Lilla Nymfo Del 14

Lilla Nymfo

Del 14: Bestraffningen

Ellen står i köket och häller upp ett glas juice, när ytterdörren drämmer igen så att hon rycker till och välter ut glaset. Leo, ovanligt uppklädd med kostym och slips efter något viktigt jobbmöte, tar inte ens av sig skorna utan strider raskt in till henne med en blick hon har svårt att läsa av. Är han arg, eller bara utmattad efter det där jobbiga mötet? Han står så nära. Vad händer? Hon är tyst och väntar på att han ska säga något. Han tittar på oredan hon ställt till med. Den utspillda juicen har börjat droppa från köksbänken ner på golvet. Det skvätter lite på hans svarta läderskor. Ellen skyndar att rycka åt sig hushållspappret, sätter sig ner på knä och torkar av skorna och sedan golvet. När hon är på väg att resa sig lägger Leo sin hand på hennes axel och spänner blicken i henne “Sitt kvar”.

Hon tittar upp på honom och känner hur hon blir alldeles svag när hon möter hans blick. Han är inte arg. Han behöver bara hjälp att slappna av efter en krävande dag. “Ta av klänningen” befaller han, och hon gör som han vill. “BHn också”. Även den åker av och landar på golvet. Ellen står nu på knä i bara trosorna, spänd av nervositet och förväntan. Hon kan inte låta bli att stirra. Leo är alltid vacker med det är något med en stilig kostym som gör henne alldeles ifrån sig av åtrå. Han tittar tillbaka på henne en stund. Lägger sin hand på hennes huvud och pressar det mot sitt skrev. Hon känner hans värme. Hans doft. Hon rör sig inte ur fläcken när han lyfter bort handen och drar av sig slipsen. Slipsen, som han sedan knyter om hennes hals som ett koppel, och som han håller i hårt medan andra handen knäpper upp skärpet och byxorna. Slipsens sidentyg är lent mot hennes hals, men han håller så hårt att hon ändå får svårt att andas. Hon sträcker lite på sig för att få luft, och de möter varandras blickar medan han tar fram sin halvstyva kuk och börjar stryka den över hennes ansikte och läppar. Ellen flämtar hårt av kåthet vid detta laget. Fan vad fin han är. Hon vill bara få lov att tillfredsställa honom, exakt som han vill, hur han än vill. Hennes mun är redan halvöppen och bedjande, när han beordrar “tunga”. Ellen gapar och sträcker ut tungan, precis som han lärt henne. Han gnider kuken längs med hennes tunga en stund, sedan tar han ett stadigt tag om slipskopplet och trycker in kuken i hennes svalg så långt det går. Han håller kvar den en stund, fortfarande utan att släppa hennes blick med ögonen. Hon hostar till och kippar efter andan när han drar ut den igen.

Leo är varm. Han släpper kopplet och knäpper upp de översta skjortknapparna. Lutar ryggen mot köksbänken. Ellen sitter fint kvar på knäna och får se på hur han tar sin kuk - nu alldeles indränkt i hennes saliv - i handen och börjar runka. Han blundar och andas tungt. Ellen känner sig villrådig. Ska hon bara sitta där? Hon vågar inte säga något utan sitter snällt kvar i tystnad och tittar trånande på när hennes ägare tillfredsställer sig själv framför henne. Han öppnar ögonen och kisar ner på henne medan han fortsätter tillfredsställa sig själv. Slipsen hänger ner över Ellens ena bröst. Hon är så upphetsad att det känns som en eld brinner mellan hennes ben. Om hon bara hade fått så skulle hon resa sig upp och slänga sig över Leo, ta hans kuk i handen, runka den, gnida den mellan sina ben en stund och sedan in, in i henne, det skönaste, det bästa hon vet. När hon kommer på sig själv med att dregla lite kan hon inte låta bli att fråga. “Kan jag... snälla få.... ta på mig själv i alla fall?” bönar hon.

