på att det leder till en massa extra väntan. Hon bestämmer sig för att han framförallt gör det för att hålla henne på halster. När hon kommer hem på kvällen är hon så kåt att händerna domnar varje gång hon tänker på honom. Hon målar naglarna och tånaglarna och för att riktigt plåga sig tittar hon på klipp som får henne våt. Tommy Shelby som deklarerar för Lizzie Stark att hon är hans egendom. Spike och Buffy, Biblioteksscenen i Atonement, Geralt och Yennefer, allt sånt som bara förvärrar situationen och fast hon vet att hon inte borde kan hon inte låta bli. När hon väl somnar drömmer hon om honom, de har sex på hans skrivbord på kontoret och hon kommer i drömmen och förmodligen utanför den också för hon är så våt när hon vaknar och fittan pulserar och värker men hon har bråttom och hinner inte onanera. Hon står upp och cyklar för det är för obekvämt att sitta på sadeln. Han jobbar hemifrån och är så uppslukad i arbetet att han inte har någon uppfattning om tiden. Det känns som att kvällen hela tiden är långt fram, tills det ringer på dörren. Hon har bestämt sig för att hålla sig lugn, invänta honom, låta honom släppa fram det där han håller tillbaka. Men när hon har honom framför sig går det inte att låta bli att sträcka sig efter hans kropp. Bara känna konturen av hans bröstkorg genom skjortans tyg. Bara få lite av hans smak mot sin tunga. Bara lite av honom. Men han förekommer allt det där och stoppar hennes armar i luften med ett fast men inte hårt grepp om hennes handleder. Hon suckar lite. - Nej, inget sådant nu. Om du vill veta vad jag håller tillbaka gör du som jag säger, fogar dig efter min vilja. Gör ingenting jag inte uttryckligen ger dig tillåtelse att göra och säg inget om du inte blir tilltalad. Nicka om du har förstått och accepterar. Deras blickar möts och hon nickar. Han släpper henne och tar ett steg tillbaka. Impulsen är att utnyttja tillfället och kasta sig över honom men istället tar hon av sig kängor och kappa. När hon är klar med ytterkläderna har han gått och satt sig i soffan. Hon blir stående på golvet i rummet och han tänker att hon nästan ser vilsen ut. - Ta av dig strumpor, tights och kofta. Tyst gör hon som han säger och slår sedan med kläderna i handen. Rak i ryggen, som vanligt, men en osäkerhet i blicken han inte sett på mycket länge. Men den här gången förmedlar den helt andra saker. - Lägg kläderna på armstödet och sätt dig sedan på golvet här. Han anvisar en plats vid sina fötter. När hon lagt ifrån sig kläderna sätter hon sig på knä på golvet nedanför honom. Håret för hon åt sidan över ena axeln. Hon sitter rak i ryggen med händerna i knät, handflator uppåt och blicken på något snett nedanför. Han tar upp en bunt papper i knät och klickar fram spetsen på pennan. Hur länge är det rimligt att låta henne sitta så? Tio minuter? En timme? Han vill inte att det ska bli för jobbigt fysiskt och han har ingen aning om hur rörlig hon är. Det kanske inte orsakar henne några problem att sitta på knä, det var trots allt hon själv som satte sig så. Det ska ändå vara tillräckligt länge för att göra henne osäker, få henne att undra vad han tänker göra, om han tänker göra något. Tjugo minuter, bestämmer han sig för. Han säger inget utan försöker fokusera på arbetet. Han märker att hon ibland sneglar på honom, utan att röra huvudet, men bestämmer sig för att låta det passera för den här gången. Hon kan inte låta bli att se på honom. Han har ärmarna uppkavlade och minst en men förmodligen två knappar extra uppknäppta i halsen. Hans fötter är som fötter är mest, antar hon, hon vill inte titta närmre på dem, men det är något med att han är barfota som gör honom mer tilldragande. Han har inga produkter i håret och några slingor envisas med att falla ner i hans panna. Han har skäggstubb, kanske från två eller tre dagar. Hon ser att han stryker tummen mot underläppen när han tänker. Han klickar med pennan varje gång han ska skriva något, eftersom han aldrig klickar tillbaka den måste han alltid klicka två gånger. Hon undrar vad han tänker, vad han tänker göra, om det här också är ett sätt att hålla tillbaka eller om hans grej helt enkelt bara är att ha henne där, som en inredningsdetalj. Efter ett tag kommer hon på sig med att tänka att det hela är väldigt rofyllt. Hon ska bara sitta där, lyssna på hans ljud men inte göra något annat. Bara vara. Han får allt svårare att fokusera på något annat än henne medan hon ser mer och mer tillfreds ut där hon sitter. Han undrar vad hon tänker. Han vet att hon