Trikåer och rep

De senaste åren har jag mer och mer återvänt till det som fick mig att bli intresserad av bondage, nämligen gamla serietidningar med trikåklädda hjältar som bands av otaliga skurkar, kanske torterades men nästan alltid lämnades hjälplösa, utelämnade åt en säker död (som de dock lyckades undvika).
Jag skrev för ett litet tag en krönika om det - som kan läsas här: https://www.darkside.se/s.php?a=v&id=24932
Dessutom har jag börjat läsa om många av de här gamla serierna och det jag framförallt har återvänt till är Fantomen. Kanske för att jag gillar hans dräkt, kanske för att han påfallande ofta binds av kvinnliga skurkar eller kanske för att han, till skillnad från många andra hjältar ganska sällan klarar av att befria sig på egen hand.
För att roa mig själv har jag börjat skriva korta omdömen om några av äventyren, funderat kring vad som är grejen och vad de här serierna har betytt för mig. Det kanske är mot bättre vetande, men jag kan helt enkelt inte låta bli att börja publicera dessa omdömen. Vi får väl se hur länge jag fortsätter och om jag kommer börja titta på andra seriefigurer också.
I vilket fall som helst - skulle det roa dig som läser, skriv gärna en kommentar och berätta vad du tycker om de här scenerna eller om andra som tilltalar dig.

Amazonernas rike
(Nummer 10 1991)
Teckningar: Romano Felmang och Germano Ferri

Fantomen ger sig in i en mystisk stad som styrs av en ond amazondrottning. Han smyger in i tronrummet om natten men upptäcks av två läckert klädda kvinnliga vakter! En av dem träffar honom i halsen med en förgiftad pil från ett blåsrör och han faller medvetslös ner.
Det är något som är jäkligt sexigt med hur han blir besegrad och som trissar upp förväntningarna.
När Fantomen vaknat till upptäcker han att han är han bunden spread-eagle på ett stenaltare. Han är omgiven av ännu fler snygga amazoner, klädda i tighta dräkter och lårhöga stövlar vilket i ärlighetens namn gör att de snarare ser ut som om de är påväg till fetischfest än att de ska föreställa rikets främsta krigare.
De förhör honom och precis när det blir riktigt hotfullt och de tar fram ett brännjärn stormas palatset av frihetskämpande amazoner som gör uppror mo drottningen. I den här röran lyckas också Fantomen komma loss från sina bojor.
Det här låter ju onekligen hur bra som helst: sexiga och hotfulla amazoner, altare, spread-eagle. Men tyvärr, faktum är att det vi får serverat här är en riktig besvikelse.
På plussidan: Fantomen fångas in och binds av amazoner in lårhöga stövlar. Jag upprepar: Fantomen är bunden av amazoner i lårhöga stövlar. Det går ju inte att komma ifrån och i min bok är det ett jäkligt stort plus som ändå hindrar det hela från att få ett jumbobetyg. Jag menar, vem vill inte bli bunden (och gärna torterad) av amazoner i lårhöga stövlar?
På minussidan: Kvinnorna, Fantomen och omgivningarna är riktigt snyggt tecknade med fina detaljer. Men det viktigaste är inte alls lika välgjort - alltså repen som binder vår hjälte. Det ser ganska taffligt ut hur de är surrade runt handlederna och det är väldigt otydligt hur benen är bundna.
Dessutom kommer han loss på egen hand genom att slita sönder repen. Hade han sågat av repen mot altarets kant (det skulle kunna vara möjligt så som han är bunden med repen en bit utanför altaret) hade jag kunnat acceptera det, men att slita av rep när man ligger i en spread-eagle är fan inte lätt, inte ens om man har tio tigrars styrka.
Det här är till och med en fråga som var uppe på insändarsidan (Fantomen talar) eftersom en läsare undrade varför den starke Fantomen inte kunde befria sig själv i ett annat äventyr när han var bunden på samma sätt. Jag har för mig att redaktionens svar var något i stil med "Det är väldigt svårt att ta sig loss när man är bunden så" och mitt unga hjärta slog ett extra skutt när jag läste det. Gissa om jag ville testa?
Dessutom, inte nog med att han lyckas slita av repen så får han också loss den andra armen OCH benen innan den beväpnade amazonkrigaren som bevakar honom hinner reagera. Fantomen är på fötterna och hinner kasta sig ut ur tronrummet innan hon avfyrar ett skott. Allvarligt talat, alla som faktiskt har varit bundna i en ordentlig spread-eagle (ja, den drömmen blev uppfylld), vet ju att det inte nödvändigtvis är så förbannat lätt att få loss resten av dina lemmar bara för att en hand är fri.
Jag struntar i alla djungelordspråk om att blixten står stilla när Fantomen rör sig, SÅ snabbt är han inte. Gör om gör rätt, det här sabbar ju inte bara för oss kinksters utan också för den inre logiken i berättelsen!
Betyg: 2 av 5. Att det inte blir 1 av 5 är ju för att han blir bunden av amazoner i lårhöga stövlar. Förlåt om jag låter besatt, men jag är nog det. Alla amazoner i lårhöga stövlar som känner för att binda mig är välkomna att höra av sig. Jag lovar att jag till skillnad från Fantomen inte ska vara oartig nog att komma loss innan ni har hunnit torterat mig.

