Anteckningar från paneldiskussionen i Landskrona kring övergrepp

Från paneldiskussionen kring övergrepp inom BDSM 180408 på Kastellet i Landskrona

Anteckningar från paneldiskussionen på Kastellet 180408.


Bakgrund: Inför mötet hade dagens frågeställningar lagts ut i kalendariet på darkside i dess inbjudan och paneldeltagarna fått möjlighet att förbereda sina svar. Mötet styrdes av en moderator som ställde frågorna i tur och ordning och gav ordet till paneldeltagarna en efter en samt såg till att det blev en rättvis och jämn fördelning av tid mellan paneldeltagarna.

Första delen av mötet riktade sig till panelen medan andra och framförallt tredje delen lät åhörarna få komma till tals genom att de som ville i pauserna skrev ner sina frågor på lappar som moderatorn läste upp för panelen som i sin tur besvarade dessa spontant komna frågor efter förmåga.

Flera åhörare som kom tidigt hjälpte på ett förtjänstfullt och fint sätt till att ställa i ordning lokalen. Stort tack till er som satte stolar på plats, sopade golv och allmänt högg i och tog tag där det behövdes och möjliggjorde att tidsramen höll och panelen kunde komma igång direkt kl. 15 som tidigare annonserats.

Panelens sammansättning kom till efter frågan om man ville sitta med i panelen via mail. Urvalskriteriet var att man skulle ha ett synligt aktivt engagemang i frågeställningarna och allra helst företräda skilda grupperingar så att samtalet skulle bli så mångfacetterat och levande som möjligt.

Bara arbetet med att få ihop en panel blev tidsödande då flera påtänkta paneldeltagare tackade nej av endera orsaken. Det lyckades till slut att få ihop en panel med sex deltagare. Stort tack till er alla för att ni trotsade vårens första varma söndag och ställde upp.


Inledning: Paneldeltagarna samlades först en stund på egen hand tillsammans med moderatorn innan de tog plats på bredvid varandra framför åhörarna. Moderatorn inledde med att hälsa välkommen och berättade även att inspelning med ljud eller bilder inte var tillåten, däremot var anteckningar välkomna att göra. En deltagande åhörare påminde om vikten av att stänga av/sätta mobiler på ljudlöst vilket direkt anammades.

Deltagarna i panelen inledde med varsin kort presentation och därpå gick moderatorn direkt till första frågeställningen.


1.Vad kan vi som community göra på olika sätt för att förbygga övergrepp? (Moderatorn tillägger: om man är ny på darkside?)

Panelen svarar kortfattat en åt gången och mycket snart ler de mot varandra då flera svar liknar de andras. Ordet utbildning nämns ett flertal gånger, liksom ordet kunskap och mentorskap.

Tankar om specifik utbildning kommer upp såsom första hjälpen/HLR, kurser i olika tekniker som har med BDSM att göra, shibari och piskning nämns. Diskussionen kommer även in på hur David skulle kunna hjälpa till genom att låta nya medlemmar på darkside få ett välkomstmail med information och viktiga länkar för den som är ny.

Någon inflikar att det borde finnas information på darksides framsida särskilt sådan som gör att nya kan lära sig undvika att de allra mest vanliga fallgroparna. Vad förväntas av mig som ny? Vad behöver jag inte ställa upp på? En paneldeltagare poängterar vikten av att veta att man får lov att sätta gränser även som undergiven och att detta inte alltid är självklart för någon som är ny.

Termer och definitioner som används på darkside upplevs som svårt att hitta information om. Det är en djungel säger en. Svårnavigerat för nya säger en annan. Det påpekades även att det finns fara/risk och mycket fördomar som florerar kring de definitioner som finns.
Man bör strunta i de definierade rollerna av vad en ”äkta”, ”bra”, ”riktig” dominant, undergiven är. Inte tro på guider där man ska rangordna in sig enligt några test eller andra människors guider ”Så är du en äkta…”. Återigen blir det bifall.

Det personliga egenansvaret poängteras och hur viktigt det är att gå ut i verkligheten och träffa folk på riktigt. Bilda sig sin egen uppfattning. Skapa sig ett socialt kontaktnät. Ta det i sin egen takt. Inte titta för mycket på hur långt andra har kommit eller jämföra sig med andra.

