Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoStellas story
Del 1
| Den här berättelsen är ett samarbete mellan Stråla och Nata713. Vi har skrivit ungefär hälften var av varje kapitel. Kapitel 1 - Stella och pluggen Jag hade valt ett bås i ett hörn. Jag kom dit en halvtimme före utsatt tid för att jag ville vara där först. Han skulle bli tvungen att gå fram till mig, inte tvärtom! Rätt smart tänkt, Stella, intalade jag mig själv. Det kändes som om det gav mig ett slags övertag och jag trodde att jag skulle behöva det med den här mannen. Jag hade nämligen en känsla av att han i slutänden ändå skulle se till att få ett övertag. Det hissnade i magen vid tanken och jag pressade omedvetet ihop låren. Jag spanade ut över baren som låg öde, sånär som på en man som suttit där redan när jag kom. Han hade suttit vid bardisken försjunken i sin mobil men nu tittade han upp och gav mig en lång blick. Jag hade trott att Tinder var för vanliga människor som ville träffa en livspartner. Jag hade trott att mitt tinderkonto skulle sammanföra mig med en vanlig Andreas eller Henrik, att vi skulle träffas och dricka lite vin, fatta tycke för varandra och sen kanske leva lyckliga i alla våra dagar. Jag hade inte trott att jag skulle swipa höger på en man utan ansiktsbild som redan i presentationen retade upp mig: ”Kom inte dragande med sånt där jämställdhets tjafs. Sånt kan du glömma i mitt sällskap.” Existerade det verkligen sådana neandertalare fortfarande? Jag visste inte vad det var som retade gallfeber på mig mest? Var det åsikten i sig eller var det särskrivningen? Kanske båda i kombination. Den första skriftliga ordväxlingen var inte heller så löftesrik. Efter de sedvanliga inledande monotona frågorna om ålder, civilstånd, jobb och adress bytte jag 29/separerad/mellanstadielärare/Södermalm, mot hans mer knapphändiga 34/konsult. På frågan vad en ”konsult” kunde tänkas göra, kom svaret utan omsvep: ”Jag skänker njutning.” Där var det nära jag hade klickat ner konversationen och gett upp. Men det var något i tonfallet – om man nu kan uppfatta det i tre skrivna ord – som sa mig att han inte skämtade. Vår skriftväxling liknade inget jag hade med någon annan och hans kryptiska svar gjorde mig mest förvirrad. ”Jag är mellanstadielärare.” ”Bra! Då är du väl insatt hur viktigt det är med disciplin.” eller: ”Jag separerade från min pojkvän i mars.” ”Det är lika bra att du låtsas som om det aldrig hänt.” eller: ”Det är lite svårt att hänga med i hur du resonerar.” ”Alla behöver inte ha insyn i allt här i världen.” Så där fortgick det, och efter en intensiv vecka – när vi övergått till Kik – var jag mer konfys än någonsin. Dels över min fortsatta fascination över hela skeendet, där jag i vanliga fall hade droppat honom för länge sen, men också över vilken gåta han förblev för mig. Jag var van vid att kunna resonera rationellt även när det gällde relationer, men här närmade jag mig uppenbarligen gränsen till där kvicksanden började, och jag var bara vagt medveten om det vid denna tidpunkt. Det kändes som om ju mer vi pratade, desto mer fick han reda på om mig, medan jag på något konstigt sätt visste allt mindre om honom. I mitt stilla sinne försökte jag göra precis som när man som barn drog linjer med en penna mellan stigande tal 1, 2, 3 och så vidare för att pennstrecken skulle bilda en förutbestämd bild. Men här korsade linjerna bara varandra i en enda röra och något mönster gick inte att urskilja. Den stora anledningen till att jag hängde kvar var nog att jag var nyfiken på vart det här skulle bära hän. Annars kunde man i 99 fall av 100 rätt tidigt förstå om det var någon idé att lägga ner mer tid på personen eller ej. Men här hade jag ingen aning. Att hans syn på relationer och kvinnor skilde sig radikalt från den gängse bilden i dagens samhälle oroade mej en aning, men så länge jag var i säkerhet på andra sidan av en mobiltelefon rubbades inte min comfort zone märkbart mycket. Men så kom det. Det var en kväll i slutet av juni. Skolorna hade slutat och även jag hade ett efterlängtat sommarlov. Det var värmebölja och nu hade vi haft kontakt i fem veckor, ibland ända in på småtimmarna. Efter separationen från Martin hade Tinder hjälpsamt tillhandahållit ett generöst tilltaget urval av män för att underhålla mig under våren. Jag hade kastat mig ut i singellivet igen efter sex år, dejtat några av dem, och till och med legat