Vårregn, nyanser och ringduvor
Sitter vid min dator över en kopp kaffe vid mitt köksbord.

Blicken rör sig ut över naturen och den verkligen trånar efter regn, den sista lilla energin som behövs för att det verkligen ska kunna spricka upp.
Vinden tilltar och skenet börjar förändras, det går inte riktigt att sätta ord på de nyanserna. Det känns i hela kroppen inte bara hos mig utan även hos min avkomma.

Från ingenstans ställer sig avkomman vid fönstret för att beskåda naturens krafter och lyssna in den tysta kommunikationen som sker utanför.
Det glädjer mig att se hur avkomman tillåter sig själv att våga känna, läsa in men också njuta av det liv som inte talar med ord.

Att se hur snabbt regnmolnen kan dra in över en himmel och vänligt men bestämt bana sin väg får i alla fall mig att börja uppskatta de små sakerna alltmer men också ifrågasätta exat vad håller jag på med?
Livet och tiden går fort och vi skyndar för att hinna för att slippa stressa vilket gör att jag själv inte tar mig de korta stunderna till att se just det här.

Scillorna som har öppnat upp sig och talar om att det är vår, småfåglarna som är feta efter vintern har högljudda diskussioner, fruktträden börjar knoppa sig, gräset börjar växa.
Roande nog så har ett par ringduvor varit ständigt återkommande de senaste veckorna, de är för stora för att ha möjligheten att äta från fågelholken så de knatar runt på marken under och äter upp det som trillat ner på marken.

Ringduvorna har funnit något som gör dom gott och de fortsätter återkomma för att möjligheten tillfredsställer dom.

När jag dök in på DS för första gången så vet jag egentligen inte vad anledningen var lika lite vad den skulle komma till att betyda.

Det jag visste då var att jag var i behov av en förändring, en förändring som skulle innebära just det här.
Att börja ge mig själv utrymme att se, uppleva men också upptäcka världen på nytt.
Att börja känna igen.

Som ni alla vet så har jag och Grumpy träffats sedan förra sommaren då som utlevnadspartners och att vi i januari i år även blev offentliga partners.
Våra offentliga liv börjar nu att sammanflätas och det glädjer mig och innerst inne en trygghet, trots att jag också är rädd.

Rädd för att misslyckas
Rädd för att visa mig sårbar
Rädd för att inte alltid vara den som är stark

Rädslorna blir äkta om det är där jag lägger mitt fokus och föder den mörka sidan, det kommer att bli en direkt spegel på hur jag agerar.
När jag ser tillbaka på den tiden som vi har haft tillsammans så har det varit en helt fantastisk period i mitt liv där jag har kommit till insikt med flera saker om mig själv både styrkor och svagheter.

Mina svagheter är något som jag just nu arbetar otroligt hårt med vilket gör att jag inte alltid är på topp vilket är helt okej.
Man får vara trött utan att det är fel.

Jag ser verkligen fram emot framtiden med Grumpy att börja fläta samman våra liv men också vår vardag allt mer.
Mannen som till en början var min utlevnadspartner som nu utvecklas till en livskamrat som jag älskar väldigt mycket.

En kärlek som sträcker sig på en annan nivå än vad jag tidigare erfarit, den är djup.

Vi båda står blottade men också sårbara med den informationen som vi valt att dela med oss till varandra, vilket i sig visar på en ömsesidig tillit till att det inte kommer att missbrukas lika lite som det kommer att vändas mot någon av oss.

Han har blivit mitt vårregn som ger mig energin till att spricka upp, han är nyanserna på himlen men också ”den andra ringduvan” som knatar runt vid min sida och pickar i oss livets goda tillsammans.

Jag älskar dig Mr_Grumpy

Print  Alster ID 32150  Abuseanmäl 

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.
Kärlek och gemenskap i sexualitets- och identitetsmångfald
Bli medlem – enkelt och gratis   Läs mer om Darkside   Annonsera   Grafik: Standard / Diskret   Copyright © 2003-2022  
Darkside är internationellt känt som Fetopia.