Någon säger att den som är dominant alltid har huvudansvaret och får svar på tal direkt när en av paneldeltagarna utgår från sig själv och sin första tid som undergiven och berättar:
Att vi måste våga prata om ”gränslös underkastelse” där undergivna är de som pushar och styr sina dominanta till att begå övergrepp ”mot en” som den som är dominant kanske själv är redo/inte själv vill göra men ställer upp för den som är undergiven och på så sätt bryter sin egen gräns. Efter en stunds debatt enas man om att alla har personligt egenansvar oavsett sexuell läggning.

Moderatorn tar tillfället i akt och går vidare till nästa fråga.


2.Hur undviks övergrepp?

Övergrepp går inte att undvika, säger en paneldeltagare direkt, det kryllar av konstiga människor på darkside. Panelen blir tyst men inte mer än någon sekund innan nästa deltagare tar vid. Man behöver vara extremt noggrann när man lär känna någon.

Det kan vara en person med mental ohälsa eller som befinner sig i tillfällig mental obalans och det är svårt att avgöra för oss som amatörer. Man ska inte undvika att leka med människor med mental obalans men man bör gå oerhört långsamt fram. Någon kommenterar att darkside är överrepresenterat av vissa diagnoser som av naturliga skäl söker sig till communityt och de bör vara lika välkomna som alla andra. Panelen nickar bifall.

Men vad ska man göra med människor som saknar insikt till kommunikation? Frågan kommer från en av paneldeltagarna. Ja hur ska man lära sig att kommunicera? Replikerar en annan. Samtalet böljar en stund kring huruvida dominanta ska kunna backa från pushande undergivna, dominanta som inte tar ansvar för var de har sina egna gränser samt landar i att de människor som inte har insikt ändå aldrig kommer att gå någon utbildning utan enkom förlita sig till sin egen övertro på sig själv och därigenom kommer övergrepp att fortsätta hända. Folk vill inte lära sig saker/hantera sig själv.

Har respekten att inte störa när folk lever ut inför andra gått för långt? (på privata fester eller på klubbar) frågar en paneldeltagare de övriga.
Vikten av att ingå i ett socialt sammanhang. Veta att det finns ett ledningsstöd/ledningsgrupp på fester? Dungeonmaster/mistress (DM = dungeonmonitor könsneutraltdito). Panelen är hyfsat överens om att det verkar finnas fog för en DM utbildning. I övrigt lämnas frågan hängande.

Man återgår till vikten av kommunikation mellan de utlevande parterna och 242 nämns i samband med att det pratas om hur svårt det är juridiskt när det endast förekommer 2 personer 4 väggar och 2 sanningar.

Panelen frågar sig: Vad är ett övergrepp? Övergrepp kan vara en känsla. Det behöver inte vara en handling. Det kan vara okej idag men det är inte okej i morgon. Här blir det oro i ledet och en paneldeltagare frågar om man är en förövare när man har gjort något i god tro under lång tid (5 år?) i god tro och det sedan när relationen/förhållandet har upphört inte längre var okej alls?

En av paneldeltagarna svarar att misstag och övergrepp händer hela tiden mellan oss. Kanske kan man träffas direkt med en tredje person som medlare i konflikter mellan parter där den ene eller båda känner att de har blivit utsatta för övergrepp i efterhand?

Moderatorn påminner panelen att inte använda könsspecificerande pronomen utan ’hen’. Panelen och åhörarna ger bifall.

Samtalet bryts av genom att en paneldeltagare säger: ”Hur man hanterar det i efterhand när något går fel står i direkt anslutning till hur man sedan definierar det som har hänt.” Var det ett misstag eller var det ett övergrepp? Varpå panelen bestämmer sig att hålla sig till att diskutera övergrepp och lämna misstagen därhän.

Man övergår istället att diskutera kring den kommande samtyckeslagstiftningen som flera paneldeltagare visar intresse för. Oaktsamhet inom sexuella relationer/Oaktsamhet i sexualbrott. Panelen spinner iväg i ett gemensamt intresse för den kommande lagstiftningen som redogörs för av en av paneldeltagarna som sitter med färsk och aktuell kunskap i ämnet.

I princip går den kommande lagstiftningen ut på att man hela tiden checkar av att det finns ett samtycke till de handlingar som görs.

