Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoKonsten att väcka en sovande skönhet
Del 1 Där ligger hon, med blå ögon och gyllene hår. Den unga, den vackra, den drömmande. Hon ligger bland Jacquardvävda täcken och kuddar i dun. Ett sammetsöverkast i purpur vilar över sängkanten och på väggarna hänger konst och sidenplagg. Där finns böcker, rökelse och stearinljus. Silkesband, oljor och ljuva ljud. Musiken tonar med budskap om närhet… men där finns bara hon. Bara hon som drömmer, sover, vilar under sin förbannelse att vara för unik, för traditionell, för simpel och föråldrad. Alltför åtrådd för att kunna älskas, och alltför komplex för att domineras. Hennes förbannelse att attraheras av kontrastfyllda helheter och tändas av psykologiska maktspel lämnar rummet omkring henne tomt och skåpet med upplevelsernas verktyg orört. Kärlekens kyss med makten att väcka henne, den är ännu långt borta. Drömmarna Drömmarna är vad de alltid varit. Liksom hon var en romantiker när hon växte upp är hon en romantiker nu. Under uppväxten visste hon inte vad som var så lockande med dem, men hon drogs ändå till fantasier om stearinupplysta middagar, om hemliga blombud och spontana paket med pälsar och sidenklänningar. Dessa klyschor var sånt hon längtade efter att få uppleva, och deras kommersiella karaktär till trots var det något med dessa fantasier som alltid fick stämningen att höjas lite. De lade förväntningar i luften, förväntningar som ytterligare några uppväxtår senare ledde till nya, påbyggande fantasier. Nu var de inte längre lika oskyldiga. Hon drömde om äventyr - om hemliga lappar; med paketen kom nu instruktioner, tider, platser. Med middagarna kom blickar, gester, ord. När fantasierna gled in på småtimmarnas eskapader var förförelsen total och händerna bundna. Hennes första möten Skönheten var ännu ung, men med en kunskapstörst utan dess like. Hon lyssnade ivrigt till väninnornas fantasier och erfarenheter. Hon sökte på sida efter sida efter inspiration till upplevelser, och hon dagdrömde, sjöng, dansade - levde. Så kom den första in i hennes liv. Han var stor och stark, vänlig och generös, men han var också självisk och obegåvad. Visserligen visade han henne sin uppskattning - med gåvor och komplimanger - liksom han stolt bjöd med henne till släkt och vänner. Men de lyckliga stunderna kantades av sexism och plumpa skämt, nedvärderingar och ignorans av hennes egna önskningar. Där samlades hennes kunskapskällor på hög på golvet, alltmedan verklighetens närhet var ensidig och begränsande. Något saknades dem emellan: hennes ambitioner var intellektuellt och kreativt inriktade, och där han kände sig underlägsen kompenserade han genom en storlek och styrka som hon ej besatt - ett övertramp som skilde deras vägar åt. Det var så sömniga gäspningar började ta sin plats. Snart uppvaktades hon av en annan, och drömmarna fick nytt liv. Hon gjorde honom lycklig och de var varandras uppskattade tidsfördriv. De var unga, sorglösa och lät varandra leva fritt; den eld som inom henne glödde fick ytterligare liv av ett delat intresse som lät dem utforska exhibitionism. Ibland chattade de bara. Andra gånger tog hon av sig om överkroppen när han satt på andra sidan skärmen med vännerna. De alla njöt, men lyckan var kortvarig. Snart mobbades han åter liksom innan och omvärldens avundsjuka ljöd anklagande. Han pressades till avsked under tvång att visa sig stark, den skönhet som han delat med sig av ansågs slampig av hans omgivning och snart försvann han ur hennes liv utan något spår eller förklaring, det enda minne hon fick behålla var en berlock - en sen julklapp med texten för evigt på. Den tredje var en äldre man, vilken hon höll av. Deras samtal varade länge och avståndet till trots växte deras åtrå för varje månvarv. Symbolen för deras kärlek var pusselbitar - båda med flera öppningar kvar. Deras kärleks natur tillät den inte vara evig, en omständighet som lämnade framtiden öppen. De stunder de fick vara tillsammans fick hon visserligen smaka på sina drömmars välsmakande middagar och spännande nätter, men snart slogs de i kras. Relationen krossades under fördomars tyngd: hon var offer, han var förövare. Snart fanns bara ljuva minnen av den kvar. I en fjärde man fann hon åter samhörighet. Till en början växte sig relationen stark på gemensamma nöjen och en av nyhetens behag livnärd sexualitet, men med tiden lät sig problemen hopas. Hon var hans allt - ett lyssnande öra och en stöttande axel, de var de bästa av vänner och njöt i det sällskap de delade med varann. Men medans han fick erfara hur det var att bli förförd och bunden, retad