Armani
Hon undrade hur de hårt åtdragna slipsknutarna runt konferensbordet påverkade syretillförseln till dessa mäns hjärnor. Styrelserummet var redan fattigt på syre efter de långa dragningarna av halvårsbokslutet och prognosen inför Q3 så det fanns fog för hennes oro att den mentala kapaciteten påverkats. i dag skulle viktiga beslut fattas baserat på det underlag excelfantomerna på ekonomiavdelningen tagit fram. Röda siffror på slide efter slide. Som VD-assistent var hon van vid att föra anteckningar och visste när hon behövde fatta pennan och när hon kunde tänka på annat. När företagets finans- och ekonomichef la ut texten om behovet av neddragningar och en möjlig nyemission så visste hon att allt fanns prydligt sammanfattat i det PM som delats ut innan mötet. Det blir enkelt att klippa och klistra in beslutspunkter och en enkel summering i minnesanteckningarna i lugn och ro efter mötet.

Tid att låta blickan vandra över dessa äldre herrar med grå tinningar, ett gäng rutinerade styrelseproffs allihop men som börjat tackla av alltmer och nu var ett enkelt byte för vår nye VD. Han hade gjort sin entré för något år sedan, var up and coming och trettio år yngre än resten. Rekryterad från ett tech-företag, involverad i flera framgångsrika start-ups och med ett CV som redan väckte avund hos jämnåriga kollegor. Han satt alldeles intill henne som han brukade när styrelsen eller ledningsgruppen hade möte. Han såg bra ut och var ett välkommet byte från den grinige företrädare som visserligen rekryterat henne men i övrigt var ett praktexempel på micro management. I brist på naturlig begåvning hade han ersatt verkligt ledarskap med ett rigoröst system baserat på sitt eget kontrollbehov. Efterträdaren pratade gärna om empowerment och hur varje medarbetare var bärare av affärsidén och ambassadör för varumärket.

Hon hade lust att nypa i tyget på hans välsittande Armanikostym, luta sig fram och dra in doften av hans dyra rakvatten applicerat i precis lagom mängd och kanske ge honom ett kärleksfullt nafs i örsnibben. Det vore såklart omöjligt att komma undan med. Förutom att röja sin väl dolda attraktion för chefen så skulle hon med största sannolikhet orsaka hjärtarytmier och plötsliga dödsfall bland de gubbar i styrelsen som redan hade en fot i graven.

En längre tid hade hon fantiserat och funderat över honom som var oerhört hemlighetsfull kring sitt privatliv. Hade han familj? Var han rentav gay? Hon hade ibland sökt ledtrådar genom att kasta ut små frågor eller kommentarer och hoppats på napp. Men han gick aldrig i fällan utan fyrade av ett snett leende och en humoristisk kommentar som tog udden av frågeställningen. Det som fick henne på spåret var slumpen. Som alltid. När hon letade efter flygbiljetterna till Zürich på hans skrivbord häromveckan hade hon hittat några printade bilder under en mapp. Bilderna föreställde kvinnor bundna med rep, med klämmor i bröstvårtor och blygdläppar och män med piskor och andra attiraljer för att åsamka smärta. Först blev hon chockad och kunde knappt möta hans blick på några dagar. Sedan under helgen när hon var ledig och ensam hemma i tvårummaren med sina tankar kunde hon inte låta bli att motvilligt återkalla minnet av bilderna hon sett och föreställa sig sin chef svingande en av dessa piskor eller binda rep hårt kring en kvinnas bröst. Hon förvånade sig själv när kvällen kom och hon lagt sig för att sova genom att fantasierna nu bytt de okända kvinnorna på bilderna mot henne själv. Hur VD:n i hennes inre bilder kommenderade henne till saker som var allt annat än professionella, tvingade henne att klä av sig och gå naken genom kontorslandskapet till skrivaren. Ge honom en avsugning under skrivbordet eller lägga upp sig på konferensbordet i styrelserummet för närmare inspektion.

