Samhälle 11 aug 2009 av Julie

Parafilidiagnoserna i nya DSM V

Den diagnosmanual som psykiatrin huvudsakligen använder vid kliniska bedömningar, DSM V, kommer 2010 ut i en ny, reviderad upplaga. En arbetsgrupp har tillsatts för att uppdatera avsnittet om sexuella parafilier (där bland annat diagnosrkiterierna för sadomasochism, fetischism och transvestism återfinns). Förslaget till förändringar är inte färdigarbetat, men för en tid sedan offentliggjordes en preliminär rapport.

Psykiatrisk diagnostisering grundar sig på två till viss del överlappande diagnosmanualer. ICD-10, ges ut av World Health Organization, som lämnar visst spelrum för varje lands socialstyrelse att påverka innehållet. I Sverige togs som bekant diagnoserna sadomasochism, fetischism och transvestism bort i januari 2009. Den andra tongivande manualen ges ut av American Psychiatric Association och går under namnet Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM). I den aktuella upplagan, DSM IV, finns ett kapitel med diagnoskriterierna för de sexuella parafilierna där sadomasochism, fetischism och transvestitisk fetischism återfinns. Den nya upplagan, DSM V, beräknas komma ut 2010 och kommer att innehålla revideringar i samtliga kapitel, baserat på nya forskningsrön. Kapitlet om sexuella parafilier överses av en egen arbetsgrupp, där bl.a. svenska rättspsykiatriforskaren Niklas Långström (mer känd bland Darksidepubliken som medförfattare till den populärvetenskapliga boken ”Pervers?”) finns representerad. Arbetsgruppen är inte färdiga med sin revidering, men ett preliminärt förslag på förändringar har släppts.

Arbetsgruppen har inledningsvis på förslag att DSM ska särskilja mellan parafilier och parafila störningar. En parafili definieras som ett starkt och varaktigt sexuellt tändningsmönster som är inriktat på något annat än konventionellt samlag och som utövas mellan samtyckande vuxna. En parafil störning skulle däremot definieras som en parafili som orsakar lidande eller funktionsnedsättning hos individen, eller som leder till att andra i individens omgivning skadas.

Vad gäller sadomasochism är arbetsgruppen fortfarande osäkra huruvida diagnosen kommer att vara kvar i den kommande upplagan. Man konstaterar att diagnosen används ofrekvent inom allmän psykiatri, och att man i och med att bevara begreppet som diagnos riskerar att patologisera sexuella tändningsmönster som må vara okonventionella, men inte farliga. Man trycker dock på att sexualsadism har visat sig vara en användbar diagnos i rättspsykiatriska sammanhang.

Fetischism förefaller inte komma att avvecklas som diagnos. Dock föreslår arbetsgruppen ett tillägg i diagnosen. I nuvarande DSM IV definieras fetischism som att man tänder på icke-levande föremål, medan DSM V sannolikt kommer att tillägga att fetischism även kan innefatta ett sexuellt fokus på kroppsdelar (partialism).

Nuvarande diagnosen Transvestitisk fetischism kommer att byta namn till Transvestism. Ett förslag är att man lägger till två undergrupper: transvestism med fetischism och transvestism med autogynefili. Den fetischistiska transvestismen innebär att personen tänder på plaggen i sig, medan den autogynefila transvestismen innebär att man tänder på att se sig själv i en annan könsroll.

Arbetsgruppen föreslår även att man lägger till tre nya diagnoser: Hypersexuell störning, som kan komma att innefatta t.ex. sexmissbruk, tvångsmässiga sexuella beteenden, överdriven sexuell lust eller andra sexuella beteenden som får negativa konsekvenser för individen, autoerotisk kvävning och parafil våldtäktsstörning.

Pedofili diskuteras att delas upp i pedofili (dragning till barn upp till 11 år)och hebefili (sexuell dragning till 11-14-åriga prepubertala barn).

Det är oklart om det kommer att föreslås några förändringar för diagnoserna frotteurism, exhibitionism och voyeurism.

Parafili UNS (utan närmare specifikation) kommer även fortsättningsvis att vara samlingsdiagnosen för de mindre vanliga sexuella uttrycken. Arbetsgruppen tar upp klismafili, urofili, koprofili, zoofili och nekrofili som exempel på läggningar som kommer att ingå i denna samlingsdiagnos.

Arbetsgruppen avslutar med att konstatera att det är en utmaning att skapa ett system som inte diagnostiserar de individer som inte borde psykiatriseras p.g.a. sin läggning (här tar man upp BDSM-utövare som exempel), men samtidigt ser till att kriterierna inte är så strikta att de som faktiskt behöver behandling för att kunna hantera sin läggning kan diagnostiseras.

Läs abstracten i sin helhet här
Läs en kritik av det preliminära förslaget här
Julie
11 aug 2009