Den in i evigheten raka linjens personlighet eller; Sanning eller Konsekvens







Jag gillar sorg, det är ju ett delvis mörkt liv man valt att leva. Inget glättigt, peppigt och glansigt med en fet yta och ett äckligt inuti. Utan ett liv som är realistiskt och faktiskt där det yttre motsvarar det inre. Att mentalt hålla på att lura sig själv är inget för mig utan det kan andra gott få hålla på med. Att känna här och nu är det som gäller och det kompromissar jag inte om såvida det inte är för att rädda liv och lem, då blockar även jag och stänger av. Det som är det mest fantastiska med detta är att livet är rikt, väldigt rikt. Det är turbulent men stort och då menar jag inte turbulent på ett okontrollerbart sätt utan verkligen innehåller många känsloyttringar som är mycket spännande. Något som jag noterat på senaste tiden är att jag förmodligen uppfattas som ganska skrämmande för många i det hänseendet. Det som är märkligt är att denna sida är mer skrämmande än min dominanta sida. Nu gillar jag ju ganska mycket att skrämmas över lag men att ha en dubbelsidigt skrämmande sidor är kanske väldigt mycket för andra. Sen är jag ju inte extremt extrovert dominant utan pysslar om i garderoben väldigt mycket även om det sakta men säkert ändras. Alla pratar väldigt mycket om att vara sig själv. Du blir accepterad för den du är! Nej det är inte sant. Du blir bara accepterad om du är som förväntat. Att det som nu förväntas är "annorlunda" kanske i synnerhet här där att vara avvikande snarare mer är en norm. Normala personer har det ganska svårt här inne. Vi har ju delvis byggt vår egen 1% värld gentemot vaniljarna. Det som är mycket intressant är att man generellt måste anpassa sig en hel del för att bli inlemmad i gemenskapen men samtidigt odla särdrag som är perky nog för att sticka ut ur den "avvikande" mängden. Detta är något min analytiska sida triggas något sjukligt av....

Det jag tycker är mycket intressant är spelet bakom alla gallerier. Hur man har lite dolda agendor och lägger ut diverse dimridåer och inte riktigt säger vad man vill eller vad som är meningen med saker och ting. Det gäller verkligen att inte lyssna på vad någon säger utan se vad de gör. Alla vill ju veta men ingen vågar fråga. Duger jag? Tycker du om mig? Är jag snygg? Jag är jättefeminist i intervjun men har arton ekivoka bekräfta mig bilder i galleriet Jag är en dominant man med en mjuk fin presentation men har bara råsadistiska kinks med LS beteckning. Ja exempel på exempel kan staplas på varandra. Inget av detta är ju fel utan bara inkonsekvent. Eftersom jag är en genomskådare så är det vanligt att konversationer med högst inkonsekventa personer dör ut på typ fem till tio meddelanden.

Jag gillar att leka sanning eller konsekvens med människor, det är nog därför att jag hotar deras diskrepans i självbilden kontra verkligheten. Det som är mycket märkligt är att sanningen oftast är mycket finare än konsekvensen. Ofta är självbilden mycket fulare än den är i verklighetens ögon. Man tror att man är mycket sämre än man faktiskt är och skuldbeläggandeberget har ofta orimliga proportioner, ja i många fall kan epitet som uppåtväggarna användas utan besvär när man kollar in det, även lite på håll. Berget syns redan i fjärran en fem mil innan personen själv dyker upp . Jag frågar mig ofta varför vi som min far på ett fint sätt brukade säga;

"Varför har du huvudet under armen och klämmer åt, pöjk!"

Jag har omformat det något för att mer passa in i vår norm sic!;

"Varför rövknullar du dig själv mentalt, det är ju skönare att låta mig göra det!"






LORD BYRON



Print  Alster ID 22645  Abuseanmäl 

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.
Kärlek och gemenskap i BDSM, kink, sexpositivitet, fetischism, uttryck och livsstilar utanför normativitetens fängelse
Bli medlem enkelt och gratis   Läs mer om Darkside   Annonsera   Grafik: Standard / Diskret   Copyright © 2003-2021
Darkside är internationellt känt som Fetopia.