Panelen konstaterar att det kan komma att bli problematiskt för exempelvis TPE relationer eller i sessioner när det förekommer att den undergivne inte kan medge samtycke beroende på olika anledningar.

Samtyckeslagen spelar ingen större roll för ”oss” eftersom ”vi” redan har samtyckt hela tiden. (Med termerna ”oss” respektive ”vi” menar panelen ”vi i subkulturen/vi i kinkyvärlden/vi bdsm folk. Förf. anm.)

Moderatorn bryter diskussionen för paus.

Panelen bänkar sig och moderatorn ställer tredje frågan:


3.Finns det behov av certifiering/licens bland utövare? Hur gör man med de som inte certifierar sig?


Panelen svarar med ett unisont rungande nej och diskussionen tappar all fart till förmån för spridda småskratt. Absolut inte. Det är för svårt. Vem ska certifiera? Det finns väl ingen som vill göra sånt? En certifiering för att knulla? Tror inte på det. Det finns för mycket olika stilar. En certifiering för DMs kanske vore bra? (dungeon monitors förf.anm.) säger någon. Ja, så att det blir liknande för hela landet inflikar en annan. Ha utbildningar lokalt istället i enskilda tekniker.

Darkside är för stort för att nå ut. För stort hopp mellan de som bara vill ha sex och använder darkside som raggställe. Bodycontact säger någon. Kanske kunde man använda verifieringsprocessen som redan finns på darkside, utöka den genom att låta andra verifiera ens olika kinks på kinkslistan och kunskap i enskilda ämnen som piskteknik eller shibari. Om 40 personer har verifierat att någon kan shibari så kan ju det vara en indikation på att personen ifråga verkligen har den kunskapen.

Samtidigt inflikar en paneldeltagare att det är ett tveeggat svärd, verifieringen på darkside, då vissa mest verkar ”samla så många vänner som möjligt” medan andra endast verifierar sådana som man har träffat och kan gå i god för att de är riktiga människor. Verifieringsförfarandet är inte hur bra någon är på det man gör utan endast en indikation på att det inte är ett spökkonto.

Man bör sluta med personlig osämja för att istället prata med människor som har mycket erfarenhet. ”Att det kan krävas att ha x antal sessioner i ryggen” för att kunna avgöra när någon annans session är på väg att gå för långt. Livserfarenhet och erfarenhet av bdsm i olika slags relationer/sessioner är svårt att lära ut. Vem avgör vems utlevnad som är okej frågar sig en paneldeltagare.

Utbildning och ökad kunskap är panelen överens om behövs men inte någon certifieringsform. Panelen ser alltför stora svårigheter med att kunna jämkas kring någonting liknande och tror inte heller att det kan avhjälpa övergrepp. De som behöver utbildas lär ändå aldrig gå en kurs. Trots detta faktum ställer sig panelen än en gång bakom en den gemensamma åsikten att det behövs mer utbildning. Framför allt kring säkerhet.

Man återvänder än en gång till darksides verifieringssystem och någon anser att det vore bra med någon form av att kunna se vilka utbildningar en medlem har gått. Andra paneldeltagare säger emot. Ett citat: ”Helt vansinnigt att gå en kurs i hur man är dominant?” Paneldeltagaren som återupptog frågan med verifieringar ändrar sig, citat: ”Inte hur man är men det behövs utbildning för dominanta respektive undergivna”. Panelen nickar bifall.

Moderatorn bryter in med nästa frågeställning:


4.Hur göra när något har hänt och vederbörande utsatt för övergrepp är rädd för att inte bli trodd/inte vill anmäla till polis?
Moderatorn utvidgar/omformulerar frågan med att säga: Hur kan vi hjälpa någon som inte vill anmäla?

Är det ett självändamål att anmäla? Om det är det: söka sig till någon man känner sig trygg med för att få stöd i anmälningsprocessen. Det är därför det är så viktigt att ha ett socialt nätverk omkring sig säger en paneldeltagare. För att man ska ha någon att söka stöd hos. Inte alltid någon utanför ens kinkykretsar känner till ens intresse för BDSM. Ja, och kanske fungerar det inte att vända sig till crew på en fest, inte säkert att man känner förtroende hos någon där. Faddersystem nämner en paneldeltagare och berättar om att det redan finns ett fungerande faddersystem kopplat till en lokal pubträff.

