Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoStålhandskes erövringar.
 Harald Stålhandske vaknade mitt i natten av att någon snabbt trippade över golvet i hallen utanför sovrummet. Nog visste han vem det var, tänkte han. Det var hans son som hade varit på nattliga uppdrag tillsammans med dottern till Mortimer Grip.. Cassandra Grip var det nog hon hette. Harald hade aldrig träffat henne, bara hennes föräldrar vid diverse större tillställningar, och de hade fått bra kontakt. I morgon var hela familjen var bjuden till Grips gods. Harald vände sig om igen och somnade utan någon vidare fundering på det hela. ----------------------------------------------------- Kvällen därpå stod de alla, Harald, hans hustru och hans son, utanför Grips gods. Harald drog i den stora dörrknackaren och det bultade högt i den tunga trädörren, och någon minut senare öppnade en glad herr Grip dörren åt dem. - "Stig på, stig på!" välkomnade han glatt och de steg in i den stora mörka hallen. Olikt deras hem så var deras hem väldigt mörkt dekorerat, med en stor mörkröd hall till att börja med. "Känn er som hemma redan." Han skakade Haralds hand med självförtroende och kysste hans hustru på handen. - "Väldigt trevligt av er att bjuda hem oss till ert hem." sade Haralds hustru medan hon hängde av sin kappa. - "Nöjet är på vår sida!" och bakom honom gick där fram en lång mörkhårig kvinna med röd klänning. Det var hans hustru och hon var väldigt vacker. Harald hälsade på henne lik Mortimer gjort på hans hustru. Bakom henne kom där två till, en större tonårsdotter och deras yngsta son. Dottern var väldigt lik sin mamma och var i samma ålder som Haralds son. Harald sneglade på sin son som fått en lätt rosa ton över sina bleka kinder, något han försökte dölja. Något dottern också hade fått, märkte Harald. - "Detta är mina små änglar, Cassandra och Alex. Hälsa på familjen Stålhandske." sade Mortimer och sonen bugade väldigt artigt och dottern neg. Himla bra disciplin på sina barn, tänkte Harald. Olikt den odågan sonen ibland kunde vara.. De fick husesyn på deras gods. Det var inte helt olikt deras eget, fast med en betydligt mörkare inredning än vad de själv hade. Mortimer förklarade det som att det var något som gått i generationer, och att de själv ansåg att det såg bra ut som det gjorde. Det fanns ingen anledning att ändra på det. --------------------------------------------------- De minglade runt i huset någon timme innan resterande gäster skulle komma och Harald lyckades få sin son åt sidan. - "Söt flicka den där Cassandra. Hur länge har du träffat henne?" frågade Harald sin son, när de satt i vars en fåtölj någonstans i huset. - "En månad kanske.." svarade han och Harald såg hur obekväm han var att prata om det ämnet med sin pappa. "Pappa, LOVA att inte börja.." - "Nej, nej.. jag ska inte prata med dig om sånt. Du är tillräckligt smart för att veta sånt, eller hur?" Sonen såg inte på honom. Men han visste. - "Har ni..?" - "PAPPA!" väste sonen och spände ögonen i honom, men Harald bara flinade belåtet och sparkade till sin son på foten. - "Jag frågade dig en fråga." sade han sedan barskt. Det där falska leendet som var så noga inövat var bortblåst. - "Nej." svarade sonen lågt och såg bort. Harald fnös nonchalant. Så kom just Cassandra Grip gåendes runt hörnan och emot dem. Harald var i hemlighet tämligen förtjust i unga flickor, något han inte var så öppen med, av självklara anledningar. Sonens flickvän var exakt det som tryckte rätt knappar för honom. Hon hade på sig en svart skjorta och en svart veckad kjol. Svarta knästrumpor som slutade under knäna och ett par svarta skor. Hennes hår var uppsatt i två svansar bak på, och hon bar glasögon. - "Hej Erik." hälsade hon. "Hej, herr Stålhandske." Hon neg artigt. - "Har gästerna redan kommit?" frågade Harald och synade henne som ett lejon över en zebra. Inget någon annan kunde se, sådant var inövat att dölja. - "Nej, men min far ville prata lite med Erik. Jag vet inte vad han ville." berättade