Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoGåvan
Del 2
| Maria beslöt att inte säga något utan sa efter lite pinsam tystnad adjö till de båda poliserna. De önskade henne detsamma och sen skildes de åt. Poliserna gick vidare och Maria skyndade till sin bil. Hon kände en lite klåda i sitt inre som hon tyvärr kände igen. Väl hemma satt hon kvar i bilen och lutade huvudet bakåt och slöt ögonen. Hon bodde ensam i ett litet hus i skogen, eller ensam var dumt att påstå, hon hade två hundar och några katter som kpm och gick. Ja de hade adopterat både henne och hundarna som sina. Hon hörde ett klagande jamande utanför bildörren och öppnade dörren och mötte en av katterna en stor svartvit hankatt som såg nöjd ut nu när hon sträkte sig ner och kliade honom bakom örat. Hundarna skällde upphetsat i huset så hon sköt undan alla tankar på poliser och en polis speciellt och fortsatte sin dag. Dagen led mot sitg slut och Maria gjorde sig redo för att gå till sängs. När hon kröp ner under täcket och släkte lampan kom bilderna tillbaka. Bilder på en svårt skadad Mikael och en döende Simon. Hon stönade för sig själv och gick upp igen hon tog på sig några kläder hon hittade och tog med sig hundarna ut på en springtur på skogsvägarna. De båda hundarna sprang glatt omkring och deras lysande halsband visade vart dom var. Maria sprang fort, hon kände hjärtat slå, hon fokuserade på kroppen hur musklerna arbetade. Hon ökade tempot lite och sprang för att ta ut sig. När hon kom ut på den asfalterade vägen höll hon mer koll på hundarna som hon nu kopplade. Lagom när hon skulle springa in på en grusväg igen så fick hon kasta sig i diket för en bil som snabbt for förbi henne. Snart hörde hon blåljus och såg en polisbil fara förbi snabbt. Hundarna skällde och hon tog sig upp på benen och hörde inte hur en bil stannade. När hon kände hur hundarma beskyddande höll sig nära henne och tystnade höjde hon blicken. Hon blinkade några gånger för att förstå vad hon såg. Men ruskade sans i huvudet när hon hörde någon prata med henne. - är du okej, blev du påkörd, har du ont någonstans? - det är okej, blev bara lite omskakad. - men vist var det dig jag sprang påtidigare i dag? - ja jo, det var mig, du tycks se mig på marken lite väl ofta nu. Hon log ironiskt och reste sig upp. Efter några korta komando till hundarna slappnade dom av och en gick fram och nosade på Mikael. - vilka fina hundar du har, vad är det för ras? Hon svarade och kollade igenom hundarna som verkade okej med. - ska jag köra dig hem? - nej det är lungt, jag bor en bit in däråt bara. Hon nickade mot grusvägen. - är du säker, jag kör dig järna du kan ha fått skador du inte känner av än. - ja det ordnar sig det är bara skönt att springa av sig lite adrenalin nu. Mikael såg forskande på henne innan han nöjde sig, och steg in i bilen igen. - jo en sak, mikael hejdade sig lite. Nästa gång vi ses kan vi försöka hålla oss på fötterna. Maria skrattade till och slappnade av och vinkade nämr han körde iväg. Sen sprang hon de 5 km hem. |
Tillagd 26 jan 2023 Noveller
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.