Logga inBli medlem
Världens ursprung
Skrivet till Kokett som svarade med novellen Nationalmuseum som beskriver hennes perspektiv.

Det var en lördag i slutet av april. Jag stod nedanför Nationalmuseums trappor och förbannade mig själv för att jag klätt mig alldeles för varmt. Ovanligt milt väder hade sammanfallit med sjunkande coronasiffror och en skör hoppfullhet kändes i luften. Jag bländades av solen och såg inte när du kom. Plötsligt stod du framför mig och lika plötsligt tog du tag i min arm och tryckte din vänstra kind mot min. Du hade inte tagit av dig dina solglasögon och jag kände de svala bågarna mot mitt kindben. Du imiterade en puss genom ett ljudligt ”moua” och gick vidare till höger kind. Trots min förvirring hann jag märka att du var somrigt klädd i en blommig klänning och sandaler. ”Nå, är det inte så man hälsar i Frankrike?” sade du med ett brett leende. Det var det så klart – du syftade på min tid som student i Nice som jag hade berättat mycket om – och jag skämdes för att jag måste ha sett så bortkommen ut.

Vi passerade kassan och du sprang entusiastiskt upp för marmortrapporna, du hade sett fram emot museets öppning. Parketten knarrade när jag följde dig genom salarna. Du stannade framför en oljemålning. Från duken tittade en ung kvinna mot oss med halvöppen mun. Ena handen höll i ett svärd, andra handen vilade på ett avhugget huvud. Trots att salen var tom närmade du dig och viskade i mitt öra. ”Låt mig presentera min själssyster Judit. Hon fick besök av krigsherren Holofornes som tyvärr blev lite för närgången. Det är hans huvud som ligger på bordet, Judit blev tvungen att göra en markering om man säger så... Titta på hennes ansiktsuttryck: förundrad, extatisk över den oanade kraften hon precis hittat i sig själv. Guds kraft tänkte man väl när tavlan målades men om du frågar mig är det den kvinnliga urkraften hon har upptäckt. Och titta hur hon samtidigt nästan med ömhet tycks klappa det avhuggna huvudet”. Du hade närmat dig ytterligare och sänkt rösten, jag kunde känna din andning mot mitt öra. Konfunderad begrundade jag motivet. Du tog ett steg tillbaka och jag märkte att du betraktade mig.

Vi gick vidare in i en stor sal. Solen sipprade in genom takfönstret. Du cirkulerade nyfiket från målning till målning. Jag stannade framför en korsfästelse. Målaren verkade ha roat sig speciellt med detaljrikedomen på det fluffiga höftskynket. Jag försökte erinra mig Jesus ord på korset och mumlade ”min gud, varför har du övergivit mig?” då jag hörde dig bakom mig. ”Här är jag!” sade du pillemariskt, utan att jag förstod om det var menat som svar på mitt mumlande eller om det var ett sammanträffande. ”Men du står ju helt fel” utropade du och tog handfast tag i mina axlar och sköt mig närmare tavlan. ”Visst tröttnar man aldrig på det motivet?” sade du. ”Minus lite död och religion är det ju det vackraste som finns, att blottad uthärda de värsta smärtorna för sin kärlek och tro. Men kanske var kärleken missriktad, kanske var den inte menad till gud utan till henne?”. Du pekade på två statyer som stod i mitten av rummet: en Ammande Madonna och en Pietà, Jesus livlösa kropp i Jungfru Marias armar. ”Det kanske var modersfiguren, urkvinnan som han ville visa sin blinda tillit till”.

Du ville visa mig någonting på våningen under och jag gick före dig ner för trapporna när du plötsligt gick snett och var nära att snubbla. Reflexmässigt böjde jag mig ner och lade handen om din vrist men tittade genast upp, orolig över hur du skulle reagera. Du fäste strängt min blick. ”Kyss den” sade du, ”kyss min fot” och innan jag hann se mig omkring för att försäkra mig om att ingen fanns i närheten lade du bestämt till: ”gör det nu! Se dig inte om”. Utan att tänka mig för lade jag läpparna mot din lena hud. Jag kände sandalernas läderdoft. Var det ett litet bevis på blind tillit du avkrävde mig? Kanske inte, för så fort jag hade rest mig upp igen tycktes du skratta bort hela händelsen, du sade att det var för dig som för barn, att en liten puss fick det onda att försvinna. Sedan bytte du snabbt samtalsämne.