till orgasmens rand och fängslad i hennes närvaro, hade han ej samma energi att återgälda sådan njutning. Åren gick och de anklagade varandra: han henne för att ha orealistiska drömmar, och hon honom för hans egoistiska karaktär. Kunskapstörsten till trots fanns den nödvändiga informationen inte inom räckhåll - nyckeln till försoning låg gömd bortom normernas gränser. - Inom dem fanns ingen tanke på olika människors dominanta eller submissiva karaktär, och en kvinnas orgasmlöshet var ju inget att klaga över, när allt annat i livet var så väl! Relationen blommade ju när han fick bli dominerad och i vänskapliga intressen fann de fortfarande sympati med varann. “Kramas lite mer” blev de rådda av stadens fackmän. “Visa uppskattning för varann.” Men ingen såg hennes behov, då de ej i denna världen var legitima. Hennes önskningar var produkter av kommersialismens kraft! Ack den som kunde rädda honom från hennes fantasier om choklad och rosor, från fåfänga och naivitet! Hennes drömmar om äventyr var illusioner: en produkt från film och litteratur. Inte levde någon så på riktigt, nej här var kvinna och man enbart för varandra, och smekningar och komplimanger tillräckligt bränsle för intimitet. Med överbevisning fick hon ge sig, och låta dröm förbli dröm, och så glömdes bindlar och bojor i ett hörn där de fick samla damm. Hade det kretsat kring musik, sport eller politik, då hade hennes engagemang hyllats och uppmuntrats av omgivningen! Hade hon spelat på piano eller engagerat sig i körer, då hade alla timmars studerande ansetts vara hälsosamt och berikande; en nytta för samhället och en dygd att ta efter. Nu hade intresset legat i syndens klor, eller i modernt tal snarare i ohälsosamt betraktad sexuell fixering. Åsikterna struntade hon egentligen i, det var för att skydda sig själv från att bli besviken hon inte längre orkade inspireras av litteratur och fantasier. Att fylla sitt huvud och kropp med lustkänslor som aldrig skulle bli förlösta var till ingen nytta. Den omättade hunger de skapade var en plåga hon helst levde utan. Och så blev hon i drömlös sömn fångad. Lärarinna eller slyna Så småningom fanns bara skalet av hennes intresse kvar. Passionen fanns ej längre att finna. Hennes lust låg i dvala även under egna onanistunder och fantasierna hade flytt hennes medvetande. Hennes kön var irresponsivt, hennes tempel övergett, men inombords fanns en längtan tillbaka - tillbaka till den hon en gång varit: och så började hon gräva. Sida efter sida fyllde hon med text; om tidig förälskelse och kärlek, om drömmar, tendenser och viljor. Bland raderna uppenbarade sig svar som förr aldrig låtit sig visas: hennes viljor var behov och hennes drömmar fundamentala. Med detta öppnades en ny värld och det vilket tidigare varit dolt blev nu synligt, till en början genom egna begrepp och utan sammanhang: men snart blev drömmar legitima och fiktion realitet för sånt som förr varit myter visade sig vara verklighet. Här fanns sammanslutna forum för de drömmar hon besatt. Det fanns klubbar och lokaler i densamma stad där hon var bosatt. Gömd under marken, bakom sociala kretsars galler, fanns en subkultur inom räckhåll som nu blev hennes att nå. Skönheten var lycklig, hennes låga blossade upp, med nyfunnen kraft i hoppet om att hitta de som med motsvarande engagemang i lustarnas värld, ville resa tillsammans in i en gemensam fantasivärld. Sömnens paralyserande kraft var bruten! Till en början var hon hoppfull. Hon talade, skrev och fascinerade, men överallt hon vände sig stod samma aber framför dörren: hur mycket hon än letade fann hon få som förstod. Där fanns sadister och dominanter, med piskor, pluggar, händer och ord. De vill mer än gärna smiska, flogga och bita. Fängsla, penetrera och binda. Men hennes njutning fanns fortfarande inte inom räckhåll. Hon var inte som de andra; på henne fungerade inte de vanliga metoder av yttre stimulans och nedsättande ord. Andra kvinnor fick flyga, men skönhetens försök förgäves fanns ej engagemanget att lära. Med beskrivningar och anvisande hand, och mjuka ord till trots försvann de alltid en efter en, när självkänslan tog slut och modet satte stopp. Smakprov av stimulerande lekar Visserligen fanns där vissa som kunde bjuda på upplevelser av den karaktär som fick även henne att sväva. Första gångerna var det inget särskilt hantverk, men en särskild mix av maktlöshet och återtagande av egen lust fick henne ändå att njuta ohämmat. Där fanns hennes vilja och gyllene eld bakom förtryckarens förbud, och en röst som matade den genom gallret av tabu. Sedan var det under vardagens lugna stund som skönheten fick