hon. - "Nämen." utbrast Harald och flinade åt sin son. "Spring du då ner till honom och se vad han vill." Sonen reste sig och gick iväg, som det vore ett kommando. Fast han visste också att om han inte gjorde som sin far sagt så hade han fått på pälsen. Han försvann ur syn och Harald såg på flickan som stod framför honom nu, och sedan efter sin son. Han synade henne sedan noggrant. Upp och ner. - "Slå dig ner." sade Harald artigt och prydligt och hon satte sig. "Din far nämnde något i förbifarten att du spelar piano." - "Eh, ja. Jo, det gör jag, herrn." svarade Cassandra och satt sig i fåtöljen där sonen precis suttit. - "Nybörjare eller?" - "Nej, inte precis. Jag har spelat länge. Har spelat någon konsert på skolan också." berättade hon. - "Jag har faktiskt också spelat piano en gång i tiden. Det var längesen dock." Harald såg att hennes intresse väcktes en aning. "Många år sedan. Ni har ett piano här hemma också, eller hur?" - "Jo, det har vi. Uppe på tredje våningen." - "Jag tänkte väl det. Har du lust att spela något för mig? Man blir så intresserad när man träffar på andra med ett likadant intresse, eller hur? Eller du vill inte ha press på dig?" Han blinkade mot henne och hon såg blygt ner i marken. - "Eh.. " - "Jodå, jag hade gärna velat höra dig spela. Seså, ta och visa mig." Han reste sig upp och petade till henne på armen som ett kommando att hon ska resa sig, vilket hon med hast gjorde. Harald såg sig diskret omkring efter andra människor medan han lät henne leda vägen till tredje våningen. ------------------------------------------- - "Du och Erik har träffats länge, eller hur?" - "En månad kanske? Hurså." - "Nej, ingenting, det var bara nyfikenhet. Som förälder blir man det." - "Såklart." De nådde tredje våningen och rummet med pianot låg lagom avskilt från resten av huset. I förbifarten passerade det ett gästrum och Harald frågade om det just var ett sådant. Cassandra bekräftade det.  Rummet med pianot innehöll en soffa, ett piano, några bokhyllor, som Harald kunde se innehöll böcker om musik. Cassandra satte sig vid pianot och Harald ställde sig bredvid, snett framför henne. - "Ska jag.." - "Äsh, ta något du själv gillar." avbröt Harald lite nonchalant och hon började spela lite. Det lät fint. Det var ingen lögn heller att Harald spelat piano, det var något som tränades tidigt i deras familj. De pratade lite planlöst om just pianospelade i ett par minuter innan Harald satte sig bredvid henne på pallen för att se hur hon arbetade med tangenterna. Bland annat. Hon arbetade fint, mycket mjukt och följsamt. Hon började spela på ett stycke som Harald visste att man kunde spela två på, så han stämde in. Under ett kort tillfälle smet Cassandra ner till resten av familjen, då Harald bett henne att säga till sin far att Harald spelade piano med henne. För att inte det skulle bli frågor om vart de var, tänkte Harald för sig själv. Hon kom upp igen efter en minut och under tiden hade han hittat en skivspelare i rummet med LP-skivor med pianokonserter. Denne hade han suttit på och stod i rummet och lyssnade. - "Det är inte du som spelar nej?" frågade han henne. - "Nej." svarade hon. "Det där är från en konsert med någon jag glömt bort namnet på. Han var känd iallafall, till hans bortgång." Hon satte sig vid pianot igen, och Harald följde efter efter ett kort ögonblick, för att inte väcka misstankar. - "Jag känner igen musiken han spelar förfesten." sade Harald och började plinka på pianot själv medan Cassandra satt bredvid och såg på. Han såg i ögonvrån att hon följde hans fingrar, såg upp på honom, och sedan ner igen. Han spelade vidare med en hand medan han väldigt försiktigt drog henne nära sig. Som hon stelnade till i kroppen, tänkte han för sig själv och njöt. Så spelade han vidare. Förhoppningsvis märkte hon inte så värst när han pressade på tangenterna mycket mjukare än innan, för att långsamt tona av ljudet så att musiken från LPn överröstade. Han bad henne fortsätta att spela där han slutat, vilket hon gjorde. Under spelandet