Historien om KAKE och mig själv, Lord Byron går och ser Tom Of Finland.








Historien om Kake och mig själv, Lord Byron går och ser Tom Of Finland.


I tidernas begynnelse var det ljust och fluffigt och väldigt vaniljigt. Så var det även för vår gode Lord Byron. Han har varit en oskuld en gång i tiden skir och naiv. Nu är han gudskelov inte detta längre utan djupt perverterad och depraverad. Så när han gick på premiären av Tom Of Finland så föll det sig så att han fick en tillbaka blick in i sin egen historia genom KAKE’s ögon. Många av i dag vet inte hur det var i begynnelsens ljus när allt var idel heteronormativt och man var psykiskt sjuk om man kände något annat. När jag gick på högstadiet/gymnasiet så var det tämligen populärt att ”knacka bög” nedanför Nicolaiskolan i Helsingborg. Där fanns det en park som frekventerades av samhällets avfällingar. De som var drivande i ”bög knackandet” var tyvärr några av de som idag sitter i Sveriges riksdag och är förespråkare för en värdekonservativ nationalism. Nu ”knackar de invandrare” i Sveriges riksdag vilket man ändå får säga är en lite markant höjning av nivån på det hela, men de skolades redan med basebollträn mellan åttan/nian och tidigt gymnasium till att bli specifika människohatare. Jag gillade aldrig att ”knacka bög” för att min systers man nämligen var HIV-positiv och bisexuell så för mig var det inte riktigt det mest adrenalinstinna man kunde hitta på en tisdag kväll… På det tidiga nittiotalet var det sjukt farligt att ha en avvikande sexualitet och vara pestsmittad i kombination. Tyvärr överlevde han sjukdomen, men inte det själsliga traumat det gick sämre där och är i dag svårt alkoholiserad. Däremot mötte jag otroligt många garderobsbögar genom min kontakt med min systers man. I denna värld börjar min relation till Tom of Finland, så nu har ni mindset klart för er. Det var ljust i det heteronormativa familjehemmet men det var jävligt mörkt om man inte satt på rätt sida av skranket så att säga. Ni som känner mig vet jag har alltid dragits till det mörka…

KAKE och jag träffades i en container faktiskt, på Södermalm i Stockholm, oklart var. Kanske var det 1993 eller 1994. Jag kommer faktiskt inte ihåg hur det gick till men vi gjorde ett porrfynd, kassar fulla med porr varav några stack ut tydligt. Det var en fem, sex små tidningar med svartvita tecknade bilder om ca 15-20 sidor kanske? Omslagen var gröna/gula/blå och ganska stereotypa, storyn slutade vanligtvis på sidan tre... På den här tiden fanns det väldigt lite trevlig BDSM att ta till sig i allmänhet och i princip fanns det inget som var straight att få tag på. Det mesta som fanns handlade om vanlig porr. Analsex ansågs ju extrem vid denna tid och sågs på med ganska stor misstänksamhet och att man var äcklig som höll på med sådant svineri men det var väl höjden av porr man kunde se på ett enkelt sätt. Jag bodde vid tillfället i ett mer frisinnat kollektiv på söders höjder så de jag identifierade mig naturligtvis med de starka attribut som fanns kring manligheten i Tom of Finlands uttryck, uniformerna och det kraftigt dominanta som fanns i bilderna. Att det var gay gjorde inte mig så mycket utan bara känslan av att uppleva dominant manlighet gav mig en innerlig och djup tillfredsställelse. Jag ville vara KAKE själv, den hårda arbetarklass mannen som tog för sig av sin partner på ett brutalt sätt och formligen kukade ned sin ”motståndare” som blev tagna mer eller mindre våldsamt. KAKE är ju ett finskt arbetaklassnamn för er som inte vet det. Dock så försvann mina alster i olika omgångar och jag misstänker allvarligt en av mina kamrater som förmodligen uppskattade hela settingen något högre i tidningarna och formligen stal dem av mig. Numera är han en bisexuell person och förmodligen har väl hans utveckling inte varit den samma utan dem. Med rätta kanske han behövde dem mer än jag?

