Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoMedia måste sluta reproducera destruktiva stereotyper
| I veckan som gick hade Sveriges Radio P1 i sitt program “Kropp och själ” temat makt. För en gångs skull fick BDSM ta plats och beskrivas på ett förhållandevis fint sätt, där man för första gången någonsin i media, förklarade att det inte enbart är sexuellt. Superbra! Och Kenneth som fick representera den dominanta (bindande) mannen, var en härligt varm person. Men där slutar det positiva och vi ska prata om vilka gäster de valde att ha med, och varför. En dominant man och en pro-domina. Hade det här varit en engångsföreteelse hade det inte varit ett problem, men nu är det del i en diskurs som måste få ett slut. Så här är det: när BDSM-utövare porträtteras i media, oavsett om det handlar om dokumentärer, spelfilmer, radioinslag eller böcker, så är det alltid dessa stereotyper som reproduceras. Den dominanta mannen, som ofta är ganska kontrollerande och känslokall, och den undergivna kvinnan som allt som oftast är viljesvag eller lever med kraftig psykisk ohälsa. De få gånger en kvinna porträtteras som dominant, så är hon professionell och erbjuder sina tjänster mot pengar, även kallat prostitution i Sverige. För ingen kvinna kan ju vara dominant till sin läggning, utan ställer enbart upp för mannens njutning. Det finns ingen mångfald alls. Detta skapar en diskurs som reproducerar patriarkala strukturer, och som ger oss ett narrativ av att BDSM handlar om män som misshandlar kvinnor. Detta är dock inte verkligheten. Verkligheten är den att det är mångt fler som inte faller in i dessa stereotyper: undergivna män, dominanta kvinnor, icke-binära switchar, och många fler i alla möjliga kombinationer. Narrativet ger oss dessutom att BDSM-relationer är genomgående heterosexuella och innefattar enbart CIS-personer. Verkligheten är att utövarna är av alla sorter, har alla möjliga olika kroppar i blandade konstellationer, och olika relationskombinationer. BDSM-scenen är otroligt diversifierad och har plats för alla. Så varför fortsätter media att reproducera stereotyper? För det är enkelt. Det innebär inte något direkt arbete för den som ska producera att sätta sig in i hur BDSM fungerar, om man håller fast vid förlegade stereotyper. Det passar dessutom in i dagens samhällsdiskurs, där män fortfarande står över kvinnan. Att reproducera stereotyper är bekvämt för konsumenten, då det snarare bekräftar än utmanar de förutfattade meningar hen redan har, vilket för producenten innebär mindre klagomål och efterarbete. Allt är som vanligt, ingen ny kunskap tillkommer och media får sälja lite mer för att de är “öppna och accepterande av sexuella minoriteter”. Detta resulterar i en rad problem. Det första är att vi många gånger debatterar fel saker, vilket är fullt förståeligt. Om man inte satt sig in i vad BDSM är, och tror att den bild som media visar upp är den sanna, då är det en naturlig reaktion att vilja bekämpa den. Om diskursen som den är nu, att BDSM är en heterosexuell, känslokall man som misshandlar en heterosexuell vek undergiven kvinna med psykiska problem, skulle vara verkligheten, då vill jag också bekämpa den. Diskursen är dock endast en ytterst liten del av verkligheten, och visar inte alls hur verkligheten i stort ser ut. Det är ungefär som att likställa en normativ relation med våldtäkt: det händer, men det är inte normen. Dagens diskurs innebär också ett osynliggörande av de som inte faller in i den, alltså alla som utövar BDSM som inte är heterosexuella CIS-personer i de bestämda rollerna. Osynliggöranden innebär att människor bär runt på skam över att vara utanför och annorlunda. Utanförskap i sig leder till psykisk ohälsa, och ibland även till sociala problem. Ett stort problem är också att den rådande diskursen cementerar gamla heteronormativa könsroller. Något som media ofta säger sig vilja bekämpa, men alltså inte gör. Genom att reproducera dessa bilder sätter man dessutom utövarna snarare i en våldsdiskurs än i en relationsdiskurs, vilket är precis lika fel som köns- och sexualitetstillhörigheten. Det som framkommer i media är kallt och rått våld. Det är nästan aldrig den känsla av samhörighet, värme och kärlek som innefattas av en BDSM-relation. Vad är det media borde visa då? Diversitet. Mångfald. Undergivna män, dominanta kvinnor, män och kvinnor som är switchar, icke-binära och transpersoner i alla roller, tillsammans med dominanta män och undergivna kvinnor. Kärlek, ömhet, vänskap och omtanke. Djupa kärleksfulla relationer och sexuell frigjordhet. Det är dags att media börjar slå sönder sina gamla stereotyper och visa upp den diversitet som finns inom BDSM-scenen. Den är härligt färgglad, full av kärlek och omtänksamhet, som aldrig får komma fram. Vore det inte på sin plats att media tar sitt ansvar och slår sönder de stereotyper de reproducerar, och ge resten av BDSM-scenen en röst och en möjlighet att synas? Beatrice Lindéh Leg. Psykolog, sexolog och ordförande i RFSM (inlägget publiceras även på RFSM:s blogg: https://rfsm.se/2021/04/07/media-maste-sluta-reproducera-destruktiva-stereotyper/) |
Tillagd 7 apr 2021 Debattartiklar om sexualitet och identitet #BDSM
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.