Logga inBli medlem
Båtturen
Alla barn kan väl inte simma? Alla barn borde inte kunna simma. Tänk så lätt det skulle vara. Bara en liten knuff. Ett plask. Och så blir allt lugnt och skönt. Fast förmodligen skulle det bli ett herrans liv på föräldrarna. Konstigt. Deras intresse verkar mest kretsa kring senaste facebookuppdateringen istället för det verkliga livet som pågår omkring dem. Och nog är det liv så det räcker alltid.

Han bestämmer sig för att ta en tur till serveringen. Inte för att han är speciellt sugen på något från det begränsade inplastade delicatosortimentet som erbjuds ombord. Han måste bara få ett avbrott, komma bort en stund. Överbefolkade skärgårdsbåtar en varm sommardag är inte riktigt hans cup-of-tea och det är säkert nästan två timmar kvar innan han är framme vid ön.

I serveringen är det lika trångt som på båten i övrigt. Kön till kassan masar sig sakteliga framåt. En lätt klaustrofobi kryper på. Han svettas ymnigt. Nu är det bara en före honom innan han kan få betala sitt blaskiga kaffe och halvljumma Ramlösa.

– Jag är säker på att den ligger här någonstans.

Flickan framför honom river ut allt innehåll ur sin axelväska i desperat jakt efter sin plånbok. Han suckar och får en bekräftande huvudskakning från kvinnan bakom honom i kön. Ett berg av sådant som kvinnor har i väskor växer på disken. Skolböcker blandas med sminkfodral, en tidtabell, mobiltelefon och en karta med … p-piller? Och så den där prylen. Snabbt åker den ned i väskan igen medan ägarinnans ansiktsfärg blir mera åt tomathållet. En massageapparat? Jo han är ganska säker.

– Jag tar det, säger han plötsligt.

Det är som någon annan klivit in i hans överhettade hjärna och tagit kommandot. Riddaren som räddar den nödställda. Han iakttar sig själv, med viss road förvåning, när han halar upp plånboken och betalar för dem båda. Kassörskan rycker trött på axlarna och tar emot hans pengar.

– Men tack så jättemycket. Du skall få tillbaka pengarna så snart jag hittat min plånbok, säger flickan lättad. Det var verkligen väldigt snällt av dig.

– Ingen fara, det ordnar sig.

Ett inträngt bord precis bakom dörren ut till promenaddäck är det enda lediga i salongen. De krånglar sig ned. Flickan skalar glupskt av plasten på den svettiga ostmackan och tuggar ivrigt. Ansiktsfärgen har återgått till sommarfräsch. Samtalet flyter på. Hon studerar på universitetet är engagerad i Stadsmissionens fältverksamhet. Nu är hon på väg ut till föräldrarnas sommarställe över helgen.

Han betraktar henne roat medan hon bubblar på om allt mellan himmel och jord. Förlägenheten över väskinnehållet verkar som bortblåst. Hennes ungdomliga entusiasm gör honom på gott humör. Och trots att det säkert skiljer nästan trettio år mellan dem, kan han inte låta bli att känna sig dragen till henne. Hon är inte klassiskt snygg. Hennes attraktion ligger mer på insidan och så är det något med hennes blick. Plötsligt blir han skamsen över sin reaktion. Gubbsjuk och patetisk. Vad skulle hon se i en gammal farbror som honom? Nä, nu får han skärpa sig. Han ser sig oroligt omkring. Alla är upptagna med sitt och ingen verkar ta någon speciell notis om dem.

Det börjar bli väl kvalmigt inne i den dåligt ventilerade serveringen. När flickan föreslår att de skall gå ut på däck följer han gärna med.

– Jag skall visa dig ett häftigt ställe, säger hon. Kom med.

Efter lite klättrande och passager förbi dörrar med skylten ”Endast personal”, hamnar de till slut längst upp på båten. Även om han rest oräkneliga resor med skärgårdsbåtarna, hade han ingen aning om att det fanns en liten utsiktsbalkong uppe på taket på av styrhytten.