#Visägergrönt säger en deltagare och fortsätter att man bör finnas som ett stöd att lyssna och delge empati. Ja, samt gå med som stöd om den utsatte för övergrepp vill anmäla inflikar en annan. Det är viktigt med polisanmälan men oerhört svårt att gå igenom. Man måste kunna vara mentalt stark för att kunna anmäla. Panelen nämner några vanliga åsikter då den utsatte för övergrepp inte tas på allvar. Tunn klädsel. Alkoholpåverkan. Bra att det anmäls för det kan hjälpa till att synliggöra notoriska förövare hos polisen. Om en enskild person (moderatorn påpekar än en gång vikten av ’hen’) blir anmäld upprepade gånger borde polisen kunna se ett mönster och vidta åtgärder.

Vi vet inte vilka förövarna/de utsatta för övergrepp är? Oftast kan de vara någons vän medan de samtidigt har blivit någon annans förövare. Det kan ju vara någon där man tänker jamen inte hen väl? (Moderatorn påminner återigen om det könsneutrala ’hen’) Ja ett moment22 blir det säger någon. Men att anmäla ska man göra för det kan hjälpa i den egna processen att ta sig igenom en sådan händelse.

En paneldeltagare nämner den svårighet som kan finnas i att kunna vara säker på att det är sant vad som sägs och fortsätter att säga att det inte går att undvika att prata om att det finns skadade själar på darkside. Alla har man väl bagage med sig in i BDSM säger en annan. Och att det är så många unga med självskadebeteende och psykisk ohälsa säger en tredje. Det finns benägenhet att ljuga vilket ökar med en del diagnoser. Panelen konstaterar att det är en svår sits att som amatör/medmänniska bedöma vad som är sant eller falskt. Återigen ett moment 22 där man dock måste utgå från den utsatte och ge stöd.

Till det kommer samhället syn på att det vi håller på med är sjukt. Den allmänna uppfattningen i samhället är BDSM är sjukt. Inom juridiken tycker man generellt att BDSM är sjukt tillägger någon. En paneldeltagare berättar att hen har erfarenhet av att jobba tillsammans med polis i olika ärenden och upplever att filmen Fifty Shades of Grey – säga vad man vill om den – har öppnat många dörrar och ökat förståelsen och medvetenheten hos människor utanför sfären. I alla fall inom polisen vet man till exempel att stoppord finns i BDSM men framhåller man, de hade behövt mer info från oss exempelvis att lära sig se skillnader mellan våld och övergrepp i nära relationer och BDSM med samtycke.

Moderatorn ställer femte frågan som är snarlik den tidigare och panelen verkar till största delen redan färdigpratad kring just detta (förf.amn)


5.Hur kan vi inom communityn hjälpa de som har blivit utsatta för övergrepp?

När det har inträffat ett övergrepp och det är en person man känner kan man ta det internt. Kanske finns det en möjlighet att komma till tals med förövaren? Kan man resonera/kommunicera mellan parterna? Ha en tredje part med i samtalen som stöd/medlare? Än en gång konstaterar panelen att det måste vara oerhört svårt att ta sig iväg ensam till polisen och man ser att det kan finnas ett stort behov där av stöd.

BDSM communityt är inge myndighet där alla har nödvändiga kunskaper som behövs säger någon. Det är viktigt att veta att vi inte är professionella terapeuter, bara medmänniskor. Vi är till största delen amatörer. Communityt kan inte i stort ta ansvar. Möjligen ta ansvar i mindre grupper på lokal nivå med att försöka få in människor på rätt spår med mer kunskap och mer utbildning. Vi har inga rättskunskaper. Vi är inga domare. Vi ska inte lägga en värdering. Inte döma. Vi kan bara stötta. Inte mer än så.

Kanske råkar någon jobba som psykolog? Men vi är en samling amatörer. Vem är där för den människan efter att man har skrivit av sig i sin dagbok? Styrkekramar på darkside är mer stjälp än hjälp. Hur länge lever intresset efter att någon har berättat för andra på darkside? Nyhetens behag för lyssnarna som genast ger sig av till nästa skandal.

Hjälper ett nätforum? Vem är där och tar emot information? Hur hanteras informationen efteråt? Hur bemöts den som har skrivit om det övergrepp man har blivit utsatt för? Vilken hjälp och stöd behöver man efter att ha blivit utsatt? Panelen har fler frågor än svar och moderatorn går in och tackar för resonemanget.