med två. Men förutom ett återvunnet självförtroende för att jag fortfarande hade ”det” som attraherade män, hade det gett mig överraskande lite. Det var som om han hade tagit över mitt sinne och förpassat alla andra till de ointressanta på avbytarbänken. Hans meddelanden kändes liksom i magen. De andra jag skrev med blev plötsligt bleka och ointressanta i jämförelse. Det var han och hans utmanande sätt som gjort mig nyfiken. De friheter han tog sig, som nu till exempel, jag stirrade på orden på telefonen: ”Om vi nån gång ska ses kallar du mig Master. Inget annat”. Han använde sällan smileys, och inte heller så den här gången. Jag ville skriva: ”Va?” eller ”Vad betyder det?” men vis av erfarenhet visste jag att han inte skulle leverera något vettig svar. Istället satt jag orörlig i sängen iklädd nattlinne med blicken fäst på orden. Jag förstod att han förväntade sig något svar, men för stunden gick hjärnan i spinn och fingrarna ville inte röra sig över tangenterna. Det hela hade något slags sexuellt anspelning, så långt var jag med. Vi hade pratat om sex i allmänna ordalag då och då, men precis som med alla andra ämnen som vi hade berört hade jag berättat så mycket mer om mitt sexliv än han hade gjort om sitt. Men mellan raderna hade jag förstått att han gillade att ta för sig och att hans partner skulle inta en mer passiv roll. Att han gillade att bestämma hade med tiden blivit allt mer tydligt för mig. Jag visste inte riktigt hur jag – nyblivna singeltjejen Stella med någorlunda skinn på näsan – skulle passa in i den ekvationen? När alla andra utvägar är blockerade kan Google vara en flickas bästa vän. Till honom krafsade jag ner: ”brb toa” och tryckte på sänd. Därefter fyllde jag i ”master” i sökfältet och gick in på engelska Wikipedia. Det fanns fler förklaringar på vad ordet kunde syfta på än jag hade förväntat mig, men ingen verkade stämma. Jag hade nästan gett upp när jag nära botten på sidan fick syn på länken: Master/Slave (disambiguation) Jag klickade och hittade direkt länken: Master/slave (BDSM) Artikeln berättade om lydnad, rollspel, samtycke, undergivenhet och dominans. Jag läste artikeln två gånger och lät den sjunka in. Var detta vad han avsåg? Jag smålog för mig själv och funderade på vad det var som hade fått honom att tro att jag skulle vara intresserad av detta? I det som jag hade berättat fanns det knappast något som skulle kunnat ha betraktats som speciellt vågade eskapader med dagens mått mätt. Återigen var jag beredd att avsluta hela samtalet, det kändes som om vi kommit till vägs ände. Hit men inte längre. Men nu satt jag alltså ändå här två dagar senare och smuttade på mitt andra glas vin. Hur kom det sig att jag trots allt hade gått med på en träff med denne man, och det utan att jag ens sett en bild på honom? Svaret på denna fråga var mycket tydlig för min del, även om det hade kommit som lite av en chock. Det stavades k-å-t-h-e-t, ren och skär kåthet! För när jag hade ändrat ställning i sängen, den där kvällen jag läste på Wikipedia, hade jag upptäckt en stor blöt fläck på lakanet precis där jag hade suttit. Instinktivt placerade jag pekfingret i den och förde det till munnen. Det rådde ingen tvekan om saken. Den här mannen och vår ovanliga chatt tände mig. Ordentligt. Bara för att svara honom något skrev jag: ”BDSM?” Och fick tillbaka ett av hans många svårtydda svar: ”Kärt barn har många namn.” Under de följande dagarna läste jag på mer om ämnet. BDSM visade sig innehålla en uppsjö av olika inriktningar och varianter. Jag förundrades över hur mycket det fanns som jag inte haft en aning om. Ju mer jag läste, desto mer växte en önskan att försöka förstå vilka de bakomliggande krafterna var för att leva ut på det här viset. Och varje gång jag läste på kom den "blöta fläcken" tillbaka! Dagen innan hade vi till slut kommit överens om att ses på en bar på Söder. Nu när klockan närmade sig utsatt tid sökte sig min blick hela tiden mot dörren. Samtidigt kände jag blickarna från mannen i baren. Det gjorde mig obekväm. Jag ville inte ha publik när jag mötte mannen som ville bli kallad för ”Master”. Jag ville att vi skulle få ses ifred. Samtidigt som jag noterade att tiden var inne plingade min mobil. ”Du kommer fram till mig. Inte tvärtom. Du visar mig hur fint du kan hälsa.” Jag tittade häftigt upp mot mannen och i samma ögonblick som insikten träffade mig så sjönk modet. Jag hade