Diskrepanser mellan att leva och att vara en levande död. BDSMF kontra Vaniljzombie av Lord Byron

Del 1









Ibland är kontrasterna väldigt slående och rika i livet. Saker och ting läggs på plats på ett sätt som är något som får en att öppna ögonen en extra gång fast man gjort det många gånger förut. Men för varje blinkning in i sanningen så blir man mer sig själv. Mitt sätt att skriva på handlar ju ofta om mig själv men blir ändå alltid en betraktelse som skapar trådar in i andra människors liv och det är ju få förunnat att ha den gåvan. Det är förmodligen därför jag måste skriva titt som tätt.

För två veckor sedan på fredagen hade mitt företag Julfest. Hypen var väldigt stor långt innan naturligtvis. Mycket kring vilka teman olika personer skull engagera sig. Hur kul det skulle bli och hur mycket man skulle dricka. I princip alla deltog och vi var i runda slängar etthundra drivna affärsmässiga akademiker som skulle ha julfest. Jag uppfattas alltid som "annorlunda" för att jag inte tänker som alla gör. Jag går alltid min egen väg och det tycker de som är i fållan är både skrämmande men samtidigt läckert. Mitt arbete består mest av så kallade "lightfeminister med Michael Kors väskor" och ansiktskrämare a 5000 kr burken på NK. Ålder är mellan 25-55. Det är säkert 80% kvinnor och då borde man tänka att det var fullt av känslor och jämlikhet men icke sa nicke utan det är snarare tvärt om. Det är väldigt mycket vassa armbågar och en hel del sylvassa klackar som dras ned i foten om man inte är på hugget. Själv gör jag allt för att flyta ovanpå genom att vara just ett freak och man beundrar mig lika mycket som man räds mig men de flesta tycker att jag är spännande som man och varelse då jag lever mycket strikt efter mina etiska och moraliska värderingar. Det gör att armbågarna liksom glider av mig likt vatten på en gås och klackarna, ja de stampar i backen för jag är snabbfotad. Det är en krass illusion, men högstadietjejerna som var mobbigt hippa då har väl dragits till min bransch som flugor till koskit antar jag.

Men som vanligt ägnar jag gärna stunder som dessa åt att studera sociala sättningen hos oss och hur vi ter oss som julflocken i allmänhet. Det startar med ganska mycket mingel och champagne. De lite "billigare" Admin-tjejerna" dricker dock mest öl eller cider och håller andraklassfanan högt. Alla har ansträngt sig mycket för att vara jultemat till lovpris och smyckat sig i timmar med olika attribut. Grinchen, lilla pillerburkshatten som ser ut som ett paket, renhorn/pepparkaks diadem. Ambitiösast är den som gjort en klockad kjol av smällkarameller. Givetvis får hon pris som kvällens outfit och får en flaska bubbel. Själv har jag lagt mig till med en grisnäsa, den är provokativ då de flesta inte äter gris och att grisar nuförtiden symboliserar lätt äckel. Jag har ju svårt för att inte provocera...... Jag får inget pris dock men lika glad är jag för det men gladast är nog grisen. Nu beger vi oss upp mot festlokalen och den ganska uppsluppna skaran kjoltyg är redan i gasen rejält. Vi kapar tre stycken bussar och det är väldigt uppsluppet och trevligt. Jag hänger mer med "andraklassens" Admin-tjejer då jag mer gillar deras vanliga prat och inte är intresserad att prata om familjehelvetet jul, ångest för all träning som barnen har eller ännu värre; hur det går på jobbet! Admin-tjejerna är hårt på mig om att jag skall följa med ut och dansa med dem senare men eftersom jag inte far efter underårigt vaniljkött som jag arbetar med, så tackar jag artigt nej. Tackar även nej till att dricka ljummen öl ur burk där det varit fem olika kyssäkta röda läppar framme och satt sin stämpel runt hålet. Det är dock kittlande nära att jag faller till föga måste jag erkänna....

