Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoFarorna med Vaniljvärlden och varför man i alla lägen bör hålla sig till minst SSC
Jag blev snopet nog outad kring att jag numera är väldigt singel på min arbetsplats. Det kanske inte är rena rama skräcken tänker du, men du saknar då den elementära kunskapen kring att på mitt jobb är människor gudabenådade säljare i ohelig allians med välsignade matchningsfreaks. Detta skulle visa sig väldigt bli ett väldigt ödesdigert misstag som kulminerade under fredagskvällen. Redan under slutet på veckan så lade en del matchningshungriga damer och herrar upp olika strategier kring vilken typ av kvinna jag skall engagera mig i. De klurade friskt på vad jag behöver.... Nu har de ingen aning om att bakom den synnerligen polerade brittiskt stoiska kostymytan bor det ett våldsamt dominant manligt monster vilket gör att matchningsprocessen haltar betänkligt. Dock är de ganska spott on på en punkt och det är att jag nog bör ha en lite yngre kvinna vid min sida. Jag är ju så livfull och färgstark i min karaktär vilket är korrekt. På fredagens fikor där vi även fikar på vin, snackades det en hel del om min datingpotential. Även vilket medium jag skulle kasta mig in i var en stor snackis. Tinder/Match.com/Elitsinglar var väl mest i ropet. Erbjudandet om att "hjälpa" den ovane kvinnotjusaren med en profil erbjöds men avböjdes bestämt. Tyvärr lös Darkside med sin frånvaro så David har en del att jobba på om detta varumärke skall etableras inom dajtingträsket.... Men även om jag är helt säker på att under ytan på diverse kollegor så finns det undergivna henslynor och dominanta dito så kunde man inte riktigt bryta igenom den isvallen. Nåväl efter ett par privata sidospår beslöt jag mig att ansluta till ett afterwork runt klockan åtta på kvällen, det skulle visa sig vara ett misstag jag skulle få ångra. Redan tämligen omgående så började en kvinna så smått erbjuda sig själv i stället för att jag skulle hitta någon i dejtingträsket. Varför gå över ån efter vatten liksom? Jag tackade mycket subtilt nej och såg tragiken sprida sig i och med att hennes alkoholintag plötsligt ökade ganska lavinartat. Hon och hennes suput till väninna avvek ganska omgående med några andra för att hårdragga på Hotell Dorsia. Jag kände plötsligt att vaniljvärlden är mer brutal än man kan ana vid första anblicken. Saker som Safe Sane Consensual är liksom inte på tapeten alls. Man pratar inte man bara gör, sen får man angripa upplupen ångest skit efteråt. När vaniljkatastrof nummer ett var avklarar och alltså undviken. När sällskapet splittrades och de mer hugade spekulanterna på fyllesex drog iväg till Hotell D så började den seriösa jakten på en kvinna till mig ta fart men oroväckande intensitet. En kollega beslöt sig då ganska kvickt att ringa in en väninna till mig som nu skulle falla mig på läppen. Jag fattar fortfarande inte vem som blev uthorad till vem i denna karusell men att min kollega var the master pimpster var tämligen uppenbart. Här i denna sekund var enda gången det liksom liiiite ryckte i BDSMtarmen på mig. Inte på att någon ringde upp en kvinna till mig tyvärr, men min depraverade hjärna mållåstes ganska hårt på hon som pimpade för att jag såg att hon gick igång på detta. Att straffknulla henne för sina ingrepp i min integritet enligt konstens alla regler en trappa ned på baren Folk hade varit ett rent nöje, handikapptoan hade för evigt blivit besudlad. Men eftersom jag kör en del med SSC så hejdade jag mig med tanke på hennes make och barn... Hur skulle hon överleva att komma hem med maskaran nedsänkt till hakpartiet? Nu dök det alltså upp en donna som jag skulle blindträffa. Jag gillar ju att utsätta mig för utmaningar men detta var i digraste laget även för en slipad mental mästare som mig. Vi började småprata och hon var ju ganska trevlig och lyste av idel korrekt hetronomativ kvinna av Andralånggatan snitt. Jag förhördes om min uppväxt och hemort, ivrigt påhejad av en pimpa med tämligen stor hetta mellan låren, glittret i ögonen kunde helt klart skönjas. Efter en timma av idel vaniljglass, på vaniljpaj, på vaniljbulle, på vaniljcréme samtalsämnen kom jag fram till att här fanns det inte mycket att hämta för en man av min kaliber. Det var dags att göra slut på pinan för mig främst men även för henne. Hon hade klart ett intresse i mig på det intellektuella planet men rent sexuellt hade jag nog lämnat henne som efter ett tredjevärldskrig och det är icke SSC under några omständigheter. Génevkonventionen hade på lördagsmorgon upplevts som ett skämt och jag hade fått bege mig till Hagtribunalen och delat cell med Milosovic. Nu var goda råd dyra! Hon hade en urringning som jag då resolut beslöt mig att angripa. Detta gjorde henne totalt obekväm så då spelade jag ut nästa kort som var hör och häpna: Feminismen. Under närmsta kvarten så pingpongade jag henne mellan att äta hennes tuttar med blicken och djupdyka in i feminismen. Vilken begiven slyna som helst hade ju fångat upp den subtila testen men icke sa nicke. Det var ingen hemma på kinkykontoret allts, tomt igenbommat. Reeena rama konkursboet. När hon ursäktade sig för att gå ut och röka och prata lite med de romska damerna som hänger utanför passade jag på att ge pimpan vad hon förtjänade. Hon var naturligtvis på mig som en igel. Jag beslöt mig för att detronisera henne och deklarerade att den enda som var upptänd i sällskapet var hon och om hon ville se leverans av mig fick det vara lite mer kalibrering åt depraverade kvinnor, ja rentav en som var hennes eget skrot och korn då skulle matchningsgraden öka till mer ekivoka nivåer. Ja gjorde en värdig sorti och lämnade pimpan och den ofrivilliga vaniljhoran åt sitt öde. Ni kan ju fundera på vem som stod där med blossande röda kinder? LORD BYRON |
Tillagd 17 mar 2019 Debattartiklar om sexualitet och identitet #Man #Kvinna #Kvinna som bottom #BDSM
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.