Vi närmade oss realismen. Du stannade framför Courbets Jo, den vackra irländskan och frågade om jag hade sett henne förut. När jag svarade nej skrattade du och sade att det hade jag nog visst, bara från en annan vinkel. Du förklarade att det var samma modell som för Världens ursprung och började berätta om hur förbluffad du blev när du såg den i Paris för första gången. När jag erkände att jag aldrig sett tavlan började du ingående beskriva den. Vi gick runt i salarna som sakta fylldes med besökare medan du målande beskrev ljuset som föll på det nakna låret, vulvan och könshåret, den styva bröstvårtan vid lakanets linning. Jag rodnade lite och tittade smått panikartat runt för att se om någon lade märke till vår konversation, men kände mig också dum: det fanns ju inget udda med att beskriva en tavla i miljön som vi befann oss i. Samtidigt var knappast allting en slump: tavlorna du stannade framför och dina tolkningar, scenen i trappan… Det var tydligt att du lekte med mig. Innan vi träffades hade vi konverserat länge och min blyghet, man skulle kunna säga prydhet, kunde inte ha undgått dig. Lika lite som min svaghet för dominanta kvinnor och min fotfetischism. Och du hade lyckats: jag hade verkligen blivit eggad, men jag kände mig samtidigt frustrerad: vad gick spelet ut på? Vad ville du egentligen?

Jag ursäktade mig och gick in på toaletten. Jag stod en lång stund och sköljde ansiktet i kallt vatten för att försöka sansa mig. När jag började förbereda mig för att gå ut igen kände jag plötsligt någon bakom mig. Samtidigt släcktes ljuset. Innan jag hann vända mig om hade du lagt en hand för min mun och sade ”schh, stå kvar där”. Min upphetsning sköt genast i höjden. Jag ville suga in mig din hands doft, kyssa den, vika mig för den. Din hand kröp långsamt ner mot min hals och tog ett hårt strypgrepp samtidigt som du smekte mig ömt på kinden med din andra hand. Jag kände din kropps tyngd mot min rygg, din andning i min nacke. Din hand letade sig innanför min skjorta, strök mig över magen och upp mot bröstet. Du klämde min bröstvårta hårt mellan dina fingrar och jag kvävde ett stön. ”Schh, tyst nu” sade du igen, ”duktig pojke”. Du lossade och drog av mitt skärp, trängde ner en hand innanför jeansen och kramade om hårt, som för att kontrollera att jag var styv. Du tog tag i mina armar, sträckte dem bakom ryggen och lyckades på något vis binda fast dem med skärpet.

Du tände ljuset igen. Du stod precis bakom mig, jag skymtade ditt röda hår men kunde inte se dig i spegeln. När jag försökte flytta på mig tog du ett fast grepp om mitt hår för att hindra all rörelse. Jag kände din styrka, jag visste att du skulle kunna sätta mig på plats och få mig att glömma alla tankar på motstånd. Men jag ville underkasta mig. Du hade byggt upp min åtrå och min tillit till dig och nu önskade jag att du varsamt skulle missbruka den. Jag blev generad av att se mig själv i spegeln och tittade bort för att inte möta min blick. Men du knuffade mig mot spegeln och sade ”titta på dig själv!”. ”Eftersom du inte har sett Världens ursprung och den hänger i Paris tänkte jag att vi skulle ordna en liten privat visning, för din allmänbildning. Men först vill jag se hur du slickar” sade du och tryckte in mig mot spegeln. Skamset förde jag tungan över det kalla glaset, först nerifrån och upp, sedan i små cirklar med tungspetsen. ”Det får duga” sade du retsamt. Du lät mig vända mig om men tryckte genast ner mig på golvet. Du drog ner dina trosor och satte dig på toalettsitsen. ”Kom nu, behandla den som ett konstverk” fick du fram. Jag hasade mig fram på knä. Jag var fortfarande bakbunden, bara mina läppar skulle få röra dig. Jag började täcka dina lår med kyssar och doften blev mer berusande ju närmare jag kom. Jag pussade vördnadsfullt ditt kön och kände som en spasm genom din kropp. Min tunga letade sig försiktigt in i din öppning. Du klappade mig ömt på huvudet. Jag ville stanna kvar mellan dina ben för evigt, utforska varenda vrå. Jag lapade och försökte fylla upp varenda hörn av dig. Takten på dina dova stön ökade. Du tog tag i mitt hår och tryckte mig mot dig. Jag förde försiktigt tungspetsen mot din klitoris, jag cirklade runt den och sög på den medan din andning blev tyngre och tyngre.

Du knep till slut ihop dina ben. Jag drog mig tillbaka och blev sittande på knä framför dig. Medan du kom till dina sinnen igen lyckades jag göra mig fri från mina bojor. Men när jag reste mig för att skölja ansiktet protesterade du, du ville att din doft skulle finnas kvar på mig. ”Kom” sade du glatt och tog min hand, ”vi fortsätter vårt besök”.

Tillagd 20 feb 2021   Noveller   #Man #Kvinna #Man som bottom #Kvinna som top #BDSM #Psykisk dominans

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.

🗁 Noveller

🖶 Print  Alster ID 28327  Anmäl