smög Harald in en hand runt hennes midja, lade fingrarna på andra sidan av hennes käkben och vände hennes huvud mot honom för att stjäla en kyss. Det var vinna eller försvinna. Nekade hon honom skulle han kört med lite vanliga hot och utpressning. Ett suveränt sätt för att få unga möer att hålla käften när saker gick fel. Men till hans förtjusning så gjorde hon inget motstånd, men hon besvarade inte hans kyss heller. Inte direkt iallafall. De satt där i det tomma rummet, med pianokonserten i bakgrunden, och kysstes mycket lätt. Inget grovhångel. Bara lätta små läppar på läppar. Han strök hennes rygg, strök hennes hår mycket försiktigt. Han öppnade ögonen och såg på henne. Hennes var stängda och en väldigt vacker rosa ton låg över hennes bleka kinder. Han andades ut, tungt och varmt på henne, släppte tangenterna och förde högerhanden varsamt mot hennes ena lilla bröst. Gud så längesen ett bröst fick plats i hans bara hand. Och han hårdnade med ens. Kyssarna blev snäppet mer intensiva Då hon inte gjorde motstånd fingrade han upp en knapp i hennes skjorta och förde in handen in under den och in i hennes BH. - "Vart träffade du min son?" suckade Harald ut mellan tänderna och mellan kyssarna. - "I.. i skolan. I skolan.." svarade hon väldigt tungt. - "Har ni knullat?" - "Va?" Hon blev paff och drog sig nästan undan, men Harald fick fatt i hennes lilla bröstvårta. - "Svara mig." Han kysste henne över halsen. - "Nej. Det har vi inte." Hon skruvade på sig och Harald återvände till hennes mjuka läppar. Han smög in tungan mellan hennes läppar och vidrörde hennes. - "Hur långt har ni gått? Har han fingrat dig? Slickat dig?" - "Nej, ingenting." Och han njöt av hennes nervösa skälvningar i rösten. - "Är du oskuld?" frågade han henne barskt och såg kallt och djupt in i hennes bruna ögon, någon centimeter från hennes nästipp. Och än en gång blev hon tillfälligt stum. "Svara mig, flicka. Är du oskuld?" Han fingrade väldigt lätt på hennes bröstvårta innanför skjortan. - "Ja." svarade hon till slut, väldigt lågt, med skälvande röst och hon vände blicken från honom. Ett rovdjursleende parkerade sig över hans mun, bara tanken.. Han tog hennes hand och förde ner den mellan sina egna ben. Hon kunde omöjligt ta miste om vad som fanns under hans kläder. - "Du vet vad det är?" Han kysste henne på munnen igen. Nu kunde han knappt hejda sig. - "Ehm.. ja.." svarade hon nervöst. - "Nu har den passerat gränsen för vad den tål." Han höll ett stadigt grepp om hennes hand medan han förde den över hans hårda instängda kuk. "Vill du att jag ska ta din oskuld här och nu, eller ska du vänta tills min odrägliga son gör det?" - "Jag.. jag vet inte.." viskade hon. - "Seså, jag vet vad jag gör. Jag har mer erfarenhet och kommer inte att göra dig illa. Det är lika bra att du får det överstökat så att du vet vad du har att vänta dig när du väl ger dig till honom." Hon kysste inte tillbaka, han märkte att hon för ögonblicket var stum. Kanske tankspridd. Han strök henne mycket varsamt över kinden med ena tummen och över hennes läppar. - "Såja, kom med mig nu till gästrummet så löser vi det där." Han reste sig upp och petade på henne med handen, som innan, för att hon skulle ryckas med. I förbifarten flyttade Harald spelarens nål till det första stycket på LPn så att de där nere kanske fortfarande trodde att de övade i rummet. Harald förflyttade sig snabbt och lätt bort till gästrummet, vars dörr tack och lov inte var låst. I rummet stod en enkelsäng, där fanns ett skrivbord, en bokhylla och ett nattduksbord. Han stängde dörren bakom sig tyst och föste med Cassandra till enkelsängen, där de satte sig ner bredvid varandra. Harald hann knappt sätta sig förrän Cassandra nästan kröp upp på honom och kysste honom på munnen. - "Börjar du bli ivrig?" frågade han henne nyfiket men hon tittade bort. "Nåja." började han. "Vad har du gjort?" Hon såg lite frågande på honom. "Bara på dig själv?" Hon nickade och blicken försvann. - "Hur? Vill du visa mig?" hon rodnade igen och såg fortfarande