Samtycke

Hur svårt ska det vara?

Vi hade känt varandra genom jobbet i ca tre år. Under dessa tre år hade vi kommit varandra nära, men inte på ett känslomässigt eller erotiskt plan. Hon var 35, jag var 51 och vi hade båda gått igenom personliga kriser: Separationer, misshandel, vårdnadstvist, tillfälliga dåliga partners, mm. Vid de tillfällena hade vi funnits där som stöd för varandra, som ett slags samtalsterapi.

Så hade det blivit sommar med sol och värme. Hela avdelningen skulle på After Work med efterföljande middag. Efter middagen skulle ett gäng vidare till en sommarkrog med uteservering. Både hon och jag följde med. Vi hamnade bredvid varandra och var som vanligt inbegripna i en livlig diskussion, fast stämningen var hög. Skämten och anspelningarna haglade och diskussionen hade högt i tak, alla ämnen var tillåtna. Så småningom stängde serveringen och vi skulle få skjuts hem av en nykter kollega. Hon och jag bodde ganska nära varandra och jag brukade kliva av hos henne och gå till mitt hus, så även denna gång. När kollegan hade kört iväg sade hon:
- Jag vill bada!
Jag skrattade och sade ok. På vägen ner mot sjön kysste hon mig och sade:
- T, vi ska inte ligga med varandra, va?
Jag svarade att det nog var en dum ide. När vi hade klätt av oss och smugit ner i det sommarvarma vattnet kröp hon in i min famn. Vi var båda ganska fulla, men inte så att vi inte visste vad vi gjorde. Så kysste hon mig igen och sade:
- Jag vill. Kom in i mig...
Hon var en attraktiv kvinna, precis så fyllig och kurvig som de jag brukade tända på. Fast konstigt nog hade jag aldrig sett henne som en tänkbar sexuell partner. Nu hade plötsligt leken blivit allvar och kombinationen av långvarig ensamhet och alkohol tog ut sin rätt. Så klart hade jag fått stånd och så klart hade hon känt det. Jag tog hennes huvud mellan mina händer och såg henne rakt i ögonen när jag sade:
- Är det säkert att du vill?
Hon log och nickade så jag särade hennes blygdläppar med mina fingrar och trängde mig långsamt och försiktigt in i henne. När jag nästan kommit helt in sade hon:
- Förlåt, men nej jag vill inte! Jag vill inte förlora dig som vän och jag tror det här är ett misstag.
Jag drog mig ur henne, log, höll om henne och sade:
- Det är okej...

Vi gick upp på stranden, klädde på oss och gick hand i hand mot hennes hus. Vid hennes ytterdörr kramade jag henne och sade:
- God natt, vi hörs imorgon!
Hon nickade, sade god natt tillbaka och gick in till sig.
Senare när jag hade lagt mig skickade jag ett meddelande till henne:
”Tack för ikväll! Hur mår du? Ha inget dåligt samvete för det nyss, det är ok. Vi kan prata om det senare, om du vill, men jag är ok. Jag ångrar ingenting!”
Hon svarade:
”Jag mår bra, men trött. Ska sova nu, så hörs vi. God natt, Vännen!”

För att sammanfatta:
• Samtycke har man tills man inte längre har det.
• Det är aldrig för sent att ångra sig.
• Misstag sker eftersom vi är människor, men då ber man om ursäkt och pratar med varandra.

Det behöver inte vara konstigare än så. Hur svårt ska det vara?

Publicerad anonymt 27 jul 10:36

Print Alster ID 26459  Abuseanmäl 

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.
Kärlek och gemenskap i BDSM, kink, sexpositivitet, fetischism, uttryck och livsstilar utanför normativitetens fängelse
Bli medlem enkelt och gratis   Läs mer om Darkside   Annonsera   Grafik: Standard / Diskret   Copyright © 2003-2020
Darkside är internationellt känt som Fetopia.