trott att jag hade ett övertag. Såklart att jag hade haft fel. Han tittade lugnt på mig utan att vika med blicken och lyfte på ögonbrynen i en frågande gest. Jag reste mig från min plats och började gå. Hur gör man för att gå normalt? Hur sätter man fötterna framför varandra på ett avslappnat och naturligt sätt? Jag hade sällan känt mig så obekväm, som när jag avverkade de 15-talet stegen fram till honom. Min nigning kändes onaturlig och min röst gick inte att känna igen när jag stammande pep: ”...M-master...?” Jag vet inte vad det var med mig, men jag slog ner blicken och rodnade på grund av mitt overkliga beteende. Inombords bubblade mina känslor och jag ville verkligen säga något obstinat i stället, så som: ”Vem fan tror du att du är?” Och jag skulle förstås fräckt ha sagt ”du” till honom. Vad skulle ha kunnat hända? Men nu i denna stund, när jag stod här, framför honom, kändes det snarare som om jag hade gjort något fel och blivit påkommen. Rodnande tittade jag ner i golvet igen. ”Drick ur ditt vin”, sa han, och jag upptäckte att jag fånigt stod och höll det i min högra hand. Medan jag tog ett par kvicka klunkar som jag nästan svalde i fel strupe, hann jag för första gången ta en kort titt ovanför kanten på glaset på hur han såg ut. Han var oklanderligt klädd i mörk kavaj och svarta byxor. I profil påminde han om den där Hollywood-skådespelaren som jag aldrig kom ihåg namnet på. Kortklippt mörkt hår som stod lite på ända och bröstet hade till och med förlänats med en marinblå slips mot den vita skjortan. Och naturligtvis hade han en några dagar gammal skäggstubb. Nå, om han nu var konstig rent allmänt sett, så låg han verkligen på plus i fråga om sitt klädval. Jag kände mig tvungen att säga något, om det var något som var jobbigt under en första dejt så var det den där förhatliga tystnaden som lätt kan uppstå. ”Förlåt, att jag inte förstod…” ”Det var avsiktligt från min sida. Jag ville se hur du uppträdde när du inte trodde att någon såg dig.” Återigen kände jag mig avslöjad och dum, det var som om han kunde se rakt igenom mig. "Förlåt", mumlade jag igen. Jag tycktes ha förlorat det mesta av min vokabulär. Han gjorde en gest mot den tomma barstolen bredvid sig och jag klättrade tacksamt upp på den för att ha något annat att göra än att fånstirra ner i golvet. Han vinkade till sig bartendern och beställde två gin och tonic, utan att fråga mig vad jag ville ha. Med ens kändes det så naturligt att han bestämde vad jag skulle dricka, trots att jag inte alls gillade gin! Han höjde sitt glas och nervös som jag var höll jag på att välta mitt glas, men istället svalde jag en för stor klunk och fick en hostattack. Han såg roat på mig och jag ville helst kunna vara någon annanstans. "Är ovan vid gin", hasplade jag ur mig och försökte le ursäktande. Han tog upp sin servett och torkade mig sakta om munnen. Den nära blicken nästan hypnotiserade mig och när handen med servetten gled ner över hakan och stannade med ett bestämt tag runt sidan av min hals med hans tumme mot min strupe, kände jag plötsligt att jag befann mig på precis rätt plats vid rätt tillfälle med rätt person. För första gången under kvällen var jag helt avslappnad och trygg. Det var en omvälvande känsla. Vi satt en stund och pratade lågmält. Eller pratade och pratade. Precis som i våra chattar var det mest han som ställde frågor och jag som svarade. Plötsligt såg han på sitt armbandsur. ”Skynda på nu, vi ska gå ett ärende.” Jag ställde ifrån mig glaset på bardisken för att visa att jag var redo för vad det nu var som han hade tänkt sig. Han tog mig om axlarna och jag följde med. Väl ute på gatan gick vi ett par kvarter under tystnad. Jag hade ingen aning om vart vi skulle men förmodade att han hade en plan. Det hade han. Jag tvekade när vi stannade framför en sexshop, men en fast hand runt min axel fick mig ändå att gå före honom nerför trapporna. Mina kinder hettade när jag såg mig om bland glasmontrarna. Här fanns allt. ALLT! Jag följde honom mellan raderna. Visste inte var jag skulle fästa blicken, allt kändes porrigt, snuskigt, vulgärt. Upphetsande. Han var målmedveten, sökte med blicken. En ung kille i hård sminkning och högklackade pumps kom emot oss: ”Älsklingar! Hittar vi vad vi söker?” Mina kinder blev ännu rödare, det hettade och bultade i tinningarna men mannen bredvid mig var lugn. ”En guldplugg med röd diamant. Mellanstorleken.” Jag