Hon var överraskad över våldsamheten i de orgasmer hon fick när hon onanerade till dess fantasier. Det var som om hon upptäckt en ny dimension av sin sexualitet. Hade hon verkligen aldrig anat att detta var något som tände henne? Var önskan om att bli förnedrad, dominerad och hänsynslöst utnyttjad ett uttryck för ett plötsligt uppblossat självskadebeteende eller något akut bekräftelsebehov som triggats av nye chefen? Hon var inte lagd för djupa psykologiska spekulationer eller självrannsakan utan insåg som den pragmatiker hon var att det bara var att lägga sådant åt sidan och acceptera att hon hittat något som gav henne en djupt tillfredsställelse bara av att fantisera kring. Hur skulle det då inte vara att faktiskt leva ut en sådan fantasi?

I dag funderade hon på att göra verklighet av en plan som hon utarbetat sedan början av veckan. Genom att begå ett medvetet misstag av en sådan rang att det måste föranleda ett korrigerande samtal med chefen skulle hon själv kunna iscensätta ett scenario som åtminstone närmade sig hennes fantasier och vad hon trodde var hans.

Hon hade valt sin utmanande men smakfulla powerdress med omsorg när hon steg upp den morgonen. En nyinköpt blus som smet åt på alla de rätta ställena, favoritkjolen som alltid gjorde henne nöjd med spegelbilden och gav hennes rumpa ett förhöjt signalvärde. Därunder nya trosor och stay-ups och på fötterna de högklackade skor som hon ännu inte gått in ordentligt men som matchade resten av hennes outfit perfekt.

Att medvetet göra något fel i minnesanteckningarna från styrelsemötet var inte tillräckligt. Det skulle bara bli en intern angelägenhet och hennes chef skulle förmodligen ha överseende med det. Nej, det var pressmeddelandet som hon precis skickat i väg som skulle riva upp himmel och jord. Hade det varit tidigare VD:n så hade han med sitt kontrollbehov lusläst allt innan det gick ut men inte mannen med Armanikostymen. Han hade investerat fullt förtroende i henne sedan dag ett.

Dagens Industri ringde först men sedan hade snart sagt varje känd och okänd ekonomijournalist ringt ned företagets växel. Var det sant att man inte bara vinstvarnade utan att man även planerade stora uppsägningar både här hemma och globalt? Aktiekursen började naturligtvis sjunka som en sten och krävde ytterligare kommentarer både för den dominerande ägarkonstellationen och småspararnas räkning. Hon förstod på VD:ns sammanbitna uppsyn bakom den stängda glasdörren till hans rum att det var styrelsens ordförande som nu ringt upp och undrade vad i helvete som pågick.

Pressmeddelandet hade hon publicerat själv på hemsidan och mailat till den sedvanliga sändlistan helt enligt informationsdirektörens instruktioner, som nu befann sig på semester i Sydfrankrike. Den innehöll egentligen inga direkta sakfel mer än att hon valt att ta med de diskussioner kring ekonomisk åtstramning och åtgärder som diskuterats men tydligt markerats som "off the record". Alla på mötet hade varit överens om att det behövdes en grundligare analys och en stegvis kommunikation för att inte tappa greppet om hela situationen. Men nu var allt ute i offentligheten och transparensen var total!

Hon undrade förstås vad VD:n nu sa och om han tog henne i försvar eller inte. En hastig blick från hans sida var mörkare än något hon sett förut och en ny rynka framträdde i den annars så släta och vänliga pannan. Så fort samtalet var över förstod hon att hon skulle bli inkallad för en ordentlig uppsträckning. Hon visste gången och hade själv sett hur korrigerande samtal, varningar, överläggningar med facket så småningom lett till ett avskedande. Nu var det kanske hennes tur och hon svalde av rädsla men kände också en pirrande känsla både av kontrollförlust men också en upphetsning över vad hon åstadkommit så enkelt.