I Vråkarnas näste
(första gången publicerad i nr 13 1972, men återpublicerad som Vråkarna 1980 och 2000).
Teckningar: Sy Barry

Fantomen hör talas om en liga som en av hans förfäder bekämpade en gång i tiden: The Vultures. På svenska översatt till Vråkarna med motiveringen att de har stora V, inte G, intatuerade på skallen. Och det får vi väl leva med. Vråkarna fångar Fantomen och för honom medvetslös till sitt högkvarter. De är noga med att binda honom innan han vaknar (jag älskar repliker av typen: "Bind honom innan han hinner ställa till nåt igen!") och bokstavligen slänger och sparkar in honom inför deras ledare.
I första rutan är repen runt handlederna lite slarvigt tecknade, men sedan blir det mycket bättre. Jag vågar till och med säga att de är utmärkt tecknade. Här snackar vi ett rejält rep som är bundet runt armarna och överkroppen och sedan surrat ett par varv runt händerna. Snyggt och enkelt, fina detaljer och inte minst en effektiv bindning som inte är lätt att ta sig loss från. I like!
Vråkarna förhör vår hjälte, sparkar honom lite till (alltid lika trevligt), överväger att demaskera honom men bestämmer sig slutligen för att att ta honom av daga genom att ta upp honom på taket och slänga ner honom i floden nedanför (han blir dock räddad av Devil som så många gånger förr).
Det här är en riktigt cool och snygg scen och för mig har den en extra dimension som jag funderat rätt mycket på och som nog definierar min syn på bondage och att vara undergiven.
Hur kan det komma sig att jag som heterosexuell man reagerar så starkt, ja till och med tänder på en helt osexualiserad scen där Fantomen är bunden av andra män?
Jag tror att svaret bland annat ligger i maktförskjutningen som gestaltas. Fantomen är både fysiskt och psykiskt starkare än de som har fångat honom, vilket bland annat visas i hur han psykar Vråkarnas ledare när denne överväger att demaskera honom.
Är det sant att man dör en fasansfull död om man ser Fantomens ansikte? Han utnyttjar det här psykologiska övertaget, även om han själv vet med sig att han är bunden och besegrad. Han vet att han inte kan komma loss. Hans fiender vet det också. Precis som de vet att han kanske skulle kunna besegra dem - även om han är ensam mot flera - om han inte var hårt bunden. Här skapas spänningen och den tydliga maktförskjutningen.
Och det är ju något jag känner så starkt för. Jag vill bli bunden för att bland annat bli bedrövad eventuell makt i en situation. Att vara hjälplösa och inse att nu är det någon annan som bestämmer över mig, och också att det kommer hända något obehaglig - vilket är en viktig sak för mig i bondagelekar.
På plussidan: En väldigt fin detalj är att innan Vråkarna slänger ner Fantomen i floden så binder de också hans fötter. Eftersom de har slagit honom medvetslös så behövs det inte, men det gör det ju så himla snyggare och helt enkelt sexigare (i alla fall om man som jag inte tycker att det finns något bättre än vitt tjockt rep mot svarta stövlar). Det är nästan så att man inte funderar på om tecknaren själv var lite kinky som la till det där.
På minussidan: Vråkarna slår Fantomen medvetslös innan de slänger ner honom! Kom igen nu! Vad är det för skurkar? Som bundet offer så måste man ju få känna skräcken när man kastas hjälplöst från en hög höjd och sedan sjunker mot en säker död i det djupa vattnet. Har ni aldrig hört talas om fear play?
Så du som läser det här och tänker att du vill återskapa scenen med mig som Fantomen (givetvis på ett säkert sätt): lova att inte slå mig medvetslös innan du kastar ut mig! OK?
Betyg: 4 av 5
Här finns en bild från äventyret:
https://www.phantomcomic.com.au/products/issue-1294-fortnightly-2001