Väl framme blir det mer champagne. Jag hamnar hos ganska blandat sällskap och får naturligtvis en "bimbo major" med extremt svår OCD och bakterieskräck bredvid mig. Hon är mer nere i sin telefon av rena kontrollbehovet och jag ser hur skräcken lyser igenom hennes ålskinn och superhöga klackar. Efter att ha knarkat insta bekräftelse i trettio minuter och jag tvångsmatat henne med två glas champagne är hon styrbar. Förutom att hon måste avvika på toaletten under halva middagen för att "tvätta händerna". Dessutom måste jag byta ut hennes glas två gånger då det är smutsigt innan jag kan hälla upp skumpan. På andra sida om mig sitter en NK panter som varit utbränd i två år men hennes instagram är helt nedlusad med träning och utflykter och jag misstänker allvarligt att det handlar om en "längre" semester utan ledningens direkta medgivande. Nåväl, det skall naturligtvis tävlas, och då far min lilla ny lätt blagade OCD bordsdam upp med skri som kan väcka de döda om att vi skall fan vinna, vi måste vinna och hon döööööör om vi inte vinner. I mitt stilla sinne tänker jag att den här flickan behöver verkligen köras hårt nere i ett mörkt garage någonstans för så mycket hangups som hon besitter är det nog väldigt lite som är alternativet för att få henne lite mello. Jag förstår inte hur man orkar hålla på med så vansinnigt mycket yta hela tiden utan att en sekund kompensera med lite djup. Det är som att simma i en liten grund vattenpöl av instant stimuli och inte röra sig en meter när man kan segla över Stilla havets oändliga djup med härlig bris och lägga mil efter mil under kölen.

Festen rullar på och alla äter jultallrik utan gris för grisen sitter ju nämligen vid bordet och får längre inte vara med i maggen. Plötsligt drar en tjej ut mig, en som har ett gott öga till mig för att smygröka för det är ju så busigt och vi pratar om hur man bara kan röka när man dricker och är på fest. Det lyser i ögonen av spänning över detta "förbjudna" tilltag som sysselsätter oss i hela fem sex minuter. Hon fiskar samtidigt om mina Hypnosskills då de är "så spännande", man funderar ju lite lätt om hon legat och gnitt sig till drömmen om min hypnotiska blick. Jag funderar stilla på om jag skall kontra med att jag förmodligen kommer att se tusenfallt mer förbjudna upplevelser passera revy framför mina ögon under natten som kommer men håller tand för tunga då hon knappast har nerver som kommer klara detta. Jag har ofta tankar om att outa mig själv helt och hållet men vet att det inte riktigt fungera i en fejkfeministist hetronomativ affärsvärld. Nu är OCD Bimbon i gasen fullständigt och hoppar jämfota vid bordet då vi vunnit en deltävling när jag varit ute och rökt. Hon ger mig onda ögat då jag varit frånvarande och jag ger henne detsamma och hon blir lite rädd men skämtar bort det genom att ta av min gubbkeps och säga att jag är mycket finare så, samt att man minsann inte har på sig keps inne. Räfs och rättning tänker hon nog medan jag mest tänker att hon behöver bara lägga sig över farbrors knä så skall vi nog se till att det blir stilla och lugnt uppe på kontoret där nevroserna springer som skållade råttor.

Nu släpper festen loss och alkoholen flödar ur alla kranar och det är dags för mig att göra sorti. En del frågar var jag skall ta vägen och undrar om jag inte skall med på vidare vanilj/icke medgiven/julförnedring men jag ursäktar mig med att jag skall på en kvasikulturell release fest. Jag styr stegen tillbaka mot vårt vid det här laget helt öde kontor där en mycket stor svart väska i gummi väntar mig och sannerligen vad jag längtar efter att lägga vantarna på innehållet.

Fortsättning följer i del två...





LORD BYRON

Fortsättning:

Del 1 (27 feb)
Del 2 (27 feb)

Essäer och debattartiklar


LordByron

27 feb 09:13

Vill du bli underrättad när LordByron skriver nya dagboksinlägg och alster? Ja

Skribenter jag följer

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.