Björn Werner skriver i GP om hur unga män är 2010-talets stora förlorare, och tar avstamp i Tinder:
https://www.gp.se/kultur/kultur/tinderm%C3%A4nnen-blev-10-talets-stora-f%C3%B6rlorare-1.22069409

Jag tycker det finns mer att packa upp här, än bara diskutera hur män känner sig förfördelade under 2010-talet och bara inom dejting. Jag tycker att problemet är större än så, att människor överlag, i svenska större städer, men även landsbygd och mindre orter.

Alla vi är mindre värda nu.
Främst unga människor ser ut att vara drabbade. Deras anställningar är osäkra. Det är mer deltider, mmer behovsanställningar som väntar unga efter gymnasiet.
Inom dejting gäller väl ungefär samma sak, och där har Björn Werner helt rätt. Och ja, för killar på Tinder är det mycket lättare att vinna ångest, än att träffa människor. Enligt alla googlingar jag gjort så visar det sig att killar swipear ”ja” (eller motsvarande, på andra appar) mot 50% av tjejers profiler. Samtidigt swipear tjejer ”ja” på 5-10% av killars profiler. Ja, det är obalans, och det suger. Killar blir frustrerade över att ingen gillar dom på onlinedejtingsajter, samtidigt som mina tjejkompisar som sysslar med samma sak vittnar om att de killar som de matchar med är tråkiga och ointresserade. Förmodligen ska vi inte använda Tinder som någon slags måttstock hur all dejting är, och hur det är bäst att knyta kontakter.

Werner tar i sin artikel upp att tidigare uppstod attraktion av att folk stod nära varandra tillräckligt länge, och visst han förenklar väldigt grovt, men det är en observation som stämmer. Det stelare, äldre samhälle som våra föräldrar kommer ifrån, det gav inte möjlighet att dejta någon annan än folk man faktiskt träffade normalt sett i sitt liv. Det händer fortfarande, låt oss nu inte anta att Tinder är det enda sättet folk träffas på. Av min, och mina vänners erfarenheter, är Tinder mer gjort för att hålla människor i konstant läge av ”jag dejtar någon” eller ”dejtar några”. Affärsidén är att behålla kunder, låta dem fortsätta swipea. Det finns verkligen ingen anledning att matcha människor med folk som får dom att avinstallera appen. Samma gäller alla andra dejtingsajter och appar, egentligen.

Det är dock kulturen av att människor och saker är till för att användas och kastas som internetdejting spär på och ökar.
När det finns fler fiskar i havet är det ingen stor sak att släppa den man har på kroken i syfte att fånga en större, finare, mer glänsande. Det fungerar bäst på Tinder, eller andra kontaktytor mellan människor som dagligen inte finns i varandras värld. Det är på internet som du som läkarstudent kan komma i kontakt med truckförare. Det är på internet du kan med lätthet och diskretion träffa någon väldigt mycket yngre eller äldre. Det är genom att dejta och lära känna människor som är långt utanför ditt liv som du har som lättast att kasta dessa människor ur ditt liv.

På internet är vi bara namn och bilder, vi är knappt riktiga människor.
Att inleda relationen med netflix and chill, utan att förankra en person i sin umgängeskrets, att direkt släppa in någon i sitt hem och inpå sin kropp, är vad internetdejting är till för. Det blir så lätt att kasta människor om ingen av våra vänner, kollegor eller familj har sett dessa. Det kanske är vad som är skillnaden mellan dejt och tinderdejt? Jämför med att bjuda ut någon som du träffat på fest, eller genom förening, eller på något annat icke-digitalt sätt. Era umgängeskretsar överlappar redan. Någon kanske varnar dig för att umgås med personen. Någon kanske kan berätta för dig att personen kanske genomgår en kris eller har något annat som tynger den. Ni börjar inte från noll, och ni kan inte återgå till noll heller. Era gemensamma vänner kan ha något att säga om hur ni behandlar varandra. Risken att bli behandlad som en förbrukningsvara är mycket mindre, både för dig och för personen du dejtar.

Betyder det att man ska sluta med Tinder? Kanske. Vad har du det till? Bor du i en stad stor nog för att hitta tillräckligt med nytt folk för netflix and chill, så kan du säkert swipea och ha roligt med mobilspelet. Vill du minimera risken att bli sårad, så kanske är Tinder, och internetdejting överlag, helt fel för dig. Det kanske passar dig bättre att dejta någon som du har gemensamma vänner med, kanske jobbat ihop med, eller på annat sätt känner till personen utanför internet. Där din umgängeskrets kan gå i god för dig, och för människan du dejtar.

Det jag misstänker kan hända, är att on-demand samhället, och dejtingpartners som förbrukningsvaror kommer smyga sig ut från Tinder och gå in i våra liv ännu mer. Tillsammans med osäkra anställningar, gigekonomi, och allt vad vårt sena stadium av kapitalism för med sig. Kanske är relationer något vi inte längre har för livet? Kanske byter vi relationer mycket oftare än karriär framöver