inte på honom. Han lade en hand på hennes lena lår och förde den upp under hennes kjol tills den röde vid hennes trosor. "Det är ingen fara, du behöver inte visa. Jag kan gissa mig till." Han smekte henne varsamt utanpå trosorna, flyttade lite på dem och petade lätt på det som fanns där mellan. Och hon var våt. Hon drog upp händerna mot ansiktet men han kunde se där bak att hon log blygt. - "Lägg dig på rygg så ska jag visa dig en sak." förklarade Harald och hon kasade upp en bit på sängen. Att han lyckats komma så långt, det var helt otroligt. Det var en fantasi från början, bara en tanke. Han fick då alltid som han ville, det gillade han. Cassandra låg framför honom nu på rygg, han lirkade loss hennes svarta veckade kjol och avslöjade ett par lika svarta trosor undertill. Hon flackade med blicken, vågade inte se på honom riktigt. - "Har du aldrig varit naken framför en annan man?" frågade Harold och höll på att avlida av upphetsning. Cassandra skakade på huvudet. Han tog fatt om hennes trosor och drog av dem, stoppade dem i sin ficka. Hon var nästintill slät, bara en väldigt lätt fin liten skog hade börjat ta sig upp över hennes venusberg. Han kysste henne precis där håret tog slut, jobbade sig ner mellan hennes ben och slickade henne väldigt försiktigt. Medan han tillfredsställde henne höll han ett öga på henne och lyssnade på omgivningen så att inga steg hördes någonstans. Men det enda han hörde var LPn som spelade sin pianokonsert i ensamhet. Han smekte sig utanpå byxorna ett par gånger innan han lirkade upp dem med en hand och drog ut sin kuk för att tillfredsställa sig själv. Han kunde se att hon kikade på den. Men han fick lugna sig ett litet ögonblick till, flickan framför honom skulle värmas upp annars skulle hon komma till skada och det kunde bli ett jäkla liv. Med en tumme masserande mellan hennes lår bröt han tystnaden. - "Jag tänker föra in ett finger i dig. Gör det ont så håller du för munnen. Förstår du?" Hon nickade och han gjorde som han sagt. Men hon sade ingenting. Fingret begravde sig längre och längre in i henne och förde sig sedan långsamt ut igen. Och in. Och ut, väldigt försiktigt. - "Nu tänker jag ta två. Och gör det ont.. " - "Håll för munnen." - "Duktig flicka." Han gjorde desamma och det tog emot lite, men gick sedan bra igen. Lite motstånd kunde han väl ändå räkna med. Efter lite motstånd, ett par minuters fingrande och slickande så kände han att det var dags att komma till det stadiet han planerat. Han drog ut sina fingrar, torkade av dem på insidan av sin skjorta och lade sig sedan bredvid henne och puttade över henne på sidan som att de skedade. Han lyfte hennes ben och lät sin kuk vila mot hennes innerlår. Han kysste henne på munnen och på kinden. - "Nu tänker jag knulla dig. Och du måste vara tyst nu. Detta är inte som mina fingrar, det är lite större." förklarade Harold och kände sin kuk rycka till vid hennes varma lår. - "Okej.." viskade hon en aningen nervöst. - "Vi kan räkna tillsammans." Hon nickade. Han greppade sin kuk och placerade den mellan hennes läppar, precis vid hålet. - "Ett." började han och smekte sig lite. - "Ett.." följde hon. - "Två." Han och pressade in toppen av sin kuk i henne, kanske en tredjedel och hon höll andan märkte han. "Följ mig. Andas." - "Två.." suckade hon. - "Tre." sade han och tryckte in sig långsamt, så långt in han kom. Och det tog emot, det stramade kring honom, stramade kring hans kuk och det var otroligt. "Fortsätt. Fortsätt räkna." - "Tre.." sade hon väldigt tyst, men ansträngt. - "Bra. Duktig. Nu tänker jag knulla dig tills jag kommer och du ska vara så tyst du kan. Tills jag säger annat. Och du måste slappna av." - "Mhm.." hummade hon lite spänt och såg nästan lite bedjande på honom. Han drog sig ur igen, en liten bit, in igen, och sedan ut. Höll ett öga på henne så att hon inte skulle börja kämpa emot. Men hon var våt och han hade läckt en hel del själv. Det var fortfarande väldigt trångt kring honom men han fortsatte penetrera henne tills det