Leo tittar fundersamt på henne, släpper taget om sin lem och lutar istället händerna på diskbänkskanten. “Du får, men bara utanpå trosorna. Andra handen och din mun ska du ha till mig”. Ellen blir oerhört lättad, studsar fram och börjar genast slicka, suga och smeka Leos kuk, samtidigt som hennes andra hand äntligen får lov att göra det skönt för henne själv. När Ellen börjar tappa fokus med munnen och får allt tyngre andning, rycker Leo plötsligt till i kopplet. “Så. Nu räcker det. Händerna bakom ryggen.” Ellen kan inte tro att det är sant, men hon lyder blixtsnabbt ordern och pressar sedan pannan mot hans lår medan hon försöker återfå sansen. Leo styr henne försiktigt men bestämt med kopplet att istället sitta fint och sträcka sig upp mot honom. “Tungan” befaller han igen. Ellen gapar med tungan utsträckt, som hos doktorn, med blicken fäst vid Leos ögon. Han stryker sitt ollon mot hennes tunga medan han återgår till att runka sig själv. Det tar inte särskilt lång stund innan hans varma säd sprutar över Ellens mun, tunga och ansikte.

När Leo är färdig knäpper han byxorna igen, och säger till Ellen att klä på sig. “Lydia är hemma om nån timme, då får hon bestämma vad hon vill göra med dig. Tills dess får du inte lov att röra vid dig själv”.

Den där timmen hinner inte gå innan Leo anar ugglor, tar sig in i Ellens sovrum och hittar henne rödkindad och flämtandes under täcket. Hon sätter sig hastigt upp och utbrister “Jag har inte gjort nåt! Jag bara vilar lite!”. Leo rycker bort täcket och ser att Ellens trosor sitter runt ena ankeln. “De skavde!” stammar hon fram medan hon darrande försöker få dem på sig igen. Men Leo är snabbt framme och hindrar henne. Han håller fast hennes händer och säger “Då ska jag bara se att du talar sanning”. Sedan låter han två fingrar glida in i hennes alldeles genomvåta fitta. Orgasmsammandragningarna är helt omöjliga för Ellen att dölja. Fan. Avslöjad.

Leo reser sig från sängen och ger några korta, raka befallningar. “Upp”. Hon kliver ur sängen och ställer sig skamset framför honom. “Händerna på sängen”. Hon vänder sig om och lutar sig ner, med trosorna fortfarande nere vid fötterna. “Bit i täcket om du behöver”. Hon drar täcket till sig, biter, och blundar hårt medan hon väntar på straffet. Hon känner hans hand längs undersidan på sitt lår. Han smeker upp kanten på klänningen över hennes rumpa så att den skrynklas ihop vid hennes ryggslut och blottar skinkorna. Sen händer inget på en stund. Ellen vågar först inte röra sig ur fläcken, men snart tittar hon upp och vänder blicken bak mot honom. Han håller på med sin mobil! Snart lägger han den åt sidan och tittar på Ellen. “Ner med huvudet”. Hon lyder. Ljudet av bältet som knäpps upp och dras ur byxfållorna får Ellen att börja andas häftigare igen. Hon biter ner på täcket och blundar.

“Tjugofem. Har Lydia bestämt. Håll räkningen i huvudet. När det är färdigt säger du ‘förlåt pappa’”. Ellen hinner precis känna hur hans ord får det att pirra till mellan hennes ben, när den första smällen landar på hennes skinkor. Hon piper lite inne i täcket och tänker “ett”. Han fortsätter. “Två. Tre. Fyra. Fem.” får hon räkna innan han pausar en stund och låter Ellen känna värmen rinna till i sin bakdel. “Sex sju ått n- tio”. Hon släpper bettet om täcket och flämtar högt. “Vän-vänta” stammar hon fram men får snabbt tvinga ner ansiktet i sängen igen. “Elv-tolv-trett-fjort-femt-sext- sexton”. Hon lyfter huvudet igen och piper “snälla, vänta”. Leo tittar ner på henne. “Tror du det kommer bli lättare av att dra ut på det?” Han ger henne två rejäla rapp till och hon skriker rakt ut. Men sen kommer hans fingrar och smeker snällt istället.