försökte andas lugnt men kände mig svimfärdig och knäsvag. Jag vände mig om för att se om någon annan såg mig, tänk om jag skulle träffa på någon här som jag kände! Hans arm om mina axlar lugnade mig något och när köpet gått igenom sa han: ”Vi lånar ert provrum.” Han utbytte ett menande ögonkast med killen bakom disken och sedan ledde han mig längre in i lokalen. Han drog undan draperiet till ett av de två provrummen och lät mig gå in före. ”Om du drar ner jeansen och trosorna så ska det här snart vara avklarat.” Det lät som om han beskrev något som redan var bestämt, något oundvikligt. ”Jag har aldrig...” min röst lät sådär pipig igen. ”Jag... jag pallar inte det här... du fattar inte! Jag är en vanlig, normal... Den kommer inte att få pla…” Hans hand sökte min och kramade den. ”Schhh” hyssjade han mig. ”Ta det lugnt. Jag tar hand om det här”. Hans säkerhet kändes så självklar att jag inte kunde, inte ville protestera. När jag väl hade gjort som han sagt, sa han till mig ställa mig på knä på pallen i provrummet samt att luta mig framåt med överkroppen. Det var en obekväm ställning, men jag teg för jag ville få det överstökat. Han packade upp pluggen ur förpackningen och ur en kavajficka plockade han fram en burk som han skruvade upp locket på. Inuti fanns någon form av mjuk, genomskinlig salva. Han doppade vant pluggen i burken och sa till mig att se rakt fram. Jag ryckte till när den kalla pluggen kom nära analöppningen. Han använde egentligen inte någon kraft alls i handen. Han vickade in den spetsiga delen oerhört varsamt så att det nästan kändes som om det var jag som tryckte på mest för att omsluta den, och inte tvärtom. Plötsligt slog det absurda i hela situationen mig, och jag var nära att börja fnissa. Här låg jag på knä, med ändan i vädret och lät en helt främmande karl stoppa in något i analen på mig! Hur jävla korkad kunde jag bli egentligen? Jag lyckades dock kväsa fnitterattacken och tur var väl det, för jag tror inte den hade fallit i god jord. Nu stramade det ordentligt där bak och jag bet ihop när jag tog emot den sista, bredaste biten. Med ens, helt utan förvarning, svalde min kropp resten av pluggen och han tryckte nöjt till på den röda diamanten för att kolla att den satt fast där den satt. Jag gav upp ett högst ofrivilligt stön. ”Nu var du verkligen duktig”, sa han och drog upp mina trosor igen. ”Nu kan du klä på dig. Jag tror det här är mer än nog för i dag.” När han sa ordet ”duktig” erfor jag en mycket speciell känsla inombords. Trots att mitt bidrag till vad som hänt varit helt passiv fick han mig att känna det som om jag åstadkommit något ovanligt bra. När jag ställde mig upp kändes det konstigt i underlivet. Trångt och stelt. ”Pluggen ska vara i tills i morgon bitti!” Han sa det som en självklarhet. Jag tittade förvånat på honom. Det var både den kortaste och i särklass märkligaste dejt som jag någonsin hade upplevt. ”Men om jag behöver gå på…” ”Då tar du förstås ut den tillfälligt och stoppar in den sen igen.” Han öppnade min handväska och lät burken med glidmedel falla ner i den. ”Tack, det var snällt”, förvånades jag över att höra min röst säga. ”Jag menar, Master…” mumlade jag. Väl ute på gatan vinkade han till sig en taxi, hjälpte mig in i baksätet och sa till chauffören att köra hem mig till min bostad. ”Senast om en timme ska du skicka en bild när du ligger i din säng.” Jag minns inget av resan hem. När jag gick uppför trappan till tredje våningen kände jag hur det skavde där bak. Jag hade ingen aning om vart allt detta skulle ta vägen. ================================ Fortsättning nästa söndag! ❤️ |
Fortsättning:
Del 1 (13 jun 2021)Del 2: Räkna högt för mig (4 apr 2021)
Del 3: Min fantastiska väninna (11 apr 2021)
Del 4: Duktig, duktigare, duktigast (18 apr 2021)
Del 5: What's in it for me? (25 apr 2021)
Del 6: Längtan och väntan (2 maj 2021)
Del 7: Uppdrag och belöning (9 maj 2021)
Del 8: Olivias plan (16 maj 2021)
Del 9: Jävla häxa! (23 maj 2021)
Del 10: The road to hell (30 maj 2021)
Del 11: Längst ner i halsen (6 jun 2021)
Del 12: Det här händer inte mig (13 jun 2021)
Detta är historien om när Stellas tinderdejt förde ut henne på äventyr hon aldrig kunnat föreställa sig.
Tillagd 28 mar 2021 Noveller #Man #Kvinna som bottom #Kvinna #BDSM #Disciplin #Psykisk dominans #Naken vs. påklädd #Smärta #Smisk #Fysisk dominans
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.