Mitt andra möte med KAKE var mer chockerande. Det var nämligen ett möte med minst 100 KAKE på samma gång och jag var ganska oförberedd på detta vilket nu i efterhand var synnerligen lyckosamt. Jag reste till New York vid millennieskiftet och då hade jag skaffat mig en mer stark dominant sexuell sida som sakta utvecklats allt mer. Det var tid för att slå på stort och känna vingbredden kände jag. Skulle de hålla utanför sängkammaren? Jag skulle gå på BDSM klubb för första gången i mitt liv. Det kändes så sjukt skönt att göra detta i New York, långt ifrån lilla Svedala. Jag kan verkligen släppa loss nu ingen ser mig!!!! Vem vet kanske jag träffar på en liten skön slyna att leva ut med? Jag var extremt naivt på och en newbe, men själförtroendet var det har det ju aldrig varit något större fel på. I städernas stad är allt möjligt! Detta visade sig vara delvis sant, eller rättare sagt mer sant än jag kunde ana. Jag hittade en jättebillig begagnad polisuniform på stadens största secondhand. Dock inga ridbyxor eller lårhöga stövlar, men vad fan man kan ju inte få allt första gången. In i en taxi och sen bar det av ner i hamnkvarteren och med en liten utriven lapp från Time Out med adressen på. Det blev allt mörkare och mörkare mellan gatorna, detta var verkligen i utkanten av tillvaron men de äkta dominanta är ju i mörkret om natten så why not? Chauffören släpper av mig vid en lång rad av mörka magasin med lastramper. Det blir jättetyst. Var fan är jag på väg? Pulsen var uppe i hundrafyrtio fast jag stod helt stilla och klockan var ca 23.00. Inte direkt några stora gatuskyltar kan man säga, papperskarta hade jag med mig men det var liksom beckmörkt. Jag började gå upp för gatan. Efter typ några hundra meter hörde jag musik svagt. Yesssssss….

Jag gick fram till en dörr och typ knackade på. En lucka öppnades och en ficklampa lös på mig. Dörren öppnades och en mycket stor man med läderbrallor och läderkeps bad mig stiga in. Jag hängde in min läderjacka i garderoben till en mycket liten minimalt läderklädd kille med bara en ynka pungstring. Och sen vidare in på den röda mattan mot ett skynke. Jag särade på skynket och fick se ett stort öppet utrymme. Ett lager som var fyllt till brädden av män i läder. Stora starka män i läder. Tjugo stycken hårda grymma KAKE kollade in mig från baren omedelbart. Pulsen flög upp i sisådär etthundraåttio. Jag sänkte blicken och många hade bara svarta läderchaps, inget mellan benen förutom en kuk och röv. Bar överkropp och en läderkeps. Jag är så FUCKED!!! Min stora entré i BDSMvärlden slutade med KAKE gangbang x 75 på lilla mig i New York sen enkelbiljett till hispan. Expressens rubriker skulle inte vara nådiga… Men jag har alltid varit en dåre i mångt och mycket. Så det var ju bara att köra en cammovariant? Man kan ju bara gå in och vara snäll och ta en öl och gå liksom smälta in i den svartmålade väggen? Sen smita som en liten råtta? I baren stod en MEGA stor man med läderremmar på bröstkorgen och en liten lädersäck till kuken och naturligtvis med en fet läderkeps. Redan detta var skrämmande men han hade även extra utrustning ett par gigantiska råttfällor som hängde och dinglade från bröstvårtorna. En läderklädd KAKE gone permanent painslut kan ju inte vara farlig? Han serverade mig med idel vänlighet. Jag stod längts in i hörnan och gömde mig. En stor muskulös lumberjack i tre nummer för liten flanellskjorta och tighta läderbrallor med rakat huvud började prata med mig, tack och lov utan keps…