Han trycker in tummen mellan hennes blygdläppar och gnuggar fram och tillbaka. “Sära mer på benen” ber han med en röst som är så snäll att hon inte får ihop hur det kan vara samma person som sekunder efter att hon lytt ordern, rappar till med ett lågt slag som träffar även hennes känsligare delar. Hon skriker igen och bygger upp täcket som en mur runt sitt huvud för att kunna härda ut. Hennes kropp har krökt sig av den oväntade smärtan, och Leo korrigerar henne med ett milt “svanka”. Hon lyder och blottar allt för honom, och sen kommer slag nummer tjugo, tjugoett, tjugotvå - alla där, där det gör ännu mer ont.

Ytterdörren slår igen. Lydia är hemma. Leo lämnar nonchalant sin uppgift och går ut och hälsar sin flickvän välkommen hem med kramar och kyssar. Ellen står kvar utan att röra sig. Hon vet att det är tre slag kvar, och hon vill inte dra på sig fler än så. Leo återvänder snart med nya direktiv. “Kom ut i vardagsrummet, vi ska bli färdiga där istället”. Ellen reser sig långsamt upp, guuud vad det sticks och bränner där bak. Hon smyger ut i vardagsrummet med huvudet skamset nedböjt. Det blir mörkt tidigt nu och ljusslingorna har gått igång med den automatiska timern. Lydia sitter på soffan med benen i kors. “Ta av dig klänningen. Sen ställer du dig på andra sidan soffbordet med händerna på bordet”. Leo står redan bakom soffbordet med bältet i handen och väntar på henne.

När Ellen står redo, avklädd och framåtlutad, lägger Lydia till “och titta på mig rakt i ögonen. Tills det är klart”. Ellen är inte förtjust i ögonkontakt ens i vardagliga situationer, och att tvingas titta in i Lydias blick i denna oerhört kränkande och utlämnande situation är nästan omöjligt. Men hon gör det. Och är så fokuserad att hon blir chockad när bältet träffar hennes redan rödsmällda stjärt. Hon skriker, blundar och viker ner blicken mot bordet i ren reflex. “Ajaj! Du! Det blir ett extra slag för att du släppte blicken!” säger Lydia med sin mest sadistiska ton. Ellen biter ihop och tittar upp på henne igen med närmast trotsig blick. Vid nästa slag rycker hon framåt och tjuter inuti sin sammanbitna mun. Det var nummer tjugofyra. Åhh varför måste han pausa så länge, tänker hon snart. Hon orkar inte mer, kan han inte bara få det överstökat.

Så hör hon Leos röst bakom henne. “Sära”. Hon flyttar motvilligt sina fötter längre utåt sidorna. “Svanka”. Faan, tänker hon, men gör exakt så, och fortsätter att stirra Lydia rakt i ögonen när det tjugofemte och till slut det sjugosjätte rappet kommer. Hon skriker så att hon nästan gråter, nu när hon inte längre har något instoppat i munnen. Hennes tidigare sammanbitna mun är nu vidöppen och hon känner hur det rinner en lång sträng av saliv ned från den. Men så känner hon hur bältet smeks försiktigt längs hennes kön. Upp och ner och upp och ner. Det är så skönt efter all smärta att hon börjar stöna. Men så smäller det plötsligt till igen, ordentligt. “Vad skulle du göra?” påminner Leo. Ellen är helt borta i huvudet efter den utdragna smärtsessionen och det tar en stund innan och samlat tankarna tillräckligt för att förstå vad han syftar på. Hon torkar dreglet från munnen, sneglar bakåt på Leo och viskar “förlåt”. Hon snyftar till och torkar bort snor och tårar från ansiktet. “Förlåt pappa”.

Ellen blir sedan beordrad att sätta sig ned med sin ömmande stjärt mot vardagsrumsmattan och händerna på bordets kant. Det bränner där bak. Djupa andetag är tricket. Lydia förklarar lugnt och vänligt att slaven klarat första delen av sitt straff bra. Andra delen kommer att vara enklare att genomlida. Hennes enda uppgift är att titta på. Hon får inte lov att blunda eller vända bort blicken. Ellen är för mentalt och kroppsligt utmattad för att riktigt ta in orden. Hon ser med sin dimmiga blick hur Leo gör Lydia sällskap i soffan på andra sidan bordet. Hur de börjar kyssas. Ta på varandra. Berätta hur mycket de älskar varandra och hur upphetsade de gör varandra. Vad de vill göra med varandra. Ellen blinkar bort suddet ur ögonen och får snällt sitta där och bara titta på medan de två andra klär av varandra och kysser och smeker varandras nakna kroppar.

