Vem är Frank?

Så, hur är den privata Frank egentligen? Om MTV Cribs skulle göra ett reportage hemifrån dig, vad skulle tittarna få se? Vad har du för okända intressen?

Jag har ett helt vanligt hem som jag håller ganska privat. Det är inte många som varit hemma hos mig genom åren. Mitt hem är ett av de få ställena jag har för mig själv, annars är det ju klubb eller offentlighet för det mesta.

Det är ganska välordnat hemma. Jag gillar att ha ordning och reda runt mig. Ett annat intresse är pistolskytte, som jag brukar försöka ägna mig så mycket jag hinner. Jag är även intresserad av design, arkitektur och inredning. Jag gillar annorlunda byggnader som slott, herrgårdar, fästningar osv.

Tv:n får gärna vara på medan jag jobbar på kontoret. Jag är Discovery- nörd men ibland står även Star eller någon annan modekanal på. Jag gillar vackra kläder och vackra kvinnor! Jag får mycket inspiration från det.

Jag tycker om att att tillverka, bygga och sy, allt från kläder och BDSM- utrustning till hus och möbler. Därav fetischverkstadens tillkomst. Och så har jag tillgång till en väns mekaniska verkstad och snickeri. Jag är en praktisk person som har lätt för allt som har med hantverk att göra. Tyvärr är jag inte lika bra på text. Jag är dyslektiker och har genom det fått ett intresse för datorer. Datorn hjälper mig mycket när jag ska skriva och läsa. Kanske konstigt att jag trots det är bokmal och gillar äventyrsromaner och thrillers.

Bilar och motorcyklar är ett intresse som kommer från min far som var bilmekaniker. Av honom fick jag min första moped när jag var i 11-årsåldern. Det tog mig inte många månader att lista ut hur pappa fixat hastighetsbegränsningen, så att jag kunde "trimma upp" mopeden. På senare år har jag inte haft mycket tid för motorintresset, men hoppas på att kunna ta upp det igen en dag. Kanske skulle kombinera kläd- och bilintresset. Tänk att köra runt i en MG eller Morgan i matchande retrokläder – det hade inte varit fel!



Med ett jobb som handlar om något som de flesta ser som avkoppling, vad känns som avkoppling och vad känns som jobb för dig? Och med så många bollar i luften; får du någon tid för dig själv? Går det att leva ut så mycket som man vill när man samtidigt håller i alla tåtar?

Ja, det är ibland en svår nöt att knäcka. Och kanske svårt för många att förstå. Jag har förmånen att få jobba med det som är mitt största intresse och min läggning men samtidigt skapar det en del personliga bekymmer då många inte kan skilja på ”Festfixaren Frank” och ”Privatpersonen Frank”.

Det är fantastiskt att jag genom att vara arrangör får träffa så många vänner och lära känna så många gelikar! Det är ju det som det handlar om. En baksida med alla arrangemangen är att det tyvärr ger mindre tid och möjlighet för privat utlevnad och även att umgås med närmare vänner.

Ibland känner jag att det är svårt att få djupare vänner som vill umgås med mig privat för att arrangörsrollen på något sätt skrämmer folk så att de inte vågar ta kontakt. Ibland får jag höra att de inte vågade, inte trodde att de skulle "duga" eller att jag inte kunde vara intresserad av "lilla mig".



FPP hade stort jubileum för några år sedan. Hur känns det att vara ”förälder” till 15-åringen, hur artar hon sig?

Jo det märks att hon är ”tonåring”. Vi har det lite stormigt just nu. Hon är en lite rebellisk 18-åring! Vi är inte riktigt överens om hur saker och ting ska vara. Jag vill förnya och satsa på nya häftiga teman, häftig rekvisita och en massa kulisser, typ Beyond Pleasuredome, Halloween, SOIRÉE EROTIQUE, men det kostar mycket och det är inte alla som förstår vad saker och ting kostar. Att bygga och genomföra häftiga fester är min största passion och att därigenom förnya, utveckla genren. Men när man sedan måste hålla igen ekonomiskt och bara ha råd att göra en lite del av det man skulle vilja så är det svårt att få in energi så det räcker. Samma fest med samma kuliss för ett företag skulle kosta mycket mer, kanske det tredubbla, mot vad FPP:s besökare betalar.