S/S Lady Luck
(nr 22 1952, men återpublicerad flera gånger)
Teckningar: Wilson McCoy

Diana blir sjanghajad av kvinnliga pirater, men Fantomen är dem naturligtvis på spåren. Väl ute på piraternas hemliga ö blir han snabbt infångad och fängslad. Efter att de båda piratledarna börjar flörta med honom så kommer de på att det enda sättet att lösa problemet är att göra sig av med Fantomen. Sagt och gjort. De binder honom till händer och fötter och begraver honom levande i sanden!
Det är en ganska dramatisk scen som gjorde starkt intryck på mig. Så mycket så att när jag var ung och verkligen började förstå hur mycket jag älskade att bli bunden så klädde jag mig i tighta kläder och gummistövlar, band mig själv, ålade in i en sovsäck och rullade sedan in under några tunga klädsäckar som hängde på vinden. Allt för att återskapa det här äventyret och försöka fånga känslan av att vara levande begravd.
En fin bonus är förresten att Fantomen lite senare (när han har blivit räddad av Devil för femtielftegången) binder en av de kvinnliga piraterna. Alltid trevligt med några bundna damer också.
Äventyret tecknades om många år senare, men jag tycker inte att den nya versionen tillför särskilt mycket.
På plussidan: Kvinnliga pirater! Finns det något bättre? Fantomens händer är ordentligt bundna mot överkroppen och vi får se när han ligger på stranden vid den öppna graven och hans fötter binds.
Och han är verkligen hjälplös när han ligger där begravd under sanden. Det är något visst med att Fantomen, till skillnad från exempelvis Batman, inte är någon vidare utbrytarkung och dessutom vet om det. Även om han ibland är kaxig mot skurkarna så får vi ju ofta ta del av hans egna tankar när han konstaterar att han inte kan ta sig loss. Så även här: "För mycket sand över mej ... kan inte röra mej ...".
På minussidan: Vi får inte se när Fantomen rullas ner i graven och begravs av sand. Det hade varit coolt, men jag kan nog förstå om det kanske hade kunnat vara för makabert för dåtidens publik.
Den klassiske fantomentecknaren Wilson McCoy har hållit i pennan och även om jag verkligen gillar hans suggestiva tecknarstil så är han inte så bra på stövlar - här ser Fantomens stövlar mer ut som ett par ankelhöga strumpor. Man kan inte få allt.
Betyg: 4 av 5.