njuta. I en vänlig chatt med ny bekantskap fick hon sin fantasi kapad. Mannen skrev förförande och liksom telepatiskt. Han frågade om intresse fanns för en viss fantasi, och då hon medgav att det stämde dök han djupare ned. För varje scenario han föreslog desto närmare kom han hennes innersta tankar. Detta blottläggande av perversioner som så skickligt blottades av honom, alla dessa mentala bilder och tankar, de gav liv åt hela hennes kropp. En annan gång blev hon än en gång förförd. Nu fanns inga hinder, endast ovisshet om hennes säkerhet, en underliggande drift och trevande lek. I den oskyldiga samvaron fanns undertoner, antydan och snart handlingar som fängslade kroppen genom psyke och en växande medvetenhet. Men de var så få. Dessa upplevelser var nålar i höstackar, och snart vandrade hon åter i en spiral av letande, engångsupplevelser och upprepat letande. En hemlig trofé Det fanns ingen brist på uppskattning omkring henne. Komplimanger och uppmärksamhet fick hon från alla håll. Där fanns nice guys och fuckboys på rad. Där stod missförstådda ensamvargar intill samhällets mer tursamma, skilda i liv och stil delade de sin fascination för skönheten. De stod på kö. Vissa mer lyckosamma än andra fick de träffa henne. Ibland blossade känslor upp, andra gånger fann de glädje i sällskapet för stunden. Ibland avfärdade de varandra, såsom naturligt sker. Andra gånger var det ensidigt, inte heller något fel. Men här märkte hon tendenser, och de märktes av allt mer. Initialt fanns alltid lusten, en brinnande fantasi. Här fanns den våldsamma passionen, deras drömmars utopi. Hon var männens våta drömmar, som samlade i en. Och alla ville de visa sin duglighet, genom text och bild och form. Framförallt kom många löften om möten kropp mot kropp. Få var de som saknade komplimerande ord och löften; alla drömmar tycktes inom räckhåll, och hon var glad, så glad! Åh denna ömsesidiga fascination, för varandra och för akten! Ibland kunde de få henne att riktigt tappa makten. Bli överlämnad åt njutningens alla massager och smek, beordringar och lek, rep, is och vax och psykologiska knep. Sedan blev det alltid lika; lika tvärt och tyst och tomt. Deras löften ömsom lögner, ömsom blyghet, skam och okunskap. Över oklar syndabock kände hon sig gång på gång besviken; var det samhället eller individen? Hursom höll hon glöden kvar, den fascination de hade önskade skönheten själv få uppleva. Samtidigt blev tendenserna allt tydligare. Där fanns hon, deras underhållning och fria själ, hon med förmågan att uppfylla drömmar. Hon var sexig men läskig, frisläppt men då även tillfällig - ett syndigt äventyr, och kinky hemlighet. En sådan fanns ingen att bygga något med. Efter sperman torkats bort och huden åter var ren, sa de snart farväl, en efter en. Skönheten var deras bekräftelse. De dög! De var normala! De kunde få henne! Score! Ensam eller stark Självklart var det inte alltid hon blev andras sexobjekt, men hon har betraktats likväl. Ibland har hon fått höra, i skilda sammanhang, hur hon endera är gudinna eller slyna. Livets stora vågor drar upp till storm i folkets liv; här ett möte, där en fest, där något mer, och möten sker på antingen topp eller botten. Alla får de olika uppfattning då dessa möten sker. Plötsligt är hon det ena: En ser henne som gudinna - en stark kvinna. Då är hon genast oslagbar, med all kunskap hon kan tänkas ha. Det är då bestämt att hon vet vad hon vill ha och tar det. Det är då ingen vågar lita på sin duglighet. I rädslan att bli lämnad, att bli sårad och ensam kvar, tar de själva vägen bort, det är deras enda trygga val. Fritt från hjärtesorg. Plötsligt är hon nu det andra: en ny betraktare hon har. Hon ses som mjuk och mild och sårbar. Men känslor är för mycket, de är inget de vill ha, inte från henne de ser som needy, svår och skör. Ett tag finns kanske försöket att uppskatta det de har, men snart fallerar det. Också. Stormen fortsätter slå vågorna upp och ned, mot himmel och mot dal. Och i denna sover hon, inte längre drömlös såsom förr, men kanske inte med något att ännu riktigt vilja vara vaken för. Den förbannelse som en gång drabbade henne med full kraft finns nu endast kvar som metafor, men likväl håller den sig fast. Fortfarande letar hon efter helheten, efter en betraktare som även är lyssnare, som med styrka i sig själv, med känsla och talang vill och lyckas navigera på livets hav - bland tidslabyrinter, värderingar och omvärldens krav - för att väcka drömmarna till liv! |
Tillagd 10 maj 2019 Kultur- och faktaartiklar #Kvinna #Psykisk dominans #Fysisk dominans
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.