Logga inBli medlem
Från Joel till Hanna

Del 5

Mammas deltagande i konferenser och kurser blev allt mer omfattande. Från kanske en gång varannan månad, så blev det nu var och varannan helg. Jag visste ju var de flesta av dessa tillbringades och vilken typ av kurser hon deltog i. En och annan konferens var väl nog så äkta men de flesta var bara dåliga ursäkter för att hon skulle kunna tillbringa helgen tillsammans med sin älskarinna – Sophia. Samtidigt som mamma kom hem från Sophias hus på Tremänningsvägen lycklig och tillfredställd, så hade hon ändå dåligt samvete för att hon lämnade mig ensam. Jag klagade inte. Hennes helger med Sophia gav mig möjlighet att vara Hanna och jag tog verkligen vara på de möjligheterna.

Så gick det ett par år. Mamma och jag umgicks väldigt intensivt i veckorna men helgerna tillbringade vi oftast på skilda håll, hon med Sophia och jag med vem det nu var som betalade för det. Jag kände att Hanna började ta över allt mer av mitt liv, att mitt jag som Joel blev mindre viktigt för varje vecka som gick. Joel var dock fortfarande den som fick vara fronten utåt men innerst inne förstod jag att Joel snart nog skulle försvinna helt och hållet. Det var bara en fråga om tid.

Att fnaska gav mig ett rejält tillskott av fickpengar. Jag kunde mycket väl dra in 3000-5000 på en helg, pengar som nästan oavkortat gick till att underhålla Hanna med smink och kläder. Jag insåg ganska snabbt att även om lack och läder var jäkligt sexigt, så fanns det tillfällen då det var så fel det bara kunde bli. Så jag började köpa kläder för alla tillfällen. I början gick jag ut och shoppade som Joel, ”köpte presenter till min mamma”, och sedan fick jag gå och lämna tillbaka det hon inte kunnat ha. Så småningom tog jag mod till mig och shoppade som Hanna och då kunde jag prova det jag behövde prova. Att ge sig ut och shoppa som Hanna i min egen stad var dock uteslutet. Risken för upptäckt var alldeles för stor. Det var en sak att ge sig ut i skydd av mörkret men i fullt dagsljus? Aldrig i livet! Dessutom så skulle en ny tjej i tonåren väcka för mycket uppmärksamhet. Killarna höll järnkoll på vilka tjejer som fanns till-gängliga och tjejerna höll koll på konkurrensen. Så lösningen blev att åka till grannstaden.

Jag gav mig i väg hemifrån med Hannas kläder nerpackade i en sportväska. Tog bussen till järnvägsstationen och tog tåget de sex milen. Det gick buss också men tåget passade mina behov bäst. Jag tog alltid det tidiga förmiddagståget, det gick oftast nästan tomt mellan min stad och grannstaden. De flesta tog det tidigare morgontåget så oftast kunde jag ha en hel vagn för mig själv. Så fort jag gått ombord låste jag in mig på toaletten och bytte om. Underkläder och strumpor hade jag haft på mig från början, så det gällde att få av Joels skor, jacka, jeans och tröja och få på Hannas pumps, kjol, topp och jacka och så fixa till håret så att det såg någorlunda hyfsat ut. Det tog mig inte mer än fem-sex minuter att byta om. Sedan kunde jag sätta mig helt öppet och sminka mig och fixa med mina smycken i väntan på att konduktören skulle kolla biljetterna.

Framme vid stationen, låste jag in sportväskan i ett förvaringsskåp och kunde sedan försvinna bland alla de tusentals människor som rörde sig i centrum. Jag hade en liten axelväska med det allra viktigaste – pengar, smink och mobil – och jag var noga med att inte klä mig extremt. Snyggt, elegant och sexigt men inte så folk att vände sig om och stirrade. Jag flanerade längs affärsgatorna, besökte mina stamställen: Lindex – där jag köpte strumpor; Twilfit – för diverse underkläder; H&M – för smink och kläder. Men där fanns också massor av små butiker med massor av snygga kläder till dyra pengar. Jag gjorde sällan av med mindre än 6-7000 kr på en shoppingrunda och mer blev det om jag köpte skor eller ytterkläder. Sedan åkte jag hem med alla mina kassar, gjorde en ny förvandling på tågtoaletten och kom hem till villan med min sportbag som nu innehöll inte bara Hannas kläder, utan också det mesta av mina inköp. Jag hade en stor Stadiumpåse i bagen som effektivt dolde påsarna från Veromodo mfl. Mitt största problem var emellertid att få plats med allt. En del hade jag i mitt rum, gömt bakom mina vanliga kläder men mycket låg nerpackat i låsta väskor på vinden. Tack och lov att mamma hade så dålig koll på saker och ting!

