Redaktionella artiklar:   Alla (1369)   Darkside (193)   Samhälle (229)   Kultur (656)   Internationellt (35)   Shopping (50)

Samhälle 7 maj 2016 av David

"Vi i BDSM- och fetischvärlden vägrar skämmas för de vi är"

Nyligen publicerade nättidningen KIT två artiklar om BDSM- och fetischkulturen. Den ena en samling intervjuer med fetischister (Hur jag hittade min sexualitet…) och den andra en utifrånbetraktelse under rubriken Jag åkte på sexhelg i Göteborg och ville bara bli ren när jag kom hem. Den sistnämnda har väckt reaktioner, varav en skickats in till Darksides redaktion. Julia Alfredsson skriver: "Vi i BDSM- och fetischvärlden vägrar skämmas för de vi är".

Det råder en oärlighet i den politiska korrekthet som samhället uppvisar gentemot sexuella minoriteter idag. Företag och politiska partier tävlar om att sponsra bögarnas och flatornas sommarfest Stockholm Pride och TV-kanaler och tidningar gör intervjuer med fetischister och sadomasochister på löpande band. Vanliga hetero-Svenssons är ofta lite stolta över hur otroligt toleranta och tillåtande de är när har tittat på ett program om swingers eller när de hurrat lite när Scandinavian Leather Mens kortege åkt förbi på Plattan under Prideparaden. Men när det kommer till kritan, om de verkligen skulle följa med till en BDSM-klubb eller en bastuklubb och med egna ögon se sadomasochister piska varandra eller bögarna fista varandra, kommer den där impulsen som inte går att trycka undan, Äcklet. Det är den traditionella heteronormativa Svensson-reaktionen på sexualitet som inte är baserat på en sexuell akt där en lagom ung man och kvinna med smala och funktionsfullkomliga kroppar sätter på varandra enligt gammaltestamentlig sed. En reaktion som de försöker att trycka undan genom att intala sig själva att de är goda och fördomsfria människor som minsann inte gömmer sig bakom sina privilegier, för de flaggar med regnbågsflaggor under Prideparaden och de tittar på Outsiders på TV utan att snörpa på munnen och de har även sett 50 Shades of Grey på bio med sin sambo. Men det där äcklet som dyker upp när homosexet, BDSM-sexet eller fetischsexet kommer för nära, det avslöjar vad de egentligen känner inför människor som bryter mot sexuella normer.

På få ställen blir kontrasten mellan den toleranta ytan och det underliggande äcklet lika tydlig som i nättidningen KITs senaste artiklar. Där intervjuar Nina Svanberg tio BDSM-utövare och fetischister om deras läggning och vad den betyder för dem. Journalisten har fått dessa personer att ställa upp på att dela med sig av sitt innersta och har fotograferat dem iklädda sina mest älskade outfits. Det är stark läsning och man blir glad över att tio personer går ut i offentligheten, trots risken att få glåpord kastade efter sig på stan av främlingar som känner igen dem från bilderna och risken att kollegorna tittar snett på dem vid lunchbordet på jobbet, enbart för att de vill dela med sig till världen av sina kinks. Nättidningen KIT försöker uppenbarligen arbeta på sin yta som en sexualpositiv tidning som minsann tolererar fetischister. Men så, i samma tidning, kan man läsa en annan artikel av samma journalist, där hon besöker en fetischfest för första gången. En artikel som skrevs simultant med den första. Svanberg drar på sig sin korsett och sin lackkjol och tillsammans med en kompis i pinupkläder drar de iväg till FPPs (Fetish People Party) stora fest. Två unga tjejer som säkert tycker att de är toleranta och tillåtande och nu ska de minsann skriva en artikel. Och i entrén till FPP slår det till. Äcklet. Över festdeltagarnas fetischklädsel. Över festdeltagarnas kroppar. Över festdeltagarnas lek. Över festdeltagarnas sätt att ha sex. Äcklet dryper igenom i varje mening i artikeln. Det här är långt ifrån den trygga, heteronormativa vardag som tjejerna är vana vid att möta på sina Svenssonklubbar eller när de ser på Paradise Hotel på TV. På FPP skäms inte överviktiga människor för att vara nakna och ha sex. På FPP skäms inte latexfetischister för att hångla med varandra och här skäms inte sadomasochister för att bli piskade inför publik. Och ingen uppmärksammar flickan i korsett och lackkjol och hennes kompis. De är osynliga i sina vanliga kläder, förstår inte koderna, förstår inte hur man pratar med folk, och anses därför antagligen inte attraktiva av festdeltagarna. Nina Svanberg blir mer och mer aggressiv i sina beskrivningar av festdeltagarna. Hon skriver om någons ”breda röv” och om hur latexfetischisterna ”kladdar på varandra” och hur mannen i uniform påminner om Kapten Klänning, helt övertygad om att hon ur sitt heteronormativa perspektiv har rätt att skriva vad hon vill om de där konstiga människorna som i hennes ögon säkert beter sig gränslöst. Vad Nina Svanberg inte vet och inte anstränger sig att förstå är att BDSM- och fetischvärlden är en plats som har egna normer och regler, där tolerans och sexpositivitet inte bara är floskler som man slänger sig med. I BDSM-och fetischvärlden lever man enligt devisen ”Your kink is not my kink but your kink is OK”, d.v.s. lek och låt leka. Om du inte gillar en annan persons kink så betyder det inte att den personen är äcklig, du förväntas respektera andra personers kinks och om du inte vill titta på andras lek är det ditt ansvar att gå därifrån. I BDSM- och fetischvärlden finns även en genuin kroppspositivitet. Du står aldrig och tittar på en session på en fest och kommer med kommentarer att personen har en fet röv, det är höjden av oförskämdhet. Personer som leker offentligt på fest ger andra festdeltagare en möjlighet att titta på sessionen. Som åskådare ska man vara tacksam att man får se på eller gå därifrån och hålla sin eventuella kroppsnegativism, åldersfobi, transfobi eller vad det nu kan handla om för sig själv. Sist med inte minst råder fotoförbud på festerna, vilket artikelförfattaren har varit högst medveten om, men ändå brutit mot genom att både fotografera och publicera bilder inifrån festen.

