Ni vet det där med att promenera
Där istiden för länge sedan dragit fram rispat och gröpt ur, ljudet av en fot som sjunker ner Där framme några magra blåsippor Allt det andra har fått ett grönt täcke över sig, under stenarna porlar det, ur grenverken kommer sång Orubblig och ändå tusen välta stammar Ändå blottad jord där vildsvinen gått Den mjuka marken sväljer alla ljud och bumlingarna fångar dem mellan sig, om och om igen När foten lyfter lämnas ett avtryck, men även det kommer ge med sig |
Tillagd 20 okt 2021 Dikter
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.