Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoNattliga funderingar
| Jag känner mörkret inom mig det tar sitt hårda grepp. Mina mörka tankar tar över. Jag tänker på allt jag sagt och gjort. Har jag skrämmt bort dig? Det bästa som hänt på så länge. Det jag längtat efter. Det jag velat ha så länge. Det jag drömmt och längtat efter. Du lockade fram det som jag så länge gömt. Du väckte liv i det jag älskar. Men har jag skrämt bort dig? Eller är du lika förvirrad som mig? Jag känner fortfarande dina händer om min hals, när du trycker åt och jag tappar andan. Din skarpa men vackra blick dina bruna ögon. Hur du läser av, analyserar och hittar min gräns. Var det bara en saga som ännu en gång är över? Jag känner dina läppar mot min hals. Dina händer när du tillrätta visar mig. Att jag skulle sakna det heta och sensuella, det visste jag på något sätt ändå.. Men att det skulle ta slut så fort känns på så många sätt så tråkigt. Men att hitta den perfekta matchningen kanske bara är ett drömscenario? Jag ville ju aldrig skrämma bort dig. Det var ju precis så som det var som jag ville ha det. Eller är det bara mycket nu precis som det är för mig? |