Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoCovid och äldreomsorgen.
| Hej alla, jag tänkte ta upp en aspekt personlig reflektion av Covid som jag sällan hörs det pratas om. Detta är hur psykiskt tungt det har varit att arbeta inom äldreomsorgen det gånga året. Jag har till och från arbetat i samma område i Äldreomsorgen i tolv år, den roligaste aspekten med att arbeta inom omsorgen är enligt mig att jag får hjälpa andra, inte bara med funktions behov utan även ur psykosociala aspekter. Många av dem vi ta hand om kan av olika anledningar inte delta i samhället i någon större utsträckning längre, nästan samtliga har svårt för att ta sig ut, många har förlorat sina vänner antingen för att de har dött eller att de tappat kontakten med dem, många har förlorat sin livskamrat och en del har aldrig haft någon och fler är barn och barnbarns lösa än vad man tror. Bland de äldre äldre som primärt är den åldersgruppen jag hjälper, så är ensamheten rätt utbredd. Vi i personalen blir därför inte bara en person som hjälper dem när deras kropp inte längre vill, utan vi blir i många fall även som en form av familj för dem. Självklart så går detta åt båda håll, hur professionell du en försöker vara så får du starka emotionella band till de människor du hjälper, vissa har jag som sagt känt i tolv år och träffat oftare än vad jag hinner träffa vänner eller mina egna föräldrar. Det gånga året har varit ett jäkligt tufft år, normalt sätt så har vi kanske tre av dem vi regelbundet går till som dör under ett år, med regelbundet menar jag sådana som har hjälp varje natt. På det tillkommer sådan som larma ibland och bland dessa hör kategorin som exempelvis får en hjärtinfarkt som kan vara av dödlig utgång. Dessa larm är hemska men då du inte har det bandet med personen som du har till de som du går till varje natt du arbetar, så tar det inte lika styggt på dig själv, det är lättare att distansera sig och du känner inte att det var en vänn som dog. Det gånga året har det varit tjugo personer som jag på djupet känner som har dött. Detta med att som sagt jämföra med tre ett normalt år. I de flesta fall så kan vi även se vem som är på tur och det kommer inte som en överraskning, ibland kan man även tänka att det var en naturliggång som en blomma som sakta vissnar, det var dags helt enkelt, även om det så klart alltid är ledsamt. Med Covid har det inte varit så, den har varit brutal och helt skoningslös, en människa som har mått bra, självklart inte utan sjukdomar och ålderskrämpor, men som troligen skulle kunna ha många år kvar att leva, som har haft livsglädje och sätt fram i mot att fortsätta livets resa . Har på det mest slumpartade sett blivit drabbad och inom loppet på ett par tre veckor vissnat för att till slut helt slutat att andas. Två av de människor som under året har gott bort har jag känt i tolv år, de var en stor del av anledningen till att jag trivdes och tycker att det var roligt att gå till jobbet. Flera av de andra har jag känt i över fem år. Den värsta var nog en person som dog härom natten, hon hade ingen förutom oss i personalen som hon kände, eller umgicks med, hon kände mig bättre än flertalet av mina vänner och vi hade gott från att för tolv år sedan inte komma så bra överens, då hon kunde vara bra krävande, till att ge varandra födelsedagspresent på varandras födelsedagar. Hon var extremt noggrann när det kom till Covid, krävde tidigt att vi skulle ha skyddsutrustning, frågade all personal om de kände av några symtom m.m. Hon skulle fått sin första dos vaccin redan om det inte blivit förseningar i leveranserna. Det har varit skitjobbigt att jobba med skyddsutrustning, skitjobbigt att vara orolig för att skyddsutrustningen ska ta slut, eller ännu värre som i början när vi inte ens fick någon, skitjobbigt med inbeordringar, skitjobbigt att inte veta om man får semester eller ej. Men den stora saken för mig som personal inom omsorgen, som jag sällan hörs det pratas om, har för min egen del varit att se så många av våra/min brukare eller ja varför inte skriva vänner dö i förtid. |
Reflektion.
Tillagd 20 feb 2021 Kultur- och faktaartiklar
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.