Dikt

Mot ovälkommen andlig närvaro

Jag manar dig bort,
du mörka bannelse.
Jag manar dig undan
med Mardölls makt.
Mina fingrar är lågor,
naglarna flammor.
Stråna på mitt huvud
är gyllene spjut.
Mina blickar bränner
som brinnande bloss.

Jag manar dig undan,
du mörka gast.
Jag vet du föddes
i Fálas land.
Din mor gav dig liv
i Mörkhems viste.
En flagdkona var hon
en turs din far.

Jag manar dig åter
till urjättars land,
till stränderna i norr
där Nagrind står.
Jag manar dig nu
med gudarnas makt.
Tio flammor
från mina fingrar,
mina ögonbryn
lågar o brinner.

Ett avtal ska vi
ingå du o jag:
När Solen är fångad
o fjättrad i sten.
När blåsten är lagd
i länkar o bojor.
Då är du välkommen,
annars förvisad.

När höga träd växer
med rötterna mot himlen.
När bergen svävar
o snön brinner.
När öarna sjunker
o skyn störtar.
När du kan spänna
nio drakar
för Rögners vagn
o Vakers kärra.
Då är du välkommen,
annars förvisad.

Tillagd 3 dec 2020 Dikter

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.

🗁 Dikter

🖶 Print Alster ID 27592 ⚑ Anmäl