De står på knä mittemot varandra i soffan. Lydia lägger sitt huvud på Leos axel och sneglar mot Ellens håll för att kontrollera att hon fortfarande har händerna lydigt placerade på bordskanten och inte tittar bort. Sedan blundar hon och njuter av Leos hand mellan sina ben. Att se Ellen bli plågad av Leo har gjort henne så oerhört upphetsad att det redan nu går för henne. Hon får pusta ut en stund, sedan går hon ner på Leo som sätter sig ner i soffan med ryggen mot ryggstödet. När han lyfter blicken från sin flickväns kropp och istället möter Ellens ögon så känns det som att hon ska sprängas av frustration och begär. Hon biter ihop hårt och kan inte låta bli att slå ned blicken i golvet, det är bara för mycket. “Elleeen”, hör hon Leos vänligt uppmanande röst, “inte titta bort”. Hon tar ett djupt andetag och lyfter blicken och möter hans igen. Fy fan. Fy fan. Det bränner mellan hennes ben och nu inte längre bara av den tidigare omilda behandlingen hon utsatts för. Hennes halvkassa impulskontroll vill skrika och spränga hela rummet. Leo tar tag i Lydias hår och drar långsamt upp hennes huvud med ena handen. Med andra handen tar han sin kuk och gnider den mot hennes öppna mun, våta läppar och tunga. “Vad vill du nu?” frågar han henne. “Vill du ha den i dig?”. “Mmmm”. “Vill du rida?”. Lydia kliver genast upp och sätter sig gränsle över honom.

Deras hångel och stön och äckligt kärleksfulla “Åhh gud, du är så skön, fan vad jag älskar dig” får nästan Ellen att börja gråta av avund och frustration. Snart får Lydia lägga sig ner på rygg i soffan med Leo över sig. Hon sneglar snabbt på Ellen bara för att försäkra sig om att hon sitter där och tittar ännu. Ellens blick är nu helt svart. Jävla sadister, tänker hon. Lydia ler mot henne. “Är det jobbigt? Tänk om du hade kunnat hålla dig själv i styr i bara en timme till. Då hade du varit med nu. Du kanske ska tänka på det nästa gång du bestämmer dig för att bryta mot dina instruktioner”. Ellen biter ihop och himlar med ögonen, och Lydia återgår till att omfamna Leo, som ger henne ännu en orgasam innan han själv får utlösning i henne och de sjunker ihop på varandra i soffan. Efter någon minut så ger Lydia sin olydiga slav tillåtelse att komma och mysa med dem i soffan. Ellen smyger tyst dit och pressar sin kropp mot deras fast hon egentligen inte alls får plats i soffan. Lydia klappar henne över håret och pussar hennes ansikte. “Jag är glad att vi har dig. Även när du är olydig”.

Fortsättning:

Del 1 (8 mar 2023)
Del 2: Hemkomsten (8 sep 2019)
Del 3: Festen (2 nov 2019)
Del 4: Badet (8 sep 2019)
Del 5: Presenten (8 sep 2019)
Del 6: Söndagen (2 nov 2019)
Del 7: Sveket (8 sep 2019)
Del 8: Belöningen (3 nov 2019)
Del 9: Testet (17 sep 2019)
Del 10: Filmkvällen (17 sep 2019)
Del 11: Spelkvällen (3 nov 2019)
Del 12: Provrummet (9 okt 2019)
Del 13: Väckningen (10 okt 2019)
Del 14: Bestraffningen (2 nov 2019)
Del 15: Utlåningen (26 nov 2019)
Del 16: Sommardagen (8 dec 2019)
Del 17: Bilsemestern - Dag 1 (11 mar 2020)
Del 18: Bilsemestern - Dag 2 (11 mar 2020)

Tillagd 27 okt 2019 Noveller #Kvinna som top #Man som top #Kvinna som bottom #Man som bottom #Erotik #BDSM #Undergiven #Psykisk dominans #Fysisk dominans #Disciplin #Smärta #Service #Skamlekar #Utlåning #Smisk

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.

🗁 Noveller

🖶 Print Alster ID 24040 ⚑ Anmäl