inte var mycket till motstånd kvar, mer än möjligen längden. Han kunde inte riktigt komma hela vägen in, och tänkte inte skrämma iväg henne med att ge henne mer lidande än vad som behövdes. Han släppte hennes ben för att nå hennes bröst igen. Så litet, så varmt. Hennes bröstvårtor hade gått från att vara mjuka och avslappnade till en aningen hårdare, och han lekte med dem lite varsamt. Flickan framför honom var varm och hade börjat utstöta små tysta suckar när han trängde in i henne. Han strök hennes hår, kysste henne och såg till att hon fortfarande höll sig tyst och kontrollerad. Men hon följde honom, sade ingenting mer än sina små gnyn när han forcerade sig in i henne taktfullt. Efter ett tag började han känna att tiden for iväg. Det kändes som att han för ögonblicket glömt bort tiden, och det var i samma ögonblick som han kände det byggas upp i honom. Han visste inte riktigt hur långt det gått nu, men det var strunt samma. Han skulle ta och avsluta vad han började med, i vilken sekund som helst. Han kysste henne på kinden och andades i hennes öra. - "Jag kommer att komma om ett litet ögonblick. Då drar jag mig ur dig, mest så att du är förberedd på det.." - "Okej.." suckade hon och sög in underläppen. Han kysste henne och ökade sin takt en liten bit och märkte att sängen började låta. Gnissla någonstans. Fan också, tänkte han irriterat. Har jag knullat sönder Mortimers gästsäng? Skitsamma, jag vet vad jag ska skylla på. Det tog inte många minuter från den tankegången skulle sväva iväg förrän han kände det bekanta varma trycket byggas upp. Han knullade henne ett par gånger till innan han fick hastigt dra sig ur hennes underbara inre, och med ett väldigt sammanbitet stön, spruta över hennes lår och de dyra sängkläderna i ett flertal sprut. Långa sköna pulseringar. Även efter antagligen den bästa orgasmen han någonsin fått, så var han fortfarande hård. Han andades tungt i hennes nacke, begravde sitt ansikte där för att döva det mesta av sina tunga utandningar. Han klenade av lite av sin kuk på hennes innerlår innan han släppte ner hennes ben. - "Akta framför dig bara.. det syns ganska mycket på svarta strumpor." förklarade han med tunga utandningar. Han lade sig helt på rygg och Cassandra vände sig om och lade sin arm över hans breda bröstkorg. - "Är du okej? Kände du att det gick bra?" Hon andades lika hastigt som han gjorde och hon nickade med rosor över kinderna. Han kysste henne på pannan. "Vi måste gå ner. Om ett ögonblick. Fixa ditt hår och klä på dig så ska jag bara hämta andan." - "Kan jag få mina trosor?" - "Nej du, de behåller jag. Du har fler." konstaterade han och tänkte stolt på sin trofé han hade i sin ficka. Hon reste sig, undvek den blöta fläcken på sängkläderna och gjorde som han sade. Efter ett litet ögonblick satte han sig upp, rättade till håret och satte upp det i en tjusig hästsvans som det var innan. Snyggt och prydligt. Han såg på resterna av deras kärleksakt och det var ingen liten sats heller. Han såg på flickan framför sig som fortfarande hade en lätt rodnad på kinderna. - "Skulle din pappa fråga om fläckarna på lakanen så ska du säga att det är min son. Desamma gäller för den nu lite gnissligare sängen." - "Ja, herr Stålhandske." Han doppade tummen i resterna av deras kärleksakt, reste sig och smetade av det väldigt väldigt tunt över hennes ena kind. - "Skulle någon fråga dig om du är oskuld så är du fortfarande det. För du kommer att vara det varje gång jag knullar dig i framtiden." Han klappade henne sedan på kinden och drog med henne ut i hallen och stängde dörren bakom sig. Nästan precis i det ögonblicket kom Mortimer gåendes utanför och undrade ifall pianolektionen gått bra. Han kysste sin dotter på kinden och Harald Stålhandske log stolt för sig själv. |
Harald Stålhandske möter dottern till Mortimer Grip.
Tillagd 15 jan 2019 Noveller #Man #Kvinna #Kvinna som bottom #Erotik #Disciplin #Psykisk dominans #Fysisk dominans #Ageplay #Skoluniformer
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.