Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoTiefer, tiefer med mig är du utan botten av Lord Byron
Länge, mycket länge har jag funderat på detta med varför jag är en människa som alltid söker det djupa och innerliga trots det pris man får betala för att vara äkta och nära både sin egen smärta och andras. Jag flyr nästan aldrig mera, flykt är meningslöst och det är där jag tror att min styrka i dominansen är. Att jag vill djupare och djupare hela tiden, ty det är där livet levs, inte där vi bara flyter med i någon slags mental sirapströghet. Cirka 800.000 människor stänger av sig varje dag i vårt avlånga land för de låter sirapen rinna in i ena örat för att aldrig rinna ut genom andra. Jag funderar mycket på vad all avstängdhet innebär, det är en väldigt adekvat fråga varför vi inte längre klarar av att bära våra egna känslor och hur blev normen att vara avtrubbad så mycket bättre än att vara hysteriskt känslomässigt levande? I dessa tidevarv av totalt våt grå mental filt simulerad av SSRI preparat så undrar man hur länge det kan fungera att bara flyta med strömmen som en halvdöd sillasluring. Ingen läkare informerar om att när du stänger av din ångest stänger du av din kärlek lika mycket. Dina orgasmer blir en fis i rymden och du själv flyter upp till ytan som ett svullet lik och blir en blek kopia av dig själv. Jag är en människa som driver min älskade framför mig men längtar ju hela tiden efter hon som vågar följa. Det är henne jag öppnar upp det extatiska paradiset för, släpper ut hon på de gyllene fälten som jag sen brandskattar och svärtar ned samtidigt som härjar med henne utan dess like. Jag är radikal för att jag vet att i dårskapens kärlek finns det bara sanning och konsekvens samtidigt, på ingen annan plats i oss kan de samexistera. Livet är äkta där, som ingen annanstans. Det sker bara när vi smälter samman och går upp i varandra trots den smärta det innebär att offra vitala delar av sig själv under den kreativa destruktionen av du och jag till det som blir oss. Den frågan jag ställer mig oftast är om jag väljer eller blir vald? Många jag möter gör inte ens detta vilket leder till att underskottet av bekräftelsen är så enorm att man mer än gärna utplånar sig själv för att få en chans till att slicka på den söta klubban som den elaka farbrodern sträcker fram. Den som håller i klubban ser sällan det vackra i detta och förstår inte att den resa som en fröken gör för att tungspetsen skall nå det söta. Hur hon i berått mod lägger sitt väna hals i giljotinen samtidigt som tungspetsen särar på hennes tunna läppar. Hur skall man våga känna djupet utan att bli sårad och sargad? Inget svar finns på den gåtan, ty blodet måste flyta när snöret sträcks och bilan faller och vid randen till det destruktiva finns inga slaka linor. Men ingen kan säga att en fröken inte låtit sig sträckas ut och våga leva livet för det gör hon allt som oftast. I deras vittnesmål rullar huvuden i långt större omfattning än under den franska revolutionen och de elaka farbröderna ser inte ens att de bestiger en fitta som snart sinar och kallnar, För vem kan leva utan sitt huvud? Sent om sider ser nekrofilen sitt eget verk och lämnar kroppen för att söka sig en ny skir blomma att deflorera. Det är i smärtan som kärleken brinner som hetast. När hon säger till mig, att det dina fingrar gör i mig får mig att brinna upp och förintas, jag kan inte styra mig själv mera utan faller handlöst ned i djupet och du bara fortsätter att ta mig djupare och djupare för i mig finns ingen botten. Hur du tar mig upp till ytan och låter mig andas den konstgjorda luften av arbete, familj, vänner och det där andra landet där vi låtsas vara någon annan. Jag lägger hellre den våta gråa fliten tungt över dig när den tiden är kommen att du måste lämna vårt gemensamma och älskade helvete till fängelse än låter den frånvarande mannen i den vita rocken och andra halvmesyrer styra dina receptorer. Du var tom när jag såg dig för första gången men du lät min ande fylla dig hela vägen ned till minsta lilla tanttå. Du hade väntat på mig hela ditt liv, som det vackraste kärl väntade du på att fyllas med mening, hopp, förtvivlan,ormar, orgasmer, händer,rep,floggers, bojor, pinnar, piskor, bollar, kulor, enorma dildos, ramen, fisk, hav, kajaker, korpar, skedning, kuk, halsband, svek, oro, kärlek, hopp och förtvivlan. Nu glider du på ytan utan varken mening eller mål falnad och slocknad tom som en liten eka utan varken åra eller roder, den livfulla puman orkar knappt slicka sina våta tassar som trevar fram i det blöta höstregnet. Fruktan är något vi räds, vi räds djupet för vi vet inte vad som dväljs där nere i avgrundsdjupet långt ner i oss själva. Gräver han fram mitt monster? Kan jag nå ytan igen? Släpper han mig där nere? Vilse för alltid? Vår fruktan för döden sprider sig lätt till livet och förlamar oss i djupet av våra hjärtan och hindrar det att lysa klart och innerligt. Jag forcerar dörrar i alla jag möter, det är min lott i livet. Människor behöver öppnas och våga leva i sin smärta och kärlek. Därför finns ordet lekkamrat inte i mitt vokabulär, ger du dig i lag med hin håle så sväljer han hela dig och kanske om du har otur spottar han ut dig snabbt men är din smak ljuvlig sväljer han dig och du kommer för alltid att älska djupet i dig själv, din vilja att gå djupare och djupare tills ingen botten längre kan förnimmas. Om jag slutar att utmana så faller jag tillbaka och blir en vek och torr knusprig liten farbror som stryker längst vägarna i intellektuellt besserwissrande manér, virrigt mumlandes vår historia som förirrad själ på dammigt konstmuseum. Jag behöver henne, hon som sträcker ut sin hals och lägger sig vänt ned i skåran, väl medveten om att den svarta tunga bilan hänger där över henne, hon som vill möta livet på riktigt och fyllas av mig tills hon svämmar över och sjunker som fylld av aggressivitetens blytunga hormoner ned i djupet där trycket är så stort att ingen mätare längre kan mäta vad som händer med oss och vi upplöses i våra egna kolatomer och smälter samman i en okrossbar diamant.  LORD BYRON |
Tillagd 19 feb 2019 Debattartiklar om sexualitet och identitet #Kvinna #Kvinna som bottom #Psykisk dominans
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.