Så vi får se om vi blir sams eller om hon får gå i pension. Ett av målen var att hon skulle bli 15. Jag har några personer som hjälper mig mycket med FPP. Får se om de kanske kan bli fosterföräldrar :-).



Hur är det på en fest på Fetish People Party (FPP)? Det måste ha varit väldigt många besökare genom åren?

Det är en fest med fokus på fetischer, kläder, möten mellan fetisch-intreserade och hög puls. Vi har en grym lokal med häftig inredning, musik, ljus, shower och lite lek. Jag vill ge besökarna en helhetsupplevelse. Det är medvetet att BDSM-utövandet är nedtonad på FPP. Det finns andra ställen för att leva ut sin BDSM-läggning.



Hur kom det sig att du startade FPP? Hur gick det till?

Det kom helt enkelt ur en egen önskan av att få ta på mig skinnkläder och träffa fler som vill klä upp sig i fetischkläder och ha party med dans och hög puls. Det fanns inget i Norden då, så enda möjligheten var att starta något själv. Jag är utbildad snickare och i mitten av 80-talet började jag på ett av Sveriges största arrangörsbolag som snickare med ansvar för fasighetsbeståndet och kulissavdelningen.

Under det glada 80-talet och en bit in på 90-talet var partyservice och stora firmafester en mycket lukrativ bransch och det fanns stora summor pengar att lägga på arrangemang. När bolaget såldes fortsatte jag som inhyrd konsult på andra, liknande bolag. Jag hade alltså kunskaperna och kontakterna för att göra häftiga fester.

Våren 1996 var tiden inne att starta en fetischklubb. Målet vara att kunna ge fler möjlighet till fetischutlevnad och samtidig finna fler intresserade personer till BDSM-fester på Sesam. På den tiden kunde man inte annonsera, utan all reklam fick ske i smyg.

FPP hade en fest i månaden under de första 10 åren. Det kom ett 100-tal besökare till festerna i början, men ganska snart hade vi en stadig publik på 200-250 personer. Dom senaste 5 åren var det fest 5-6 gåner om året. Idag är det fest 1-2 gånger om året och det kommer ca 250-350 personer, så… ja, det har blivit en massa personer. FPP har nästan 4000 medlemmar!.



Vid jubileumsfesten bjöds besökare på magnifika eldshower nere i hittills oanvända bergssalar. Kommer vi få se ett fetish-Khazad-dûm* framöver?

Ja Khazad-dûm är ju faktiskt – i mitt tycke – en av de starkaste scenerna från Sagan om ringen och det har alltid varit en dröm om att ha en lokal i ett berg. Vi får se vad som händer i framtiden. Jag har en massa idéer men jag inser att många inte är realistiska att genomföra.



Hur såg situationen ut innan FPP skapades? Hade du varit aktiv i något annat?

En gång i urminnes tider, innan Internet och Darkside, fanns det mycket få fetisch- eller BDSM-fester i Sverige. Fetischer och BDSM var hemligt och bilder och tidningar fanns endast att få tag på lite halvdolt "under disken" i porrtidningsbutiker eller beställas via postorderföretag utomlands. Man kände knappt till varandras namn utan var bara ett medlemsnummer i Club Sunrise som var en av de få medlemsföreningarna i Sverige på den tiden. Träffarna var ofta mycket diskreta och privata. Det hela byggde på att man kände någon, som kände någon osv.

Jag ville starta något som var mera lättillgängligt, så att man på ett enklare sätt kunde träffa människor med samma läggning. Att känna sig förpassad till "bakgatorna" kändes inte bra. Lite som att man var sjuk. Detta ledde till att jag 1989, tillsammans med några vänner, skaffade och inredde BDSM-lokalen Club Sesam som sedan dess har drivits av mig som huvudägare tillsammans med lite olika delägare.

Sesam har sedan starten varit ett nav i Göteborgs kinky-scen och är ständigt under utveckling och förbättring. Idag är det möten, fester, utlevnad, kafé och hantverkskvällar på Sesam 4-6 dagar i veckan.



