Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoOm feminism och BDSM/rape play
| Jag är feminist. Jag är också rape playfantast och BDSM-utövare. Det finns ingen motsättning mellan dessa två. Jag tror på allas lika värde, rättvisa och jämställdhet mellan könen. Jag anser att kvinnor och män, och alla däremellan, ska ha samma rättigheter och skyldigheter och möjligheter i samhället. Jag anser att alla ska få välja själva hur de ska leva sina liv. Varje gång jag utövar BDSM och mina rape plays utövar jag denna feministiska ståndpunkt. Jag har rätt att välja själv. Jag är okej, precis så som jag är. Jag behöver inte botas eller omskolas. Jag skadar ingen. Ingen skadar mig. Ingen gör någonting mot mig mot min vilja. Jag vill inte uppleva en riktig våldtäkt. Skulle någon försöka våldta mig, skulle denne hamna på akuten. Hoppas jag. Man kan ju aldrig riktigt veta hur man reagerar i en sådan krissituation. Men jag kommer alltid stå upp för mig själv efter bästa förmåga. Kära vaniljsamhälle. Vi skiter högaktningsfullt i varför vi tänder på det vi gör. Vi gör det vi gör för att vi mår bra av det. Vi är alla samtyckande vuxna, som själva kan avgöra vad som är bra för oss. Ni har inte hela bilden. Det är vi som har bilden, det är nämligen våra upplevelser ni diskuterar. Sluta pilla på vår sexualitet. Sluta försöka förändra vår sexualitet så att den ska passa in i er ideologi. Det här är våra liv och lustar, vi borde få vara lika fria att praktisera dem som ni tar för givet att ni får med era. Till Cissi Wallin vill jag säga följande: All respekt till dig och det arbete du gör i feminismens namn. Jag är tacksam att de kvinnor som lämnat destruktiva förhållanden kunnat komma till dig. Men du kan inte dra några allmänna slutsatser om en hel subkultur baserat på vad du, en enda individ, upplevt eller ser. Det är helt enkelt inte vetenskapligt. Med samma metod skulle jag kunna säga att alla från Ale kommun är lågutbildade, empatistörda, statusfixerade mobbare. "Jag har träffat jättemånga sådana, jag ser ett mönster", kan jag säga. "Jag har 9 års empiriska studier", kan jag säga. "Jag har träffat fler än hundra alebor." Men det vore ju inte med verkligheten överensstämmande. Jag kan inte bilda mig en uppfattning baserat på enbart mina egna empiriska studier. Jag kan bilda mig en uppfattning som kan guida mig i mitt eget liv, absolut, men jag är ju dum om jag verkligen tror att mänskligheten är så platt. Jag inser ju att verkligheten är större och mer komplex än så och att det kryllar av upplevelser som går stick i stäv med mina egna. Att majoriteten troligen gör det. Att mina upplevelser varit negativa, påverkat min uppfattning och därför tenderar jag att starkare se sådant som bekräftar den bilden. Naturligtvis finns det förövare och destruktiva människor inom vår subkultur. Det finns det inom alla. Men även destruktiva människor har rätt att välja sina egna liv. När någon vill lämna ett destruktivt liv bör vi alla stötta den människan, eloge till dig som verkar göra detta! Men BDSM är inte per automatik destruktivt. Här finns en samtyckeskultur som faktiskt saknas ute i vaniljsamhället. Det är synd att det så sällan kommer fram i det offentliga samtalet. Jag har en kollega som är övertygad om att jag gör BDSM av destruktiva skäl. Inget jag säger kommer att kunna övertyga henne, eller dig tror jag, om motsatsen. Men jag känner mig själv, och tids nog hoppas jag att hon ser att jag inte mår sämre och sämre, utan att jag faktiskt mår bra! Jag gör inte det här för någon annans skull än min egen. För att jag drömt om det så länge. Och nu när jag äntligen får göra det som jag i hemlighet så länge fantiserat om, så mår jag fantastiskt bra av det. Att få ge utlopp för mina lustar och min sexualitet är fantastiskt bekräftande och upplyftande. Och så ska ett bra sexliv kännas. Jag hoppas att ditt sexliv känns så också. Men vet du vad jag känner när jag har vaniljsex? Ingenting. Avslappnande taktil beröring, that's it. Närhet, kärlek - men ingen kåthet. Jag trodde länge att mina bröst för fullkomligt oerogena för mig. Känsellösa. Tills någon bet ordentligt i dem, vred om och drog. Då - herrejävlar! Alla små hårstrån ställde sig på ända, och en störtflod mellan benen. Så gissar jag att vaniljmänniskorna känner för ett långt sensuellt förspel med fjäderlätta smekningar, kyssar så lätta att de bara snuddar vid huden, stämmningen som långsamt byggs upp till skenet av levande ljus och tonerna av Mozart. Jag? Jag blir uttråkad. Det har hänt att jag rest mig upp och gått. Vi är helt enkelt olika! Och vi måste få lov att vara olika! För vad är alternativet? Ska vi ställa upp på sex som inte tänder oss? Det är ju själva definitionen av övergrepp - som ni säger er vilja motarbeta. Eller ska vi ändra på våra sexuella preferenser för att det ska passa in i er ideologi? För att ni tror att vi skulle må bättre av att vara som ni? Vet ni vad? Det har provats förr. Det görs än idag. Det här har man sagt till homosexuella i alla tider. Det kryllar av diverse conversion therapies. Man har provat hjärntvätt, böner, betingning, medicinering, hormonbehandling, elchocker, lobotomi. Det har inte gått så bra, milt uttryckt. Vi är inte intresserade av någon bot. Vi är bra, precis som vi är. Acceptans är den enda vägen framåt. Låt oss få samma friheter som ni andra tar för givna! Låt oss ha våra klubbar utan nedstängningshot. Inse att vi jobbar inom alla samhällsskikt, alla yrken, och hota inte lärare, läkare, chefer, präster och poliser med sparken om det skulle komma fram att de är BDSM-utövare. Diskriminera oss inte i vårdnadstvister. Vi är inga hot. Vi är din granne, din snabbköpskassörska, din dotter, din chef. Och vi är okej, precis sådana som vi är. Vi har rätt att välja våra egna liv. |
Svar till Cissi Wallin och övriga vaniljsamhället.
Tillagd 24 sep 2019 Debattartiklar om sexualitet och identitet #BDSM
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.