– Men här får man väl inte vara? utbrister han. Hur känner du till den här platsen?

– Äh, hela min familj har jobbat ombord på båtarna. Både min farfar och min pappa har varit skeppare och själv brukar jag sommarjobba ombord ibland.

Det är inget stort utrymme. När de stängt grinden och slagit sig ned på den hårda träbänken känns det som om de satt i en konservburk utan lock. Sidorna är av heltäckande plåt med endast en smal öppning längst ned mot golvet. På behagligt avstånd hörs stojet och skriken från barnfamiljerna.

– Det är så lugnt och skönt häruppe. Man använde utrymmet för utkiken förr i tiden. Men det var innan gps och datoriserade sjökort, berättar hon. Nu är det nästa aldrig någon som kommer hit upp. De har blivit lite som min hemliga koja, skrattar hon.

– Här är fint, svarar han och ser länge på henne.

Samtalet klingar av och de sjunker djupare ner på bänken och njuter av solen, vinden och den upphöjda stillheten. De sitter nästan som inuti en kopp. Bara den blå himlen och någon enstaka liten vit molntuss syns ovanför räcket. Flickan skruvar lite på sig för att hitta en bra position för att bättra på solbrännan. Hon sparkar av sig skorna och hasar upp den tunna klänningen. De ljuvligt bruna sommarbenen lägger hon upp mot räcket så att fötterna tittar upp över kanten. På det lilla utrymmet är det ofrånkomligt med kroppskontakt.

– Det är sååååå sköönt med sol och sommar, säger hon. Är det OK om jag lutar mig lite mot dig? Säg till om jag är jobbig.

– Inga problem, svarar han. Luta på du bara.

Doften av solvarm hud fyller hans sinne. Så här skulle han kunna sitta hur länge som helst. Den sköna stillheten och så den där pirriga känslan som sprider sig. Väldigt försiktigt, för att inte störa, makar han på sig och rättar till det växande ståndet i sina byxor. Det vore en skam om hon kom på honom med att sitta här och kåta upp sig.

– Du såg den va? frågar hon plötsligt efter en lång tystnad.

– Vilken?

– Äh, spela inte dum nu. Jag såg att du såg. Gud vad pinsam jag kände mig, säger hon.

– Jaså, jo jag såg väl något kanske. Men inte riktigt vad det var.

– Min Lelo. Alltså min massagestav, utbrister hon lite irriterat. Alla mina tjejkompisar har sådana, så det är inget konstigt eller så. Men heller inget man bara visar upp så där mitt i kassakön kanske.

Hon fnittrar lite generat och börjar gräva i sin väska.

– Vill du kika? säger hon med ett lurigt leende och halar fram en rosa tingest som hon lämnar över.

– Ojdå, är det enda han får fram.

Han tar emot den konstgjorda lemmen utan att riktigt veta hur han skall hantera den eller den märkligt intima situation som uppstått. Detta är alltså något flickan alldeles intill honom vid något, eller några (kanske många?) tillfällen haft inne i sin kropp unga kropp. Han känner att handsvetten gör det svårt för honom att hålla tingesten.

– Här sätter du på den. Känn så mjuk den är.

Annas blygsel verkar helt bortblåst. Själv börjar han få tunnelseende när han ser en rosa löskuk sakta föras över hans underarm. Det surrar behagligt och den vibrerande smekningen över underarmen ger effekt även på andra ställen. Den avvaktande svullnaden i hans kuk har nu övergått till ett praktstånd. Hon lutar sig fram mot hans kind.

– Vill du se hur jag använder den? viskar hon i hans öra med en lite hes ton i rösten.