Så småningom var telefonsamtalet över och hon hörde sitt namn ropas genom korridoren. Det var dags att ta promenaden till galgen och hon förstod inte hur stegen kunde kännas så lätta när man var på väg till sin egen avrättning. Kanske är det så det upplevs att vara dödsdömd och på väg till sin slutgiltiga och oundvikliga befrielse, tänkte hon flyktigt när hon stängde dörren bakom sig.

Han stirrade stint på henne och all hans vanliga välvilja, artighet och goda uppfostran var som bortblåst. Med en fast hand på hennes axel tryckte han ner henne i besöksstolen medan han själv markerade sin distans bakom det stora skrivbordet mitt emot.
- Vad i helvete håller du på med? Vet du vem jag hade i örat nyss?
Det visste hon och nickade till svar med blicken nedslagen mot de högklackade skorna.
- Hur fan tror du att det känns? Att bli utskälld av styrelsens ordförande som en skolpojke. Aldrig i min karriär har jag tvingats utstå sån förödmjukelse och behöva krypa för nån ur det gamla gardet, ta skit av en föredetting som jag nätt och jämnt respekterar. Har jag verkligen förtjänat detta? Om du misstar min inkluderande ledarstil för slapphet, mitt förtroende för svaghet så har du gått rejält vilse.

Tankarna snurrade och hon lyfte blicken mot honom. Fokuserade på slipsknuten för att slippa möta den uppretade blicken och kunde, trots avståndet, se den förhöjda pulsen i hans halsåder mot kragen i den ljusblå Stenströmsskjortan.

Det som sedan följde är närmast surrealistiskt. Som kontrollerad av en annan vilja gick hon ner på alla fyra och kröp långsamt över kontorsgolvet. Med mjuka, kattlika rörelser som hon inte ens visste att hon hade i sin repertoar tog hon sig ända fram till skrivbordet och under det.

Hans svada hade kommit av sig fullständigt och för första gången såg hon honom ur balans. Det fanns ingen vilja i det ögonblicket att puffa honom över kanten, störta honom bara för art han vacklade något. Hon kände sig istället som överjordiskt generös när hon drog ned gylfen i hans kostymbyxor. Jo, det var onekligen något speciellt med en Armanikostym. Till och med blixtlåset i gylfen kändes påkostat och följsamt. Hans kuk var redan hård och ådrig. Hon förstod att han sannolikt var upphetsad redan innan hon trädde in i rummet. Kåt på hela situationen och möjligheten att få sträcka upp och tillrättavisa en vacker yngre kvinna.

Han smakade gott och hon blev allt mer upphetsad ju mer hon sög av honom. Det kändes både rätt och riktigt när hans starka hand knep om hennes nacke och tvingade kuken djupare i hennes hals. Kräkreflexerna hindrade honom inte och hon kunde inte låta bli att fundera över hur ofta han haft en kvinna på knä framför sig så här. Kanske bunden och med ögonbindel som på bilderna hon hittat på hans skrivbord? Det var inte länge han kunde hålla tillbaka sin utlösning. Den varma, salta sperman rann ned i klunkar i hennes hals och hon hann knappt reagera förrän han stoppat tillbaka kuken i byxorna och med foten tvingat ner henne mot mattan under skrivbordet.
- Jag tror vi är färdiga med varandra. Du kan lämna ditt nyckelkort i receptionen när du går, sa han och reste sig.

Det sista hon såg av honom var den breda ryggtavlan som försvann ut genom dörren. Hon konstaterade att den där Armanikostymen var snygg och välskuren även ur ett grodperspektiv.

Print  Alster ID 29726  Abuseanmäl 

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.
Kärlek och gemenskap i BDSM, kink, sexpositivitet, fetischism, uttryck och livsstilar utanför normativitetens fängelse
Bli medlem enkelt och gratis   Läs mer om Darkside   Annonsera   Grafik: Standard / Diskret   Copyright © 2003-2021
Darkside är internationellt känt som Fetopia.