Min planerade cammomask rämnade direkt och jag förklarade min situation och han skrattade hjärtligt och gott. Det var mixed/hetero BDSM på onsdagar och inte på fredagar. Alla andra dagar var det gay. Måndagar var stängt… Jag blev runtvisad av denna Jeffery i lokalen, han tog mig snällt under sina vingar som vid det här laget var ca 1000 kvm större än mina egna. Intressanta inslag var burarna där stora lädermän var instängda, upphissade och stod och dansade med pumpande muskler och en hård batong mellan benen. Även biljardrummet var fint med ett auditorium runt så att man kunde sitta och spana på läderklädda respektive nakna manliga rövar som böjdes inför stöten. Just rövar tycktes vara i fokus i allmänhet hela kvällen vilket kanske är förståeligt när det rörde sig om stor kärlek för den i just denna kultur. Jag fick även inblick i olika färgkoder på halsdukar som signalerade vad man var inne på i de mer finstämda nyanserna. Jag började slappna av och detta märkte skogshuggaren Jeffery. Så han varnade mig, droger är inte bra här lilla gosse och ligg inte med någon på första kvällen. Jag bedyrande att jag inte hade några planer vad gällande varken det ena eller det andra. Finns enorma mängder med droger här av förklarliga skäl och en onupen röv är extremt het så råka inte i tråkigheter, Swede!. Han var även den första som nämnde SSC för mig och jag hade inte en aning om begreppet innan detta och att man inte gör något som man inte egentligen vill. Jag kunde sluta perspirera ymnigt alltså! Jag tror vi hängde lite över en timma och jag lärde mig mer då än under hela min dåvarande dominanta karriär. Han tyckte det var väldigt synd när jag skulle gå. Jag var dock en onupen röv som gick hem trots allt, vilket var synd och skam. Hade jag inte upptäckt en liten dragning till gaybdsm trots allt? Nej, tyvärr var ju mitt svar… På det stora hela såg det numera ändå lite mer trivsamt ut på stället, att ha ”hängt” med etthundra KAKE live under mer än en timma och kunnat behålla oskulden är väl ändå en ganska fin bravad? När jag gick tog jag en sväng om toaletten noterade jag de kromade långa handtag fanns över toan… Det var bara en toalett som var ledig de andra var ockuperade av knullande lädermän som njöt för fulla muggar, förutom pissoaren där det stod två välmatade rövar och den kände jag inte mig modig nog att ge mig på…


Mycket av min manliga dominanta identitet kommer därför från Tom’s världsbild, det var den första jag mötte i verkligheten. De konvergerade även om min riktning var gentemot en kvinna och hans värld var gentemot en man. Jag upplevde även att min sexualitet växte fram under en tid då den var sjuklig och abnorm men att jag trots detta vågade vara mig själv precis som Tom.


Jag är fortfarande garderobiär i många avseenden men efter filmen var slut så kändes det så självklart att jag bör gå i Pride nästa år och det kanske man skall tacka Tom of Finland och Missub för (hon som hade en biljett över). Tom vågade strida för sin inre övertygelse och trots att batongerna ven över hans rygg så vände han detta mot sina belackare och porträtterade dem med svullna stora stånd förlustandes på varandra, i dag är det finkultur konstigt nog. Vi har alla vår inre KAKE som behöver komma ut, den kan bara ta sig olika uttryck vilket i sig bidrar på ett fint sätt till den här vackra världen och många har gått före oss och fått utstår hugg och slag. Därför tog jag på mig mina ridbyxor, höga franska ridstövlar i blankt läder och gick ut i Stockholmsvimlet för att se livet ur Touko Valio Laaksonens ögon och kommer att göra det igen när det är dags för Pride.



Rest in Peace Broder Tom!





LORD BYRON



Essäer och debattartiklar


LordByron

27 feb 09:11

Vill du bli underrättad när LordByron skriver nya dagboksinlägg och alster? Ja

Skribenter jag följer

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.