och om sanningen aldrig kommer

Och om sanningen aldrig kommer

Aldrig tänkte jag då att kärleken var ett val. Aldrig tänkte jag då att ensamheten var möjlig.

Du äger smaken i min mun. Mina val och nakna bröst. Som en törstande i öknen gav jag dig makten till vattenhålet. För fägringens skull.

Du äger smaken av min hud. Stålet jag bär i slidan vid min höft. Som den krigare som bär hem sina döda från slagfältet.

Du äger sagan om min sanning. Rutinerna och varsamheten i min röst. Som den förlösare som aldrig funnits. Så blir jag fri.

Så blev ensamheten ett val och därigenom kärleken möjlig.

Tillagd 17 feb 2020 Dikter

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.

🗁 Dikter

🖶 Print Alster ID 25025 ⚑ Anmäl