Det var på en av mina shoppinghelger som det hände. Jag hade gjort av med bortåt 10000 kr. Jag hade köpt vinterhandskar, vinterstövlar och vinterkappa och massor av snygga, tjockare strumpor för lite kallare dagar. Jag hade gömt undan allt och klädde sedan upp mig för att gå ut och träffa några av mina stammisar. Tidigt på söndags-morgonen kom jag hem, nyknullad och med nya pengar i BH:n. Jag tvättade av mig sminket och duschade innan jag gick till sängs. Innan jag somnade bestämde jag mig för att tillbringa resten av helgen som Joel. Söndagen tassade jag omkring i morgonrock och bara slappade. Kollade lite TV, spelade lite dataspel, surfade på Internet och gick till sängs tidigt.

Jag sov när det ringde på dörren. Klockan var efter midnatt, jag visste att mamma kunde vara sen och kanske hade hon glömt nyckeln. Jag slängde på mig en t-shirt och gick ut för att öppna. Det stod en kvinnlig polis utanför och hon såg inte glad ut.
”Är det du som är Joel Andersson?”
”Ja, det är jag. Har det hänt något?”
”Jag har tyvärr tråkiga nyheter, Joel… Din mamma har råkat ut för en trafikolycka. Hon ligger på sjukhus och är mycket allvarligt skadad. Jag kör dig dit, du kanske vill packa en liten väska?”
Jag stirrade på den uniformerade kvinnan och försökte förstå vad hon hade sagt. Mamma ligger på sjukhuset. Hon är allvarligt skadad. Gå och packa en väska med kläder.
”Vad är det som har hänt? Mamma är ju på konferens…”, jag tystnade och satte mig ner på hallgolvet.
”Hennes taxi blev rammad av ett rattfyllo som körde mot rött. Taxiföraren dog direkt men din mamma satt i baksätet på högra sidan och det räddade sannolikt livet på henne. Har du några andra släktingar som du vill kontakta?”
Jag nickade tyst.
”Mormor, jag borde ringa henne men det är kanske bättre att jag ringer henne i morgon bitti?”, jag såg på polisen som om hon kunde ge mig rätt svar. Så slog det mig.
”Jag måste ringa ett samtal nu direkt. Jag gör det samtidigt som jag packar.”
Jag gick snabbt in på mitt rum och slängde ner lite underkläder och några t-shirts i en väska. Jag hämtade min necessär från badrummet och på vägen tillbaka till mitt rum, slog jag telefonnumret till Tremänningsvägen 37. Det gick fram fem signaler innan en sömnig kvinnoröst svarade.
”Hallå!”
”Det här är Joel Andersson. Mamma ligger på sjukhuset. Trafikolycka. Jag tänkte att du kanske ville veta.”, jag avslutade samtalet utan att vänta på hennes svar, tog min väska och gick ut till den väntande polisbilen.

Rektorn, Sophia, kom till sjukhuset strax efter mig. Hon måste ha brutit mot alla tänkbara trafikregler för att komma dit så snabbt. Vi sa ingenting, vi bara satt tysta i korridoren utanför mammas rum och väntade på att få veta någonting. Läkare och sjuksyrror sprang ut och in ur salen men ingen stannade och berättade hur mamma mådde. Sophia satt mittemot mig. Hon var osminkad, klädd i grå sweatpants, huvjacka och vita träningsskor, det bruna håret samlat i en hästsvans. Våra blickar möttes och jag såg skräcken i hennes ögon. Hon var verkligen orolig för min mamma!
”Jag kan inte säga hur glad jag är att du ringde, Joel”, hennes röst bar knappt. ”Din mamma betyder så fruktansvärt mycket för mig. Jag vet inte hur jag ska förklara det för dig men…”, rösten svek henne.
”Du behöver inte förklara någonting. Jag vet att du är mammas älskarinna och att ni brukar träffas hemma hos dig i hemlighet. Mamma vet inte att jag vet – ingen annan heller för den delen. Mammas skyller på sina konferensresor och jag har låtit henne tro att jag fortfarande låter mig luras men jag vet… jag har sett er.”
”Har du sett oss?”, Sophia rodnade som jag aldrig sett en vuxen kvinna göra förr. ”O, herre gud, har du sett mig och Gabriella när vi…?”
”Ja, när jag fortstod att mamma inte var på någon konferens tog jag reda på vart hon hade åkt med taxin. Jag åkte dit och… Ni var i trädgården, vid poolen…” Jag sa inte mer. Det behövdes inte. Sophia satt framåtlutad med händerna för ansiktet och sa inte så mycket mer under de kommande timmarna.
Natten blev till dag och dagen till tidig kväll innan vi fick beskedet att mamma var utom all fara. Vid det laget hade Sophia hämtat sig från chocken och sett till att vi hade ätit ordentligt. Hon var trevlig, hon var väldigt trevlig – och snygg – något jag aldrig tänkt på när jag sett henne i skolan. Men så här… Jag kunde förstå att mamma tyckte om henne.
Så småningom fick vi komma in till henne. Mamma låg i sjukhussängen med gipsat ben och ett stort bandage om huvudet. Hon såg allmänt blåslagen och medtagen ut men hon sken upp när hon fick se mig.
”Joel, älskade lilla Joel, vad jag är glad att se dig”, hon sträckte händerna mot mig och stelnade i den ställningen när hon fick se Sophia bakom mig.
”Älskade Gabriella, allt är OK. Joel vet, vi behöver inte smyga för honom längre…”, Sophia log och kysste försiktigt min mamma på munnen.