De sista två frågeställningarna som är snarlika varandra bakas nu samman av moderatorn till en enda med anledning av tidsbrist.

6.Hur kan vi gemensamt som community nå ut till samhället och de instanser som finns och verkar brottsförebyggande för att öka förståelsen för oss som i värsta fall okänd/oförstådd sexuell minoritet? Behöver man inom exempelvis rättsväsende, polis, sjukvård mer kunskap om vad BDSM/kinkykulturen är? Vad för slags kunskap? Vem ska delge den?

Kan vi komma ”ut” på Pride? Kan vi gå i en normal sektion i Pridetåget? Utan fetischkläder som stärker samhällets stereotypiska syn på vilka vi är? Är det okej? Är vi fortfarande alltför stigmatiserade? Är vår läggning möjlig att få ut i samhället? Vågar någon 2018? Ska vi nå ut måste vi nå till en slags förståelse sinsemellan. Kanske kan man bygga vidare på exempelvis Gay Poliserna, kan man ha BDSM/Kinky Poliserna på Pride? Resten av panelen ser skeptisk ut.

Någon annan tar upp att vi åtminstone borde ha en kommunikation med RFSL/RFSU men frågeställningen försvinner lite i skymundan då någon annan börjar prata om att man borde aktivera sig politiskt. Dra nytta av politiken/av att det är valår? HBTQ – Det är vi som är Q! Lyfta oss politiskt och ta ut våra frågor i samhället. Ställa politiker till svars/mot väggen och kräva att de ska berätta vad de gör för Q?

De samhällstjänster och yrken som kommer i kontakt med oss, sjukvården, polisen, tingsrätten bör de gå specialkurser för att kunna bemöta oss på rätt sätt? Vad vet de egentligen om bdsm och hur bemöts vi av samhället?

Någon i panelen säger vidare att det finns ett enormt mörkertal vad gäller övergrepp. Alla finns ju inte på darkside. Information om handlar om sexuella övergrepp inom bdsm måste komma till vården.

Sälja in föredrag, utbildning till vården och de som direkt i olika yrken sysslar med sexuella våldsbrott måste få mer kunskap kring skillnaderna mellan bdsm och våld. Vi måste berätta för vården att vi finns och ställa oss till förfogande så att de kan få veta vilka vi är för att i sin tur kunna få information från oss. Vem ska göra det? Det finns rätt folk. Det finns psykologer som har kunskap. Men hur får vi info om vilka som har specialistkompetens och insikt/förståelse för bdsm? Det är bara att gå dit och sälja in ett föredrag om säkerhet. De vill lyssna inflikas det från någon.

Det är bara 9 år sedan vi blev av med sjukdomsstämpeln. Nio år sedan!

Det är inte så länge och efter de tänkvärda orden bryter moderatorn för ny paus.

När panelen återigen sätter sig på är det dags att svara på åhörarnas frågor vilka de har lämnat in skriftligen till moderatorn under de två pauser som varit under eftermiddagen. Paneldeltagarna har inte haft någon tid på sig att förbereda sina svar utan svarar spontant

Åhörarnas frågor: (DS nedan står för darkside förf.anm)

1.Vem/hur vet vi vem som kan certifiera oss utövare?

Panelen har tidigare svarat nej på frågan om certifiering och delar frågeställarens undran.


2.Sympati – Empati. Varför pratas det inte om hur offer går vidare? Hur stärka offer att ta tillbaka sitt liv och sluta vara i ”offer-mode”. Kränkthetsmentalitet. Vi får inte bli kränkta för minsta lilla.

Panelen delar frågeställarens syn att empati är bättre än sympati för att inte felaktigt avväpna/göra någon som blivit utsatt för övergrepp än mer maktlös. Inte säga ”Stackars dig” utan istället säga ”Jag förstår att du har det jobbigt”. Återigen tar man upp att styrkekramar och likes ofta blir än mer förminskande där verklig empati hade kunnat göra underverk. Man kan stödja någon att söka professionell hjälp för att komma vidare och än en gång poängterar någon att vi är amatörer som saknar adekvat utbildning för att kunna hjälpa professionellt. Empatiska medmänniskor ja men communityt varken kan eller bör ta mer ansvar än så.


