Funktionell dysfunktionalitet och vägen till extas







Detta är ett idealtillstånd i min värld. Under en längre tid har jag omgivits av olika grader av dysfunktionalitet. Många är medvetna om detta och det som händer och sker är att de mer vilsna själarna söker sig allt som oftast till andra vilsna själar. Låt oss vara vilsna ihop.

Flockmentalitetens stimuli och respons är mycket stark i det att mycket vilsenhet i samma grupp skapar rörelseenergi. Många är vilsna i sin rationalitet eller kontroll och längtar efter mer äkta vilsenhet i form av seriöst dysfunktionellt kaos. Var går gränsen för rationalitet, kontra galenskap, och vad hittar vi när vi lyckas balansera mellan de båda? Hur mycket måste man våga lita på sig själv för att våga lita på någon annan? Jag har manipulerat människor i många herrans år. Nu tycker säkert många att det är fult och negativt men de allra flesta har gjort det som ett medvetet val. Upplysta om att de blivit manipulerade. Ja ofta har detta rent av varit en av deras innersta önskningar. De har bett och bönat om att så att säga bli "uppfuckade" både rent fysiskt men kanske mest mentalt. När de väl blir totalt uppfuckade så är läget inte så önskvärt längre för det är väldigt lätt att bli beroende av att vara "uppfuckad". Jag erkänner villigt att detta är något som jag mer än gärna ägnar mig åt. Inom ett par år kommer jag förmodligen även vara begåvad med kompetens kring att "nerfucka" någon både fysiskt och mentalt och cirkeln är då förmodligen då sluten och jag kan börja gå både på den mörka vägen och den ljusa. Detta kan ju i sin tur leda till att jag lyckad gå på den raka vägen vilket skulle kännas väldigt behagligt.

Jag letar alltid efter funktionell dysfunktionalitet hos de som jag attraheras av. Jag har alltid trivts bäst med de människorna runt mig. De som är avfällingar, avvikande och människor med en hög portion irrationalitet. Deras rörelse energi är väldigt hög om man kan kanalisera den till rätt punkt. Deras sexualitet är oöverträffbar. Låt dem komma bara, igen och igen och igen i oändliga variationer. Den funktionella dysfunktionaliteten är väldigt kontrollerbar och mycket lättare att exploatera än en funktionell funktionalitet. Enbart rationella personer kräver mycket kaos för att kunna släppa loss så mycket energi att de uppnår ljuvlig ohämmad extas. Det är nämligen dit vi vill komma. Till extasens förlovade land där vi glömmer både tid och rum och bara svävar runt i det oändliga tomrummet, långt bort från våra rationella personas. I detta är jag ett medium, manipulatören som manipulerar världen efter den dysfunktionella längtan ni besitter. Den totala friheten har alltid sitt pris för ni blir aldrig densamme som ni var förut...

Det finns något vackert i att vi accepterar vem vi är och är dem vi kan vara.






LORD BYRON


Essäer och debattartiklar


LordByron

13 mar 06:52

Vill du bli underrättad när LordByron skriver nya dagboksinlägg och alster? Ja

Skribenter jag följer

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.