Lilla Nymfo

Del 2: Hemkomsten

Ellen har gått runt och varit alldeles pirrig i kroppen under hela sin Stockholmsvistelse. Hon har inte vågat berätta för någon av sina vänner där uppe vad hon varit med om, inte ens när de undrat varför hon sitter och ler sådär hemlighetsfullt hela tiden. Hon tar tåget hem själv, en dag senare än Lydia. Tack och lov att slippa komma hem och möta Leo själv, tänker hon. Det hade ju varit skämsdöden. När hon står utanför lägenhetsdörren tar hon ett djupt andetag och försöker samla sig innan hon kliver in. Hon stänger strax dörren bakom sig men fastnar i hallen och inser att hon inte riktigt vet hur hon ska hantera situationen.

Leo tittar strax fram bakom dörrkarmen och säger “Hej”, med ett vänligt leende. Ellens hjärta hoppar till. Hon vågar inte möta hans blick utan tittar hastigt bort och svarar “Hej”, medan hon låtsas hålla på med sin väska. “Var det roligt i Stockholm? Fast det var fullt av Stockholmare?” frågar han skämtsamt. “Mmm det var bra. Det var kul.” svarar Ellen, som ju alltid haft en bra relation till Leo. De brukar ha en väldigt öppen och avslappnad kommunikation. Nu vill hon plötsligt bara springa in och gömma sig på sitt rum, som ett barn som har gjort något pinsamt och inte vill konfronteras med sina handlingar. Men han står kvar i dörröppningen och blockerar hennes flyktväg. Hon skulle vilja fråga honom lika nonchalant om han har haft det bra här hemma, trots att han varit alldeles själv utan sina fantastiska rumskamrater, men hon märker till sin egen frustration att hon är för nervös för att ens öppna munnen. Leo gör ytterligare ett försök att lätta upp stämningen. “Lydia är hemma. Så om du vill hångla eller ligga eller så, så går det nog bra”. Han flinar hånfullt. Ellen ger honom en sammanbiten blick. “Jag hatar dig!” skriker hon barnsligt samtidigt som hon pressar bort honom från dörröppningen och rusar in i lägenheten.

Hon ser Lydia i ögonvrån, ropar “Hej hej hemskt mycket hej”, och försvinner sedan kvickt in på sitt rum där hon slänger sig i sängen med huvudet rakt ner i kudden. Ånej, har allting blivit konstigt nu? Fan också, tänker hon. Kommer detta sluta med att hon behöver flytta ut? Hela den här situationen är så himla pinsam. Varför måste allting vara så jobbigt alltid? Ååh. Hon börjar nästan gråta av ren frustration.

Leo knackar försiktigt på dörren och kikar in. “Duu. Hur är det? Du behöver inte skämmas. Jag tycker bara det är roligt!”. Ellen pustar ut i sin kudde. Dumma milda Leo. Hon pratar in i kudden så att han knappt kan höra henne. “Jag vill dööööö”. Leo skrattar åt dramatiken. “Tramspotta! Upp med dig!” Han pausar en stund och frågar “Vill du ha snus?” Ellen vrider upp huvudet från kudden och sneglar mot honom. “Mmm”. Han ger henne sin dosa och hon sätter sig upp och stoppar in en påse under läppen, hela tiden med ansiktet böjt ner i golvet. “Vill du prata?” frågar han försiktigt. Hon skakar på huvudet. “Vill du ha en kram?”. Hon funderar kort och skakar på huvudet igen. Är detta första gången hon avböjt en kram från någon hon tycker om? Det måste verkligen vara illa.

En liten stund senare vaknar Ellen ur en halvsömn av att det knackar på dörren till hennes rum. Hon hör Lydias klara röst utifrån. “Vi ska gå och köpa sushi. Ska vi köpa till dig med?”. Ellen skäms så mycket att hon inte kan förmå sig själv att prata med Lydia. “Vi köper till dig med” säger Lydia när hon inte får något svar. “Vi är tillbaka om en halvtimme eller nåt. Hejdå så länge!”

Ellen pustar ut när hon hör ytterdörren slå igen. Hon ligger och stirrar upp i taket en stund. Funderar igenom vad det egentligen var som hände på tåget, och varför all hennes lyckliga förväntan och alla fantasier om att komma hem och kasta sig över Lydia nu verkar ha bytts ut mot kvävande ångest. Vad som hände på tåget… hon vågar knappt snudda vid minnena, det känns som att hon gör något olagligt. Men snart går det inte att låta bli. “Shit, hon gjorde det verkligen. Hon ville. Hon ville ligga med mig. Tycker hon om mig? … Eller var hon bara full och på lekhumör av den ovanliga miljön... Använde mig för att spexa till livet en stund. Hon ser säkert ner på mig. Jag är ju bara ful och pinsam och värdelös. Inte en chans att någon som hon skulle tycka om mig på det sättet. Inte en chans”.

Ellen vill skrika åt sitt eget huvud att bara stänga av. Det är för jobbigt, hon orkar inte mer känslor nu. Så minns hon plötsligt det minst destruktiva sättet hon vet att dämpa ångest. Muskelminnet vet exakt var vibratorn ligger, hon behöver inte ens titta. Yes, batterierna håller än. Ellen drar ner trosorna, pressar den kalla plasten in mellan benen och blundar. Snart är hon avslappnad nog att föreställa sig sin drömtjej liggandes där bredvid henne i sängen. Hon låter sig minnas exakt hur Lydias tunga kändes i hennes mun. Hur hennes händer kändes på hennes bröst. Den överväldigande känslan när hennes fingrar gled in… inuti…

Ellen blir avbruten av att mobilen vibrerar på sängbordet. Suck. Hon kan inte låta bli att titta. Det är Lydia som skrivit. “Vill du ha chilimayo? Kostar 10 kr extra”. Ellen svarar genast “Hmm, kan vi inte dela på en då?”, och förundras över hur det kan vara så mycket lättare att kommunicera med folk i text. “Ok, vi köper två” skriver Lydia. Några sekunder senare kommer ett till meddelande. “Nu har du 15 minuter på dig att bli klar med det du gör. Sen får du komma... ut och äta”. Ellen skickar tre punkter till svar. Lydia skriver något igen. “Du får lov att tänka på mig :D”. Ellen känner hur hon blir tokvarm i ansiktet. Hon kastar ifrån sig mobilen och blundar hårt. Hjärtat slår som en trumma i bröstet. Hon lägger ena armen över ansiktet och trycker åter igång vibratorn med den andra. Femton minuter är gott om tid.
Man
Kvinna
Kvinna som top
Man som top
Kvinna som bottom
Man som bottom
BDSM
Övrig erotik
Lätt bondage
Disciplin
Psykisk dominans
Fysisk dominans
Smärta
Smisk
Piskning/flogging
Slavkommendering
Skamlekar
Ageplay
Breath control
Utlåning


Laridae
K33
8 sep 2019

Vill du bli underrättad när Laridae skriver nya dagboksinlägg och alster? Ja

Skribenter jag följer

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.
Kärlek och gemenskap i BDSM, kink, sexpositivitet, fetischism, uttryck och livsstilar utanför normativitetens fängelse
Bli medlem enkelt och gratis   Läs mer om Darkside   Annonsera   Grafik: Standard / Diskret   Copyright © 2003-2020
Darkside är internationellt känt som Fetopia.