Och så driver du BDSM-gården Bohuslän (Smögen). Hur kom den till, finns det några likheter mellan historien bakom den och historien bakom FPP?

Ja, likheter finns. Återigen kom det ur eget intresse och en önskan om egen utlevnad. Att ha någonstans där jag kunde vara på sommaren och leva ut mina intressen med vänner.

Efter att vi under några somrar arrangerat BDSM-läger så tyckte jag 1999 att det var dags för ett eget ställe. Vi behövde en lägergård för oss BDSM-utövare där vi kunde träffas och ha olika helg- och lägerarrangemang. På så sätt föddes idén om att vi skulle köpa lägergården vid Smögen. Många tyckte att jag var knäpp och många sa att "det går aldrig", men vi startade en ekonomisk ideell förening. Idag är vi ett 30-tal delägare. På lägergården anordnas 20-tal olika arrangemang under vår- och sommarhalvåret.



Vad skulle du säga är dina främsta drivkrafter? Att arrangera innebär ju mycket jobb. Vilka är de största belöningarna för dig?

Min drivkraft är att via mina mötesplatser och arrangemang kunna påverka, leda och se deltagare komma och leva ut sina läggningar. Att få ge en möjlighet att se att man inte är ensam om sin läggning. Att få se människor öppna upp sig och verkligen börja leva ut och bejaka sin sexualitet, eller att vara den som skapar ett möte mellan personer som finner varandra är mycket starkt.

Det är spännande att känna att man är en del av den förändringsprocess som pågår i samhället vad gäller synen på sexuella minoriteter. Att Sesam kan få vara en trygg och bra utvecklingsplats. Vi har hela tiden ett pågående arbete där vi pratar om hur man ska bete sig mot varandra.



Jag antar att man får se en hel del som arrangör. Vad är det knasigaste du varit med om? Förvånas du över någonting? (outfits, läggningar, människor?)

Javisst får man se en del, men jag tycker överlag att det är bra och det sker ganska få konstiga saker. De allra flesta gästerna är mycket trevliga och underbara människor. När det gäller outfits så slutar jag aldrig att förundras över den enorma fantasi och skaparglädje det finns i denna världen. Jag imponeras av all den tid vissa kan lägga ner på sina kläder. Ett fetischklädes-museum eller utställning kanske skulle vara något.

Alla har sina läggningar och det är inget jag lägger större vikt vid, det är upp till var och en vad de gör så länge alla är med på det. Sedan kanske jag inte rent personligt gillar allt. Det som kan förvåna mig ibland är vissa personers avsaknad av respekt, självinsikt, medkänsla och sympati för andra.

Jag skulle gärna vilja att fler skulle lära känna personen Frank och se att det faktiskt finns mycket värme, omtanke och en önskan om att göra bra fester som så många som möjligt inklusive jag själv trivs på och kan leva ut på.



Om vi blickar framåt, hur ser framtiden ut? Överraskningar? Nya planer?

Jag har inga stora nya planer just nu. Det kan bli en del mindre renoveringar och kanske utbyggnad på Sesam under kommande år. Ytterligare en läger-/semestervecka på Smögen i sommar för nära vänner har jag funderat på. Annars ska jag försöka arrangera lite mindre och mer privata fester på Sesam med teman som är lite mer i linje med mina egna privata kinks.

Sen finns det naturligtvis alltid drömmar. En dröm, eller fantasi, är en BDSM-semesteranläggning med fina bungalows och vacker utsikt över Medelhavet, kanske i Spanien eller Grekland, med ett eget bergrum under för dungeons. Jag har börjat undersöka om denna idé är genomförbar.

Om jag får drömma helt fritt och hade obegränsat med pengar skulle jag önska mig ett BDSM-lyxkryssningsfartyg som vi kan åka världen runt i. "BDSM Royal Cruises" – några tusen pervon på en lyxkryssare skulle vara något! En våning för BDSM, en för swingers och en för fetischer. Känner du till någon som har lite pengar över och vill vara med i ett sådant projekt?





Hälsa gärna på Frank här på Darkside: Frank.

🖨 Skriv ut