Min första aga utomhus

Hänt på riktigt mellan sträng-fosterfar och kristenhemmafru

På besök hos sträng-fosterfar.

Jag var och besökte sträng-fosterfar i 5 dagar.
Fick smäll varje kväll när närmsta grannarna gått o lagt sig och stängt utedörren till sin uteplats för olika saker.
De tog många omgångar innan sträng-fosterfar förstod att jag inte var en lättagad tjej.
Han körde slut på sig själv flera gånger, i olika positioner och olika redskap, medan jag inte ens hade en droppe i linsen knappt ett rosa märke på baken.

..Tills han kom på att ge mig smäll med en duschslang.
Då blev det ett ordentligt märke och jag skrek, gallskrek in i en kudde,
sträng-fosterfar tillåter inte att man tjatar, men mina skriken skulle han räkna som tjat och de skulle föröka agan så dom fick jag inte fortsätta med.

Men nu jag vill berätta om ett annat redskap som kändes, min första aga utomhus.

Sträng-fosterfar hade sådana regler bland annat att om inte jag klev upp före honom på morgonen och gjorde i ordning te eller kaffe till honom så skulle jag bli agad för det.
Morgonen därpå så skulle han resa sig upp ur sängen, så tog jag tag i honom och höll fast,
för jag ville inte att han skulle upp före mig förstås.
Vi låg bredvid varandra, jag vill ha närhet.
Efter frukosten har jag slarvat med att plocka undan, men fick där varning för att se till att sköta den biten.
Hos honom skulle saker ske på hans sätt inte på mitt, jag fick anpassa mig i en del saker.

Det var en mulen dag och jag var väldigt seg, då jag fick ett samtal och sms som gjorde mig väldigt irriterad. Mitt under min irritation så sa fosterfar att vi skulle ut och gå med hunden.
Då svarade jag något som jag inte, absolut inte skulle gjort om inte det råkade precis bli rätt tillfälle.
”Nej!” svarade jag och vände bort huvudet. ”Jag orkar inte!”

Till andra män kan man säkert säga nej, bäst man vill, men inte till streng fosterfar.
Säger man ”nej” eller ”sluta” dessutom mitt i en aga, blir det genast ett extra hårt rapp som följd.
”Jaha, då vet jag… det där tar vi tag i sen!” svarade han lugnt.
Men jag viste exakt vad det betydde och ändrade inställning och rusade efter honom och hunden.

Hunden var väldigt lycklig att få komma ut.
”Äntligen ska du få kissa och bajsa, för det gör du inte på gården” sa jag till hunden
”Jodå, det har hänt att vi gått en promenad och när vi kommer hem så bajsar han”

Vi gick ut mellan några trän och hamnade på en gammal fotbollsplan som inte var använd längre,
målens nät hade stora hål och gräset var långt.
På sidorna och bakom oss var det träd och framför oss låg en äng och ett rött hus.

”från detta hus får vi vårt vatten” berättade han.
Bakom huset fanns en brunn lagom i sitthöjd som han satte sig på för att vila lite.

Solen hettade på ordentligt och hunden som var svart drog åt sig all värme,
”stackars hund, är det varmt?” Jag kände på hundens päls att den var väldigt varm,
så jag tog hundkopplet från fosterfar och stod med hunden i skuggan ett tag.

När vi skulle gå vidare på en stig som även bilar kunde åka till och från vattenhuset och ängen till,
fick jag en impuls att släppa kopplet.
Men förståndet tog över och jag bara frågade fosterfar om jag fick släppa kopplet för att se hur hunden skulle reagera.
”Du skulle bara våga.. hunden känner inte till trafikreglerna och det är en bilväg längre fram”

Så jag släppte inte.

Vi kom till ett järnvägsmuseum, med gamla spår och vagnar som stod ute.
Man kunde få testa på och åka gammal tåg där, men just nu var det folktomt.

Cafeet var också stängt.
Men vi satte oss i några bänkar utanför ändå.

Vi hade inte så mycket att säga till varandra, vi satt still och såg oss omkring.
Det fanns hästar och får i närheten.

Fosterfar reste sig upp och skulle gå närmare caféet när jag fick ännu en rolig impuls.
Att jag, när jag ändå gick efter honom, plötsligt skulle försvinna.
Jag stannade bakom ett träd, och fosterfar hade svårt att se mig, dels för att jag såg alltid hunden före honom så jag viste vart han gick, och för att han inte såg så bra.

Han gick omkring och som kollade runt efter mig ett tag, tills jag skuttade fram och satte mig på ett trappsteg. Till huset med caféet i.

Fosterfar tål bus, han kan själv busa med mig ibland.

Därifrån gick vi till den första bänken vi suttit vid.
”Hunden fick i alla fall bajsa nu, han bajsade vid ingången till caféet”
”..jag plockade inte upp efter hunden”
Fortsatte han, jag trodde på honom då jag inte sätt honom ha hundbajspåsar.

”Men det är olagligt, så kan du inte göra!”
Jag pratade bestämt.


”Jo det gjorde jag, skojade bara, men det är andra gången du tar ton mot mig idag, det här kommer du få för”

Jag kände mig generad, kanske man inte får säga till en äldre man på det viset jag gjorde?

På väg hemåt så tog vi samma stig mot vattenhuset, och där kom min nyfikenhet att få släppa kopplet igen. Skulle hunden stanna med oss eller sniffa vidare utan oss?
Jag frågade igen om tillåtelse att få släppa men denna gång fick jag.
Jag la kopplet på hundens rygg och följde hunden där den gick.

Bakom mig såg jag hur fosterfar knipsade av en vildträd från marken.
”Vad ska du göra med den där julen är förbi?” skojade jag.

Trodde att han skulle göra ett ris av den, men fosterfar knipsade av alla kvistar som växte ut från den grövre grenen. Jag ville inte se mer, jag gick efter hunden och sa:
”akta dig så du inte kissar på kopplet” för kopplet hängde ner på samma sida som hunden lyfte upp sitt ben.


Plötsligt kände jag en hård smäll på baken som kom ner över baksidan av låren.
Det gjorde väldigt ont!
Det unga trädet han knipsat av hade nu blivit en mellangrov smisk käpp.

Vid vattenstationen satte sig fosterfar på brunnen igen,
så sa han med sträng bestämd röst:
”KOM HIT!”
Jag hade en gång tidigare misstagit mig i att inte lyssna när jag trodde han talat till hunden,
så denna gång bestämde jag mig för att lyda oavsett om det var mig eller hunden han talade med.

Fosterfar placerade mig mellan sina lår och började smälla mig på baken med käppen,
han lyfte upp min klänning och tog ner trosorna, där ute i naturen där vem som helst kunde komma!

Rappen kändes ordentligt.
”Jag vet inte vad du smiskar mig för!?”
”För att du tagit ton mot mig, två gånger idag.”

Snart bad han mig att böja mig framåt över hans lår,
han smällde på tills han kände sig nöjd.

Så reste vi på oss och gick tillbaka hem.
Som om det varit en vanlig promenad med hunden.

Jag hade ömma punkter och fick iaf ett märke efter den käppen.

Man som top
Kvinna som bottom
Egenupplevt
Disciplin
Psykisk dominans
Fysiska övertag
Smärta
Smisk
Piskning/flogging
Förnedring/skamlekar
Verklig åldersskillnad

Noveller

Tilläggare: Kristenhemmafru K30 10 jul 22:16

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.