Röda Drakens Pirater del 3
(nr 12 1979, men återpublicerad ett antal gånger)
Teckningar: Georges Bessis

Nu jävlar blir det åka av för Den Vandrande Vålnaden! Fantomen har redan kämpat mot Röda Drakens Pirater och deras ledare, den förföriska prinsessan Sin, i två avsnitt och den tredje och avslutande delen så råkar han verkligen i klistret. För när prinsessan Sin fångar Fantomen - som hon verkligen hyser hatkärlek för - så tänker hon njuta av det in i det sista. Inte mig emot!
Först kedjas han fast med handklovar i en flygplansstol och pysslas om av den vackra prinsessan. Inte direkt en så minnesvärd scen, men väl framme på piraternas hemliga ö så ska han plågas genom att vandra Wang Chows plågoväg.
Detta inleds med att Fantomen binds med tjocka rep, händer och fötter. Han placeras i en öppen kista under en vass pendel som kommer närmare att klyva honom för varje gång den svänger (en riktig klassiker!). Han kan dessutom inte rulla ur kistan eftersom den är omgiven av sylvassa spikar som då skulle spetsa honom.
Det kan verka som om det är kört får vår trikåklädde hjälte, men han klarar sig från knipan och överlever alla prövningar i plågovägen bara för att bli belönad genom att bindas vid en stenpelare.
Prinsessan Sin klär av sig naken och frågar om hon inte är åtråvärd innan hon ska döda honom genom att låta honom förblöda.
Delar av den här episoden är lite "over the top", men å andra sidan så knyter den an till en ganska lång tradition av sadistiska kvinnor som älskar och åtrår Fantomen men samtidigt ska binda, plåga och döda honom Och det här är ju lite intressant, för när det har skrivits spaltmeter efter spaltmeter om Wonder Woman, William Moulton Marston och bondage så upplever jag att Fantomen är ganska outforskat område. Även det som ni börjar förstå absolut inte är ovanligt att Den Vandrade Vålnaden kedjas och piskas av kvinnliga skurkar och att det definitivt är något sensuellt i det hela.
Redan i det andra Fantomenävtyret från 1936 "Luftens pirater" är det här ett bärande tema. Den vackra Baronessan hånglar upp Fantomen när han hans händer är fängslade med handklovar bakom ryggen bara för att lite senare kedja honom, piska honom och berätta att han ska dö långsamt.
Det är inte för inte som man undrar om inte Lee Falk var aningen kinky ändå och nog passar prinsessan Sin in i det här gänget av kvinnliga skurkar som använder rep för att visa vem som bestämmer.
På plussidan: Prinsessan Sin! En kvinnlig sadistisk pirat som dessutom har den goda smaken att klä på sig i lårhöga stövlar när hon ska börja tortera Fantomen. Hon är dessutom så fulländad i sin roll som skurk när hon är så där underbart retsam mot honom och påpekar hela tiden hans hjälplöshet och situation:
"Tyvärr måste du sitta fastkedjad ... du är för farlig att gå fritt omkring!"
"Nu börjar din plågotid, min älskling ... varje gång pendeln svänger kommer kniven att sänkas trettio centimeter tills den sista svingen delar deg i två delar ... och nu går jag, så du kan se på den ensam ..."
"För det ska du dö .. och dö långsamt!"
Det är något väldigt starkt i kombinationen av närhet och hot när hon pressar kniven mot honom och smeker hans kind i slutscenen när han är bunden vid pelaren i slutscenen.
Scenen när han ligger bunden i kistan är snyggt tecknad, de tjocka repen runt händer och fötter är övertygande och likaså Fantomens bekymrade ansiktsuttryck. Stövlarna är vältecknade och blanka och kontrasten mot det vita repet är snygg. När han vänder sig om och böjer upp benen för att pendeln ska skära av repen ser det dessutom nästan ut som om han är bunden i en hogtie, och det är ju naturligtvis trevligt.
Men sedan måste jag erkänna att hur mycket jag än älskar prinsessan Sin och hur hon flörtar med Fantomen genom att håna honom, hur mycket jag än vill vara i Fantomens kläder när han är hennes fånge, så står ändå den manlige torteraren för min favoritreplik. En rad som jag kan läsa hur många gånger som helst: "Han är bunden med rep ers höghet, som ni befallde ...". Gåshud.
På minussidan: Egentligen inte så mycket. Men det finns några saker. Det känns som om det blir lite väl överdrivet när Sin börjar klä av sig inför Fantomen.
Jag minns att det kom insändare redan efter att den publicerades första gången där det här ifrågasattes och inte ens som kåt och sexuellt frustrerad tonåring så tyckte jag att det tillförde så mycket. Nu kan det väl i och för sig vara så att det berodde på att jag snarare studerade repen som band Fantomen än piratprinsessans bröst, men jag låter det dock vara osagt.
Det stora felet och som gör att jag inte kan ge avsnittet högsta betyg är att Fantomens ben inte är bundna när han står vid pelaren i slutet. Det är ju skandal! Allt som är värt att göras är värt att göras väl, vilket i det här fallet betyder det att man binder trikåklädda snubbar till händer och fötter (som minst, men gärna mer).
Betyg: 4 av 5

