Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoDepression; Osammanhängande tankar/åsikter och svåra frågor till mig själv.
| Något som är mycket intressant, om jag får filosofera, är frågan: Varför blir man deprimerad "egentligen"? Hjärnans och kroppens signaler och balans med serotonin och annat godis, finns det självklart teorier eller kanske forskning om. Samt trauman, utmattning och andra delikata händelser & tillstånd som man kan belysa. Men just nu är det ointressant. Att få skriva ned mina egna tankar, teorier och frågor, känns mer intressant och angeläget just nu. -------------- Innan jag kör igång så: !VARNING! LÄS PÅ EGEN RISK. TRIGGERVARNING. Vissa frågor och påståenden kan kanske HOS VISSA PERSONER skapa tillstånd av depression, panik, självinsikt, förnekelse, ilska, sorg, harm, irritation, kärlek, förvirring, diarré, trångsynthet, en oförmåga att svara på frågorna, analklåda, ångest, besatthet, tvångsmässig onani, en oemotståndlig attraktion & dragning till gubbved & hans enastående förmåga till djup reflektion och/eller eventuellt otroligt kreativa sätt och medel för att ställa sig utanför alla normer & samhällets fantastiska sätt att leva efter. LÄS OM DU VILL men ta ditt EGET ANSVAR för ev konsekvenser. Detta är endast privata tankar, åsikter och idéer. I mina texter finns olika lager. Vad allt betyder får du försöka tyda själv.. Det är din hjärna som tolkar det jag skriver. Humor. Allvarligt. Konstigt. Psykotisk. Sanning. Paradoxer. Ironi. Sarkasm. Orgasm. ------------------- Nu så... ha så kul, och håll i hatten. Filtret av? Vilket jävla filter? Nu kör vi. Ang depression : Att leva på ett sätt, där kraven är omöjliga att uppnå, och där ens egna behov aldrig blir tillfredställda. Där man strävar efter att uppnå ett mål, som inte ens går att uppnå, pga att det är en illusion. Perfektion är målet och den stora illusionen. En människa kan omöjligt uppnå perfektion. Ribban flyttas bara högre upp hela tiden. Att prestera och att vara fullkomlig, är mångas mål tror jag. Att vara bäst. Passa in. Att vara "Normal". Få vara med och inte bli avvisad. Tjäna mer pengar, visa att jag duger och är duktig. Att ha det som man "ska ha" om man ska uppfattas som värdefull och passa in. Kanske till&med känna att man är lite bättre än andra en liten stund. Man kanske lever tillsammans med någon person, eller på någon plats, och inte känner sig helt trygg, eller kanske inte ens valt att vara där, utan man bara är där. Man bara gör som "man ska göra" utan att ha någon djupare mening och syfte med det man gör, och varför. Att göra saker och tycka saker, som man inte vet varför man gör eller varför man tycker så? Att uppföra sig på ett onaturligt sätt, klä sig och prata på ett visst sätt. Att behöva vara någon man inte är. Förtryckt av strukturer och normer, redan från första andetagen i livet. Normaliserat, omedvetet indoktrinerad och formad för att passa in i en mall som ingen vill ha och ingen vill se. För om du är i den så går den inte att se. . Inte klart iaf, det är min erfarenhet. Förnekelse, ilska och att slå bort tanken, göra om den, smutskasta, kassera, är de enda sätten för hjärnan att få illusionen av kontroll att stanna kvar. Så vi kan fortsätta leva "lyckliga & fria". Frihet? Öhh nä. Bara en jävla massa dynga enligt mig. ------- Jag tror att det är några dom största anledningarna till att man blir deprimerad, och att den psykiska ohälsan ökar hela tiden. Det och överbefolkningen av jorden, plus en massa annat. Jag radar upp lite frågor som jag kommer på, för att hjälpa eller stjälpa oss att vakna eller somna. Eller vad fan nu syftet är.. Just det! Att kolla lite på vart vi är och varför typ. --------- Våga läsa och stanna upp efter varje fråga. Var ärlig. Skriv ned svaren om du vill gräva extra mycket. Eller skit i det och gör vad du vill. Nån kanske har konstiga jobbiga frågor som kink? Isf så då är det bara att slaska på för fan! Pilla lite röv för Gubbveds otroliga frågeställningar. Skicka gärna en bild åt mig under tiden, så kanske jag blir glad. Eller spyr. Haha😂 Skitsamma nu kör jag igen. Man kan ju fråga sig själv lite grann, för att kolla mer vart man själv är tex: När jag har nån stark åsikt: Varför tycker jag sådär igentligen? Och gör jag igentligen det? Lever jag som jag vill eller som någon annan vill? Har jag lärt mig saker som jag nu lever efter, utan att jag igentligen valt det själv, eller ens vill leva så? Och vad är det jag lärt mig? Är det mina egna tankar och beslut som jag tar, eller är det någon annan lärt mig att jag ska tycka och tänka på ett speciellt sätt? Finns/fanns det någon vuxen under min uppväxt, som har/hade liknande åsikter eller livssyn? Som förhöll sig till saker på samma sätt som jag själv gör nu? Hur skulle jag tänkt om jag inte lärt mig det? Lever jag i en situation där jag känner mig fångad? Fast? Hur ska jag kan ta mig vidare? Vart ska jag isf? Och kan jag? Hur gör jag det? Är jag rädd för framtiden, och vågar därför inte ta steget som krävs för förändring? Varför inte? Lever jag efter någon typ av illusion av kontroll? Vad händer om jag slutar kontrollera? Vad betyder kontroll? Vad kan jag kontrollera? Kan jag med all säkerhet veta att luften inte tar slut om 1sec eller om mitt hjärta kommer sluta slå nästa slag? Om jag inte kan veta 100% om luften finns kvar i nästa sekund, Hur kan du då kontrollera någonting alls? Kontroll existerar inte på det sätt jag vill tro. Det är min övertygelse. Jag tror att kontroll är en illusion som vi människor skapar för att öka känslan av trygghet. Vilket jag tror är nödvändigt för dom flesta som lever i våran ständigt ökande, stressande och prestationsorienterande del av världen. Hur blir jag den jag ska bli, utan alla normer, kulturella saker och annan påverkan? Jag tror att när vi hittat oss själva PÅ RIKTIGT, och vågar leva och tänka därefter, så kommer depressioner, våld, hat, stress, och allt annan skit att långsamt dö ut. Och gör det inte det, så kommer iaf inte den som är med sig själv på riktigt, att vara fången i illusionen. Utan kunna ta riktiga beslut grundat på sanning och egna värderingar och tankar. Veta sitt eget värde och sanningen. Det kanske kan kallas att vara fri? Är jag fri? Jag är då fan inte felfri iaf.😂 Tack för att du finns, och tack för att du läser. Hoppas att det jag skriver kan ge dig något som får dig närmare dig själv och att det kanske väcker upp något vackert inuti dig som kanske ligger och väntar på att få komma fram. /Gubbved |
Tillagd 23 dec 2018 Debattartiklar om sexualitet och identitet
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.