Livet tog en ny vändning efter olyckan. Mamma hade många långa månader av rehabilitering och konvalescens innan hon kunde börja arbeta igen. Det betydde att det blev mycket svårare för mig att vara Hanna. Inga ”konferensresor” – ingen Hanna. Jag lyckades sno åt mig en dag här och en dag där men inga längre perioder.
Mamma och Sophia började umgås allt mer öppet. Sophia kom hem till oss på middag flera gånger i veckan och allt oftare stannade hon över natten. Jag vande mig vid att se dem tillsammans, se dem kyssa varandra, se dem sitta omslingrade i TV-soffan, se dem vid frukostbordet morgonen efter en het kärleksnatt eller genom springan i dörren under den heta natten. Ja, jag smygtittade på min egen mamma när hon hade sex med sin flickvän! Det är inget jag är stolt över men blotta tanken på vad som ägde rum två dörrar längre bort i korridoren gjorde mig tokig av kåthet!
Mamma såg mig en natt, fast den gången var jag bara på väg till badrummet. Dörren till sovrummet var vidöppen. Mamma och Sophia låg på rygg, sköte mot sköte, och knullade varandra med en dubbeldildo. Jag hörde deras stönande och flämtande. De njöt av varandra fullt ut. Jag stannade ett kort ögonblick med handen på dörrhandtaget till badrummet och tog in den underbara scenen och just då öppnade mamma ögonen och såg rakt på mig. Jag stelnade till men mamma bara log, kysste sin fria hand och blåste kyssen mot mig. Jag fångad den och svarade henne på samma sätt.

Vi hade ett långt samtal dagen därpå, mamma och jag. Hon frågade hur jag såg på henne och Sophia och vad jag skulle säga om de gjorde förhållandet mer permanent. Jag sa att jag gillade Sophia och att jag förstod hur mycket mamma och hon älskade varandra och var det så att de ville flytta ihop så var det OK med mig. Så tog mamma upp nattens händelse. Hon ville veta hur jag hade reagerat när jag såg dem och jag tänkte länge och väl innan jag berättade hur otroligt sexigt jag hade tyckt att det var och hur upphetsad det hade gjort mig. Jag vet inte riktigt hur hon tog det.

Så blev det i alla fall så att mamma och Sophia blev ett par på riktigt. Vi behöll båda husen, mammas och mitt i stan och Sophias på Tremänningsvägen. I veckorna bodde vi oftast i stan och på helgerna blev det mest Tremänningsvägen. Tremänningsvägen blev också där mamma och Sophia ägnade sig något mer ohämmat åt sina köttsliga lustar. Jag blev oftast kvar i stan, även om jag hade mitt eget lilla hus ute på Tremänningsvägen. Till mamma sa jag att jag ville träffa kompisar över helgen och jag vet att mamma och Sophia uppskattade att få vara för sig själva. Ibland träffade jag mina kompisar men oftast tillbringade jag mina helger i stan på stilettklackar.

Tillagd 8 aug 2020   Noveller   #Skor/stövlar #Strumpor/underkläder #Korsetter #Plast/lack/PVC #Crossdressing

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.

🗁 Noveller

🖶 Print  Alster ID 26584  Anmäl 

Kärlek och gemenskap i sexualitets- och identitetsmångfald
Bli medlem – enkelt och gratis  Om DS  Regler  Feedback / Kontakt  Annonsera   Grafik: Standard / Diskret   Copyright © 2003-2024