Skelettkusten
(nr 17 1977)
Teckningar: George Bessis

Det här är alltså äventyret som jag nämnde tidigare och som var ämne för en diskussion på insändarsidan om hur svårt det är att ta sig loss när man är bunden utsträckt på marken. På den tiden visste jag inte att det kallas för spread-eagle, men jag testade att binda mig så under vår gamla pingisbord i källaren när jag var liten och ingen var hemma. Även om jag (lyckligtvis!) var så dålig på self-bondage att jag inte hade några problem att ta mig loss älskade jag det då och älskar det ännu mer nu eftersom det, precis som Fantomenredaktören påtalade, mer eller mindre är omöjligt att ta sig loss från.
Skelettkusten har dessutom ett väldigt fint omslag med Fantomen bunden i denna spread-eagle och ska precis bli anfallen av jättekrabbor. vilket alltså är vad som händer i äventyret.
Skurkarna överfaller Fantomen och hans sällskap och beslutar sig för att genast göra sig av med Den Vandrande Vålnaden. Han binds vid pålar på marken och efter bara ett par rutor kommer jättekrabborna och anfaller honom. Oklart varför de skulle vara så sugna på att knipsa ihjäl honom, men det verkar vara precis det de ska göra. Det är lite ojämnt tecknat, men i alla fall några av rutorna är snygga när Fantomen ser ordentligt utspänd ut och kämpar desperat med repen.
Det som känns lite märkligt är just jättekrabborna. Varför de ska vara så farliga framgår inte även om det nu skulle vara så att det finns människoätande krabbor så kanske det skulle nämnas i serien. Jag älskar ju dessutom scener när skurken berättar hur mycket den hjälplöse hjälten kommer lida, så det hade inte bara varit folkbildande utan också lite extra upphetsande. I alla fall för mig.
En kuriosa är att jag har läst att det var meningen att Ursula Andress rollfigur, Honey Rider, skulle utsättas för samma öde i Bondfilmen Dr No, men krabborna struntade fullständigt i henne så därför kedjades hon istället i en brunn som håller på att fyllas med vatten eller vad det nu är.
På plussidan: En snygg spread-eagle och Fantomen kan inte komma loss på egen hand. Hjälplöshet står ju som ni förstått högt i kurs hos mig.
Dessutom en skurk som vet hur man ska håna en slagen hjälte: "Adjö ... jag tror inte vi kommer att mötas på igen!" Och även om Fantomen inte säger det högt så vet han att han är besegrad: "Fast han kan ju ha rätt .. repen är av nylon ... jag tvivlar på att jag slita av dom själv ..." tänker Fantomen när han desperat rycker i repen.
På minussidan: Det är en ganska kort scen och krabborna är som sagt lite fåniga.
Betyg: 3 av 5.

Visst är det ett snyggt omslag: https://fantomenindex.krats.se/c/f1977-17.jpg

Recensioner av scener med seriehjälten Fantomen bunden

Tillagd 12 dec 2021 Film- och bokrecensioner #Bondage #Knivlekar #Man som bottom #Skor/stövlar #Kroppsdräkter #Superhjältar

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.

🗁 Film- och bokrecensioner

🖶 Print Alster ID 30813 ⚑ Anmäl