Hennes rodnad har gradvis återkommit. Blicken är lite simmig och hon andas stötigt. Med några knixanden tar hon av trosorna och för upp den surrande rosa låtsaskuken under sin klänning. Nu kan han inte hålla emot längre. Det är som om den starka solen bränt bort allt förnuft. Allt runt dem är försvunnet. Det enda som betyder något är den fantastiska flickan helt nära honom, här på deras utpost mot himlen. Han smeker sakta hennes klänning allt högre upp över de sommarlena benen. Blicken låser fast den nakna, nästan helt hårlösa fittan där den rosa vällustingen glider fram och tillbaka mellan fuktiga svullna blygdläppar. Den stannar en kort stund mot klittan innan den rastlöst fortsätter sin vandring. Flickan sitter med huvudet bakåtkastat när han faller på knä mellan hennes ben. Mjuka kyssar och en ivrig tunga arbetar sig upp på insidan av hennes lår.

– Här, fortsätt hjälp mig, flämtar hon fram medan hon lägger vibratorn i hans hand.

Med fingrarna öppnar han försiktigt hennes fitta på vid gavel och pressar sakta, med en gungande rörelse, in löskuken i hennes inre. Lite i taget, fram och tillbaka, tills den är helt inne. Hans tunga känner den salta friska smaken av hennes safter när den, ömsom liten och hård och ömsom bred och mjuk, bearbetar hennes svullna klitoris. Snart börjar hon hennes ben att rycka okontrollerat. Han känner hur muskulaturen kramar och bearbetar löskuken som han vrider och juckar runt med fasta rörelser djupt in i henne. Hon tar ett stadigt tag om hans huvud och pressar det mot sitt skrev. Sedan blir hon alldeles stilla. Djupt därinne kan han känna svallvågorna, som små ryckningar, efter stormen nyss.

Allt han vill nu är att pressa in sin blodsprängda kuk i henne och känna samma muskler krama kuken som kramade löskuken nyss. Fortfarande på knä mellan hennes ben försöker han med en hand knäppa upp sina byxor när han förnimmer att något är annorlunda. Långsamt blir han medveten om verkligheten runt dem. Båten saktar in och ett fruktansvärt ljud skär sönder hans trumhinnor. Ångvisslan. Flickan slår upp ögonen och sätter sig upp med ett ryck.

– Oj är vi redan framme, utbrister hon förskräckt.

Hon ser på honom där han står på knä mellan hennes ben. Fortfarande med den rosa surrande löskuken i sin hand. Allt är så komiskt och på samma gång genant att det bubblar upp ett litet hysteriskt skratt ur henne. Han ler lite osäkert tillbaka. Sedan stryker hon honom lätt över kinden innan hon snabbt befriar honom från sin rosa vän, som får glida ned i väskan. De reser sig och hon ger honom en snabb kyss medan hon rättar till klänningen.

– Jag måste rusa. Men vi kan väl ses igen snart? säger hon med ett leende. Det skulle jag gärna vilja. Jag bor i det vita huset längst ut på udden där.

Hon pekar mot ett vackert skärgårdshus bara några hundra meter från bryggan de lagt till vid. Grinden till utkiksbalkongen öppnas och hon är försvunnen.
Han står kvar och ser efter henne. Vad var det som egentligen hände? Har han drömt, eller fått solsting?

– Hallå, där uppe får du inte vara!

Den myndiga rösten tar honom tillbaka till nuet. Han vinkar ursäktande till svar och börjar klättra ned. I ögonvrån ser han något vitt glimma till. Han rycker snabbt åt sig flickans kvarglömda trosor som får glida ned i fickan medan han tar sig tillbaka ned till promenaddäck. Det är inte så trångt ombord längre. Han hittar en plats på lagom avstånd från barnfamiljerna. Nedsjunken på träbänken söker sig handen ned i fickan där flickans intima plagg vilar mot hans fortfarande svullna kuk. Han slickar sig om läpparna och känner de kvardröjande smaken av henne.

I morgon.

I morgon skall han sitta ombord igen på väg till ön med det vita huset.

Tillagd 21 sep 2020   Noveller   #Man #Kvinna #Voyeurism #Verklig åldersskillnad

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.

🗁 Noveller

🖶 Print  Alster ID 26965  Anmäl