Det känns som en gammal trött klyscha hur journalisten i fråga har reagerat när fetischister och sadomasochister har synat hennes fördomsfullhet. I hennes Twitterflöde har hon svarat att hon minsann inte alls är fördomsfull, utan att hon sysslar med ”Gonzojournalistik”, ett journalistiskt grepp där man inte försöker vara objektiv utan där man fördjupar sig i en företeelse, blir en del av den och sedan skriver om sina egna intryck och reaktioner. Fast problemet här är att Nina Svanberg inte alls blir till en del av BDSM- och fetischscenen. Hon sätter sig själv i sitt oklanderliga elfenbenstorn av priviligerad sexualitet och ironiserar över personer med en sexualitet som är allt annat än priviligerad. Vi sadomasochister och fetischister möter nämligen folk som Nina Svanberg hela tiden, vi möter henne i kollegor som sitter i lunchrummet och i all självgodhet säger ”är det inte lite sjukt?” när de pratar om reportaget om pony play de såg på TV igår, eller ”måste det vara så extremt?” när våra släktingar pratar om att de såg läderbögarna i Prideparaden. Vi har tyvärr ingen möjlighet att slå tillbaka med att göra en voyeuristisk artikel där vi står utanför Nina Svanbergs sovrum och kikar in när hon har monogamt penetrationssex med sin partner för att beskriva sexakten på ett sätt som är menat att få läsaren att snörpa på munnen, småskratta åt hur sjukt det hela låter och slutligen känna lite nöjd med den egna sexualiteten för att den minsann är ”hel och ren”. Om Nina Svanberg nu vill hålla på med Gonzojournalistik kan det vara en idé att börja titta i den egna bakgården istället för att agera turist i en kultur som hon vare sig har intentionen eller lusten att förstå.

Det är uppenbart att KIT med denna artikel ägnar sig åt kinkbashing. På ytan vill man verka sexpositiv, men under ytan ligger det välkända heteronormativa äcklet och bubblar. I god sensationsjournalistisk anda vill man få sina läsare att sätta kaffet i halsen eller gripa efter skämskudden ”De gjorde vad sa du, i en gynstol!!?”.
Här kommer en nyhetsflash för er, KIT: Vi i BDSM- och fetischvärlden vägrar skämmas för de vi är. Vi skäms inte för att ha på oss gasmasker, gummicatsuits eller blöjor. Vi skäms inte för att bli piskade på våra feta rövar inför folk som tittar på. Vi skäms inte för att hamna i extas av att bli fistade av stora händer. Ni kan behålla ert äckel och er rädsla för en kultur ni inte förstår. Hoppas att ni någon gång gör upp med era fördomar kring sexualitet och kroppsform och framför allt er fluktande sensationsjournalistik.


Julia Alfredsson
Mångårigt engagerad i BDSM- och fetischkulturen, därav även en gång i tiden medgrundare av Darkside




Om du vill skriva ett svarsinlägg, kontakta Darksides redaktion genom
David
7 maj 2016

Bookmark and Share


Citera gärna men glöm inte att ange källa.   Direktlänk till denna text: https://www.darkside.se/?news=934

Kärlek och gemenskap i BDSM, kink, sexpositivitet, fetischism, uttryck och livsstilar utanför normativitetens fängelse
Bli medlem enkelt och gratis   Läs mer om Darkside   Annonsera   Grafik: Standard / Diskret   Copyright © 2003-2020
Darkside är internationellt känt som Fetopia.