tycker att det är obehagligt att inte veta vad som ska ha hända, att inte styra och regissera. Insikten att hon låter honom göra det här med henne. Att hon till och med ville att han skulle det. Att hon bad honom om det, gör hans kuk stenhård men han tvingar sig att vänta de tre minuter som återstår av de tjugo han bestämde sig för. Sedan reser han sig och sätter sig på huk framför henne. Med pekfingret under hennes haka reser han hennes huvud så att deras blickar möts. - Hur känns det, Mella? - Ovant. Otrevligt. Spännande, fast bara lite. - Och ändå sitter du kvar och finner dig i det. - Ja. Han smeker hennes kind. - Varför? - För att du bad mig. - Du gör inte det folk ber dig, du gör det du vill göra. - Så, för att jag vill göra det du bad mig om. - Hur kommer det sig, tror du? - Jag vet inte. Han lägger handen på hennes lår. - Är du våt, Mella? Hon nickar. - Svara ordentligt. - Ja, jag är våt. - Och det enda du har gjort är att sitta här framför mig. - Ja. - Smekte du dig innan du kom hit?Eller igår? - Nej. - Har du kommit? - Ja, jag tror det. - Du tror det? - Jag tror jag kom, i sömnen. Jag drömde att du knullade mig på ditt skrivbord på ditt kontor. Men … - Du behöver inte ursäkta dig, du hade inte fått några regler kring det att förhålla dig till. Den här gången. Hans hand rör sig långsamt uppåt längs hennes lår och stannar mellan hennes ben. Han känner värmen och viss väta bara genom att hålla handen över hennes fitta och det kan vara inbillning men det känns som att han kan känna pulsen från henne. Han börjar smiska hennes fitta, inte så hårt att det gör ont, bara så att vibrationerna fortplantar sig genom hela hennes kön. Hennes blick blir dimmigare och hon gnyr men biter sig i läppen för att försöka hålla ljuden inne. Efter ett tag flyttar han sig. Sätter sig på knä bakom henne. Hans händer glider över hennes rygg, knäpper upp och drar av henne b-h:n men låter klänningen vara på. Drar ner hennes trosor och med små signaler får han henne att förstå hur hon ska flytta sig för att han ska få av dem. Med ena handen om hennes bröst genom klänningstyget och den andra mellan hennes ben smeker han henne taktfast, närmre och närmre. När han känner att hon är nära flyttar han handen från brösten och pressar mot nedre delen av hennes mage, kysser hennes nacke medan han fortsätter att smeka i samma rytm, med samma tryck som innan. Han kan känna hur hon emellanåt glömmer bort sig och försöker gnida sig mot hans hand och han tänker att det är något han ska ta ur henne vid ett annat tillfälle, Hon måste lära sig att när hon får regler att förhålla sig till ska hon lyda. Nu låter han handen glida över hennes kropp från magen upp över hennes kropp tills den sluter sig om hennes hals. Han klämmer åt och hyssjar henne och det dröjer inte länge förrän hon börjar skaka under hans händer. När orgasmen ebbat ut smeker han henne allt långsammare och tillslut släpper han hennes kropp. - Rid mig, jag vill se dig njuta när du tillfredsställer mig. Hon vänder sig mot honom. På knä framför honom knäpper hon upp bältet och gylfen i hans byxor. Han drar dem ner över höfterna och hon hryper upp över hans kropp, pressar händerna mot hans bröstkorg så att han ska bli liggande på rygg på golvet. Hon sjunker ner över honom och tar tag om hans skjorta. - Får jag? Han litar inte på sin röst så han nickar. Hon rör sig långsamt på honom medan fingrarna knäpper upp knapp efter knapp. Han ser att naglarna är målade i en mörklila nyans och att se dem röra sig över hans bröstkorg, befria honom från skjortan gör honom ännu hårdare. Hon lägger händerna mot hans bröstkorg och rör sig snabbare. Han fångar hennes höfter. Styr takten och hon fortsätter som han vill ha det. Vetskapen om att hon gör vad hon kan för att han ska bli nöjd får honom över gränsen. Hon sitter kvar och han smeker henne tills hon kommer. Efter någon minut klättrar hon smidigt av honom. Hon tar sina trosor och drar på sig dem. Reser sig och han kommer på fötter och knäpper sina byxor. Fångar henne i sin famn och håller henne tätt intill sig. Hon snyftar till. När han stryker henne över håret sliter hon sig loss och slår honom över kinden. Han drar henne intill sig igen och håller henne hårdare. - Varför gjorde du så? - För att du lät mig göra det. För att du behövde det. - Men ändå, nu är jag ju helt, så här! - Och det är helt okej. |
Fortsättning:
Del 1 (18 dec 2020)Del 2: Kvällsfrost (18 dec 2020)
Del 3: Novemberregn (18 dec 2020)
Del 4: Magi eller psykoterapi? (18 dec 2020)