3.Hur långt kan ett utövande gå i samförstånd innan vi betraktar det som övergrepp? Eller blir det aldrig ett övergrepp så länge det sker i samförstånd?

Här går frågeställaren in och exemplifierar frågeställningen för panelen som i sin tur en stund diskuterar vad som är grov misshandel respektive misshandel av normalgraden enligt svensk lag. Grov misshandel är med tillhygge och ger märken säger någon varpå någon annan direkt replikerar att ”Då kan vi skrota hälften av vad vi gör”. Det finns en grå zon konstaterar man mellan praktiskt BDSM utövande och tolkandet av svensk lagstiftning. Panelen tar upp exempel på rättspraxis såväl friande som fällande domar.


4.Bör någon eller några inom BDSM subkulturen (eller DS) föra lista på misstänkta förövare?

Ett unisont och samstämmigt nej från hela panelen på frågan.


5.Vad kan ni göra åt förövare som har en dom? Finns det en möjlighet att hålla dem ifrån bdsmscenen/DS.

Ja, man kan porta dömda. Det är man överens om men hur? Panelen frågar sig hur David gör på darkside? Vilken information han utgår från när han stänger av ett konto men ingen vet säkert. En paneldeltagare berättar att man lokalt kan stänga av förövare från klubbar/fester/liknande. Men då måste ju någon berätta det för den som har festen inflikas det från åhörarplats. Panelen konstaterar vidare att darkside har blivit för stort för att det ska gå att hålla någon allmän koll och att det numera är betydligt fler yngre utövare jämfört med förr då många kom in först i 30 års åldern.


6.Fifty Shades generationen. Hur kan man öka kunskapen om BDSM idag/här och nu för dom unga som kommer in i denna kulturen med en felaktig bild och där råkar ut för övergrepp eller annan form av utnyttjande?

Vad behöver du veta som ny? Panelen skickar tillbaks frågan till åhörarna. Ja det är inte lönt att vi sitter här och försöker utbilda varann. Det är de som är nya som behöver vara här. Alla vi andra kan ju gå hem konstaterar någon. Återigen hamnar man hos David och frågar sig vad som han kan tänkas hjälpa till att informera kring.

Olika nätverk och enskildas alster/dagböcker nämns och man önskar sig en sammanställd sida/mail med länkar så att det blir enklare att hantera sig i darksidedjungeln. Någon nämner återigen vikten av lokalt förankrade utbildningar direkt till nya utövare. En åhörare berättar att det är svårt at nå ut till unga som grupp.

Panelen och åhörarna diskuterar dels hur David skulle kunna tänkas ha en Floodgate för nya som sätter broms för alltför stora mängder inkommande mail i början. Någon annan påpekar att de man vill träffa ska man vara noga med att kolla upp innan träff och att man alltid ska använda sig av safecalls osv. Darksidenätverken Välkomnare respektive Nybörjarens hemvist/fristad? Tas upp än en gång som en lämplig plats att börja ställa frågor och söka svar i.

Återigen, säger någon, gå ut bland folk. Släck skärmen! Träffa människor. Bilda dig din egen uppfattning. Men om man bor i Falköping då? Kommer det en fråga från åhörarna, där det inte finns någon pubträff att gå på? En annan åhörare betonar vikten med att låsa upp funktionen så att man kan besvara inkommande mail från nya. Alla kan inte sitta och ha den funktionen blockerad för vem ska ta hand om de frågor som kommer?

Dra sitt strå till stacken säger åhöraren och panelen håller med. Ja, och var inte så lättkränkta. Får ni en kukbild som ni inte vill ha så radera den bara (eller skicka den till XX hörs det hojtas).


Moderatorn tar så ordet och frågar om paneldeltagarna avslutningsvis vill säga något och det vill de. Här kommer några av de spridda visdomsorden.

BDSM är jävligt kul!

Kommunikation och egenansvar är de viktigaste orden.
Självreflektion är också viktigt.

Kunskap! Och var inte rädda för att fråga!

Stäng av skärmen! Kom ut i verkligheten!



Och med detta avslutas minnesanteckningarna. Tack för att du har tagit del av paneldebatten på Kastellet den 8 april 2018 i förenklad och så gott det går anonymiserad form.

Reportage & intervjuer

Tilläggare: Morgana K48 16 apr 14:07

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.